Skip to main content

Full text of "Carl Michael Bellmans Skrifter"

See other formats


L I E> R.A FLY 
OF THE 
UN1VLR.S ITY 
Of ILLINOIS 

83*7.71 

e.4-1 

V. I 



The person charging this material is re- 
sponsible for its return on or before the 
Latest Date stamped below. 

Theft, mutilation and underlining of books 
are reasons for disciplinary action and may 
result in dismissal from the University. 

UNIVERSITY OF ILLINOIS LIBRARY AT URBANA-CHAMPAIGN 



jmn g 



v) 




W 4 



£-4 

jrn 
o 



L161— O-1096 



Digitized by the Internet Archive 
in 2014 



https://archive.org/details/carlmichaelbellm01bell 




I 



CARL MICHAEL BELLMANS SKRIFTER jfl 

UTGIVNA AV BELLMANSSÄLLSKAPE T 



F R E B MAN § 
EP I S T LAR 




STOCKHOLM 



ALBERT BONNIERS FÖRLAG 
< ===== fr 

MCMXX VII 



.CARL MICHAEL BELLMANS 

SKRIFTER 

STANDARDUPPLAGA 
UTGIVEN 

AV 

BELLMANSSÄLLSKAPET 




S T OCKHOLM 

ALBERT BONNIERS FÖRLAG 
1927 



Ännu i 25 år efter Carl Michael Bellmans död saknas 
en allsidigt kommenterad upplaga av hans sam- 
lade skrifter. Den hittills fullständigaste Bellmans- 

* upplagan, den Carlénska, som utkom för jämnt 60 
år sedan, är alldeles utgången ur bokhandeln och kan 

Ii varje fall icke av vår tid godtagas som en diktaren 
värdig standardedition. För en dylik är marken emeller- 
tid i närvarande stund rätt väl beredd, i första hand 
igenom den forskning, som under de sista decennierna 
^med stor framgång inriktat sig på studiet av skaldens 
Miv och diktning men även tack vare det arbete, som 

• ägnats utforskandet av det tidevarv och det Stockholm, 
I vari han levde och som lever i hans verk. 

Det 1 9 1 9 bildade Bellmanssällskapet, vilkets ända- 
imål är »att främja och sprida kännedom om Carl 
^Michael Bellman, hans diktning och hans tid», har 
; fattat som en kär uppgift att söka gälda den skuld, 
-.vari svensk kultur genom sagda försummelse häftar 
-till skaldens minne och beslutat ombesörja utgivandet 
: av en standardupplaga av hans verk. I detta syfte 
^.har sällskapet tillsatt en särskild redaktionskommitté, 
^bestående av prof. H. Schuck, fil. d:r E. A. Karlfeldt 
\och prof. M. Lamm. 



1 



Den nya upplagan vill icke på något sått söka 
föregripa den edition, vars utgivande påbörjats av 
Svenska Vitterhetssamfundet; av textvarianter kommer 
den endast att upptaga de i innehållsligt och litteratur- 
historiskt hänseende viktigare. Då Bellmansdiktens 
egenart emellertid endast kan fullt förstås av den, 
som äger kännedom om den miljö, som är dikt- 
världens reella underlag, kommer editionen att förses 
med en brett lagd, sakförklarande kommentar, vilken 
författas av fackmän på skilda områden. Musiktexten 
blir även kommenterad med undersökningar om melo- 
diernas ursprung etc. 

Upplagan skall omfatta skaldens samtliga verk. 
Början göres med Fredmans epistlar, som följes när- 
mast av Fredmans sånger och Bacchi tempel; dessa 
delar tryckas efter originalupplagorna. För det fort- 
satta utgivandet är planen ännu icke i detalj utarbetad. 

Stockholm i januari 1 9 2 1 . 

Redaktionskommittén. 



LIBRARY 
OF THE 
VERSITY OF ILLINOIS 




CARL MICHAEL B EL LM A N. 
Oljemålning av Per Kr af f t d. a. 1779. 
Gripsholm. 



■ 

CARL MICHAEL BELLMANS 

[ 

1 SKRI FTER 

1 

STANDARDUPPLAGA 

UTGIVEN 

AV 

BELLMANSSÄLLSKAPET 
I 

FREDMANS EPISTLAR 




i 

STOCKHOLM 

ALBERT BONNIERS FÖRLAG 

1927 



STOCKHOLM 

ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 
1927 



FREDMANS EPISTLAR 



FÖRETAL. 



"V^pperlige Författare (om andre är ingen fråga) gjorde 
väl för Vitterheten och sin egen heder at, medan 
de lefva, sjelfve samla och utgifva sine Arbeten. 
Kanske finnes et sätt at göra ännu bättre: det vore 
at dela denna försorgr med sine Vänner. 

o 

En Författares sanna Vänner äro de som, förenade 
genom smak för samma yrken, äga en Själ at full- 
komligen känna och värdera hans Skrifter, mod at 
tilstyrka uppoffringar, hog at tjena mer än smickra; 
och som älska Personen, men än mer hans Ära. 

Det är ofta icke nog för en Auctors ära, at bli 
känd för hvad han skrifvit; men ock at bli frikänd 
för hvad han ej skrifvit, eller, det som är detsamma, 
hvad han icke fullt gillar: Ty hvilken är den För- 
fattare som vågar säga med Gud, at alt hvad han 
gjort var ganska godt? — Men nu är man, i lärd 
som i allmän mening, icke Far til andra barn, än dem 
man sjelf erkänner. 

Man vil med dessa strödda reflexioner hafva sagdt, 
^at det Verk, hvars början nu öfverlemnas i Allmän- 
hetens händer, är icke en obesedt sammanföst massa 
af alt hvad en Auctors hand författat, och endast 
bestämd af Förläggarens vinst; men en Uplaga för 
Snillet, men en af den lefvande Skalden sjelf, i råd 
,med sine Vänner, öfversedd, granskad och urvald 
Samlincr af hans odödehVe Arbeten. 

o o 

)(2 



Företal 



Om hvarje Auctors Skrifter, spridde efterhand, under 
en lång följd af år, i vansklige, lösa, kringflygande 
papper, lått löpa fara at antingen förkomma, eller 
misshandlas, stympas och frånkännas sin Uphofsman; 
huru mycket mera de Snillefoster, som, sällan alstrade 
vid Skrif bordets lugn, men i en stormande glädjes 
hvirfvel, straxt i deras födslostund tagit sin flygt ur 
Författarens hand utan at dit återvända, spridt sig 
omkring til Hof och Stugor, at läras af den okunniges 
som kunniges mun: Skrifter, som således blott för- 
varades i et otrogit minne, eller ock i någre Samlares 
afundsame gömmor, hvarur at dem draga, hopsamla, 
jämföra, fordrats Författarens egen hand och öga. 

Men hvad som allenast fortplantades genom minnet, 
hvad derföre med tiden skulle lättast förloras, växla, 
förskämmas; var Musiken til dessa Arbeten. Man vet, 
at de fläste hafva gift sig tilsammans med förut kände 
Melodier; andre finnas dock, som erkänna samme 
Skapare med Versen, och nästan alle hafva mer eller 
mindre emottagit Skaldens ändringar och förbättringar. 
Til evigt säker hugkomst, behöfde de således at af 
en skickelig hand en gång för alla omedelbarligen 
flyttas från Auctorns röst på papperet: detta är hvad 
som ock skett. 

Säkert känner man ännu ej mer än til hälften dessa 
Poemers värde, om man blott känner dem som Poemer. 
Aldrig ännu voro Skaldekonst och Tonkonst mera 
systerligt förente. Det är icke Vers, som äro gjorde 
til denna Musik; icke Musik, som är satt til dessa 
Vers: de hafva så ikläd t sisc hvarsandras behag, så 
sammansmält til En Skönhet, at man föga kan se 
hvilken mäst skulle sakna den andra för sin full- 



Företal 

t 

komlighet: Verserne, at rätt fattas; eller Musiken, at 
rätt höras. 

Olycklig den, som utan öra och röst vil dömma 
; om dessa Arbeten; men brottslig den, som efter vanlige 
j Reglor vägar at granska hvad ej kan jämföras, hvad 
! som varit utan Mönster, och skall blifva utan efterföljd. 

Och dessa Skrifter af egit slag, som icke blifvit anlände 
i- pä en öfvertänkt plan, icke vers för vers bildade, 

sammansatte, polerade; men ögnablicks skapelser, men 
' kjusnings utbrott, men foster af sann ingifvelse, som, 

om jag sä fär säga, helgutne frambrustit ur en lägande 

; : bildnings sköte — har man väl rätt at kalla dem 
• o 

Arbeten? at anse dem som Författade? at pröfva dem 

efter Verskonstens allmänna lagar? — Säg icke, kalla, 
'Läsande Man! detta är fel mot Språket, smaken. . . 
, Äg Skaldens känsla, äg Ynglingens hjerta, älska, drick, 

sjung: och du skall se dessa fel förvandlas til Snilledrag; 

eller skall du ej se dem. 

Det gifves andra lagar, helige lagar: Anständighetens, 

Sedernes . . . Man förbiande ej dessa termer: 

Anständigheten kom; och Sedenie försvunna. 

Ii 

Aldrig har man i nägon tid mera ropat pä Anständighet; 

och aldrig hafva Sederne . . . varit mera för skämde: 

skulle Declamateuren utropa — Det är falskt, öfver- 
prifvit; det har gifvits de tider, dä bäde Anständighet 

och Seder försvunnit; och hvad är den förra om ej 
1 et offer ät de senare? — men medaifvom ock, at de 

Ii 

i ej äro i tiltagande; under det at deras yta, deras 
I drägt eller larf, deras synbara uttryck i skick, tal och 
I skrifter, korrt sao;dt Anständigheten, da£ ifrän dag alt 
strängare yrkas. 

X.3 



L 



Företal 



Hvad denna Anständighet i Tal och Skrift angår, 
sä synes härvid, som i många andra Moraliska ämnen, 
vår Allmänhets begrepp ännu föga stadgadt. Sant är 
ock, at det skall och bör växla från Stånd til Stånd, 
från class til class, i förhållande af olika seder och 
uplysning. Men ofta händer bland folk af samma 
uphöjning i Samhället, at den ena fördömmer som 
högst oanständigt, hvad den andra gillar som en tillåtelig 
frihet. Hvad är skillnaden dem emellan? — Jag vill 
med en berättelse säga min tanka: 

"För en tid sedan befann jag mig i en talrik samling 
af båda Könen, i hvad man kallar Godt Sällskap, til 
och med af God Ton. En uno- Man inträdde: hans 

o 

blotta utseende ingaf redan en böjelse til glädje. Han 
talade;, man förkjustes. Han berättade vissa äfventyr 
af nog vansklig natur, han nyttjade uttryck i hög 
grad frie; men alt skedde med den quickhet som blott 
ådrog beundran, de yra språng, den öfverhalkande 
lätthet, och framför alt den Glädtighet, som ej lemnade 
tid at rådna förrn man skrattat; då det redan var 
försent, och då minnet af et skämt redan gifvit sitt 
rum åt upmärksamhet på et nytt. Sjelfve Sedernes 
Väktare, vördige Ämbetsmän, ärbara Matronor, Aldem 
som Ungdomen, alla hörde och logo, alla instämde i 
denna Mannens beröm, och han böds at stadna quar. — 
Förförd af exemplet, trodde en annan bland Sällskapet 
eenom samma slagrs skämt kunna vinna samma framo-åno-. 
Men de likaste saker äro altid mycket olika. Hvad 
naturen nekat, söker konsten fåfängt ersätta. Hans 
ansigte saknade dessa spelande drag, detta eldspråk af 
själen, som ofta talar mer eller bättre än sjelfva talet; 
än höjer et uttryck, än fyller dess brist, än skyler den 



Företal 



' tydlighet det förmycket skulle äga. Hans ton var 
släpande; hans åtbörder tvungne. Detta gaf ät hans 
skämt et tycke af öfverläggning, som gör at et infall 
aldrig roar fast det är roligt, altid sårar när det är 
fritt. Hans skick tycktes säga vid hvarje infall: hör 
hunt quickt! och sedan han fällt det: skrattar Ni ej? 
det tycktes varna en för at rådna; och derför rädnade 
man åt alt. Det oskyldiga blef tvetydigt, och det 
tvetydiga plumpt. Snart började nu alla Solfjädrar 
at flägta, alla pannor at rynkas, alla munnar at gäspa. 
Fruntimren fingo migraine, och gingo ur rummet den 
ena efter den andra. Karlarne började andra samtal. 
Den misslyckade Skämtarn smög flat sin kos, och 
Värden gaf honom tilkänna med en betydande mine, 
at man undanbad sig hans återkomst" — Det är likväl 
visst, at den senares skämt, hvad Saken angick, icke 
sårade Sederne mer än den förres. Skillnaden låg i 

o 

Sättet. 



Enligt tilkännagifvande i Prenumerations Sedlarne, 
hade man först ämnat at utgifva dessa Arbeten under 
en allmän Titel af Den Svenske Anacreon; et namn, 
som redan länge blifvit tildeldt Författaren, men 
kanhända ej nog ärofullt. Det är sant, desse skalder 
hafva båda sjungit om samma ämnen, om Vin och 
Kärlek; båda sjungit förträffligt; men detta är alt 
hvad de äga gemensamt. De hafva målat på samma 
duk, varit ingifne af samma Anda; men för öfrigt 
hvad olikhet i teckning, i färgor, i figurernes former, 
deras ställningar, Scenens val! Den ena öm, ljuflig, 
intagande, fin: den andra yr, häftig, förvånande, rik. 
At jämföra dem båda, är at jämföra Cascaden, dess 

)(4 



Företal 



sprang, dess brusande svall kring fältet, med Källan 
som lent genom ängens sköte ormar sig fram utan dan 

o o o 

och bölja. 

Man skulle kanhända, hvad Stylen beträffar, med 
mera skäl kunnat nämna var Skald för den Svenske 
Pindarns: Sä djärf är dess flygt, sä rik dess bildning. 
Men förkastom dessa jämförelser. De äro ofta skadelige, 
altid felagtige. Det är genom dem som Författare, 
sedde pä en enda förliknad svagare sida, af Granskaren 
dömts nägon gäng med en stränghet, som haft sken 
af orättvisa. Förgätom aldrig, at hvarje sant Snille 
måste äga sin egen ursprungliga form, vara sig och 
ingen annan; at den onyttiga frågan om Författares 
likhet, leder som oftast til den förhatliga frågan om 
deras inbördes företräde; at denna icke kan af göras; 
at Snillen äro at anse som oändliga storheter, således 
omätlige; och at Allmänheten i synnerhet icke äger 
deras måttstock — Vi skola då finna, at det största 
beröm för hvarje ypperlig Författare, för Bellman 
som för Anacreon, är at den ena var — Anacreon; 
den andra — Bellman. 

Må micr förlåtas ännu en Sanning! 

o o 

Om enahanda Artister, ehuruväl til naturen hvars- 
andras Vänner och sannaste Domare, icke äro det 
altid; så ligger utan tvifvel et stort skäl härtil i en 
Allmänhets falska och inskränkta omdömen, dess vana 
at jämföra, dess högmod at utstaka Snillens rang, och 
dess alt för njugga förråd af aktning at tildela en, 
utan at fråntaga en annan. 

O 

Stockholm d. 6 Octob. 

l 19°- J. H. KELLGREN. 



i 



i 

■ 

■ Efterföljande Samling af FREDMANS 82 
'EPISTLAR är af mig, sä til Poesien som Melodierne, 
bfversedd, rättad och erkänd. Stockholm, den 24 Sep- 
tember 

CARL MICHAEL BELLMAN. 



1 
I 

)(5 



l 



Personerne 



som nämnas i Fredmans Epistlar. 

Fredman; namnkunnig Urmakare i Stockholm, utan 

Ur, Verkstad och Förlag. 
Ulla Winblad; Nymph och Prästinna i Bacchi Tempel. 

Fadren fordom Corporal vid Gardet. 
Fader Berg; Tapetmålare, och Stads-Virtuos pä flere 

Instrumenten 

Fader Bergström; Namnsdags-blåsare i Cathrina trakten. 

Corporal Mollberg; ägde hus pä Hornsgatan, var en 
tid Fabriks-Idkare, sä Ryttare, utan Hus, Häst och 
Schabrak, omsider Dansmästare. 

Eric Bergström; en Passagerare, merendels Marskalk 
och Taffeltäckare pä Bröllop och Baler. 

Christian JVingmark, gemenligen kallad Wingmark 
med stora peruken, ägde i proportion samma skick- 
lighet pä fleut-douce, som den ännu lefvande blinda 
Virtuosen Colling. 

Anders Wingmark; Klädmäklare i Urväders gränd, för 
detta mycket glad och smäförständig. 

Pehr Bergström, allmänt kallad Brödren Pehr, mycket 
vig i Caprioler, och at slänga en Rival ur Pälskan 
efter takten, öfvermättan rolig man, och med rundt 
här. 

Christian Samuel Bredström; en Passagerare, säg ej 
oftare dagsljuset än genom Butelj e-botten; dess 
vistande obekant. 

Petter Bredström; Commissionär. 

Norström; Sjötulls-Besökare, förmäld med Ulla; Fadren 
Trägärdsmästare i Dauerska Trägärden; har ingen 



röst, spelar intet Instrument, förskrifver sjelf sina 
viner. 

Kihlberg, allmänt Pharaos Bagare kallad; fordom Bacchi 

Ordens Officiant och Härold. 
Fader Kalkas; merendels sysselsatt med vimesmäl, sällan 

åsyna vit ne. 

Wetz, Joachim; Instantie-Trampare och Bröllops-Poet. 
Jergen Puckel; under Hall-Rätten. 
Benjamin Schwalbe; Likaledes. 

[ Fader Movitz; Constapel, namnkunnig af sin Concert 
pä Tre Byttor; Componerat Musiken til Serlachii 
Vårblomma. 

'Fröman; Dödgräfvare och Tractör i Bensvarfvar- 

trägärden. Död och begrafven. 
I Gumman pä Thermopolium; Caffehus i Myntgränden, 

sä kalladt pä 70 talet. 
Lotta; dess Jungfru. 

Ormens Pigor; Et Tractörställe i staden, där Fader 
Bergström gemenligen spelade Nu hvilar hela jorden, 
sen han hunnit frän Cathrina trakten och ärnade 
sluta. 

Mutter pä Tuppen; 

Mor pä Fyrkanten; 

Mor Maja Myra i Solgränd; 

Kol mät ars Lotta; 

Sophia pä Lokatten; 

Jeanna, som tappa sin Rubin; 

Gretgen, Styrmans dottren, med flere, kännas nog af 
de ställen där de af Fredman i Epistlarna nämnas. 



)(6 



U nderrättelse. 



Como, Valdthorn; Clarin. ( Cla?'inetto) , Clarinett; Fagotto, Fagott 
eller Basson; F/auto, Flöjt; Oboe; 7'ai?ib. (Tatnburo), Trumma; Th?ip % 
(Timpani) , Pukor; Tro??ib. (Tro?nba) % Trumpet; V:dlo (Violoncello) , 
Violoncell eller liten Bas. 

Dessa ord utmärka at där strekarne stå, bör rösten imitera det utsatte 
Instrumentets ljud, efter den melodi som noterne utvisa. 



N:o I. 



FREDMANS EPISTEL 

Til Cajsa Stina. 

Sant va dä, ingen dricker; drick käre Bröder; Skäder 
glasenom pä bordenom i Krogenom; betraktom 
Stopenom pä hyllomen inom Skäpdörrenom; märker 
huru det glänsande tennstopet, som Cajsa Stina stär 
där och häller, liksom talar til dig: Hej kära Själ! 
fukta din aska. Friliga, kära Systrar, Friliga mina 
Bröder: veten J huru det kommer mig före? Jo 
det kommer mig- sä före, som ingen kan komma sig; 
före förr än vi ta oss en klunk. Hur sa? Hva ba? 
Gutar kära Själ! 

$ * * 



2 



Gu tär bäd natt och daa! 

o 

Ny vällust, nytt behag! 
Fukta din aska; 
Fram bränvins flaska; 
Lydom Bacchi lag; 
Gutär bäd natt och dag! 
Si vär Syster Caj sa Stina; 
Si hur hannes flaskor skina. 
Kära ta hit stopet, :||: grina; 
Grina, svälj och drick, som jag. 

# # # 

Jag är den, som skall tömma stopet, det är du 
som skall slä i, och det ären J käre Bröder, som 
hafven at beställa om ölet, at oss intet af saftene 
tryta må. Manquerar oss bränvin, fallerar oss öl; 
si så fallerar oss alt Couragre. Ytterligare, Courage! 
Huru många ärom vi? Legio, ty vi äro många. 
Gutår Jer gen Puckel! Hej Benjamin Schwalbe! Sein 
Diener Eric Bergström! Dricker du Anders Wing- 
mark? Redelige Broder Berg! och du Christian 
Samuel Bredström! som ligger under bordet, Gutär! 
Trampa intet på öket; knäpp på fiolerna; slå på 
trummorna; håll fast i stopet. 



* * * 



Gu tår, et laga fäng; 
Var sorgedag är lång; 
Lång är Buteljen; 
Trumla Reveljen; 
Supom om en gång; 
Vår soraedagr är lång. 

DO O 

Caj sa Stina står och tappar; 
Hela hjertat i mig klappar; 
Bara ingen stopet :||: nappar 
Då gör jag min svane-sång. 



N:o 2. 



FREDMANS EPISTEL 

Til Fader Berg, rörande Fiolen. 



Nä skrufva Fiolen, 
Hej! Spelman skynda dej. 
Kära Syster, hej ! 
Svara inte nej, 
Svara Ja sa bli Vi glada. 
Sätt dej du pä stolen, 
Och stryk din Silfversträng; 
Röda stråken släng, 
Och med armen sväng; 
Gör ej Fiolen skada. 
Du svettas, stor sak, 
I Bränvin skall du bada; 
Ty under detta Tak 
Är Bacchi Lada. 
ello. - - Ganska rigtigt, 
Ditt kall är vigtigt 
Bäd för Öra, Svn och Smak. 



Bland Nymphernas skara 
Är du omistlig man; 
Du bäd vill och kan 
Mer än nä^on ann 
De unga hjertan binda, 
Och kärlekens snara 
Pä dina strängar stär; 
Hvarje Ton du slår, 
Du et hjerta far, 
At konstigt sammanlinda. 
Just pä en minut, 
Små ögon blifva blinda, 
Och flickorna til slut 
De bli sä trinda. 
V:cllo. - - Hur du bullrar! 

Men Nymphen kullrar, 
Och du skrattar med din trut. 

# # # 

Jag älskar de sköna, 
Men Vinet ändä mer; 
Jag pä bäda ser, 
Och ät bäda ler 
Men skiljer ändä bäda. 

Fredmans epistlar. 



En Nymph i det gröna, 
Och Vin i gröna glas: 
Lika godt Calas, 
Bada om mig dras. 
Ge stråken mera kåda; 

Confonium tag där 

o 

Uti min gröna Låda; 
Och Vinet står ju här. 
Jag är i våda. 
V:ciio. - - Supa, dricka, 
Och ha sin flicka, 
Är hvad Sancte Fredman lär. 



7 

N:o 3. 

FREDMANS EPISTEL 

Til en och livar af Systrarna, men enkannerligen 
til Ulla JVinblad. 

Como. ... Fader Berg i hornet stöter; 

Si hur lilla Nymphen söter 

Svingar sig i en Dans. 
Corno. - - - Si hur Fader Berg han gapar; 

När som er gen Puckel skrapar, 

Stöter han en Cadance. 

Hurra! si Ulla dansar; 

Engageanter, flor och fransar, 

Hvit Sultan och blomster-kransar, 

Hvita ben! :||: 

Si Ljus och Lampors sken. 

Corno. - - - Valdthorn bör man ha pä Baler, 

Strufvor, Nympher och Pocaler; 

Stor sak uti Fioln. 
Corno. - - - Si hon slänger handen trötter; 

Hvita ben och röda fötter; 

Si himmelsblåa kjoln. 

Hurra! si bröstet jäser, 

Minsta veck i kjolen fräser, 

Si hur Fader Berg han läser 

Noterna. :||: 

Hej ! kära far blås bra. 



8 

Como. ... Kära blås som sjelfva Satan, 
Hall Valdthornet ut åt gatan, 
Herrarna ska gå in. 

o 

Como. - - - Friska Grefvar och Baroner, 
Och Husarer och Dragoner. 
Hej friskt humeur och Vin! 
Hurra! si Ulla skrattar; 
Si hvad Galonerta Hattar, 
Paris sin Helena fattar, 
Röd och varm. :||: 
Blås Fader Berg Allarm. 
❖ ❖ # 

Como. - - - Valdthorn hörs i luften mumla, 
Och Sirener kringr mio- tumla, 
Under Apollos Ljud. 

Como. - - - Ulla Winblad kära Syster, 
Du är eldig, qvick och yster, 
Hvar dag så står du brud. 
Hurra! jag hör dig sjunga, 
Jag ser Fröjas Tempel gunga, 
Eldar kring i luften ljunga, 
Full och våt :||: 
Står jag i Charons båt. 



9 



N:o 4. 

FREDMANS EPISTEL 

Enkannerligen til Anna Stina. 

Hel Musikanter, ge Valdthornen väder, 
Spotta ut Tuggbussen, blås. - - - Corno. 
Här mellan kistor och byttor och bräder 
Kärlekens förlåt upslås. - - - Corno. 
Blås edra hundar så ska ni få Vin, 
Änglar och Hjärtan och Bränvin och Buska; 
Nu Valdthornen ruska; 
Stå inte och fuska, 

Men håll utom fenstret Valdthornet, ditt Svin. 

# # * 

Stugan är vacker med hundra Tapeter; 

Köket i kammarn, hur sa? - - - Corno. 

Flickan i sängen, i särken så feter; 

Hej Anna Stina, hva ba? - - - Corno. 

Blås edra Lymlar til dygdens ruin; 

Lät oss tilbedja bad' Bacchus och Fröja, 

Vår lusta vi röja, 

Vår strupe förnöja, 

Vi dö utaf Kärlek och lefva af Vin. 

* 4 # 



Valdthornen lyfta, håll styft uti Armen, 

Blås edra bytingar, blås. - - - Corno. 

Si Anna Stina så hviter i barmen! 

Dyrka up Skönhetens lås. - - - Corno. 

Käraste kommen i håg mina ord: 

Kärlekens Tempel, Dess Länder och Städer 

Ä bolstrar och fjäder, 

Trappstenar och bräder 

Och gator och gränder och stolar och bord. 



N:o 5. 



FREDMANS EPISTEL 

Til the trogne Broder pa Terra Nova i Gaffelgränden 

Käre bröder, sa lätom oss supa i frid, 
I denna här verldenes ondsko och strid: 

Lät oss streta, 

Arbeta, 

Stampa, 

Trampa, 

Drufvorna prässa, ty än är det tid. 
The Ölepheser ä stridbare män, 
The Gutårinter hofvera, ja men, 

Blifva besatta, 

Och skratta 

Och supa 

Och stupa 
Emellan Buteljerna sen. 

❖ # # 

Slä i stopenom Bröder, slä lacket ihop, 
Fly allan förargelse, töm Edra Stop, 

I all kättja, 

Och flat tja, 

Stampa, 

Trampa 



Nu Bacchi prässar vid klingande rop. 
Bränvins Apostlar upstiga hvar dag, 
Stöta Basuner, förkunna vår Lag, 

Rusta och rasa, 

Och flåsa 

Och mumla 

Och tumla 
Som Hjeltar i blodiga slag. 

# # * 

Gå då ödmjukt til Flaskan, inbördes gutår! 
Gå baklänges bort där som nykterhet rår 

Var nu listig 

Och dristig, 

Stampa, 

Trampa, 

I Bacchi vingård stå qvar där du står. 
Drick min Theophile, strupen är djup; 
Si i Damasco där ligger en Slup, 

Fuller med Flaskor, 

Damascor, 

Cantiner 

Och viner. 
Åh kära! ro hit med en Sup. 



i 3 



N:o 6. 

FREDMANS EPISTEL 

Til the Galimater pä hinsidon then Konungsliga 
Djurgardenom. 



Käraste Bröder, Systrar och Vänner 

Med helso och frid, 

Med Öl som bränner, 

Hjertat kringränner, 

Fetmar och spänner, 

Gör krog-dörren vid. 

o 

Drick, drick, nu är tid. Fin. 

Hör på Fiolerna 

Systrar med sång; 

Ruska på kjolarna, 

Hoppa i språng. 

Ulla bjud opp, 

Sväng din salopp, 

Skönhetens knopp, 

Blommar i topp; 

Ögat vil blunda och fingret det känner. D. C. 
o o 

* * 



Bort med all ängslan käraste själar, 

Sitt ner pä en stol; 

Hör spelman grälar, 

Stryker och trälar; 

Med sina hälar 

Han slär sin fiol, 

Och raglar mot bol. 

Men fyll i krusena 

Bränvin och vin, 

Och tag af ljusena 

Lilla Cousine. 

Lotta gif hand, 

Nig litet grand; 

Sup ock ibland; 

Kärlekens band 

Bindas i sängar, pä ängar och fjälar. 



15 



N:o 7. 

FREDMANS EPISTEL, 

Som synes vara en Elegie, skrifven vid Ulla Winblads 
säng, sent om Aftonen. 

Fram med Bas-Fiolen, knäpp och skrufva, 
kilo. - Skjut skrufven in; 

Pip och kuttra som en turturdufva 
xiio. - för makan sin; 

Släng din Peruk och bulta din Hjessa, 

Blif ej svartsjuk, blödig och rädd; 

Lät mina ögon tårar prässa 

Uppå Ulla JVinblads bädd. 

* * * 

Fader Berg gutår, mitt bröst mig klämmer, 
tello. - Mitt hjerta känn, 

Hur det klappar vid hvar Ton du stämmer, 
pllo. - Och svider sen. 

När jag ser dig, sä tänk at jag finner 

Kyla, svalka, ro i mitt bröst, 

Ty med ditt glas du mig påminner, 

At mot kärlek finnes tröst. 



Men mitt öga ser som i en dimma 

Just Fröjas graf; 

En Paulun kring hvilken Lampor glimma. 

Drag skorna af; 



16 = 

Helga det rum der skönheten kastar 
Sina Liljor döden til rof. 
Du min Vestal til målet hastar, 
Och min själ är i behof. 

* * * 

Si den hvita barmen hur han flämtar. 
Vxllo. ... - Knäpp litet grand. 

Si hur hon sin Myrten-krona hämtar 
Vrciio. - Utaf min hand. 

Si hännes ögon trotsa just döden 

Med sin klarhet, styrka och färg. 

Hör hännes sång om Jungfrurs öden; 

Hör du, hör du Fader Berg? 

* * * 

Si nu kött och blod i skönsta prydnad 
Vxllo. - Förklara sig. 

Mina känslor från förnuftets lydnad 
v.-ciio. - Nu draga mig, 

Draga mig dit, just dit där du ligger. 

Än får du ej lida utaf; 

Nu skal du dö min Nymph! — Jag tigger. 

Qvickna åter i din graf. 



' 7 



N:o 8. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Corporal Mollberg. 

Dörrarna öpna, Fiolerna klara! 

Kom och gä in. Como. 
Här är oss lustigt, god vänner, att vara; 

Här fä vi vin. - Corno. 
Knäpp nu pä Basen och stryk Violin, 
Lät nu Valdthornena tala och svara, 

Och skönhetens skara, 

Sig lägra och para, 

Och vi oss försvara 

Med plit och carbin. 

# % % 

Kom mina Bröder och dansa pä baler, 

Hoppa i fläng. - Corno. 

Ingen gemen, här ä bara Corpraler. 

Svinga dig, Sväng. - - - Corno. 

Gör entrechaquer, med benena släng, 
Skramla med löspengar, ören och daler. 

Hvad du är fataler 

Och länger och småler 

Och fuktig och haler! 

o 

I morgon dig häng. 

o o o 



Lustiga Bröder! hvar tage sin flicka, 
Slängr hanne kring. - 

Hej ! i fult flygande buga och nicka, 
Stoj a och spring. - 

Armarna ut, edra lymlar i ring. 

Dra in i helfvite, sta ej och hicka, 
Ty nu ska vi dricka, 
Så hjertat ska picka 
Och buken ska spricka; 
Det gör ingen ting. 
❖ * * 

Blås edra satar och hållen er raka, 
Hvissla och tjut. 

Fönsterna öpna, trossbottnarna braka; 
Hoppa nu ut. 

Armar och ben ska vi krossa til slut 

Ut genom fenstret och hoppa tilbaka. 
Nu flaskorna skaka, 
Och safterna smaka, 
Och piska din maka, 
Och håll nu din trut. 



N:o 9. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Gumman pa Thermopolium Boreale och 
hannes jungfrur. 

Käraste Bröder, Systrar och Vänner, 
Si Fader Berg han skrufvar och spänner 
Strängarna pä Fiolen 
Och stråken han tar i hand. 
Ögat är borta, Näsan är klufven; 
Si hur han stär och spottar pä skrufven; 
Ölkannan stär pä stolen; 
Nu knäpper han litet grand; 
V:ciio. - - - Grinar mot solen, 
V:ciio. - - - Pinar Fiolen, 

Vxllo. 

Han sig förvillar, drillar ibland. 
Käraste Bröder dansa pä tä, 
Handskar i hand och hattarna pä. 
Si pä Jungfru Lona, 
Röda band i Skona, 
Nya strumpor himmelsblä. 

* # # 

Si ^fergen Puckel fläktar med hatten, 
Pipan i munn, och bränvin som vatten 
Dricker han och orör fukter 

o 

Med hufvud och hand och fot. 



Guldguler rock med styfva Ducriner; 

Tätt uti nacken härpiskan hänger; 

Ryggen i hundra bugter, 

Och kindbenen stä som klot; 
:cllo. - - - Gapar pä noten, 
rciio. - - - Skrapar med foten, 

:cllo. 

Pipan han stoppar, hoppar emot. 

Käraste Systrar altid honnett, 

Bröderna dansa jämt Menuett, 

Hela natten fulla. 

Rak i lifvet Ulla, 

Ge nu hand, häll takten rätt. 

* # * 

Si hvem är det i Natträck sä nätter, 
Med gula böxor, hvita stöfletter, 
Som dansar där med Lotta, 
Den där som har röd Peruk? 
Ta mej sju tusen! se tvä i flocken, 
Sydda Manschetter, snören pä räcken. 
Drick Fader Berg och spotta; 
T vi Svagdricka gör mig sjuk. 

xllo. - - - Kruset ska rinna; 

:ciio. - - - Huset ska brinna, 

tcllo. 

Inp-en ska klämta. Flämta min buk. 

o 



Käraste Systrar tagen i ring, 
Dansa och fläkta, tumla och spring; 
Var nu blind och döfver; 
Spelman ger nu öfver, 
Raglar med Fiolen kring. 

Hej! mina Flickor lyfta pä kjolen, 
Dansa och skratta, hör Basfiolen; 
Ge Fader Berg Confonjum 
Och Höglands med gröna blan. 
Hör Fader Berg, säg du hvad hon heter, 
Hon där vid skänken vindögd och feter? 

D 

Gumman pä Thermopoljum, 

Hon är det, ja ta mig Fan. 
Vxllo. - - - Trumpen och blinder, 
Vxiio. - - - Gumpen är trinder, 
Vxllo 

Hals-fräs min gumma; brumma Dulcjan. 

Käraste Bröder här är behag, 

Här är Musik och Flickor hvar dag, 

o 7 

Här är Bacchus buden, 
Här är Kärleks Guden, 
Här är all ting, här är jag. 



3. — 



Fredmans epistlar. 



N:o i o. 



FREDMANS EPISTEL. 

Klingar väl vid Flöjtraver. 



Oystrar hören min musik 

Utaf Flöj traverer. ... Fiauto. 

Ljudet örat skärer. - - - Fiauto. 

Under löje, stoj och skrik 

Verldsbekymret vik. 

Kära Systrar lät oss alla glada blifva; 

Lät oss vara lustar fria tyglar gifva; 

Hvar en följe sitt begär; 

Glöm alt lifs besvär. 

# * * 
Ge nu Flöjterna en ton, 

Bläs för hela laget. - - - Fiauto, 
Nymphen är i taget, - Fiauto. 
Och vid Kärleks Gudens Tron 
Dansar jag och Hon. 
Skjöna ögon hvälfva kring och kasta strålar; 
Nymphen ger sin hvita hand, kors hur hon 

prålar! 

Hur hon sjunger, Ma Bergere! 
Glöm alt lifs besvär. 



# # # 



Kors hvad pragt i Fröjas tjäll! 

Flöjtraverer klinga, ... Flauto. 

Och de skjöna springa. - Flauto. 

Flöjten ännu högre ställ; 

Biåsen bra i qväll. 

Si Cupido med sin fackla hur han lj ungar; 
Fötterna i språng, och hela golfvet gungar. 
Bara vällust finnes här; 
Glöm alt lifs besvär. 

❖ * * 
Mina Bröder, lif och mod! 

Dansa, hör de spela. ... Flauto. 
Kom och hjertan dela. - Flauto. 
Ingen svart och ängslig blod; 
Flaskan vår klenod. 

Mina Barn förr'n skönhet skall Ert hjerta såra, 
Låten Bacchus häldre få Er hjerna dåra; 
Och i Vinet glad och kär 
Glöm alt lifs besvär. 



24 



N:o ii. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Brödeme och Systrarna pa Lokatten. 
Klingar väl vid Valdthom. 



Hej ! sade Fredman hvar gäng han hörde Valdt- 

horn börja skrala, 
Corno. - Och spelmän säg: 

V erlden är ej så ful, som vi hänne ängslig afmäla 
Corno. ... Med storm och våg; 
Alt leker för vår håg, 
Skönhet i hvar ögna stråla, 
Bränvin och dubbelt Öl ha vi nog, 
Fioler på hvar krog. 



Käraste Systrar uppå Lokatten, heder, tack och ära! 
Corno. - - - Och full Musik; 

Holländska pipor, Regarns-peruker, Ryssar som 

svära, 

Corno. - Och Jungfru-skrik. 

Den Båtsman han är rik, 
Til Dublin ska han med Tjära; 
Han där med långa böxorna står, 
Han fick bra stryk i går. 



25 



Edra Markattor sta intet där i fenstret, Hut! och 

kika, 

Bno. - - - Bjud opp och nig. 

Bläs Edra Satar, nu blåser en, blås alla tillika, 



>mo. - Blås som i kricr. 

o 



Hej lustigt! svinga dig 
Anna Stina och Fredrica. 
Kjolarna upp, Solfjädren i hand; 
Gutår, en Sup ibland. 



Ge Fader Berg nu bränvin, han korsgeväret 

står och stöter. 
>. Du raska dräng! 

Gräsgröna Böxor, blå Råck, grå Väst, kors hvad 

du är söter! 
>• Med gult p-ehänp-. 

o o o 

En Hyrvagn, vänster sväng! 
Ser du inte kusken höter? 
Glasögona på Näsan; Gevär! 
Nu balen öpnad är. 



Bröder och Systrar klappa med händren, Valdt- 

hornen de träta. 
i* - - - Se Mamsell Spaas. 

Rosende röda kjortlar, och blåa strumpor, och 

fläta, 



26 



Corno. - Och gul Carcas. 

Rödt Vin i gröna glas! 

o o 

Bröder lät oss alt förgäta; 
Sjungom om kärlek, ropa pä vin. 
Välkommen min Cousine! 

# * * 

Där kommer Ulla Winblad\ ge rum, och kors- 
geväret unnan! 

o 

Corno. - Bläs nu med force. 

Ser du Cupidos Altar, släpp in den dagliga 

Nunnan, 

Corno. ... Stick om ni törs. 

Korsgevären nu i kors; 
Slä til porten, öpna tunnan. 
Käraste Bröder, Amen, gutär, 
Det bästa återstår! 



27 



N:o 12. 

FREDMANS EPISTEL. 

Elegie öfver Slagsmålet pa Gröna Lund. 

Grät Fader Berg och spela, 

Din pipa sorgligt stäm, 
Fiauto. - - - Och röret kläm. 

Mit bröst kan ingen hela, 

Det frustar Öl och märg. 
Fiauto. - - - Bläs Fader Berg. 

Märk denna stora stuea, 

Du full af Flickor mins, 
Är nu sä tom, at knapt en enda fluga 

Uti taket finS. - - - Fiauto. 

Här syns ej ^jfergen Puckel mer med Hatten buga 

Som en Prins. - - - Fiauto. 

# # # 

Här syns ej bord och bänkar, 
Blott dörrar utan läs. 

- - - Din pipa bläs. 
Där förr sägs glas och skänkar, 
Och bröder sta i ring, 

- - - Syns ingen ting. 
Där förr du stod til vänster, 
Och pä ditt Valdthorn gol, 

i 



Fiauto. 



I Fiauto. 



28 



Nu synes bara sönderslagna fenster 

Och en ram mal s t 0 l. - - - Fiauto 
o 

Här fåfängt Spelmän nånsin vänta fler förtjenster 

Med Fiol. - - - Fiauto. 



Där förr hvar tilja darra 
Vid stampning, larm och dån, 
Fiauto. ... Syns ej en spån. 

De murkna Plankor knarra, 
Och Skorsten sviktar nu. 

o 

Fiauto. - - - Blås kära Du. 

Där förr man såg Trompeter, 
Ur fenstren stickas ut, 
Syns trasor af Gardiner och Tapeter 

Fläkta hvar minut. - - - Fiauto 
Och fåfängt ser man Hästar, Vagnar och Carreter 

Vid hvar knut. - - - Flaiåd 



När Bröder ej förlikas, 
Plär leken lyktas så. 

Fiauto. - - - Min Rygg år blå. 

En Örfil kan undvikas, 
När som man ingen ger. 

Fiauto. ... Blås inte mer. 



Hvar en ej mer mä dricka, 
Än honom är beskärdt; 
Ty i Corpralens kanna näsan sticka 

Det är intet värdt. - - - Flauto. 
Och aldrig nånsin dansa med en annans flicka, 

Har jag lärt. - - - Flauto. 



3o 



N:o 13. 

FREDMANS EPISTEL, 

Til Brödren Bredsfföm. 



JNå ä nu alla församlade hår, 
Eric Bergström och brödren Pehr, 
Benjamin Schwälbe? Oui mon frere, 
Vi ä alla här. 
Piskorna smälla och kuskarna slåss, 
Nu komma vagnar och chaisar och tråss, 
Herrskap er stimma vid lycktor och blåss, 
Och kuskarna slåss. 
Slägter och anförvanter, 
Nympher och Musikanter, 
Como. - - - Balen öpnad är. 

Anders Wingmark med sin Fru, 
Peter Bredström med sin Kärsta. 
Hej! gutår en sup ännu; 
Den var af de smärsta. 
Skål Anders Wingmark, välkommen Bror, 
Och gutår Otto Olssons mor; 
Syster Jeanna med bjäfs och flor, 
Salopp och röda skor. 



Ödmjuka tjenare, si Fader Berg! 
Valdthorn af mässing med bulor och arg. 
Kors hur han svettas bäd olja och märg! 

Si god dag Bror Berg; 
Med stora pumpskor pä förfäders bruk, 
Randiger nattrock och skuren peruk, 
Halsduk af läder och gjördel kring buk, 
Pä förfäders bruk. 
Stugan af nympher prälar, 
Hurra! Valdthornet skrälar. 
- - - Jeanna hon är sjuk; 
Syster Jeanna illa mär, 
Öpna barmen, sku vi hälla 
Lite Höglands vin, en tär, 
Lite Pimpenella. 
Klinga Bror IVingmark för lilla Cousine; 
Kärlekens blommor sku vattnas med vin; 
Munnen nu bädar en leende min; 
Tag fram din carafin. 

Nä er gm Puckel, ta hatten i hand, 
Var inte hjulbent och skrapa i sand, 
Gör caprioler och stupa ibland; 

Hatten uti hand. 
Släng hvita handsken och hoppa min bror, 
Du kan bli lycklig långt mer än du tror, 



32 



Bredströms kjäresta prägtig och stor 
Bjud opp min Bror. 
Lustigt i dansen svinga; 
Hurra! Valdthornen klinga 

o 

Corno. - - - Med ett statligt Chor. 

Lyfta gumman opp och ner; 
Fröjas Tempel skal du skaka; 
Broder Bredström intet ser. 
Lät Valdthornen braka. 
Stöt i Valdthornen med grufligt allarm, 

er gen han lyftar sin Sköna pä arm; 
Ögonen gnistra af kärlek och harm; 
Och Bredström stär sä varm. 

# # # 

Klinga Bror Bredström, hur är det nu fatt? 
Sta ej och flåsa så trumpen och matt; 
Här har du Bränvin, sätt på dej din hatt, 

Hur är det då fatt? 
Hör jag skal säga dig pauvre Ami, 
Aldrig på Baler dra fram Jalousie; 
Här äro tuppar med sporrar. Slå i, 
Drick, drick Mon Ami. 
Här går det til just ärligt. 
Valdthornen gny förfärligt. 
Como. - - - Stolt tupplufveri! 

Resonerar du ditt Får! 5 



Ta Valdthornet, slå'n på truten. 
Syster Bndström, Pålskan gar; 
Är nu ringen sluten? 
Jer gen Puckel, hva fan ä du här? 
Anders Wingmark och Brödren Pehr, 
Eric Bergström och Jeanna sta där. 
Nu Balen lustig är. 
* ❖ * 

Men hvar är bränvin? Hör Klockorna slä 
Brandvakten ropar och Trummorna gå, 
Flickorna jäspa; Gu signa de små! 

Hör klockorna slå! 
Stjernorna blänka och slockna och dö, 
Mörker omringar båd klippa och sjö; 
Nu blir jag kärlig, fins här någon mö, 
Som önskar dö? 
Hon dör och jag vil lefva, 
Ach skönsta barn af Eva! 
- - - Ach alt kött är hö! 

Här är jag och där en säng; 
I min Själ Cupido strider. 
Bröder dansa nu i fläng; 

Bredström står och qvider. 
Broder Bredström, hvad skulle du här? 
Ta en sup Kummil och Skorpa begår; 
Kors du ser ut liksom Lucifer! 

Men balen slutad är. 



34 



N:o 14. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Poeten Wetz. (Klingar väl på alla Instrument er, 
men i synnerhet vid knäppning på Bas-fiol.) 



Hör J Orphei Drängar, 
Stämmen edra strängar; 

Knäppen alla - - - VxlloJ 
Til Apollos pris. 
J som til exempel 
Uti Fröjas Tempel 
Nederfalla, - - - v.cllJ 
Följen er caprice. 
J som pröfven gammalt Öl, gutär! 
Eder önskas fuktigt silfverhär - - - v.ciio 
Och en strupa som förmår. 

Basfioler klinga, 

Tag hit Bägarn, svinga; 

Svinga Broder, - - - V:clll. 

Svinga med din hatt. 

Visa dina dater, 

Du har bra kamrater. 

Bacchi floder - - - Vxlli 

Rinna dagr och natt. 
o 



3 5 



Glas i hand och ljufligt stränga spel, 

Huile de Venus, Kummil och Kanel V.cllo. 

Blifve, Broder Wetz, din del. 

* * * 

Du på Pinden stretar, 
Och din blod arbetar, 

Hjernan värker - - - 

I din hufvudskål. 

Vid en Brudsäng, Broder, 

Strödde du klenoder; 

Ingen märker - - - 

Dina tankeprål. 
Sätt din hatt pä hufvud, kära Bror; 
Bacchi Vingård står nu i sitt flor; - 
Se Cupido med sin mor. 

I de helga lunder, 
Mellan blixt och dunder, 

Venus räcker - - - Vxllo. 

Bägarn utur skyn. 

Hon på molnen hvilar, 

Han med vin och pilar 

Sig utsträcker - - - Vxllo. 

Kring vår vattubryn. 
Ej i vatten, nej i Cyper-Vin 



V:cllo. 



V:cllo. 



Paradiset blommar, min Cousiri. - 
Sätt dig neder, häll god min. 

* * # 

Frukta intet dunder, 

Under öfver under; 

Bägarn blänker - - - 
Klar som en Juvel. 
Spegla dig; ditt hjerta 
Skal bli qvitt all smärta, 
När du tänker - - - 

Blott pä säng och spel; 
Du skal bli uti din målning kär: 
Magnifikt din koppar-näsa bär - 

Bacchi Thron och Fröjas här. 

❖ # # 

Vinet gör dig fager, 

Vacker som en dager; 
Tag den lotten, - - - 
Knäpp var Bas-fiol. 
I hvart stop du tömmer 
Nytt besvär du gömmer, 
Och pä botten - - - 

Ser din lyckas Sol. 
Lycka til Cupidos härlighet, 
At i Bacchi Vingärd blifva fet! - 

Drick Bror Wetz, du är Poet. 



N:o 15. 



FREDMANS EPISTEL 

Enkannerligen til Theophilum Skomakar- Ges till y under 
dess förföljelse skrifven til tröst och hngsvalelse. 



Käraste min Theophile, 
I Hallrätten visa knogen; 
Rätt nu broder är du mogen, 

Frodig buk och bälj ! 
Knäpp dina händer hop och svälj, 
Min lärjunge var mig trogen, 
Tag ditt mästerbref pä krogen. 

Där ditt burskap väl]. 
Sätt pä dig hatten, murra; 

I väggen flaskan surra. 

Fri Måndag, Hurra! 

Lycka til god Helg! 
* * * 

Värdaste min Theophile, 
Följ Bacchus helt tätt på spåret, 
Släng din mässings-kam i håret, 

Tag din käpp i hand; 
Knyt i din Halsduk röda band, 
Häng ur-kedjan uppå låret; 
Det är nu på femte året 

Du är i vårt Land. 

I. — Fredmans epistlar. 



Näsan i vädret gerna. 
Se benen hur de spjerna! 
Din afton-stjerna 
Tänds vid solens rand. 

# # # 

Käraste min Theophile, 
Din bäljhund lät blodet rinna; 
Plåstra om din ögon-hinna; 

Bacchus sjelf dig ger 
Blyhvitt och silfverglitt och mer; 
Men var inte lik en qvinna; 

Näsan skal en gång, besinna, 

På dig sablas ner, 

Sablas utaf Corpraler 

Pä Bröllop och på Baler. 

Du är fataler; 

Sup min Cavaljer. 

Älsklige min Theophile, 
Med glaset jag dig förföljer, 
Jag ditt hufvud öfverskölj er, 

Och dio; modio; gör. 

o Do 

Örfilar smälla lustigt, hör; 
Du öron och näsa höljer; 
Jag ber at du aldrig döljer 



Friskt och flinkt humeur; 
Den som i kransen tager; 
Som bryta vill din lager, 
Blif inte svåger; 
Slå'n så at han dör. 

* * * 

Lästen slå midt i flinten, Hej ! 
Och spring du, ta i din kanna; 
Drick och svär och dig förbanna 

På revange din skurk. 

o 

Tag prompt i näfven glas och burk, 
Sjelf Bacchus skal dig bemanna; 
Håll med handen för din panna, 

Fäkta som en Turk. 

Gott schwere noth und wetter! 

Jämt full och aldrig mätter. 

Jag vet ej bätter, 

Din Skomakar-lurk. 



N:o 1 6. 

FREDMANS EPISTEL 

Enkannerligen til the Birfilare pa then Konungsliga 
Djurgården. (Klingar väl pa Oboe.) 



Fader Bergström fingra ditt Oboe, bias, 
Oboe. - Knäpp upp dit krås; 

Häll nattrocken öpen sä ser man, hva ba? 
Oboe. ... Skinnböxorna. 

Hatten pä; 

Bläs nu dä. - Oboe. 
Älskelige Bröder tagen nu i ring- 

O o O 



Si där springer Löparn pä backen, si där, 
Oboe. - - - Ölstopet bär; 

Si det gröna glaset sin sköna han aer, 
Oboe. - - - Stolt Cavaljer! 

Han ibland 

Kysser hand. - Oboe. 
Älskelige Bröder dansa allihop, 
Och lät oss töma vara stop. 

# * # 



Ach si Ormens Pigor, si Caisa, bläs bra! 
Oboe. ... Si kjortlarna; 



1 4i 

Hvita klackar, Gossar, och målade skor! 
Oboe. - - - Balen blir stor. 

Nu pä Bal 

Snörd och smal? - Oboe. 
Kära Bröder slä nu alla fenstren opp; 
Hej lif och mandom i vär tropp! 



Härfrisörn ur dansen, och Löparn ska in. 
Oboe. - - ■ T Oboe fin. 

Bläs nu pianissimo; Ach sicken en! 
Oboe. - - - Med hvita ben, 

Krummar sio; 

Qvick och vig. - - - Oboe. 
Klappa Löparn ut ur dansen där han gar, 
Och Härfrisörn ska in. Gu tär! 



Hurra Kamerater! alt andas i frögd; 
Oboe. ... Djuphet och högd; 

Göken uti toppen och Löjan vid strand, 
Oboe. - Myran i sand. 

Liksä vi. 

Spela Ni, - - - Oboe. 
Spela Hoboister, gunga tak och golf; 
Hvad slär nu klockan? hon slär Tolf. 



L 



N:o 17. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Syster Lisa. 



Systrar och Vänner, 
Och hvar en mig känner, 
God dag! 
Pukare skramla 

Och ramla. - Timp. 
Lätom oss surra, 
Med hattarna hurra 
Som jag. 

Hjerta i barmen, 

Rör armen. - Timp. 
Hurra gutär! 
Just kungligt jag mar. 
Hör pä pukslagaren hur han slär. - - - Timp. 
# # # 

Ljusena glimma 
Och flickorna stimma 
Med ras; 
Si hur de krio-a 

o 

Och niga; - Timp. 
Solfjädren fläktar; 
Marskalken slår nectar 
I glas; 



Si hur de dricka 
Och nicka. - 
God dagr Cousine! 

o 

Si strufvor och vin. 
Si ^fergen Puckel med Carafin. 

* * * 

er gen sig bugar, 
Han läspar och trugar 
Så skönt; 
Talar Fransyska 
Och Tyska. - 
Blommor på armen, 
Bouquetter i barmen 
Och grönt; 
Benen som krita 
Så hvita; 
Spänd på sitt sätt 
Med Rock violett, 
Blått foder under. Hej Menuett! 

* * * 

Quinnor och Männer 
Och Jungfrur och S vänner, 
Allarm ! 
Bort med all smärta, 
Friskt hjerta! - 
Saften är mustig, 
Och ^fergen blir lustig 
Och varm. 



Hör hur han pladclrar 
Och sladdrar. 
Hattarna på, 
Kom dansa Ni två; 
Ulla och er gen lät dansen gå. - - - 
* * # 

Fy tunnor tusen, 
Det dryper af ljusen 
Nu flott 
På roberonder 
Pomponer. 
Står du och gråter, 
När Fröja uplåter 
Sitt Slott, 
Bland Ängla-bilder 
Så milder? 
Styr hjertat lätt, 
Gif ögat sin rätt; 
En Nymph cendrée och en ann' brunette. 

* * 

Lisa med stubben, 

Som niaer för Gubben 

o 

Där står 
Med stora buken, 
Peruken, 
Si hur hon fäktar, 
Krinor axlarna fläktar 

o 

Rödt hår; 



Med öpna armar 
Hon larmar, 
Grinar mot soln; 
Si guldgula kjoln; 
I ^fergens knä sitter hon pä stoln. 

* * * 

Klinga Buteljer, 
Min kronsup jag sväljer, 
Gu tär! 
Kärleken sticker, 
Jag dricker. 
Lätom oss alla 
Den Venus åkalla 
Här stär. 
Töm mina safter 
Och krafter. 
Pukor ge ljud. 
Si kärlekens Gud. 
Hvem vil bli Brudgum? här har ni br 

o 



4 6 



N:o 1 8. 

FREDMANS EPISTEL. 

Til Gubbarna på Terra Nova i Gaffelgränden 
vid Skeppsbron. 



ubbarna satt sig at dricka, 
Klappa på bäljen och hicka, 
Näsan i glasena sticka, 
Sjunga hvar om sin flicka. 
^fergen Puckel han drog nu en rök, 
Med pipan han på stopet knacka. 
Gubbarna gjorde på ölet försök, 
Och drucko så svetten han lacka. 

# # * 

Glasena börja nu ringa, 
Gubbarna lustigt at svinga, 
Hoppa och dansa och springa, 
Med hvarannan klinga; 
Benjamin klef nu på bordet, fy fan! 
Hier ist kamrat sehr schen zu tanzen. 
Röder om näsan liksom en Tulpan 
Vant han uti laget nu kransen. 

* * * 

Ölet kring golfvet det rinner, 
Ljuset i pipan nu brinner, 



Benjamin flämtar sä stinner, 
Ingen nu dörren finner, 
Men Perukerna falla utaf, 
Och Byxorna de lossna af medjan; 
En den andra handen nu gaf, 
Och höllo sä styft uti kedjan. 

# # tfs 

Hurra! de skreko och tralla; 
Undan ur dörren med alla; 
Käftarna gröna af galla; 
Öl och stryk; falleralla. 

er gen Puckel han ropte nu Schas, 
Der teufel soll der fahn regiren; 
Hohl mich der teufel, verdammte Calas 
Wir wollen nun recht poculiren. 

# * 

Heer er gen Puckel, fräter, 
Hast du nun praf ducater? 
"Wir Preusische Soldater, 
Hurra Kammerater! 
Hej vivat nun hej die Kajserin! 
Der Kaj ser! Mere ehl pä bordet! 
Hej alliance und gut glas vin! 
Gu tär för det härliga ordet. 

o 



Benjamin lustig och kåter, 
Skålarna börja nu äter, 
Ögat sin hinna uplåter, 
Bara öl det gråter. 

Potts Schlapperment the smake so scheent 
Lät glasen klinga, klinga gubbar! 
Gut glas ehl bad redt och chreent! 
Skälm den som laget nu rubbar. 



N:o 19. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Systrarna pä then Konungsliga Djurgården. 

I - - - Trumslagarn kommer, flickor god dag! 
b - - - - Hör hur han slår et slao-. 

b- Trummor och Pipor, Bränvin och Smör. 

b - - - - Kors tocka hvirflar! hör. 

Käraste Bröder och Systrar slån up Edra Tjäll; 

Våfflor och Strufvor i Gröngräset ställ. 



b. 



3. 



- - - Dansa på gröna backar och fält, 

- - - Hoppa på krogen snällt. 

- - - Systrar med hand i sidan, god dag! 

- - - Barfota du och iao-. 

Trumla Trumslagare, Mandom och Kärlek och Vin 
Fröjda i Själen hvar trogen Cousin. 



- - - Älskliga Systrar, full menuett, 

- - - Trumma och Flaeeolett. 

- - - Älsklige Bröder, fulla qvarter 

- - - Och Basfioler fler. 

Hej Pimpinella och Höglands och sött Frontignac' 
H 



urra Mamseller, Gesäller och Pack 



Tamb. - - - Käraste Bröder fulla med dun, 
Tamb. . . - Systrar dra till Paulun. 
Tamb. . - - Kärlekens pilar hvässas i Öl. 
Tamb. - - - Båtsman klif pä din köl, 

Pipan i munnen och skönheten inom din arm. 

Trumla Trumslagare, trumla allarm. 

# # # 

Tamb. - - - Ge Fader Berg en sup vid fioln; 

Tamb. - Rätt nu sä skiner soln. 

Tamb. - - - Drick nu Värdinnans skäl, ja gutär! 

Tamb. - - - Lustigt var lefnad gar. 

Käraste Bröder och Systrar, Er blifver förunt 
Denna Epistel, ja Amen! Trurunt. 



N:o 20. 



FREDMANS EPISTEL 

Til Fader Berg och Jer gen Puckel. 

Står du och gråter? 
Valdthornet hör det låter. - - - Corno. 

Lustig och kåter, 
Blås Fader Berg, det låter bra; Fin. 

Blås til Batalj e, 
Nå prutta din Canalje. - - - Corno. 

Vacker Seralj e; 
Min Jer gen Puckel nå hurra! 
Hvita handskar, Chapeau-bas; 
Stråpärlor uppå hatten; 

Nu han satt'en 
Bakfram, nu på sida; 
Bida, 

Jergen vill så ha. D. C. 

* * # 

Jergen han stretar; 
Si Fader Berg arbetar; - - - Corno. 

Flickan hon letar, 
Och vill i dansen gifva hand; Fin. 

Jer gen sig krummar; 
Hör Fader Berg han brummar; - - - Corno. 
Valdthornet tummar, 



Blir röd i synen, blå ibland; 
Flickan hoppar litet grand, 
er gen han också hoppar; 
Klang! han stoppar 
Pipan och sig svänger, 
Slänger 
Benen uti sand. 

* * * 
Lustigt i harmen 

o 

Si hur han kröker armen, - - 

Kräset i barmen 
Det fläktar och det fladdrar ut. 

Flaskorna skaka; 
Valdthornen hör de braka. - - 

Hufvud tilbaka, 
Och ^ er gen rak i lifvet. Hut! 
Hurra! dansa, bläs och tjut, 
Dansa pä Norr och Söder 

Mina Bröder. 
Rigtigt Tolf Buteljer 
Sväljer 
Jag i en minut. 

# # 

Sup, drick och smutta. 
Hurra! Valdthornen prutta. - 
Flickorna skutta 



Kring golfvet, bröder, hej gutår! Fin. 

Öl på minuten. 
Se Fader Berg i truten; - - - Corno. 

Käften upbruten 
Nu öfver mässings brädden står. 

o 

Käre Vänner Bacchus rår, 
Venus mit lif föröder. 

Mina Bröder, 
Vinet i mit tycke 
Mycke 

Kärlek öfvergår. D. c. 



Fredmans epistlar i 



54 



N:o 21. 

FREDMANS EPISTEL, 

Hvariithinan Han 1:0 Afmalar Natten med dess nöjen, 
2:do Tyckes liksom för ögonen ställa et slags Aequilibrium 
emellan Vinets och Kärlekens stijrka, men omsider 
Ijnsligen uppenbarar öfveruigten. 



Skyarna tjockna, 

Stjernorna slockna, 
Stormarna tystna, som örat upfylt, 

Staden i dimma, 

Tornena glimma, 
Månen försilfrar hvad solen förgylt, 

Hundarna skälla, 

Portarna smälla; 
Vxllo. - Spänn nu din bas. 

Hvart man sig vänder 

Pottor i gränder 
Klinga i gatan, hej lustigt Calas! 



Ställ dig vid bänken, 

Ragla mot skänken, 
Känn dig nu före, hvar står din Butelj? 

Grumla'n och skaka'n, 

Och under hakan 
Sätt nu Fiolen och klunka och svälj ; 



Spotta och trampa, 
Fila och stampa, 
- Knäpp lite grand. 
Himlen dig löna, 
Se pä den sköna, 
Sömnen i ögat och ljuset i hand. 

# ifc 

Käraste Bröder, 

Hjertat det blöder, 
Nu har jag flickor och flaskor och ljus, 

Horn och Basuner, 

Kistor, Pauluner; 
Se Fader Berg med sin läder-carpus; 

Ulla i särken; 

Rör Speleverken, 

Hoppa och fläng; 

Vänner och fränder, 

Klappa med händer, 
Släng edra Satar, släng lagom, släng, släng. 

* # # 

Lätom oss stimma, 

Ljusena glimma 
Rundt ikring väggar, paneling och tak; 

Nu för jag ordet; 

Skinkan pä bordet 
Svept uti blommor som reta var smak; 



56 



Alting oss retar; 
Spelman arbetar, 
v.ciio. ... Och gör en drill; 

Flickorna blunda, 
Lät oss ästunda, 
Lät oss ästunda hvad hjertat det vill. 

Den som bedröfvad 

-Blifver bepröfvad 
Bäd utaf lycka och afund och tid, 

Glömme sin lycka; 

Afund at trycka, 
Gör han hvar tima här lustig och blid, 

Dansar i Salen, 

Tömer Pocalen, 
Vtcllo. - Ropar gutär, 

Slänger med armen, 

Tager i barmen 
Tumlar med Nymphen i sängen där stär. 

* # * 

Den som med pilar 

Vakar och hvilar, 
Gör för sin sköna alting hvad han gör, 

Suckar och brinner, 

Tappar och vinner, 
Tar en bit skinka och brånvin och smör. 



Hurra Camrater, 

Trät som Soldater; 
- - - Stäm Fader Berg. 

Vi oss förlusta, 

Låtom oss rusta, 
Än har vår himmel sin svartblåa färo-. 



Släng edra Satar; 
Står du och pratar? 
Sluta med pålskan det Fan far i dej. 
Hurra Couraee! 

o 

Släng ert Bagage, 
Kasta Fiolen åt helfvite, hej! 

Hej han är rutten, 

Kasta'n i Putten; 
■ - - Lustigt, ge fyr! 

Lät mig få hurra, 

Supa och surra; 
Venus jag följer, med Bacchus jag flyr. 



58 



N:o 22. 

FREDMANS EPISTEL 

Til the Nybyggare pa Gröna Lund. 



De dyrbaraste gäfvor utösas ofta af den lekande 
Naturen under den mildaste himmel, da de dödliga 
med bleknade anleten ej mägta pryda sina kinder med 
den purpur, som de lysande Blommor vid morgon- 
stunden sprida. Man ser uti frusande floder en Skönhet 
kasta sina pärlor. — Hvad! kasta säger jag? — Jo 
med snöhvita finger, som täfla i glans med de Orien- 
taliska pärlor. De gyllende Fiskar i China upstiga i 
svafvelgul änga utur berliner-blä katsor, fästade med 
rosenröda bandvippor. — Hvad säger jag? Skörde- 
männen pä Åkrarne i det rika Indien kunna knapt i 
sina smä glimmande Jackor förliknas med de violetta 
silfver-ax, som skördas af deras Agat-liar. Dryckes- 
kärlen vid de sorlande bäckar finnas uti Castanie-trän 
högt upsatta med konstigt virkade förlåter. Herdinnor 
i Nopkin och Gingang med Solhattar af Pärlemo 
gunga i Pomerans-trän, och upfylla luften med för- 
tjusande röster. Där kostar et glas af Stora Mogols 
Afton-finkel, Älskelige Bröder, circa fem tolftedels 
Svensk halföre; och af det Käjserliga Myr-bränviner, 



som de främmande Gesandter undfå vid afskeds- 

tagandet, Älskelige Bröder, för en hvitten får man 
så mycket, så at 

Glasen darra mellan knopen. 

o 

. Håll i glaset, du är mogen. 
Käjsarn sitter där på krogen 
Hela dagren trogen. 

o o 

Huile de Venus och Persico 
Växa der vildt uti skogen. 

ö 

❖ * ❖ 

Det är ju sjelfva fan, mine Älskelige! 

* * * 

I en röd Scharlakans tröja 
Sitter han och har en blöja; 
Folket sig til Jorden böja, 

, Sina glas uphöja. 

Torkar han glaset med blöjan? jo, 
Det plär hans Höghet förnöja. - - - 

i * * * 

Älskelige Bröder, de dyrbaraste gåfvor utösas ofta 
| af den lekande Naturen ännu. Gutår! sup migr til. 



1 



6o 



N:o 23. 

FREDMANS EPISTEL, 

Som är et Soliloqiihim, da Fredman lag vid krogen Knjp- 
In, geut emot Bciuco-huset, en sommar-natt ar 1768. 



Ach du min Moder! säj hvem dig sände 

Just til min Faders säng. 
Du första gnistan til mit lif uptände: 

Ach jag arma dräng! 

Blott för din laga 

Bär jag min plåga, 

Vandrar trött min stig. 

Du låg och skalka; 

När du dig svalka, 

Brann min blod i dig. 

Du bordt haft lås och bom 

För din Jungfrudom. 
Flauto. - - - För din Jungfrudom. 

Tvi den Paulunen, tvi ock det verke 
Man til din Brudsäng tog! 

Tvi dina Ögon och dit Jungfru-märke, 
Som min Far bedroa! 

o 

Tvi ock den stunden 
Då du blef bunden 



Och din tro förskref! 
Tvi dina fötter 
Då du blef trötter 
Och i sänaen klef! 

o 

EU' kanske på et bord 
At min bild blef gjord. 

- - - At min bild blef gjord. 

# # # 

Et troget hjerta platt jag föraktar; 

Tvi både Far och Mor! 
Här ligger jag i rännsten och betraktar 

Mina gamla skor. 

Tvi tocka hasor! 

Rocken i trasor! 

Skjortan svart som sot! 

Si på Halsduken, 

Lamskins-Peruken, 

Och min sneda fot. 

Det kliar på min kropp ; 

Kom och hjelp mig opp. 

- - - Kom och hjelp mig opp. 

Känn mina händer magra och kalla 

o 

Darra vid larm och dån; 
Se dem af vanmagt vid min sida falla, 
Liksom visna strån. 



62 



Ögon och kinder, 
Alt sammanbinder 
Dubbel skröplighet. 
Himmel! min tuno;a 

o 

Orkar ej sjunga 
Om den frögd jag vet; 
Om kärleks ro och qval, 
Och en full Pocal. 
Fiauto. ... Och en full Pocal. 

❖ * # 

Läska min tunga, ach! Söta safter 

Spriden i kärlen ljud. 
Jag är en hedning, hjerta, munn och krafter 
Dyrka Vinets Gud. 
Fattig, försupen, 
I denna strupen, 
Fins min rikedom. 
I alla öden, 
I bleka döden 
Läskar jag min gom, 
Och i min sista stund 
Glaset för til mund. 
Fiauto. ... Glaset för til mund. 

:£ # 

Men krogdörn öpnas, Luckorna skrufvas; 
Inaen i staden klädd. 

o 

Stjernan af Morgon-rodnan liksom kufvas 
Ned i molnens bädd; 



Solstrålar strimma, 
Kyrktornen glimma, 
Luften blir sä ljum. 
Hvar är nu kappan? 
Här ser jag trappan 
Ned til Bacchi rum. 
Gif mig en sup, min själ 
Törstar snart ihjäl. 
Flauto. - - - Törstar snart ihjäl. 

* # # 

Nä sä gutär, jag vil mig omgjorda, 

Ragla til bord och stop. 
Nu ska de styfva leder blifva smorda, 

Smorda all ihop. 

Hurra Courage! 

Lustigt Bagage! 

Friskt i flaskan, hej ! 

Nu är jag modig, 

Tapper och frodig, 

Och jag fruktar ej. 

Ännu en sup elT par. 

Tack min mor och far. 
Fbuto. - - - Tack min mor och far. 

Tack för hvart sänglag, Skäl för hvar trogen, 

Som gjort vid Brudstoln sväng; 
Tack du som virket höp-gr och drog- ur skogen 

Dö o O 

Til min födslo-säng; 



Tack för din låga, 
För din förmåga, 
Du min gamla Far; 
Kunde vi råkas, 
Skulle vi språkas, 
Supa några dar; 
Min bror du blifva skull, 
Och som jag så full. 
Och som jag så full. 



N:o 24. 

FREDMANS EPISTEL 

Til kära Mor pa Bruna Dörren. 

Kära Syster! 

Mig nu lyster 
Med dig tala förr'n jag dör. :||: 
Dubbelt Öl ger godt humeur; 
Enkelt Öl jag aldrig smakar; 
Bränvins ångst mit hjerta skakar, 
Och jag står vid grafvens brädd 
Som en Bacchi hjelte klädd, 
Men föragtad och försmådd, 
För min e^en skugga rädd. 

O Dö 

Kära Syster! 

Mig nu lyster 
At få taga mig en sup; 
Sen gä i mit mörka djup. 

Uret pickar, 

Charon skickar 
Slup. 

Tag mig den och den, 
Kära mor, jag hickar; 
Bacchi safter fröjda mig än. 

* * * 

Usla tider! 
Hvad det lider, 



Bara Cursen nederslås, :|J: 
Bättre köp på bränvin fås; 
Men då lefver jag ej mera, 
Andra Hjeltar då hofvera. 
Kan ni tro, då, kära Mor! 
Jag skull' få en sup så stor, 
Jag skull' supa om ni tror, 
Liksom Runius, Lucidor. 

Usla tider! 

Hvad det lider, 
Mit Benrangel faller ner, 
Men min munn åt olaset ler. 

o 

Supar flera! 
Ge mig mera, 
Mer. 

Bacchus, ingen ann, 
Skal mig balsamera 
Som en stor namnkunniorer man. 

o 

* * ❖ 

Systrar hören! 

När J rören 
Uppå krogen glas och stop, 
Drick min skål då allihop, 
Sjung om kärlek, vin och lycka, 
Om de qval en törstig trycka, 
Och om hur en rusig man 
Paradiset vinna kan, 



Om den eld i blodet rann, 
När han första drufvan fann. 

Systrar hören! 

Bruna dören 
Stäng för all ting väl igen; 
Lät min hamn få bulta sen. 

Inte droppen 

Halt, lät opp 'en. 
Men! 

Jag mast gä; farväl 
Bäd med själ och kroppen. 
Hit en sup, jag törstar ihjäl. 



68 



N:o 25. 

FREDMANS EPISTEL 

Som är et försök til en Pastoral i Bacchanalisk smak, 
skrifven vid Ulla Wiublads öfverfart til 
Djur gar de 

Biåsen nu alla, 
Hör böljorna svalla, 
Åskan cr^r. 

o 

Venus vil befalla, 

Där Neptun rår. 
Simmen Tritoner, 
Och sjungen milljoner 

Fröjas lof; 
Svaren Postiljoner 

I NeptunS hof. --- Corr.c 

Se Venus i sin pragt, 
Krincr hanne hålla vakt 

o 

Änglar, Delphiner, Zephirer och Paphos hela magt; 
Vattu-Nympher plaska kring 

I ring. - Corn 

& # * 

Foglarna titta, 
Och fiskarna spritta 

Ur sitt rum; 
Gastarna de sitta 

På hafvets skum; 



6g 



Vädrena susa, 

Sig böljorna krusa, 

Bugna ner; 
Skyarna bli ljusa, 

Och Solen ler. - Como. 
Venus pä fältet är, 
Snäckan som hänne bär, 
Sirad med Vimplar och Blomster, den gula vas- 
sen skär; 
En Triton med Solhatt stor 

Nu ror. - - - Corno. 

* # ❖ 

Dan hörs frän logen, 

Och säden fullmogen 
o 

Blixtrar nu; 
Göken gal i skogen 

Sä matt Kuku; 
Kråka och Vipa 
Nu näbbarna slipa, 

Flyga snällt; 
Pan han tar sin pipa, 

Och blåser gällt. - Corno. 

Hjortarna stångas, slåss; 
Älgarna fly som bloss; 
Glimmande, Simmande, Venus hon lemnar sin 

Caross, 

6. — Fredmans epistlar. 



7 o 



Gar in i Palemons Tjäll 
I quäll. - 



Corno 



Venus du täcka, 

Fritt lemna din snäcka 

Vid var strand; 
Lustan sku vi väcka 

Med glas i hand. 
Ach! mina Vänner, 
Hvar en af Er känner 

Mina drag; 
Bläsen goda männer, 

Valdthornen tag. - - - Cornc 
Du Ulla JVinblad kat, 
Gunga i Roddar-bät. 
Du är vär Venus, Mamseller, Gesäller gör din ståt; 
Stig i land pä Paphos ö, 

Min mö. - - - Corn 



Om denna Parken, 
Rar Kärleks Monarken 

Och en Kung; 
Djurgäln heter marken; 

Stöt Valdthorn, sjung! 
Sjung til exempel 
Om Fröjas smä Tempel 



7i 



Som här sta, 
Med uråldrig stämpel 

Och Mässa på. - - - Corno. 

Sjung här om Jungfru-mord, 
Om hur en Brud blir gjord, 
Hur under Valdthorn hon kämpar och spritter 

på et bord. 
Ulla Winblad, ingen skymf, 

Min Nymph. - - - Corno. 

* * * 

Nig nu och buga, 
Träd in i min stuga, 

Dansa om. 
Fröjas barn ä sluga; 

Kom Ulla, kom. 
Hör du ej suset? 
Si Värden i huset 

Fader Berg; 
Valdthornet och kruset 

Ge Gubben färg. - Corno. 

o 

Djurgårds Herdinna snäll! 
Här är Palemons Tjäll; 
Här ser du herdar, som ragla båd morgon, mid- 
dag, qväll, 
Herdar utan lamb och får. 

Gu tår! - - - Corno. 

* * * 



Blås Musikanter 
För Ulla galanter 

Och förnäm. 
Skira Engageanter, 

Och Diadem! 
Putsa Chignonen, 
Och sväng Roberonden 

Vid och stor. 
Biåsen i Portgången 

Et ståtligt Chor. - - - 
Dyrka Cupidos namn; 
Öpna din varma famn; 
Pusta och flåsa och flämta och blekna som en hamn. 
Hjertat klappar, Pulsen går, 
Han slår. - - - 

# # # 

Sjungom nu alla! 
Lät kärlek befalla 

Våra lif; 
Lät oss Spelmän kalla 

Til tidsfördrif; 
Svalkom vår tunga, 
Och låtom oss sjunga 

Glädje-sång; 
Dansa gamla, unga 

Nu på en gång. 



Nympher och friskt Calas, 
Vällust i blod och glas, 
Sömniga ögon, friskt hjerta, Fioler, Sång och Bas 
Hvar Epistel innebär 

Och lär. - - - Corno. 



74 



N:o 26. 

FREDMANS EPISTEL 

Rörande Mutter Berg, och angående Lotta i Kolmätar* 
gränden, och hvad som passerat. 



Hvar stär Fiolen? säj min Son. 
Mutter gutär! där stär han i vrån; 

Skal jag dra til? 

Gör som du vil; 

Sätt dig, vänd up och ned pä San. - - V:cllo. 

Hör Basfiolens klano; och dän. - - - V:cllo. 

o 

Movitz, nä kära börja; - - - - V:cllo. 
Grät ej, hvi ska du sörja? 
Karl är karl, skal du vara sä rädd om ditt skinn? 
Lät mig se huru djupt hirtschfängarn tog in. 
Mutter, i hufvud jag fätt fyra hugg, 
Et uti armen. Gutär nu i mjugg! 
Mutter gutår! 

o 

Tvä hugg i mit lär, 

Blott för mit tal. 

Fan til Corpral! 
Han ville jag skull' spela; jag svara hut! 
Därmed sä högg han mig - - pä min trut. V:cllo. 



När skedde det? var karln besatt? 
Mutter gutär! det skedde i natt. 



Jag grep en drill, 
Vips slog han till 
Slog af peruken och min hatt, - - Vrcllo. 
Och dansa golfvet kring med skratt. - - Vrcllo. 
Därpä så i minuten, - - - Vrcllo. 
Fick jag et slag på truten; 
Och den besten var kär uti dottren som jag; 
Och jag ropte på Lotta, hirtschfängarn tag. 
Krögarn i skjortan han kom också ut; 
Vips gaf han krögarn et slag på sin trut; 
Krögarn han svor, 
Och ropte på Mor; 
Mor är bastant, 
Hon gaf galant 
Krögarn en örfil, och Corpralen han log, 
Och man och hustru jag - - - så bedrog. Vxllo. 

# # # 

Tyst, Mutter tyst! jag var ej känd; 
Aldrig jag spelt i Kolmätar-gränd. 

Satans alarm! 

Mit lår och min arm! 
Lårbenet, bröst och höft och länd! - - Vrcllo. 
Nu har jag skrufvat strängen spänd, - - Vxllo. 

Si nu hur knogen springer. - - - Vxllo. 

Mutter, mitt sjuka finger! 
Aj ! se skinntutan damp där in i Basfioln. 
Aj! se plåstret där ligger det under stoln; 



Stråken af bruten och taglet är alt; 
Lotta ar borta och bränvinet kallt. 

Mutter gutär! 

Mit bröst har et sår; 

Den mior det o;af, 

Öpnar min graf. 
Kolmätars Lotta hon är ordsak til alt. 
Mutter i oär crjck hon, - - med en Palt. Vrcilo. 



N:o 27. 

FREDMANS EPISTEL, 

Som är dess sista tankar. 



Gubben är gammal, urverket dras, 
Visaren visar, timman ilar. 

Döden sitt timglas har stält vid mit glas, 
Kring buteljen strött sina pilar. 

Törstig jag skådar min Stjerna och Sol. 

Vandringsman hör nu min Basfiol. 

o 

Vciio. - - Movitz, din tjenare hvilar. 

* * * 
Klaraste sköte, ljufliga barm! 

Sorgligt de blommors lif föröddes, 
Som gaf min far, til min sveda och harm, 
Vällust i den säng där jag föddes. 
Men båda sofva. Gutår i förtret! 
Sjung Movitz, sjung om hur ögat gret 
Vxiio. - - Vid de Cypresser som ströddes. 

Raglande skugga, brusiger min, 

Skapad at Bacchus gå til hända; 

Bläddriger tunga af bränvin och vin. 

Känn der far min, känn där hans anda. 

Fröja och Bacchus gaf kring den et sken. 

Movitz lät bland mina fäders ben 
V:d!o. - - Detta mit stoft få sig blanda. 



N:o 28. 

FREDMANS EPISTEL 

Om et anstäldt forsat emot Ulla Whiblad. 



I gar säg jag ditt barn, min Fröja, 

I Yxsmeds gränd, 
Klädd i en svart garnerad tröja, 

Sä snörd och spänd; 
En kullrig vidd af mänga stubbar, 

Bjäfs och granlät och flärd. 
Men i dess fj ät säg jag tvä gubbar 

Med länga svärd. 

❖ # # 

Hon vände sig, och floret fläkta, 

Tyst af och an; 
Dess ögons glans, sä dyr och ägta 

Bland tärar brann. 
Et qvinligt öga fullt med tärar 

Och en darrande röst, 
Sägr micr hvad mer til ömhet särar 

o o 

Et manligt bröst? 

o 

♦ s§! # 

Frän topp til tä min Nymph jag granskar; 

Bedröflig syn! 
Hopknäpta sträcks tvä klippings-handskar 

Med bön til skyn; 



Dess kjortlar rycks och uret stannar, 
Perpendikeln sprang af; 

Och Nymphen sjelf den krans förbannar 
Som Fröja gaf. 

* * * 

Du stränga magt som kärlek dödar 

Med raseri! 
Märk, Ullas lilla fot sig mödar, 

Och hon blir fri. 
Kring templet hännes ögon hvälfva, 

Där hon Themis nyss rönt, 
Fast Politiens drottar sjelfva 

Dess hjessa krönt. 

* * * 

Så skynda dig at Fröja lyda; 

Glöm afunds hand; 
Lät nöjets bloss din himmel pryda, 

I Paphos land. 
Gå, tänd och dela än en lusta 

Som naturen ger lif; 
Gråt intet mer, håll upp at pusta, 

Och lycklig blif. 



8o 



N:o 29. 

FREDMANS EPISTEL 

Til de förnäma. 

JVIovitz tag dina pinnar, 
På Templets höga tinnar. 
Klang, Pinn' i vädret, 
Plang, pinn' på lädret, 
Klang, plang, klang, plang. 
Pukorna ställ til vänster; 
Opp dörrar och fenster. 
Klang, Fröjas minne, 
Plang, fäll din pinne, 
Klang, plang, klang, plang. 
Nymphen solfjädren fingrar och fläktar sin barm. 
Timp. - - - Trumla stolt alarm. 
Timp. - - - Lyfta opp din arm, 

Och skåda de sköna i silke och flor. 
Stolt! herrarna spassera i salen, min bror, 
Stolta med hvita strumpor och knarkande skor; 

Snusa, le, Timp. 
Pudrade; - - - Timp 
Handen uti barmen, 
Hatten under armen 
Af fin Castor. :||: 

* # # 



8i 



Fröknarna le och läspa; 

De frysa och de jäspa. 

Klang, stäm och ramla, 

Plang, slå och skramla, 

Klang, plang, klang, plang. 

Ers nåd på alla säten, 

Och främmande läten. 

Klang, sväng med pinnen 

Plang, på pukskinnen, 

Klang, plang, klang, plang. 
Comment se hrouve ma belle? Oui fort bien ma Soeur. 
Timp. - - - Pukarn hvirflar gör. 
Timp. - - - Movitz har gehör. 

Ta hit Mandelmassa, klenäten och smör. 
Grefven med guld på räcken och blixtrande hatt 
Hoppar nu främst i Polskan och gör Nymphen spratt. 

Så charmant - - - Timp. 
Och galant - - - Timp. 

Gör han en herdinna 

Til en sort crrefvinna 

o 

Uppå en natt. :[|: 



Kors hvad för Caprioler, 
Och gnäll utaf Fioler! 
Klang af Bassister, 
Plang, C ap elli s t er , 



82 



Klang, plang, klang, plang. 
Flöjterna ljufligt susa, 
Och Nymphren förtjusa. 
Klang, pukan låter, 
Plang, Nymphen gråter, 
Klang, plang, klang, plang. 
Hvarföre gråter Nymphen? Jo ängslig hon ser 
Timp. - - - Nu sin Cavaljer 
Timp. - - - Hur han faller ner 

Och Fröken där ute i farstun tilber. 
Smäcken föll ner i trappan, Bouqueten försvann, 
Kjorteln blef sönderrifven, Halsbandet tog fan; 

Fröken skrek. - Timp. 
Ach hvad svek! - Timp. 
Ingen tro och heder, 
Bäst man En tilbeder 
Kränkes en ann'. 



83 



N:o 30. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Fader Movitz, under dess sjukdom, 
Lungsoten. Elegie. 

Drick ur ditt glas, se Döden pä dig väntar, 
Slipar sitt svärd, och vid din tröskel stär. 
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörn gläntar, 
Slär den igen, kanske än på et år. 
Movitz, din Lungsot den drar dig i grafven. 
V:cllo. - - - Knäpp nu Octaven; 

Stäm dina strängar, sjung om lifvets Vår. :[[: 

Guldguler hy, matt blomstrande små kinder, 
Nedkramadt bröst och platta skulderblad. 
Lät se din hand, hvar ådra blå och trinder 
Ligger så sväld och fuktig som i bad; 
Handen är svettig och ådrorna stela. 
Vrcilo. - - - Knäpp nu och spela; 

Töm ur din flaska, sjung och drick, var glad. 

* * * 

Himmel! du dör, din hosta mig förskräcker; 
Tomhet och klang, inälfvorna ge ljud; 
Tungan är hvit, det rädda hjertat kläcker; 
Mjuk som en svamp är sena, märg och hud. 



84 = 

Andas. — Fy tusand! hvad dunst ur din aska. 
Vxlio. - - - Län mie din flaska. 

Movitz, Gutår! Skäl! Sjung om vinets Gud. :|| 

Utur hans kärl din död i droppar flutit 
Helt oförmärkt med löje, säng och ro. 
Ja detta glas bedröfligt inneslutit 
Glödande maskar, vil du Movitz tro. 
Alt är förtärdt, dina ögon de rinna, 
Vxlio. - - - Tarmarna brinna. 

Orkar du ropa än gutår? — Jo jo. 

❖ Jfc ❖ 

Nå så gutår! dig Bacchus afsked bjuder, 
Från Fröjas tron du sista vinken får. 
Ömt til dess lof det lilla blodet sjuder, 
Som nu med våld ur dina ådror aär. 

o 

Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda 
V.xiio. . - - Skull' du åstunda 

Ännu en fälsup? Vill du dö? — Nej, Gutår! :||: 



§5 



N:o 31. 

FREDMANS EPISTEL, 

O/ver Movitz, da han blef uppiskad pä gatan, för det 
Qviuten sprang pä Basfiolen, en sommar Afton ljög. 

Ob solum punctum caruit Robertus Asello. 



Oe Movitz, hvi stär du och gråter 
Så blodig och svullen och stinn? 
Dörrn up, nå välkommen nu åter! 
Si här har du farstun, stig in. 
Än lefva ju dina patroner; 
Förglöm den förtret du har rönt. 
Pong pongtuli pongtuli. Skönt 
Du slår dina toner. 

# # # 

Gu tår på en halfpart min broder; 
Se här tag en sup, räck ut hand. 
Vårt bränvin med guld och klenoder 
Förgyller båd' tunga och tand. 
Men har du ej feber? — Hvad mera? — 
Då är en sup finkel ej sundt! — 
Pong pongtuli pongtuli. Strunt! 
Er lagom moquera. 

* * * 

Är ögat utslagit? — Åh inte? 
Lät plåstret få sitta, din hund. — 

7. — Fredmans epistlar. 

i 

[ 



Mins du hur jag sist dig påminte 
Om slagsmålet pä gröna Lund? — 
Förstör nu den varma kristallen; 
Ge supen, ge hit, eller slåss. — ■ 
Pong pongtuli pongtuli. Tross! 
Jag slår dig i skallen. 

# # * 

Det plägar ens oro ju lätta 
At öpna sitt hjerta en vän; 
Sätt på dig peruken, berätta 
Hvarför' du blef sparkad i änd'. 
Kund' du dig då intet försvara, 
Men fumla och slogs som en so? — 
Pong pongtuli pongtuli. Jo 
Det skall jag förklara. 

Den tjugu och åttonde Juli' 
I år, om jag mins, eller hur'? 
Den dagen var klart, stundom muli' 
Med rera ur en blixtrande skur. 

o 

Det var, om jag drar mig til sinnes, 
Den tjugu och femte, — Nå säj. — 
Pong pongtuli pongtuli. Nej ! 
Nej, ve den som minnes. 



* * * 



Likgodt, om en afton jag raka 
En Nymph med et hängande flor; 
Jag börja med hanne at spraka, 
Fick veta precist hvar hon bor; 
Gränd heter — tyst lät mig fundera — ■ 
Precist Jöran Helsinges gränd; 
Pong pongtuli pongtuli. Känd, 
Jag säger ej mera. 

❖ ❖ $ 

Jag bar just Fiolen pä ryggen, 
Gick efter och halta och skalf; 
Med floret i ögat för myggen 
Min skönhet slank in i et hvalf. 
Men just i det samma hon stanna, 
Vips kom där en långbent Drabant; 
Pong pongtuli pongtuli. Sant! 
Han svor och förbanna. 

# # 

Han ropte, släpp Nymphen; jag släpte 
Och lustigt en örfil fick jag. 
Din hund, knäpp pä strängen ; j ag knäpte 
Da Capo, pä truten et slag. 
Imedlertid stod han och spjärna 
Med handen i kjortel och barm, 
Pong pongtuli pongtuli. Harm 
I hufvud och hjärna! 



Alt måste jag spela och brumma, 
Och gå med Fiolen patrull; 
Men hur jag på strängarna tumma, 
Sprang qvinten och jag föll omkull. 
Fan far i den blågula draken! 
Ge mig nu en sup eller två. 
Pong pongtuli pongtuli. Nå, 
Nu känner du saken. 

Min skönhet han straxt sis* tilecrna, 
Birfilare kalla han mig; 
Och örfilar hagla och regna 
Och smattra som kulor i krig. 
Revange! — Han ropte, Canalje! 
Där har du för qvinten som sprang, 
Pong pongtuli pongtuli. Klang. 
Tvi sådan Batalj e! 



8 9 



N:o 32. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Fader Movitz, hvanitinnan han liknar honom 
vid et Skepp. 

Kors! utan glas, du ser ut, din Canalje, 
Som et rankigt skepp pä böljan utan flagg, Fin. 
Utan compass, och i brusande svalje, 
Strandadt, plundradt, fullt af fattigdom och agg. 
Stråken, lät se, är masten skeppet förer, 
Skjortan blir seglet, Vimplen nattkappan är, 
Klippor och skär 

Ä krogar här och där. D. c. 

* * * 

Lik en Schebek som i vägen arbetar, 
Drifves af och an, men stundom gör en lof, Fin. 
Och som i tusende vinklar upletar 
Ny förfriskning, kärl och tunnor, kap och rof. 
Jag är Neptun, som väg och seglen rörer, 
Och denna Liljans krog är hamnen jag tror, 
Och krökar-mor 

Hon är hvalfisken, Bror. D. c. 

# ❖ # 

Lustigt plaisir, jag bara med dig skämtar. 

Här har du dit o-las, läo-gr u t, nu vinden bläs. Fin. 



Sök opp din graf, snart grifte-klockan klämtar, 
Och din ramla Bränvins-skuta hon föroräs. 

o o 

Bacchus ditt skepp som Reddare tilhörer, 
Änglarna berga själen uti en slup, 

Sjunk i ditt djup; 

Tag til valet en Sup. D. 



9i 



N:o 33. 

FREDMANS EPISTEL, 

1:0 Om Fader Movitzs öf ver fart til Djurgården, 
och 2:do om den dygdiga Susanna. 

Was ist das? Ge rum vid Roddar-trappan. Undan 
Birfilare, Skoputsare, Tullsnokar och Matroser! — 
Hurra! Lägg til stjerten på ölkannan. — Trumf i 
bordet! — Tig Käring. — Svafvelstickor här, sex 
knippor för en hvitten. — Trumf i bordet! Åtta 
styfver håller jag. — Courage du gamla Granadör! 
— Vänd opp och ner på bolsfoten. Kullerbytta med 
Madamen i skjulet, Citronerna på duken, och Spinn- 
råcken på taket, och Holländaren på Kistan. — Ur 
vägen Kolgubbar, Tvätterskor och Mjölk-Käringar. — 
Gör inte af med Nylänningen med sudna kringlorna 
om halsen. — Gutår! sup mig til. — Släpp fram 
Movitz med Basfiolen. Mak åt er Sillpackare, Bagar- 
pojkar, Nyrenbergare, Skräddare och Fogelfängare. 
Stig undan Herr Upsyningsman eller Nersyningsman 
eller hvad du är för en Brohuggare. — Hjelp opp 
blinda Gubben med Liran. — Skuffas lao;om. — Slå'n 
på truten. — Släpp fram den där gullsmidda herren 
med björnarna som dansa Pålska. Si töcken Amfojö, 



Susanna, med en Markatta pä axeln och en Säckpipa 
i munn. — Trumla Trumslagare, Harlekin dansar och 
slär benet i vädret. — Friskt opp gossar, bottnen ur 
tunnan! — Trumf i bordet! — Ta fast tjufven. — 
Grefvens Lakej sätter åtta styfver i potten; Åtta 
styfver för Jungfrun; Två styfver för Husaren. — 
Trumf i Klöfver. — Där kommer Movitz. — Åtta 
och åtta gör mej Sexton, Fyra til så har jag Sjutton. 

— Mera Klöfver. — Sex och Sex är Tolf. — Åt du 
opp Hjerter Fru? — Ja du har vunnit. — Kors så 
du ser ut Movitz! — Nog känner jag igen Peruken; 
han har lånt Skoflickarens Peruk som bor midt emot 
Wismar i Kolmätar-gränd. — Lustigt! Basfiolen på 
ryggen, Tulpan på hatten, Valdthornet under armen, 
och Buteljen i fickan. — Stig i båten. — Hvad 
säjer den där gullsmidda Äppeltysken med Markattan 
på axeln? — Le diable! il porte son Violon, oui, par 
dessas Vtpaule comme le Suisse porte la hallebarde. — 
Nu tar han til Valdthornet. — Prutt, prutt, prutt, prutt. 

— Ach tu tiimmer taifel! Er ferschteht sich auf der 

musik wie em Kuh auf den mittag. Movitz, bruder, 

willstu was Kirschen haben? — Stig i båten Susanna. 

o 

Akta Köttkorgen. — Hoppa ner lilla Syster med 
Klippings-handskarna och Fisk-kassen. Hvar har hon 
varit? — Borta och manglat. — Håll ut, håll ut, 



= 93 

häll ut! Hvart bär det? — Åt Varfvet. — Le 

diable! oh que 11011. Dit justement hvor jeg peger, 

hvor then lille mensch, then soldat med gule pexerne 
sitter i packen und beschteller. — Non, 11011, 11011, 
non, Ce ii' est pas la. — Richtich; Na Djurgåln. — 
Oui Djur gal, oui Djurgal, oui par djejla besitta! — 
Mäster Nilses. — ■ Gantz richtich. — Huta ät Krö- 
garn pä bryggan. Där stär han och skäller pä Musi- 
kanten. — Ah! il a peur d'etre battu. Fripon! — 
Canalje! Hundsfott! Canalje! — Mäster Nilses? — 
Oui, qiie le diable femporte! — Hur hänger det ihop? 
— Excusiren sie mich; das ist allés lapperey; er sagt 
mur der kläger dass er oftmahls seine bezahlung gefordert 
und dass es der anden nicht geachtet hat, son dem ihm 
allezeit mit schmähivorten begegnet ist. — Hurra! Stöt 
i Valdthornet. Sitsanna sjunger, vädrena spela och 
I böljorna gunga. Skjut ut. 
i Como. - - Stolta Stad! 

Como. - - Jag nu glad 

Förglömmer ditt prål, 
( Ditt buller, larm och skrål. 

Dina Slott och Torn. 

Movitz bläs i ditt horn. - - - Corno. 

Böljan slår, - - - Corno. 
Båten går, - - - Corno. 



Bland Jakter och Skutor Spanjefararri stär 

Segelstinn, ... Corno. 
Gar snart in Corno. 
I Cadix och Dublin. - - - Corno. 

* * * 

Nalle, vill du ha nötter? — Ga inte sa nära 
Björnarna. — Stilla! Nymphen sjunger och Zephiren 
följer hannes stämma. 

$ $ # 

Corno. - - Klaner och skott! 

o 

Corno. - - Kungens Slott 

Mot skyarna höjs, 
Och ögat ömt förnöjs. 
I en åldriger dal 

o 

Syns en Arsenal. - Corno. 

Pä. en mur - Corno. 

Syns en Kur - - - Como. 
Med Gluggar och Flaggor, Mordgevär och Lur; 

Frän deSS Vall - Corno. 

Dan och Knall; - - - Corno. 
Frän bergen äterskall. - - Corno. 

o 

3: $ $ 

Vägorna glänsa och glittra, de svalkande ilningarna 
förnöja. — Kostar det pä, Movitz? — Gu tär! — Men 
se vid stranden snedt öfver. Se hvad blågula och gröna 
bilder som timra i skuggan af den up och nedvända 



mörkbruna kölen. Hamrarna knacka sa tätt. Märker 
iu ät höger en Grekisk Tempelbyggnad pä en högd? 
3ch nedanför i vattubrynet, — se hvad för en skog 
if gungande master med fladdrande vimplar. — Solen 
Daddar, Klockorna ringa, Trummorna dundra, Fanorna 
läkta, Pikarna glimma, Klockspelarn drillar och kläm- 
rar. — Korken ur buteljen. — Movitz kastar hatten 
Dch peruken i böljorna, och dricker hela Verldens skäl. 
— Klang i hornen! Hvila pä ärorna. Sjung Susanna. 

* # * 

-orno. - - Hvad jag ser! 

^omo. - - Ulla ler. 

Solhatten i hand 
Med rosenröda band, 
Bröst-bouquet, gröna blan, 
Nopkins-kjol, Falbolan. - - Corno. 

Skön Och känd, - Corno. 
Snörd Och Spänd - Corno, 

Hon hoppar ur bäten med en kullrig länd. 

Kära du, - - - Corno. 
Jag ref nu Corno. 
Mitt förklä midt i tU. - - Corno. 

% % # 

Corno. . . Raillerie! 

Corn <>- - - Lät nu bli; 



Jag skulle bara ga 
Til Slagtarhuset. — Nä! 
Men nu sitter jag här; 

Det i hjertat mig skär. - - Como. 

Innan kort - Como. 

Vår Transport - - - Como. 

Är framme. — Sitt stilla, tag min ros ej bort. 

För MoSSiÖ - - - Corno. 

Skal jag mö - - - Corno. 

1 dessa böljor dö. - - Como. 



N:o 34. 



FREDMANS EPISTEL 

Til Movitz, när elden var lös i hans Qva? 
uti Kolmätar-gränden. 



Ach hvad för en usel koja! 
Spräckta rutor, brutna läs! 
Tuppen gal en sträf hoboja; 
Trumman hörs i gränden släs. 

o 

"Werda! Werda! Larm på gatan. 
Jeppe blås i tornet, blås. 

Som en gås 

Kacklar den Satan. 
Klockan klämtar, vatten fås. 

Niclas torn som röda gulle' 
Blänker i den mörka natt; 
I en hövålm på en skulle 
Slås två kärngar om en skatt; 
Ur en sönderslagen ruta 
Tittar fram en gulbrun katt; 

Straxt besatt 

Hundarna tjuta; 
Larm och buller, gråt och skratt. 



* * # 



Pumpen gnäller, skorsten sprakar, 
Hästen gnäggar vid sin töm, 
Jorden gungar, sprutan brakar, 
Böljan susar i Norrström. 
Manskap sväng i divisioner, 
Skylra, marsch och flaskan töm, 

Stjäl och göm, 

Marsch i plutoner, 
Stör de skönas midnatts dröm. 

* * # 

Skädom nu Kolmätar gränden, 
Smal och smutsig, full med grus; 
Rädstu-taket syns vid änden, 
Sen blott krog och Jungfruhus; 
Ur et buo-nadt fönster-galler 

o o 

Syns en ny mph med skinn karpus 

Straxt burdus 

Slagsmål och squaller, 
Nakna hjessar, torna krus. 

$ * * 

Mot en vägg med skälmar tryckta 
Står en kärra full med dränk; 
1 en sönderslagen lykta 
Ryker en utbrunnen dank, 
Och i rännsten på sitt öra 
Hvilar en gesäll så pank. 



Kors hvad stank! 

Hvad ska' vi göra? 

Vräk den saten mot et plank. 

* * # 

Kors! bland dessa Sodoms murar 
Är det svart at hitta rätt; 
Mörka hvalf och heta skurar 
Bry Ila ögat pä alt sätt. 
Här bor Movitz, kors hvad buller! 
Brand-Signal och Bajonett, 
Menuett, 

Tjufvar, patruller, 
Jungfru-röster, clarinett! 

* * * 

Där hans port, där skylten hänger. 
Skäl, min bror, af hjertans grund. 
Löjet sig sä mildt framtränger 
Ur en gul och bleknad mund; 
Gubben Movitz ler och nickar, 
Men frän Charons mörka sund 

Dödens blund 

I dina blickar 
Badar snart din sista stund. 

Skratta Movitz, blif ej sjuker; 
Märk, bland pikar och gevär, 



Themis mantlar och peruker 
Syns i rännsten här och där; 
Guld-galon i röda flamman 
Bjuder lydnad och besvär. 
Drick, förtär, 
Klingom tilsamman, 
En bit tuggbuss åt dig skär. 

DO O 

❖ # # 

Vräk på nacken Basfiolen; 
Eld i skrufven röd och varm; 
Tag den stora Läderstolen; 
Akta dyna, fot och karm; 
Flöjten, Lyran och Bassongen, 

Häno dem framman för din barm. 

o 

Lustigt larm! 

o 

Glöm ej Hoftången; 
Stick Valdthornet på din arm. 

* # ❖ 

En Aeneas lik vid Tröja 
Movitz utur porten går; 
Clarinett, Fiol, Hoboja, 
Alt i ljusan låga står; 
Elden fladdrar i peruken, 
Sprutan han i nacken får; 
Slangen slår 

o 

Movitz på buken; 
Vatten sköljer ben och lår. 



= I O I 

Jordens Gudar, all er lycka, 
Är et stoft, et glitter-grus; 
Fattigdomen vid sin krycka, 
Lemnar lätt sitt trånga hus; 
Movitz går til nästa krogen, 
Borgar där förnöjd et krus, 

Tar et rus, 

Tapper och trogen, 
Somnar vid et sex-örs ljus. 



8. — Fredmans epistlar» 



102 



N:o 35. 

FREDMANS EPISTEL 

Angående sin Sköna och hannes obeständighet 



Bröderna fara väl vilse ibland 
Om glasen men intet om krogen; 
Alla de hitta til drufvornas land. 
Drick bröder, drick litet grand. 
Hör hur de stulta och skrapa i sand, 
Famla på dörrar och bulta med knogen, 
Ragla och tumla med stopet i hand, 
Och blöda om tunga och tand. 

o 

Fader Movitz, sia i, slå i! 

Min flicka har glömt mig, jag dör trogen ; 

Natt och dag jämt i fylleri, 

Skal all min sorgr gä förbi. 

o o 



Bröderna gräla om brickor och kast, 
Vid Ölbägarn jämt demonstrera; 
Somliga dricka et qvarter i hast, 
Och draga klingorna hvasst; 
Tärningar trilla, och brickan står fast; 
Gubbarna slamra och stolt discurera 
Än om et kyrktorn och än om en qvast; 
Men Kyparn han svär som en gast. 



Ha ja ja ja, det 'år så, ja! 

Slå eld på min pipa, ge mig mera. 

Flickans skål uti tankarna, 

Fast hon har kostat mig bra. 

# # # 

Ja jag har gett hanne skänker och guld; 

På barnhuset skaffa jag Barnet; 

Barnet det dog; med Calas på dess mull 

Jag söp Dödgräfvaren full. 

Ofta ha Paltarna gått på patrull, 

Jag har då friat det lid'liga skarnet, 

Vågat för hanne bäd' ryggbast och hull, 

Och slagit de hjeltarna kull. 

Men, min Anna Greta! men! 

Nu är jag lik fogeln snärd i garnet, 

Som vil ut til sin frihet igen, 

Och har knapt döden til vän. 

# # # 

Slå i åt mig; kanske smärtan förgår 
Af safternas ljufliga syra. 
Tårarna rinna på näsan; Gu tår! 
Mitt hjerta bättre nu mår. 
Knapt har jag lefvat i femtio år, 
Dock kan jag tryggt för Er alla bedyra, 
At sådant Finkel, som jag söp i går, 
Är kostligt mot kärlekens sår. 

D 



Dryp en droppa eller tvä, 
Och häll den på hjertat, häll man fyra; 
Svedan skal ta mig tusand förgå; 
Tag blott en sup ofvanpå. 

Aj ! när jag tänker uppä hännes hy 

Och ögonens brinnande lekar, 

Hjertat af ängslan så tungt som et bly 

Vill från buteljerna fly; 

Bröstet det liknar en sväfvande sky; 

Fröja mig lockar och Fröja mig nekar; 

Händerna fängslas, mig ögonen bry. 

Ach himmel! min sorg blir nu ny. 

Men, min Anna Greta! nog, 

Nog vet du nu väl på hvem jag pekar, 

Fan i dej så du mig bedrog! 

Slå kypare i. — Det är nog. 



N:o 36. 

FREDMANS EPISTEL, 

Rörande Ulla Wihblads flykt. 

Vår Ulla låg i sängen och sof 
Med handen under öra, 
Och ingen mer 'ån Krögarn fick lof, 
På nyckelhålet röra. 
Utan för på krogen, Bror! 
Var det så tyst som om natten; 
Intet öl fans, om du tror, 
Nej knapt en droppa vatten. 
Tyst på tå så nöjd och quick 
Kring sängen dubben vandra, 
Tog på täcket, log och gick, 
Och hviska vid de andra. 

Ulla snarka, 

Frös och sparka, 
Täcket öfver hufvud drog; 

Kröp inunder 

Med et dunder 

Vände sig och log. 

$ $ $ 
Regnbågen vid en glimmande skur 

DO O 

På fönster-rutan glittra; 
I taket på sin pinne i bur 



Ren Krö garns hämpling quittra; 
Vid Zephirens ljufva fläkt 
Fönsterna darra pä haken; 
Ulla blef ur sömnen väckt, 
Men kunde knapt bli vaken. 
Af och an hon kasta sig, 
Och svängde kring med armen; 
Gret i sömnen bitterlig, 
Och klöste sig i barmen. 

Än hon skratta, 

Än hon fatta 
I Sångstolpen och i stoln; 

Tog fram skona, 

Och pä rona 

Knäpte underkjoln. 

För Spegeln Ulla stänkte sin barm, 
Med vin och rosen- vatten ; 
Sen knöts et pärlband kring hännes arm, 
Och flor kring schäfer-hatten. 
Liksom när pä Paphos ö 
Kärleks-Gudinnan up vaknar, 
Allting tycks i vällust dö, 
Och sorgen blott man saknar; 
Liksä Krö^arn mer och mer 
Af ängst och vällust stamma, 



Då vår Ulla satt sio; ner 
A t sina lockar kamma. 

Folk och närino; 

Och förtäring 
Glömde Gubben i sitt qual, 

Debitorer, 

Creditorer, 

Majshus och Fiscal. 

* * * 

Kring Ullas hjessa pudrad och grann 
Nu flögo trenne Gracer; 
Cytheren sjöng och kärleken brann 
Bland lockar, flor och gazer; 
En Zephir mot spegeln flög 
Fram med en örslef och späda, 
Och en ann sin vällukt smög 
I lockar och pomada; 
Med en tång en Cupidon 
I spisen satt och flåsa, 
Brydd' en ann' i vredgad ton, 
Höll på et eldkol blåsa. 

Lekar, löjen, 

Qval och nöjen 
Skifta prägtigt om h varann; 

Krögarn blunda, 

Mer han grunda, 

Mer hans hjerta brann. 

* * ❖ 



En ängla hy, en leende mund, 
Et blottadt bröst af våda, 
Ach! himmel, ach! hvar tima och stund 
Nytt paradis bebåda; 
Men af all naturens pragt, 
Hjertat til vällust och plåga, 
Röjde mest sin ljufva magt 
Två ö orons vackra låga. 

O O 

Såg hon upp, förtjustes alt, 
Och blunda hon med öp;a, 
Rördes blodet varmt och kallt, 
Med suckar til det höga. 

Maken tunga 

Til at sjunga, 
Och en röst så skär och klar, 

Och så böjlig, 

Fins omöjlig; 

Det sad' Kröp-ar-far. 

o 

* * * 

Nej aldrig såg man Krögarn så fatt, 
Så kär, en peine, och nyter; 
Kring Ullas ben på stoln där hon satt, 
Han strumpebandet knyter; 
Drog på skon, och af och an 
Smorde med borsten på lädret; 
När hon jäspa, jäspa han 
Med näsan högt i vädret, 



Hannes hals en rutig duk, 
Af brandgult silke höljde, 
Och dess barm sä hvit och mjuk 
De yra lustar dölj de; 

Håret hängde 

Och sig slängde 
Uti mörka bucklor fritt; 

Tröjan spänder 

I smä ränder 

Skifta rödt och hvitt. 

Var Ulla tog sin ljusblå salopp, 

Med Pontac öfverslagen, 

Sprang in i krogen, fylde en kopp 

Med fin likör för magen; 

Sockerskorpan til sin sup 

Såg man den sköna nu bryta; 

Astrild brann i glasets djup, 

Och Bacchus på dess yta. 

Nu fick alt en ny natur, 

Ny frihet, lust och lycka, 

Från en rik med silfver-ur 

Til Tiggarn vid sin krycka. 

Ullas miner, 

Öl och viner 
Ge en Guda frögd. Gutår! 



Slikt herberge 

Ej i Sverge 

Fås på många år. 

# # # 

Men himmel ach! hur bytes alt om! 
Bäst Ulla ömsa stubbar, 
I dörrn på tröskeln, gissa hvem kom, 
Jo fyra halta gubbar: 
En med värja sned och vind, 
Och med en tågstump den andra, 
Och den tredje som var blind, 
Tog Nymphen bort och vandra. 
Himmel ach! hvad larm och skrik! 
Vår Ullas rop mig sårar; 
Hvarje gäst satt blek som lik, 
Och kr ö garn fälde tårar. 

Qyar på bänken 

Fram om skänken, 
Där står Ullas Brän vins- glas, 

Tomt och spruckit 

Och ut druckit. 

Så slöts vårt Calas. 

# ❖ # 

Farväl min Nymph! Apollo mig skänkt 
Din sköna bild at måla; 
Nu går du bort, sen länge du blänkt. 
Och fått min duk bestråla; 



Men kring Fröjas fria fält 
Sj unges ditt lof vid cymbaler, 
Liksom V estas lof sä gällt 

o 

Sjungs af de små Vestaler. 
Hölj dig med ditt hvita dok, 
Spinn kammull pä din slända; 
Spinn och sjung och läs din bok; 
Din Sol kan återvända. 

Tiden lider, 

Dagen skrider; 
Tro at lätt från skrubb och ris 

Astrilds vingar 

Snart dig svingar 

o o 

I sitt paradis. 



N:o 37. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Mollberg pä post vid Kungs-Trägarden. 



Mollberg, sta stilla, sta stilla vid grind, 
Stilla pä din post, Fältväbeln befaller; 
Sta som en docka rödblommio- och trind 

o 

Inom Floras grönskande galler. 
Prägtig med tofs din blanka karpus 
Lyser i fronten bland bajonetter, 
Stolt dina ben med hvita stöfletter 
Trippa beständigt kring gängar och hus. 
* * * 

Bror min, din upsyn förräder et blod, 
Som med väld och mord ur hjertat upstiger, 
Sä at du verklig kan kallas för god 
När du bara skyllrar och tiger. 
Se hvar han vandrar med sitt gevär, 
Läng och högbröstad, breder i truten, 
Halsduken svart, stångpiskan upknuten, 
Hårlocken pudrad, upvicklad och tvär. 
$ $ $ 

Men inom gallret hvad blomstrande prål! 
Sammanvridna hvalf, blompottor och stöder, 
Bugningar, nigningar, löjen och skrål 
Vid et sorl af sprutande floder. 



Stolt h*år och där med dyrbara släp 
Mötas och trängas Herdinnor, Grefvinnor 
Nedslagna Män, högmagade Quinnor 
Sitta pä säten bland krukor och skräp. 

Se huru Flora hon öpnar et fält, 
Som det lystna ögat rör och förtjusar. 
Titta ät gallret, hur sad' du? jo snällt 
Trägärdsmästarn gångarna krusar; 
Innom en list af Buxbom och grönt 
Ritade namn i hundra fasoner, 
Neglikor täckt bland röda Pioner 
Sira hvar vinkel och lukta sä skönt. 

* # # 

I perspectivet sä längt som du ser, 
Innom dessa murar, fönster och rutor, 
Orpheus Flora sin dyrkan nu ger 
Vid Cymbaler, Flöjter och Lutor. 
Fordom förtjuste denna var park 
Grenzer, La Hay, Anzani, Camilla, 
Och dessa trän sä lugna och stilla, 
Delat sin skugga ät landets Monark. 

❖ * * 

Se där pä bänken med mandom och hull 
Sätter sig en kämpe, Iris han klappar, 
Rustad i stöflor med bälte af gull, 



Och i rocken glimmande knappar. 
Under en skuggrik och susande gren 
Lutar en ann' sitt hufvud på armen; 
Sömnig och varm med handen i barmen, 
Ler han och pustar vanmägtig och klen. 

* * * 

Skyldra, se Löparn han trippar sa snäll, 
Med sitt blåa skärp och guldgula tröja, 
Framför två Hingstar som stolt vid en smäll 
Sina halsar gnäggande höja. 
Bullrande hörs en gyldne Caross, 
Där som en Kusk han kröker och väjer; 
Bakpå en Turk bland fyra Lakejer 
Gungar så frodig med sprakande bloss. 

* ❖ ❖ 

Åldrig i purpur med stjerna och band 
Går en Landets Drott, strax Mollberg han spritter 
Ropar Gevär! tar Musköten i hand, 
Skyldrar långsamt, torstig och bitter. 
Stolt med en plume i glimmande drägt, 
Nyter och spänd framstiger en annan, 
Röd emot soln med hatten för pannan, 
Blixtrar på fingret juvelen så täckt. 

J{j S{S !fa 

Himmel! hvad bugningar, höghet och damb! 
Klang, hvad silfversmidda tjocka Boraser! 



Vindögda, torstiga, fromma som lamb, 
Med en trut som idliga blåser; 
Bergström, kutryggig, rödblå och tjock, 
Med gula upslag fingrar bassongen; 
Och bland en flock som sorlar på gången, 
Hvälfvas af mässing två glimmande lock. 

Gosse en gång om du stupar i fält, 
Ser du Arsenalen, pryd dina anor; 
Mars har oss båda vår svepning bestält 
Inom slitna, blodiga fanor; 
Där skal din sabel hänga vid min, 
Rostad i blod och krökt i Cossacker; 
Skjortan du bär, skal blodig och vacker 
Tekna de kulor som träffat ditt skinn, 
* * * 

Mollberg, Gutår! hvad slog klockan kamrat? 
I Jacobi torn står säjarn på åtta. 
Fruktar du ej? nej Kungens Soldat 
Fruktar aldrig bröstet at blotta. 
Skyldra, marschera, stå division! 
Skyldra, lös af, stå rätt, alla nio! 
Rätta er, marche! hvad, slog hon nu? Tio; 
Brandvakten ropar på Slagtarhus-bron. 



n6 



N:o 38. 

FREDMANS EPISTEL, 

Rörande Mollbergs Paradering vid Corjjoral 
Bomans Gr af. 



Undan ur vägen, se hur' Profossen med plumager 
Svänger guldyxan tils alt blir undanröjdt. 
Tamb. - - - Se piparn stolt med smä Mustascher 

Trind och rödblommig tar fram sin mässings-flöjt. 
Trumslagarn trumlar, 
Mollberg framför gar pä tå, 
Ryter och mumlar, 
Och ropar, sta! 
* * * 

Se den där token sä desperat han armen svänger, 
Hvälfver en pinne och dunkar pä et skinn; 
Tamb. - - - Två tallrikar en annan slänger; 

En i et Valdthorn han pruttar tjock och stinn; 
En går och pinglar 
Med en grytring mot et spjäll, 
Samlar i ringlar 
Et dödligt skräll. 

» 

Tjenare, Mollberg! Se hur han tätt och hjulbent 

klifver, 

Gråtögd och blixtfull, och som en anka from; 



- - - Och efter trippa i full ifver 

Lejon och Lustig och Lax och Dunderbom, 
Skörtet han viker 
Och uppå gehänget ser; 
Hör hur han skriker: 
Stå, rätta Er! 

* * * 

Nicka åt Mollberg; ser Mutter intet hur han nickar 
Lyfter på hatten, och grinar uppå skämt; 

- - - I takten han på klacken vickar. 

Ett, tu, och ett, tu; håll takten, trampa jämt. 
Se hur han sprätter 
Med ny piskperuk och skor, 
Hvita stöfletter 

Och sorgeflor. 

o 

* # # 

Se Dalbergs Ca/sa, hvar hon i gluggen står och 

gråter, 

Blödig och vindögd och med en svarter kjol. 

Hör in i gränden harpan låter; 

Krögarn han skrattar och spelar på fiol. 

Liksom en nunna, 
Bomans Enka prydd med dok, 

Full mot en tunna 

Står med sin bok. 



Fredmans epistlar. 



1 1 8 



Där gar Processen; kamrater hvem är död i 

gränden? 

Jo Corpral Boman, som lag så vatt u sjuk. 
Tamb. - - - Se Christian Wmgmark, närmsta fränden, 
Med hviter näsduk och svart rosett-peruk; 
Han midt i lede 
Går vid Bergström, så därnäst 
Kyparen Ede, 
Och så en Präst. 

* * * 

Där går Orgtramparn, och så Tornväktarn i 

Cathrina, 

Krögarn på Sodom och Krögarn på Kryp-in. 
Tamb. - - - Rör spelet, lät trianglar hvina; 

Trumslagarn hvirflar och dunkar på et skinn, 
Tätt framför vakten 
Lunkar Klockarn röd och full, 
Bär efter takten 
En skofvel mull. 

* * ❖ 

Ja Corpral Boman han har nu kastat plit och 

balj a, 

Nu är han döder. — Ach! är han död? Bevars! 
Tamb. - - - Han sista gång Mustaschen tälja 
På Bruna Dörren i fjol den sista Mars. 



lig 

Vi tyckas raska, 
Men hvad är vårt lif? et bloss! 
Boman din aska 
Hedras af oss. 

* # # 

Rider Er djefvuln? Stå rätt i ledet, rätta felet; 
Höger omvänder Er, skyldra med Musköt! 

Musköt på axel! Rör på spelet! 

Lägg an i vädret! Ge fyr! För fot, dit nöt! 

Bomans mandater 
Prisas uti Bacchi trakt. 

Hurra kamrater! 

Tack för god vakt. 



I 20 



N:o 39. 

FREDMANS EPISTEL 

Of ver Bergströmskans Porträt pa Liljans krog, 
i Torshella. 



otorm och böljor tystna ren, 

Himla-hvalfvets matta sken 

Mer och mer försvagas, 

Ren det börjar dagas, 

Molnen simma, 

Qualm och dimma 

Bådar solens bleka strimma. 

Vädren spela fritt och täckt, 

Fönstren ristas vid hvar fläkt, 

Lönn och aspar susa, 

Kärr och källor brusa, 

Orren spelar, 

Tömmar, selar, 

Bonden åt sin fåle delar. 

Ren i hvar spis, 

Fladdrar och fräs 

Spånor och ris, 

Stickor och gräs, 

Redan vällings-grytan kokar. 

Ren med yfvig lugg, 

Torparn uti mjugg, 



Efter tobaks-elden snokar; 
Och på ängen ren, 
Lutad mot en sten, 
Dalkarin i sin skyffel tar. 

* * * 

Krögarn stöfveln pa sig drar, 

Skurar bränvins pannan klar, 

Ren i stopet fattar, 

Står i dörrn och skrattar; 

Pipan blossar, 

Gubben trossar 

Bygdens kämpar, barn och gossar. 

Gumman på sin vagn vid grind 

Håller handen under kind, 

Af och an hon vickar, 

Slumrar in och nickar; 

Solen sticker, 

Gumman qvicker, 

Vaknar och ur stopet dricker. 

Qvarnar och hjul 

Börja sin fart; 

Hör, från et skjul 

Hörde du klart, 

Första slaget uti smedjan; 

Smeden smal och lång, 

Med en o-lödaad tång, 

Naken ända up til medjan, 



Mellan eld och sand, 
Med en pust i hand, 
Sjunger nu sin morgonbön. 

# # # 

Luften spelar frisk och skön, 
Minsta blomma, växt och frön, 
Öpna sina knoppar, 
Le åt daggens droppar, 
Prägtigt randas, 
Vällukt andas, 

Med Zephirens fläktar blandas. 

Skogen skymtar mörk och blå, 

Berg och kullar prydda stå, 

Med båd' Lamb och qvigor; 

Bygdens barn och pigor 

Gå och valla, 

Le och tralla, 

Sina hjordar sammankalla. 

Lärkan i skyn 

Fläktar så sval, 

Tuppen i byn, 

Flaksar och gal; 

All naturen börjar vakna 

Til ny glans och prål, 

Nya göromål; 



Och at ingen skönhet sakna, 

Steg nu Movitz opp, 

Tog sin färge-kopp, 

Satt' sig: vid sin tafla ner. 

o 

* * * 

Nå, Bergströmskan! hvad jag ser! 
Med Bindmössa, kors jag ber! 
Bröst-bouquet i barmen, 
Och en Mops på armen, 
Girandoller, 
Parasoller, 

Ve den Movitz, töcken fjoller! 
Nå, så dumt! jag dör af skratt; 
Se den Son med Schäfer-hatt, 
Prägtig som en annan, 
Med en Musch i pannan. 
Såg jag maken! 
Isterhakan 

Hänger på den gamla draken. 
Bröstet så spändt, 
Skjuter hon fram, 
Och excellent 
Liljans Madam, 

Har du skildrat, Bror, på väfven. 
Men säj mig reson, 
Hvarför sitter hon 



Med en foo-el uti näfven? 

o 

Jo reson är den, 

At dess ägta vän, 

Fader Bergström lefver än. 



N:o 40. 

FREDMANS EPISTEL 

Angående Bröllopet hos Jlensvarfvars. 



Ge rum i Bröllops-gäln din hund! 

Jag slär dig med geväret. 

Kors hvad trängsel ! 

Ingen stängsel! 

Släpp in en kund. 

Stig in. — Tack för besväret. 

o 

Korsgeväret 

Sätt för porten; 

Slän i lorten, 

Om han käftar mot. 

Vakta port och fenster. 

Öaonen til vänster! 

o 

Musköt för fot! 

Aj i skorsten brinner sot! 

* ❖ * 

Aj ! skorsten kastar eld och mull. 
Hvart geck nu Movitz, Gubbar? 
Där vid grinden 
Under linden 
Sitter han full. 

Hvad stär du där och skubbar? 



I 2 6 == 

Hurtigt grubbar! 
Ta'n i kragen, 
Slå'n för magen 
Så det säjer sqvätt. 
Håll, din dumma satan, 
Ordning håll på gatan. 
Fäll Bajonett! 
Stå då uti ledet rätt! 

# # # 

Allarm! är stora tunnsån fyld? 
Så spruta friskt på planken. 
Phaenix sitter 
Full med glitter 

o 

Ståtligt förgyld. 

Mer vatten hit på skranken; 

Hugg ner planken; 

Klang i tornen; 

Stöt i Hornen; 

Spelman var på vakt; 

Si nu kommer Bruden 

Som hon vore buden, 

Skyldra! gif akt! 

Venus lik i dygd och pragt. 

* * * 

Gevär! och släpp Marschalken fram; 
Han trippar så beskäftigt, 



Discurerar 

Och Raillerar 

Wingmarks Madam. 

Se, Chapeau-bas sä häftigt 

Och beskäftigt, 

Grann och buden, 

För han bruden 

In i bröllops-saln. 

Bläsen Musikanter 

Polskor och Andanter. 

Hvar är Corpraln? 

Skyldra och töm ut Pocaln. 

* * * 

Hvem är som intet slipper in? 
Åh det är brudens Moder. 
Skyldra gossar; 
Gumman trossar 
Blott med sin min. 
Mer vatten hit, Maroder, 
Brudens Moder 
Står vid trumman; 
Släpp in gumman 
Stilla manskap! Hau! 
Christian Wingmark, vänta, 
Ej på dörren glänta. 
Hej Gevärau ! 

Si Hans Casjjer mit sein frau. 

# # # 



128 = 

Släpp Svarfvarn in, hvad stoj och spring! 

Hvad skral af Barn och Pio;or! 

o 

Gat-Mamseller 
Och Gesäller 
Stöfva ikring. 

o 

Hör liror, horn och gigor. 
Barn och Pigor 
Ta bort ordet. 
Si vid bordet 
Stär Brudgummen där. 
Hvad stär du och trampar! 
Tyst! Magistern stampar. 
Läo-gr ner Gevär! 

DO 

Psalmen nu begynnas lär. 
❖ * * 

Fiolen stäms, Magisterns röst 

Mot Basfiolen dundrar; 

Bäst han sjunger, 

Hes och tunger, 

Slår han sitt bröst. 

Se bröllopslaget undrar 

När han dundrar 

Pä Sanct Paulus, 

David, Saulus, 

Och vårt synda-klot. 

Marsch! Valdthornet klingar. 

o 

Här nu växlas ringar. 

ö 



Musköt för fot! 

Ringen tog Magistern mot. 

o o o 

* * * 

Kors! Brudens hvita handske sprack, 

Brudgummen svär och gråter; 

Stolt Marskalken 

Bär fram kalken 

Med Frontignac; 

Skänkskåpet han uplåter; 

Bruden gråter; 

Först drack Prästen, 

Bruden Resten, 

Och Brudfräman neg. 

Gevär! håll jämna leder. 

Herr Magistern vreder 

Skull' ta et steg, 

Vips damp han i vrån och teg. 

# ❖ # 

Sist vanka slängar hvar om an; 

Nu träter Bröllops vakten; 

Men Corpralen 

Går i Salen, 

Slår alt han kan, 

Med glaset stampar takten. 

Bröllops vakten 

Sköflar faten, 

Och den Saten, 



Brudgummen var kat. 

Statligt pä det sättet 

Röfvas Lazarettet; 

En tog en plåt, 

Prästen två, sen skildes de åt. 



i3i 



N:o 41. 

FREDMANS EPISTEL 

Vid et til fällt da Christian JVingniark miste sin nattkappa 
i Slagsmålet med Mollberg. 

Mollberg satt i paulun, 
Full med fjäder och dun, 
Klädd uti en skinntröja brun, 
Och med en väst af cattun; 
Skjortan syntes ibland, 
När med kärlet i hand, 
Gubben stod sä bredbent i sand, 
Hosta och fukta sin tand; 
Böxbandet i böxorna sprack; 
Nu gick han til fönstret och drack, 
Skrufva luckorna opp, 
Säg uppä stjernornas lopp. 

* * * 

Stugan däri han bor, 
Är ej synnerlig stor, 
Hvitlimad och hvälfd som et Chor, 
Men utan stolar min Bror; 
Dörren är utan läs, 
Sängen liknar et bas, 
Bolster eller kuddar crunäs! 
Intet, platt intet där fås; 



Men borta vid fönstret bakom 
Ligger en Halfankare; kom, 
Kom och se hvar han är; 
Skrufva up luckan, Mon cher. 

Mollberg, se hvar han står, 

Bakom örat sig klår; 

Si uppå des knorliga hår, 

Röda filt-mössan; gutår! 

Drick, betrakta kamrat, 

Hur hans arm desperat 

Håller uti yxan helt flat, 

Bultar och sprundar et fat. 

Mollberg, si god morgon! — Stor tack. 

Hvad har du i ankaren? — Rack. 

Än i stånkan Signor? 

Idelig dubbelt öl Bror. 

* ❖ * 

Aber hur är det fatt? 

Du är svullen och matt, 

Mollberg du har slagits i natt; 

Se huru Näsan är platt; 

Se Fiolen så grann, 

Sönderslagen står han; 

Hur har väl den leken gått an? 

o 

Valdthornet blodigt min sann. 



= 133 

Lägg munnen til ankarn och tig; 
Bror, aldrig bli rädder i krig; 
En gäng slås jag hvart år, 
Då 'år min namnsdag, Gutår! 

Aber hvarföre då 

Skall du prygla och slå? 

Jo därför det faller sig så; 

Vänta din rygg skall bli blå. 

Drick, håll truten och tig; 

Sen befaller jag dig, 

Vid tappen var quicker och vig, 

Sjung sen en visa för mig. 

Kan du intet sjunga? — Ä nej. 

Orkar du då dansa med mej? 

Du är Luxenburg stor, 

Och iag är Fan, kära Bror. 

# # # 

Dansa Wingmark, alarm ! 
Jag skall hålla dig varm. 
A] aj aj aj aj aj, min arm! 
Aj aj nattkappan, hvad harm! 
Mollberg skona mit blod; 
Släpp nattkappan, var god; 
Aj aj aj ! Du bränvins-marod, 
Rättnu så repar jag mod. 

10. — Fredmans epistlar. 



Nå na jag skal klaga för mor; 
Nattkappan i trasor, min Bror. 
Mollberg släpp mig, farväl! 
Hustru min slår mig ihjäl. 



135 



N:o 42. 

FREDMANS EPISTEL 

Rörande Kortspelet pä Klubben. 

Ren Calad jag spär och tror, 
Förhand har du, Mollberg Bror, 
Knäpp af ljusen, du skal fria, 

Ropa tria, 

Kära Bror. 
Klöfver Äss gutär, bekänn; 
Tuan, trian; skäl min vän. 
Kungen högst, för högsta ordet; 

Trumf i bordet! 

Säg du den? 

Sötaste Mor Wingmark, Mor Wingmark stick öfver, 
Mera Klöfver, mera Klöfver, 
Mera Klöfver än! 

* * .* 

Ulla klädd i grätt och grönt 
Med sin lifrock lyser skönt, 
Halsen med et pärlband randas, 

Bröstet andas 

Hvitt och skönt. 
Hur stär spelet, spela du; 
Ruter Fyra, Klöfver Sju, 



136 



Kungen, Damen, Femman, Sexan; 
Tvi den häxan 
Hjerter Fru! 

Grät intet Bror Mollberg, hvad hjelper du tjuter? 
Mera Ruter, mera Ruter! 

Hvem skal blanda nu? 

Spader Knekt, nä det var bra; 
Bums den ville Ulla ha; 
Ässet föll ej, det var felet; 

Lät si spelet, 

Hvad vi ha. 
Nej stor tack, förlät jag ber; 
Skäl! Lät Ässet falla ner; 
Mins i förgär hvad Calader; 

Mera Spader, 

Spader mer; 
Ruter, mera Ruter, lät Hjerterna damma. 

Stramma! Stramma! Stramma! Stramma! 

Syster Ulla ger. 

* * * 

Lilla Ullas vackra hand, 

När den skymtar fram ibland, 

Bäda korten lust och löjen; 

Fröjas nöjen 

Käns ibland. 



137 



Se hur smäögd Ulla ler, 
Hur hon sitter och ser ner, 
Och pä fingret se juvelen 

Mellan spelen 

Strålar ger. 

o 

Ropa! hvem skal ropa? Jo Movltz, släpp stopet; 
Gissa ropet, gissa ropet: 
Ruter Tre jag ber. 

# # # 

Men mit Herrskap titta ut, 
Öpna fönstret en minut; 
Vintrens skärpa tycks bortrinna 

Och försvinna 

Hvar minut. 
Nä, Mor Whigmark, se hur täckt 
Stjernan tindrar i sin fläkt! 
Si hur Män' pä himlen lyser, 

Vatnet fryser 

Vildt och fräckt. 
Svep om dig saloppen; Ach! dog du min Ulla, 
Tärefulla, tärefulla 

Stod dä all vär slägt. 

o 

* * * 

Si hvad slädar syns pä sjön, 
Som vid bjällrors klang och dön 



138 



Trotsa böljan, tils hon bister 

Sönderbrister 

Med et dön. 
Si den Hästens varma länd 
För den gyldne Slädan spänd, 
Hur han mod i språnget hämtar, 

Hur han flämtar, 

Dyr och känd. 
Hej ! titta ät skogen, si bönderna åka, 
Le och spraka, le och spraka, 

Hälla pipan tänd. 

# # # 

Se den gula Kampen brydd, 
Med de ljusblå tofsar prydd; 
Minsta sats kan ögat gläda, 

Ingen släda 

Är sä prydd. 
JVingmarh Fåle löper kapp, 
Som en Ren framför en Lapp; 
Klang, det klingar uti isen, 

Han surprisen 

Undanslapp. 
Pojken där pä skridskor han klingar i viken, 
Djärf, nyfiken, djärf, nyfiken 

Efter några rapp. 



* * * 



Än den Hingsten i fullt sträck. 
Hur han löper ung och käck, 
Brun och hvit med svarta fläckar, 

Ibland skäckar 

Rar och täck. 
Men den hvita Gångarn där, 
Som de gröna seldon bär, 
Märk hur snällt han gar i dansen, 

Fläktar svansen, 

Stolt och tvär. 
Hör längt ut pä sjön Åkarn slåss och kör sönder, 
Full bland Bönder, full bland bönder, 

Åkarn fullast är. 
# # # 

Vargar tjuta öfver alt, 

Ren det snögar och blir kallt; 

Stäng til fönstren, tänd pä brasan, 

Som i Casan 

Är det kallt. 
Märk hur skogens toppar smä 
Luta sig helt silfvergrå, 
Bygdens fält och blomster-sängar, 

Berg och ängar 

Gömmas må. 
Mollberg ta fram flaskan, jag ryser, jag fryser! 
Ach jag ryser! ach jag ryser! 

Och kan intet gå. 



140 



Lyss ät luckan hur det yr, 
Hur det smattrar, sprids och flyr. 
Eol stormar, luften tjocknar, 

Stjernan slocknar, 

Månen flyr. 
Därför i sä lustigt lag, 
Och på en så kulen dag, 
Lät oss Bacchi safter prisa 

Med en visa; 

Glasen tagr. 

o 

Kling klang för min flicka, så trogen i nöden, 
In i döden, in i döden! 
Hvem skal blanda? Jag. 



N:o 43. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Ulla Winblad, skrifven vid et ömt tilfälle. 



Värm mer Öl och Bröd, 
Län Madam Wvngmarks kanna, 
Lägg Kummin i, Susanna, 
Värm var stora Kopparpanna 

Illene röd. Fin. 
Fort bädda en Säng, 
Med Svandun, Silkes-täcken; 
Gesvindt, precist pä fläcken, 
Vagga, Stol och Mässings-bäcken, 

Skaffa i fläng; 

Stäng dörren, stäng; 
Fäll gardinerna helt sakta; 
Astrild kom, din Nymph upvakta, 
Kom och Hännes glans betrakta, 
Hannes känslor vänta ömt ditt understöd. D. C. 

# # # 

Renskt Vin, Mjölk och Mjöd, 

Mer Ölost-vassla, kära! 

Mer Socker, Ingefära, 

Alt livad skönt hon vil begära. 

o 

Lätta dess nöd; Fin. 



Sjung Nymphen en sång, 
Dess hjerta ängsligt brinner; 
Det blod där inne rinner, 
Snart en ljuflig svalka finner, 

Delar sitt språng; 

Skönhet, hvad tvång! 
Tusend dödar kring dig stimma; 
Ända i din kärleks timma, 
Måste du en död förnimma; 
Masken dold i blomman bådar blommans död. 



143 



N:o 44. 

FREDMANS EPISTEL 

Öfucr Bredströmskans och Movitz melancholu 

Movitz helt allena 

På Tre Liljor satt en gäng; 

Harpan mellan bena 

Glimmar bred och läng; Fin. 
Roligt se hvar sena 
Och hvart finger i fullt spräng 
Öfver harpan skena 
Under klang och säng. 
Harpan var förgyld och grön, 
Prydd med Myrten, Tusenskön, 
Med en Cherubim utmålad, 
Prålad, 

utaf Ho ff bros vackra rön. D. c. 

* * # 

Harpans klara läten 

Rör till andakt hvar person, 

Ifrån herdars säten 

Up til Gudars tron; Fin. 
Verlden blir förgäten, 
Hjertat blöder vid hvar ton, 
Sjelfva ängla-fjäten 
Käns i sj aln, och hon 



Gaf nu Moritz dubbel pragt, 
Når han söng mot afgrunds magt, 

o o o 7 

Slog accorder efter noten, 
Foten 

Hördes intet stampa takt. D. c 

# Hi # 

I sitt stoft med tärar 

Movitz ligger lik; må gjordt! 

Hvem des hjerta sårar 

I min sång blir spordt. Fin 

Kör i Bacchi fårar 

Up til Fröjas myrten-port, 

När du dig utkorar 

Någon Brud så fort; 

Drick ej mera än du tål, 

Tänk på dina göromål, 

På din Chloris, där hon ligger 

DO 

Pigger, 

Visar dig sin blomsterskål. D. C 

# ❖ # 

Movitz ville blänka 
Uppå Astrilds vädjo-ban; 
Råkte på en Enka 

Väl försökt och van; Fin 
Lat och full, kan tänka, 
Låg där Movitz hela dan, 
Honom lyfta, sänka 



Måste ske med kran; 
När han nu, första, mig väl, 
Skulle eldas i sin själ, 
Somna han mot väggen krump 

Trumpen, 
Som en gammal Bacchi träl. 
* * * 

Bröder, om Er lyster 
Til at veta hvem hon var, 
Sä är hon en syster 
Til Bror Bredströms Far; 
Eljest blek och tyster, 
Säflig uti tal och svar, 
Men förträffligt yster 
När hon bröllop har. 
Saken blef nu slutligt den: 

o 

Movitz gaf hon djefvulen; 
Därför han vid harpan äter 

Gråter, 
Spelar psalmen om igen. 



146 



N:o 45. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Fader Mollberg rörande hans Harpa, och tillika et 
slags ad notitiam at Mollberg led oskyldigt 
pä Krogen Rostock. 



Ijenare Mollberg, hur är det fatt? 
Hvar är din Harpa? hvar är din hatt? 
Ach! hur din läpp är klufven och stor! 
Hvar har du varit? svara min Bror. 

Til Rostock, min Far, 

Min harpa jag bar; 

Där börjas krakel, 

Om mej och mit spel; 
Och bäst jag spelte, Pling plingeli plång, 
Kom en Skoflickare hjulbent och lång, 
Högg mig på truten. Pling plingeli plång. 

❖ # 

Hur såg han ut? jo surögd och klen, 
Svarta skinnbyxor, mörkblåa ben, 
Upfästad hatt med guldträns och band, 
Randiger nattråck och käpp uti hand. 

Just så såg han ut, 

På västen et spjut, 

Satt i et gehäng, 

Och när han blef sträng, 



Slog han i verkstan, Pling plingeli pläng, 
Så at där darra bad' fållbänk och säng, 
Fönster och dörrar. Pling plingeli pläng. 

* * * 

Jag satt och spelte nykter och sur 
Drottningens Pålska i Pålen, G dur; 
Rundt kring mig satt förståndiga män; 
Den drack et stop, et halfstop drack den. 

Men hur det var fatt, 

Slog en af min hatt, 

En ann' sad' åt mej : 

Hvad fan angå dej 
Pålens affärer? Pling plingeli plån g, 
Spela ej Pålska, men lär dig en gång 
Ha tand för tunga. Pling plingeli plång. 
$ & & 

Hör min Maecenas, hör hvad som sker: 
Jag satt så nöjd och drack mit qvarter, 
Talte helt högt om PåPns conjunctur, 
Veten god' herrar, sad' jag, och drack ur, 

At ingen monark 

I verlden så stark 

Förmår i sitt land 

Förbjuda min hand 
At på min harpa, Pling plingeli pläng, 
Och det så länge där finnes en sträng, 
Spela en Pålska. Pling plingeli pläng. 



Nu satt i vrån en gammal Sergeant, 
Tvänne Notarier och en Stånd-drabant; 
De ropa slå, Skoflickarn har rätt, 
Pålen är strafFadt, des öde utmätt. 

Ur skrubben kom fram 

En vindögd Madam, 

Slog Harpan i kr as 

Med flaskor och glas; 
Skoflickarn högg mig, Pling plingeli plång, 
Bak uti nacken en skärsa så lång. 
Där har ni saken. Pling plingeli plång. 
# # # 

Rättvisa verld, nu frågar jag sist: 
Led jag ej orätt? — Mollberg jo visst. 
Lider jag ej oskyldigt? Gutår! 
Harpan är sönder och näsan är sår. 

Tvi sådan förtret! 

Ej bättre jag vet 

Än fly ur mit land 

Med harpan i hand, 
Spela för Bacchus och Venus, kling klang, 
Bland Virtuoser ta stämma och råna. 

o 

Följ mig Apollo. Pling plingeli plang. 



149 



N:o 46. 

FREDMANS EPISTEL, 

Huru Mollberg skal bjuda til begrafning efter Mutter 
jja Krogen Wismar, och om hans affär d ifrån 
S ter b huset. 



Undan ur vägen, ge rum för Courirn, gå ur vägen 

för Mollberg utan stryk och tvang! 

Pitsch! hör han smäller med piskan; Allons! 

Sitter rak i sadeln som en stäng. 

Räcken upfästad, pä hatten Cordon, 

Med Pistoler i bältet och en stor Basson. 

Pitsch! hör han smäller i flygande spräng, 

Och med hatten viftar än en cräno;. 

Tyst! nu i ring 

Rundt ikrinor 
o 

Han galopperar i harmen; 

Än guppar han 

Af och an, 
Helt lik en rusig man, 
Mollberg, märk, har flor om armen 
Och uti pistolerna flor; 
Bröst-bouquetten märk, i barmen 
Gjord af buxbom, Bror! 
Se hur han tar up sin lista, 
Hör hur han nu läser käckt: 

, — Fredmans epistlar. 



- 



Primo Vin, secundo Kista, 
Tertio tags Confect. 

# # # 

Undan ur vägen! Adieu och allons! Vänta Mollberg, 

håll tygeln, stadna litet där. 
Pitsch! hör han smäller och hojtar och svär; 
Kan du vänta Mollberg, jag begär. 
Riddar Sanct Jöran, hvad är din affaire? 
Vil du spänna på draken? säg mig hvad det är. 
Pitsch! til begrafning jag bjuder, Mon frere, 
Klockan Sex i afton ungefär. 

Vet du ej Bror, 
Krökar-mor 
På Vismar dog klockan fyra. 
Jag är befalt, 
Öfveralt 
At rida; hej ge valt! 
Mollberg skal allting bestyra, 
Köpa Strufvor, skaffa Musik, 
Tigga Svepning, Lampor hyra, 
Och gå framför Lik, 
Skölja glas och stå vid disken. 
Lät se listan; ingen nöd: 
Qvarto Pontac, quinto Fisken, 
Sexto Saffrans-bröd. 



Undan för tusen! det pinglar och slår i klock- 
stapeln vid Olof; karln är borta ren. 
Pitsch! hör han smäller med piskan i sten, 
Och ger spårren med sitt högra ben. 
Men mina tårar, mitt hjerta til men, 
Börja tillra; här står jag arma, nu allén. 
Mutter på "Wismar är stelnad och klen, 
Nu med Änglar delar hon sitt sken. 

o 

Sådan Madam 

Ta migr fram, 
Som nånsin borgar så mycke; 

Nu är hon kall 

Som Cristall; 
Mitt bröst des fotapall. 
Hannes fägring vann mitt tycke, 
När hon satt vid krogdörn ibland, 
Med bindmössa, krusadt stycke, 
Och et glas i hand. 
Hännes ögon jag berömmer, 
Men dess hvita barm, Hi, hi! 
Gör at jag alt skönt fördömmer, 
Och vil ensam bli. 



I 5 2 



N:o 47. 

FREDMANS EPISTEL 

Angående Mollbergs återkomst til Sterbhuset pa 
Krogen JVisiuar. 

Kommer intet Mollberg? Jo nyss pä stund 
Sa gnägga hans Fåle vid dörrn pä Grönlund. 
Där stod han och växla, med pipan i mund, 
Och klappa sin lurfviga hund. 
Klädder var han i sin mörkblå Surtout, 
Med bälte kring lifvet, pistoler och spjut; 
Stolt floret kring armen var slängt med en knut 

o o 

Som bröts i en blomma til slut. 
Mosters Brunte på Wismar långhalsig och ful 
Stod och sörpla ur tunnan i Krögarens skjul 
Mot en resvagn med knektar, månofäro-ad och gul, 
Med söndriga skenor och hjul. 

* # # 

Helsa Kamerater! Gubben är känd; 

Se där! hvar han kommer högbröstad och spänd; 

Pitsch, hör hur han smäller med Piskan på länd, 

Pitsch, pitsch, hör han smäller i gränd. 

Se hur håret fladdrar baktil och fram, 

Med små papiljotter upvickladt på kam, 

Stigbyglar och spårrar kolsvarta af dam 

Och Fålen så spak som et lam. 



Hurra Mollberg! God morgon! God morgon 

kamrat, 

Säj hvad har du i korgen? Confect och Succat. 
Än i byttan pä armen? Kolrötter, Spenat, 
Och Finkel et stop delicat. 

# * 

Bror uti fullt sträck til Nyboda krog 

Jag flängt sen i Brännkyrka tie hon slog; 

Där smorde jag Klockarn, och Bror, det var nog, 

Fem supar i qvarten han tog. 

Vägen, vet ni gossar, huru den var? 

Jo sumpig med gyttja, — Gu tär kära Far! 

Hvar Herrgärd nedrutten, eländig och bar, 

Och Skogen durchsigtig och klar. 

Platt omöjligt at finna en enda röd grind, 

Bara törnen och tistel och tufvan helt trind, 

Torna sjöar med nordan och kylande vind. 

Gu tär! — Jag blir surögd och blind, 

❖ # # 

Där är för Madam, som ligger pä bär, 

Et lakan til svepning. — Lät si hvad i gär 

Pä listan jag pricka; lät si hur där st är. 

Slätt inte mit minne förmår. 

Fisken dansar qvick i katsen, och här 

I knytet läg kringlorna — Gudar jag svär! 



Hvad glömde jag Gossar? på listan si där! 
Processen och Kistan, Mon cher. 
Tog du bränvinet då? — Jo i skrubben jag gick, 
Si på färgen! hvad tycker du? — Alt i godt skick. 
Tag dig frukost, Bror Mollberg, beställsam och 

qvick, 

Och torka din Fåle och drick. 



155 



N:o 48. 

FREDMANS EPISTEL, 

Hvaruti afmälas Ulla Winblads hemresa frän Hessingen 
i Mälaren en sommar-morgon 176g. 

Solen glimmar blank och trind 

o 

Vattnet likt en spegel; 
Småningom upblåser vind 
I de fallna segel; 
Vimpeln sträcks, och med en ar 
Olle på en Höbåt står; 
Kerstin ur Kajutan går, 
Skjuter lås och regel. 

❖ # # 

Stålet gnistrar, pipan tänds, 
Olle klår sit öra; 
Rodret vrides, skutan vänds, 
Gubben har at göra; 
Under skarpa ögonbryn 
Grinar han mot soln i skyn; 
Kerstin, gubbens hjertegryn, 
Skal nu segden föra. 

o 

❖ * # 

Seglen fladdra, skutan går, 

Jerker tar sin lyra, 

Lyran brummar, böljan slår, 



i 5 6 — - 

Alt med vald och yra; 
Skutan knarkar, bräcklig, gles, 
Vimplens flackt i toppen ses, 
Tuppen gol sä sträf och hes. 
Nu slog klockan fyra. 

Movitz stöt ät dem i lurn, 
Som pä skutan fara. 
Olle du hvad kostar Tjurn? 
Lyssna hvad de svara. 
Hör hvar är ni hemma ni? 
Ifrän Lofön komma vi 
Med Grönsaker, Silleri, 
Mjölk och Äplen klara. 
& # # 

Si en Julie skymtar fram, 
Marjo äran lyftar, 
Med sin löf brodd, mjölk och lam 
Hon ät tullen syftar. 
Har i knä en bytta smör, 
Kersbärs-korgar frammanför; 
Marjo nu sin lofsäng gör, 
Snyter sig och snyftar. 
❖ % # 

Ulla Wmblad skratta, ?jung, 
Spritt vid Solens strälar, 



Jäspa ej, lös up din pung, 
Tae fram band och nålar: 
Fästa din Salopp igen. 
Nös du? Prosit lilla vän! 
Si där har du Hessingen, 
Gröna trän och pälar. 

* * * 

Ulla, Fästman pä dig ser, 
Kom min Norström lilla, 
Sätt dig bred vid mej, sitt ner, 
Fritt din laga stilla; 
Vi ha alla lika rano\ 

o 

Lustiat! hör basuners klaner. 

o o 

Prosit och Contentement! 
Dyrbar ögonvilla. 

* # # 

Kon i vassen skylt sin kropp, 
Snärd i väta tägen, 
Bruna Oxen kastar opp 
Himmelsblåa vägen, 
Ängen stär i härlighet, 
Kalfven dansar yr och fet, 
Hästen tumlar stolt och het, 
Svinet crär i räaen. 

o o 

* * * 

Vid et träd uppä en slätt 
Syns en Skytt förbida 



Dagens gryning klar och lätt, 
Foglens sång och qvida; 
Bakom trädets tjocka stam 
Bössan syns och skymtar fram, 
Hunden trogen som et lam 

o 

Stär vid skyttens sida. 

* ❖ # 
Morgon supen, Movitz, gar; 
Ljufligt böljan svallar; 
Ser du Ekensbergr? Gutår! 

o 

Hör hur folket trallar; 
Där framsätter en sin fot, 
Klotet käglorna slår mot; 
Hör du dunsen af hans klot 
Uti bergen skallar? 

$ # $ 

I eu löfsal kring ett stop 
Några bussar skratta, 
Ropa trumf, och allihop 
Uti stopet fatta; 
Somliga med sträckta ben 
Sofva godt och snarka ren, 
Hvila hufvud mot en sten 
På en blomstermatta. 

På den klippan, där vid strand 
Sjelf Chinesen målar, 
Bildar, af en näfva sand, 



159 



Skönsta blomster-skalar; 
Uti leret brännes in 
En Apelles pensel fin. 
Ulla Winblad, min Cousine! 
Ser du hur det prålar. 

* ❖ * 

Såg du nu Mariaeberg, 

Sa se längre neder, 

Med en gul och bleknad färg 

Sig ett tjäll utbreder. 

Fönstren glittra, kännen J 

Ej Salpetersjuderi? 

En gång, Ulla, raillerie! 

Palten dit dig leder.*) 

* # # 

Fällom lodet på vårt djup, 
Jäspa ej och nicka, 
Sof ej, öpna flaskan, sup, 
Bjud Mamsellen dricka; 
Vakna Movitz, ser du ej 
Lazari palats, så säj ? 
Akta näsan du på dej 
För hvar vacker flicka. 

* « # 

Tornens spetsar blänka ren, 
Kors och tuppar glimma, 

*) Då detta skrefs, var på Kongsholmen en Salpetersjuderi- 
inrättning, och därvid et Tukthus. 



Morgonrodnans klara sken 1 
Syns i vattnet strimma; 
Barnet leker gladt vid strand, 
Samlar stenar i sin hand, 
Slungar stenen dit ibland 

o 

Där som rässen simma. 

o 

% % # 

Lossa tagen, seglen fäll, 
Ren syns Skinnarviken, 
Med dess Kojor och Castell, 
Branta berg och diken; 
Under små kolsvarta tak 
Gnälla pumpar, eld och brak, 
Hästen sträcker foten spak, 
Gnäggar, rädd för spiken. 

# # # 

Med sitt klappträd ner vid strand 
Piaan stär så kåter, 

o 

Knyter til sitt förkläds-band, 
Och sin barm uplåter; 
Barbent hon på bryggan står, 
Räknar slagen klockan slår, 
Flitigt sig på benet klår, 
Svettig, sur och våter. 

# # # 

Allstäds godt, men hemma bäst! 

Saata lät oss unna 

o 



Vattukörarn med sin häst 
Hvälfva om sin tunna; 
Kärlet glittrar, hjulet går, 
Sprundet sprutar, hästen slår. 
Om den pragt för ögat står 
Sjunga de som kunna. 

# $ # 

Jeppe tutar, trumman går, 
Böneklockan klämtar; 
Sotarn svart i skorsten står, 
Hvisslar, sjunger, skämtar; 
Bagarn sina korgar kör, 
Smeden ren sin slägga rör, 

Du ' 

Ren bad' Knekt och Granadör 
Vid geväret flämtar. 

# # # 

Skyndom dit vår hydda fins, 
Gömmom not och flöte; 
Stöt uti basun, och mins 
Detta o-lada möte. 

o 

Farväl Jörgen, Truls och Hans! 
Farväl flickor, spel och dans! 
Ulla tog sin myrten-krans 
Uti Neptuns sköte. 



❖ * $ 



Norström stjelper sin peruk 

Af sin röda skalle, 

Och min Ulla blek och sjuk 

Lät sin kjortel falla, 

Klef sa bredbent i paulun; 

Movitz efter med basun : 

Maka åt digr Nonlröm! Frun 

o 

Hör ju til oss alla. 



1 6 3 



N:o 49. 

FREDMANS EPISTEL 

Angående Landstigningen vid Klubben i Mälaren 
en sommar-afton 1/ 7 6g. 

Mamsell Ulla, märk Mamsell 
Hur värt månsken nu i qvåll 
Täckt försilfrar och besträlar 

Grindar, pålar, 

Berg och tjäll. 
Mälarns bölja lugn och skär 
Tyst en mängd af kölar bär, 

Öfversvallar 

Fält och vallar, 
Som försvinna här och där. 
Syster se nu dit ät hvad Jakter och Sumpar! 
Skepparn pumpar, Skepparn pumpar, 
Solbränd, tyst och tvär. 
% # # 

Se hvad äkrar rundt kring sjön, 
Som af tusend blommors frön 
Ge en vällukt rundt kring stranden 

o 

Och åt handen 

Arbetslön. 
Kors hvad mänga Bacchi kök! 
Ur hvar klyfta syns en rök, 



164 



Minsta vinkel 

Osar finkel, 
Minsta bro bär fulla ök. 
Mollberg styr da dit ät, ät bryggan til vänster; 
Ren sitt fenster, Ren sitt fenster 
Öpnar fader Hök. 

* * 

Titta dit ät, dit ät strand, 
Ut ät sjön, pä vänster hand, 
Dit midt öfver ät det huset, 

Där som ljuset 

Syns ibland. 
Nej min ros, min sockerbit 
Dit ät, där jag pekar, dit, 

Dit ät skogen 

o 

At den krogen 
Med en skorsten röd och hvit; 
Dit där som den torparn med ljustret vid kullen, 
Stär i jullen, Stär i jullen, 
Han som köxar hit. 

# # # 

Ljufva vindar, bläsen opp! 
Hissa vimpeln högt i topp; 
Lät nu seglen fladdra, fläkta. 
Vi ä ägrta 

o 

I var tropp. 



= i6 5 

Klang, vid valdthorns glada ljud! 
Lät oss prisa vinets Gud. 

Vid det ropet 

Rör pä stopet, 
Värm up ådror, blod och hud. 
Drick lilla min Syster, drick Mollberg i botten, 
Klano;! hör skotten, Klang! hör skotten 
För var lilla brud. 

* * * 

Lä^g i land vid krogen. Hvar? 
Just vid dörn; Gör skutan klar. 
Där stär krögarn med sin quinna; 

Tjenarinna, 

Kära far. 
Tack för sist, Skäl! lägg i land: 

Du 

Wingmarks Mor ta mig i hand. 

Svep om kappan, 

Stig pä trappan, 
Skrapa tofflorna i sand. 
Kappräckar och Knyten, Matbylten, Cantiner, 
Öl och Viner, Öl och Viner 
Hämta up frän strand. 

Jeanna tappa sin Ku bin. 
Aj mitt Örhäng tog Cousin. 
Lottas Muff låg i sängtäcket, 

o o 

12. — Fredmans epistlar. 



Och på däcket 
Violin. 

Pappas Handskar, jag blir sjuk, 
Svepta i en mangelduk, 

Lag på skutan, 

I Kajutan 
Bredvid Morfars Piskperuk. 
Sötaste Bror Petter, ach jämmer! Peruken 
Lag i duken, Låg i duken, 
Pudrad, stolt och mjuk. 

# # # 

Stöt ej Basfioln, kamrat. 
Stjelp ej kull vårt Våffelfat, 
Bär Smörbyttan under armen 

Brynt i värmen 

Som succat. 
Sicken Tårta, bränd och stel, 
Strödd med socker och canel, 

Med bruneller, 

Carameller, 
Och Ansjovis til en del. 
Lät oss nu bli glada och rasta en timma, 
Slås och stimma, Slås och stimma 
Under sång och spel. 

# # ❖ 

Fader Hök, din skål hvar dag! 
När du ler så skrattar jag. 



i6 7 



Nå kom vads du flaskan fatta; 
Jag må skratta 
Åt dit lag. 

o 

Tag vårt sällskap i dit skygd, 
Skänk oss af din varma brygd; 
Dina safter 
Ge oss krafter 
Och förskingra köld och blygd. 
Men hör hur det blåser, fäll seglen, fäst slupen. 
Tack för supen, Tack för supen! 
Vivat Bacchi bygd! 



i68 



N:o 50. 

FREDMANS EPISTEL 

Om des sista Ögnekast på Ulla Wiublad vid Hannes 
aterfart ifrån Djurgården. 



Fin. 



Phoebus förnyar 
De gyllende skyar, 
Kring städer och byar 
Bestrålar vår syn; 
Hästarna blänka, 
I vattnet sig sänka, 
De stampa och stänka 
Och gnägga til skyn. 
Askan bullrar, 
På molnena kullrar; 
Diana ren knallar 
Bland Ekar och Tallar; 
Där blixten lj ungar, 
Sjelf Jupiter gungar 
Bland Gudar och Kungar 
I vattubryn. D - c - 

Hästarna lyfta svansar 
Med fläktande man; 
Sjelf Neptun dansar - - Como. 
Med gaffel kring Ocean; 
Hjeltarna fälla lansar; 
Sin pipa tar Pan; 



På kärleks ban 

Syns med bloss och kransar 

Bad' Ängel och Morian; 

Böljorna glittra, gunga, 

Tritonerna blåsa, sjunga. 
Corno. - - Ulla Whiblad! 

Corno. - - Ulla Winblad! 

Kärlek dig öfvervann. 

Mars sjelf med guldgaloner 

Står blodig och grann, 

Och uti bergena tänds Canoner 

o 

Af hvar en Neptuni man; 
Gastar och Cupidoner 
Omfamna hvarann'. 

Men Ulla syns! skrålen Postiljoner. - - Corno. 
# # * 

Skeppsklockan skurrar, 
Man pumpar och surrar; 
Holländaren hurrar 
Med hatten i hand; 
Ängelsman skjuter, 
Hvar knall fler minuter 
Et echo utgjuter 

Bland bergen vid strand. Fin. 

o 

Se på ståten, 
Se Ulla i båten; 



170 



Dig böljorna skaka 
Frän Paphos tilbaka; 
Gupp, gupp min Frö] a, 
Jag skadar din slöja, 
Din himmelsblå tröja 

Med röda band. D.C 
Hurra! häll flaskan luta, 
Kringsvinga din hatt; 

Och MoVltZ tUta - - Corno. 

Vid gastarnas sorl och skratt. 

o 

Hej ! frän en gammal skuta 

Det blixtrar sä matt; 

Är du besatt? 

Akta dig, de skjuta. 

Hurra hvad de sjunga gladt! 

Solen i ögat sticker; 

Bläs Movitz när Fredman dricker. 
Corno. - - Ulla Whiblad! 

Corno. - - Ulla Whiblad! 

Hurra ! hurra ! hurra ! 

Neptun, min Nymph, galanter 

Befalt böljorna 

I dag frän Djurgälns förstörda kanter 
Dig lyfta och stilla dra; 
Fäll dina engageanter, 
Saloppen nu ta. 

Farväl min Nymph! biåsen Musikanter. - - Corno 



I7i 



N:o 51. 

FREDMANS EPISTEL 

Angående Concerten jja Tre Byttor. 

]\/fovitz blåste en Concert 
På Tre Byttor en afton sen balen var sluten; 

Hvarje ton liksom en ärt 
Den föll sa kullrig och rulla ur truten. 

Först höll Bergen en harang, 
Sen söng Ulla et par utaf Filtzens Duetter 

Vid et accompagnement 
Utaf två Flöjter och sex Clarinetter. 

Hör båd' folk Och fä Clarin. 

Orphei Oboe. - Clarin. 
Lät oss vara glada, barn, 
Och klappa systrarna hvar på sitt knä. 
* * * 

Mollberg satt uppå sin stol, 
Jämt med fingren han drilla och flög som hin 

håken ; 

På sin stora basfiol 
Han spelte solo och surra med stråken. 

Bravo! hör en Fantasi 
Ur B moll, ur G dur, en Harpeggio, jag tackar. 

Hurra! hurra och slå i, 
Vi skola dansa och slåss som Polackar. 



BldS nu MoVltZ gällt. - - - Clarin. 

Bravo, det var snällt! - - - Clarin. 
Bravo bra bravissimo! 
Hej lät oss lefva vällustigt och sällt! 

# * * 

Röd om näbben som en tupp 
Stod nu Movitz, slog takten, och stampa och ropa: 

Bläs en air utaf Galupp, 
Utaf Galuppi skrek strax allihopa. 

Hej, sad' Bergen, ge oss vin, 
Ge oss öl uti byttor; Hej lustigt courage! 

Systrar hör min violin, 
Kom, dansa polska och sjung ert bagage. 

Bläs nu MovitZ. Jo. - - - Clarin. 

Bra bravissimo! - Clarin. 
Hvem har nånsin kunnat tro, 
At du skull födas Olympen til ro? 

% $ $ 

Ulla söng en liten air, 
Hvita bröstet det svalde och lyfte halsduken; 

Wingmark med sin flöjtraver 
Han stod och smålog och riste peruken. 

Bergström stod i vrån och drack, 
Stämde qvinten, plang, plang, satt fioln un- 
der armen; 

Ulla söng, han ropa: ach! 



173 



Och flög sä Nymphen burdus uti barmen. 

Bullra intet där. - 

Häll din trut ma chere. 

Lät oss höra ännu mer; 
Åh kära Wingmark bläs mer flöjtraver. 

# # # 

Wingmark säg ut accurat 
Som pä solfjädrar där man en herde ser lipa, 

Som i lunden stär sä flat 
Och har i truten sin ljusgula pipa; 

Hatten satt uppä en sned, 
Bruna västen var upknäpt, updragen pä magen; 

Stundom när han flöjten vred, 
Sä nicka hufvud och , fläkta upslagen. 

Hör nu pä en chor. - Flauto. 

Hej, Da Capo, Bror! - Flauto. 

Sjungom alla nu i chor, 
Och lät oss sluta en högtid sä stor. 

Eol stormar uti skyn, 
Nattens facklor de släckas; det regnar och sqvalar; 

Neptun utur vattubryn 
Han kastar up sina Gastar och H val ar. 

Ach hur ljuflig dä den ton 
När Apollo med mildhet förlustår värt öra! 

Sjung Bror Wingmark, min Patron! 
Ach sjung en skäl som är lustig at höra. 



Flauto. 
Flauto. 



Blås bassonen stark. - Fagotto. 
Vivat vår monark! - - - Ciann. 
Skrala, Clarinetters klang! 
Vi dricka skålen med högmod och rano-. 



= i 7 5 

N:o 52. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Movitz när hans Fästmö dog. 
Elegie. 

Movitz, mitt hjerta blöder! 
Movitz! Movitz! 

Jag sett din Fästmö kall och döder; 

Grymt jag hör hur' Bacchi bröder 

Med gråt bestorma skyn. 

En vrider sina händer, 

En sitt hufvud bort han vänder, 

Ömt en annan suckar sänder, 

När i de sälla länder 

Hon gömmes för vår syn. :|[: 

Skål Bacchi män och qvinnor! 
Charlotte ! Charlotte ! 
Bland Fröjas trogna tjenarinnor, 
Til en afund för Gudinnor, 
Gjort Movitz frihet snärd; 
Des ögons glans och låga, 
Hännes fägring och förmåga, 
Då hon sig på fältet våga 
Under Cupidos båga, 
Var Gudars åsyn värd. :||: 
* * * 



Som i den klara bölja 
Du ser, du ser 
Den ystra fisken sig fördölja, 
Och Zephirens hvirflar följa 
Med ryckning up och ner; 
Så din Charlotte, min Frände, 
När hon til din bädd anlände, 
Som en fisk hon qvickt sig vände, 
Hvar led en sprittning kände; 
Jag sjunger intet mer. 

% # # 

Ach! för hvar gång jag skåda 
Charlotte ! Charlotte ! 
Hos Fabrikörn, vid råck och låda, 
Då hvar lördag hon bebåda 

o 

Hvar balen skulle stå! 
Mig tycks jag ser Charlotta 
Med två nystan i en potta 
Vid sin härfvel stå och måtta; 
Vips öpnas Plutos grotta! 
Och Nymphen sjunker då. :[[: 

Lät från din syn försvinna, 
Movitz! Movitz! 
Hvar skymt utaf din älskarinna; 
Lät nu dina tårar rinna, 



Och ställ Fioln i vrån; 
Fly Bror, fly Fröjas skara, 
Och din frihet ömt försvara 
Förr du snärdes i en snara, 
Nu får du på krogen vara, 
Nu är du fri min Son. :|[: 



i 7 8 



N:o 53. 

FREDMANS EPISTEL 

Angående Slagsmålet nedanför Danto-Bommen 
hos T. en höstnatt 

Vid et stop Öl och några Supar 
Fladdrar Snillet mörkt och plumpt; 
Det från sin högd sig så fördjupar, 
At dess prål blir kallt och dumt. 

Men lät oss höra, - - - Vxllo. 

Bergen, må göra! - - - V:cllo. 
Hur vid Fiolen han på Rosenlund 
Står rödblommig, frisk och sund. 

# # # 

Utan bad' eld och lust och tanka 
Han Fiol'n i famnen får, 
Blir då så trög som denna Anka 
Här vid Danto bommen går. 

Hör hur han grälar! - - - Vxilo. 

Dumheten trälar, - - - V:cllo. 
Dödar Olympens små qval och behag 
I hvar knäppning och hvart drag. 

# # # 

Längst bort, Gutår! bort vid Grimshage 
Ligger krogen Rosenlund; 



179 



Krögarn är känd för röst och mage, 
För musik och friska sprund. 

Drick och slä takten. - - - Vxllo. 

Krinor denna trakten - - - v-.ciio. 
Syns Tobaks-lador, Trägårdar och Fält; 
Kråkors skrän hörs skarpt och gällt. 

* * * 

Si Krögar-Far! hur godt han skrattar, 
Sqvalpar Ölet i sitt glas, 
När Fader Berg i stråken fattar 
Til en Solo pä sin Bas. 

Hör hur han kolrar, - - - V:cllo. 

Leker och jolrar, - - - Vxiio. 
Nickar med hufvud och småler ät skyn, 
Under tunga ögnabryn. 

# # # 

Sä ser han ut vid nattens dimma, 
Klädd i Natträck dumt och platt; 
Mellan hvart drag Tennknappar glimma, 
Vissna blommor bär hans hatt. 

Hör hur han spelar, - - - V:cllo. 

Mättar och felar; - - - V.cllo. 
En Sko har mässing till spänne, och en 
Bär ett spänne utaf tenn. 

i 



Skal kära Far! man måste skratta 
När man pä var Spelman ser, 
Hur han är lik en brun Markatta 
Som ät stänken vindögd ler. 

Tusende fukter, - - - V:dlo. 

Krumsprång och bugter - - - V:cllo. 
Gör han behändig och snabb i sitt lopp, 
Opp och ner, och ner och opp. 

* * * 

Krögarn är full, och full är Krogen, 
Full med kärl och ledsna lif; 
Än en Gesäll med glas i knogen, 
Än en Båtsman syns med knif; 

Somliga slunga, - - - v.ciio. 

Somliga gunga _ . . Vxiio. 
Mellan tvä linor högt upp i gran. 
Spela Spelman snäll och van. 
% % % 

Bröder gutär! Skäl Fröjas Gummor! 

Med solhattar, hvita ben, 

Som under klang af blanka trummor, 

Vältra sig vid månans sken, 

Som vid Fiolen - - - V:clloj 
Lyfta pä Kjolen, - - - V:clld 

Sjunga om Herdar och Vaggor och Säng, 

Natt och dag uti fullt fläng. 

o o 

# # # 



1 8 i 



Här är oss godt, gutår min Sköna! 
Tag en Våffla och Melon; 
Drick et glas Öl med stjelkar gröna, 
Fyldt med Muskot och Citron. 

Spela, var yster. - - - V.cllo. 

Drick kära Syster. - - - v.cllo. 
Hurra! hvad Båtsmän och Systrar i takt 
Dansa på vår gröna trakt. 

* * * 

Men hvem är den med Skinn-karpusen 
Surögd mäst af allihop, 
Som med sin Nubb tätt vid kardusen 
Står och flåsar vid et Stop? 

Si hur han smilar, - - - v.cllo. 

Klunkar och hvilar, - - - V.xllo. 
Bugar och tackar och sväljer och ler, 
Sen sit glas Kamraten ger. 

* * # 

Än då den där som sig nu lutar 
Med en piska mot en ek, 
Som åt en mängd af Hundar hutar, 
Och betraktar Korpars lek? 

Längst bort vid bergen - - - Vxllo. 

Synes till färgen - - - Vrcllo. 
Stugan helt grå, nederf allén och ful, 
Och en Kråka på et hjul. 

* * # 

13. — Fredmans epistlar. 



182 = 

Än då den där? Han Sjögren heter, 
Visitörn vid Danto Bom, 
Som mellan Skrindor och Karreter 
Smyger sig så snål och from, 

Där står Kamraten; - - - Vtcllo. 

Tolf i qvadraten, - - - V:cllo. 
Med smorda Ögon och kippade Skor, 
Halfva Näsor, rifna Klor. 

# # * 

Hugg'en i Skallen, vrid opp Truten, 
Kasta Balja och Gehäng, 
Bryt af hans Käpp, slit af Surtouten, 
Flaskan för hans ögon sväncr. 

o o 

Han är den samma - - - Vxlio. 

Som nyss annamma - - - V:cUo. 
Slangen och Pannan i Ormsaltargränd, 
Af sin hud och blånad känd. 

Innom vår Krog, vet glädjen andas, 
Och vid krogdörrn död och mord. 
Vet med ditt blod skall Finkel blandas, 
Och din skål bli sag^d vid bord. 

Forte, Canalje! - - - v.ciio. 

Stäm till Batalj e. - - - V:cllo. 
Huggen på truten och damma hans kolt, 
Slå'n i hjernan! Slå'n — Nej halt! 



i 83 



N:o 54. 

FREDMANS EPISTEL 

Vid Corp or al Bomans Graf pä St. Cathrina Kyrkogård. 

Aldrig en Iris pä dessa bleka fält 

Minsta blomma plockat 
Til vällukt i sin herdes Tält, 
Och dessa Löfträn vid dagens ljusa rand 

Aldrig foglen lockat 
Til Floras fest frän Mälarns strand; 
Aldrig hördes Lärkan nånsin spela 
För at Turturdufvans qval fördela, 

Som i ro :||: 
Midt bland dödens pilar bygt sitt bo. 
* $ $ 

Kring denna rymden hvad qval och sorglig syn ! 

Svarta Kors och Grafvar 
Fördunkla Templets tupp i skyn; 
Än på en Planka, än på en Marmorsten 

Kringlor, Hjul och Glafvar 
Bepryda våra fäders ben; 
Trädens glesa stammar sorgligt hasta 
At de gula löfven kring sig kasta; 

Minsta blad :||: 
Döljer i sitt skygd en hvilostad. 



* * * 



Templet det hvilar uppä en sandig mo; 

Innom gyldne galler 
Förnäma skuggor sammanbo. 
Hjertat til rysning och örat til en harm 

Ned från Jofur faller 
Et tordöns brak, vid klockors larm. 
I det djup Cyclopen viggen svaflar 
Har han en gång störtat Templets gaflar; 

Nu des pragt :||: 
Morgonrodnans af bild sammanbragt. 

# # * 

Blunda och sucka, vrid dina händer hop; 

Här står Bomans Kista 
Bland Gråterskor med glas och stop; 
Hon med mjölkbyttan som snyftar bitterlig, 

Och vil liksom brista 
I tårars öfverflöd för dig, 
Hon är Enka til den tappre Bussen, 
Men de andra äro, hela skjussen, 

Mångelskor, :||: 
Hemma bad' på Söder och på Norr. 

$ % $ 

Kom, lät oss sjunga hvar en sin Sorgepsalm 

Movitz, om du orkar, 
Förskingra hjertats ångst och qvalm; 
Knäpp på din harpa för denna Bomans Mor, 



Som sitt öga torkar, 
Och dammar sina svarta skor. 
Nej, stick up Buteljen; bjud vår Qvinna. 
Skål Madam! Ödmjuka tjenarinna! 

Slå i mer. :||: 
Ach min Boman! jag dig aldrig ser. 

❖ * * 

Tack du min Boman, tack för livar enda dag, 

Bad då du mig klappa 
Och då du svor med hugrg 0 ch slagr! 

DO o 

Nå, denna Hatten min Solhatt blifva skall; 

Denna Gardes-kappa 
Blir min Mantille i alla fall. 
Bomans Enka, håll nu opp at gråta. 
Lät nu Movitz ljufva Harpa låta. 

Glöm ditt qval; :||: 
I en fållbänk välj en ny Corporal. 



i86 



N:o 55. 

FREDMANS EPISTEL 

Rörande Mollbergs Kägelspel hos Faggens vid Hammarby- Tull 
en sommar afton 1770. 

Så ser Han ut midt bland de strålar 
Solen sprider i sin nedergång; 

Dufven och lång; 

Håret med nålar 
Bär en Hatt båd trind och trång, 

Som med Cordon 

Glimmar och prålar 
Mellan klotets mörka språng. 

# $ $ 

Räcken är blå, Upslagen hvita, 
Halsen bär svart Bindel utaf taft! 
Fåfängt med kraft 

o 

Skjortan frånslita, 
Den är bykt i Bacchi saft; 

Slå vad, han haft 

Kimrök och krita 
Til Mustascher och Stöfvelskaft. 

* * * 

Stundom hans bild skyms af de ekar 
Som på gål'n kring Kägelbanan stå; 

Stängd i en vrå 

Står han och pekar 



Midt bland dem som käglor slå, 

Stiger på tå, 

Grälar, och nekar 
At i slaget ramla två. 

5fc % # 

Pipan i munn, slanten vid foten, 
Hatten bakfram. Mollberg du har rätt. 

Vik din Manschett, 

Vältra fram Kloten, 
Sedan maka Käglorna tätt. 

Klotet gick rätt; 

Skål hela Roten 
Som nu svärmar på vår slätt. 
* * * 

Vädret är lugnt, skyarna simma, 
Blixt och Norrsken lysa vatnets plan; 

Slott och altan 

Börja at glimma, 
Mån försilfrar kägelban. 

Stäm Dulcian, 

Gyckla en timma 
För Diana, Mars och Pan. 

Kring dessa plank, grindar och murar 
Echo suckar vid din sång och tal; 

Hvar Näktergal 

Tystnar och lurar 



På din Flöjt med ömma qval; 

Vid din Cymbal 

Qvigor och Tjurar 
Para sig- i 'ing- och dal. 

o o 

# * * 

Mollberg gutår! hör Näktergalen 
Långt kring Nacka, lyss åt Hammarby; 

Än högt i sky, 

Än ner i dalen 
Trotsar han dit qval och gny; 

Sången är ny, 

Sjung vid Pocalen 
Floras lof med brusig hy. 

# * * 

Under vår Ek tänd nu din Pipa; 
Gräla fritt i spelet kring en hvar. 

Röken så klar 

Ur din munngipa 
Bort i ljusa hvirflar far. 

Men bäst min kar 

Flaskan vil gripa, 
Sig et Slagregn sammandrar. 

# ❖ J*s 

Under et skjul Bröderna krypa 
Mellan flaskor och utbrända ljus; 

Hatt och Karpus 

Glänsa och drypa, 



Klotet göms i slask och grus: 

Ur en Kardus 

Somliga nypa, 
Andra släs om torna Krus. 

# * * 

Men bäst et moln sprider sin väta, 
Syns Regnbågen med et gyldne pral; 

Strax nya mal 

Brödren utmäta 
Under blixt af blanka stål; 

Tolf kring en Bål 

Skratta och träta, 
Och två kyssas vid en Skål. 

Skål! det var bom, Mollberg slog åtta; 
Bom för Wingmark, ta mig den och den 

Två föll igen; 

Kom ska vi lotta; 
Udda om två halfstop än. 

Bom, kära vän, 

När du vil måtta, 
Ögat blott på Hörnan spänn. 

* * * 

Hur sa? hva ba? föll inte båda? 
Hörnan föll, fem supar håller jag; 

Bom i hvart slag, 

Bom utaf våda; 



Ölet gör hvar sena svag. 

Klang i värt lag! 

Bacchus skal rada. 
Mollberg sjung til ljusan dag. 

* * * 

Flickornas skål, milda och tvära 
Skäl för den som ingen maka fätt 

Om de förmätt 

Oss at besvära, 
Skäl för dem; det gjorde godt! 

Slutom vår pott. 

Bacchus til ära, 
Vi ha krans kring hj essän fätt. 



N:o 56. 

FREDMANS EPISTEL, 

Avgående Mor Maja pa Förgijlda Bägaren. 

Se Mollberg med svart Råck och Flor, 
Med Rucalvans-handskar och Bockskins-skor. 
Med lurfvigt har, svart som en Mor; 

Hans sorg är stor, 

Bror Movitz, Bror! 

Hans sorg är stor, 
Hans sorg är öm och stor, Bror, Bror! 
Betrakta hur han modfäld står, 
Drar up hvita Näsduken vid hvar tår, 
Med handen sig för bröstet slår; 

Hans ångst, gutår! 

Är öm och svår, 

Hans ångst, gutår! 
Hans ångst blir år från år svår, svår. 

Men Clotho med sin sax, 

Hon klipper som et ax 

Vår svaga lifstråd af; 
Blott en hand 
Full med sand 
Döljer nu en fordom Fröjas vackra slaf, 
En sträng Vestal i sit qvalm, i sit qvaf. 



Men ach! vår Enkling så bestört 
Han håller för ögat sit råckeskört, 
Han flåsar Finkel, svettas Vört; 

Ach oerhördt! 

Hans hus förstördt! 

Ach oerhördt! 
Hans hus förstördt, förstördt, förstördt. 
För Krogdörrn dubbelt lås, min vän, 
Tilbultad med bomar och spikad sen; 
Bror, ser du Skylten, ser du den, 

Guldbägaren 

Ej fins igen, 

Guldbägaren, 
Den fins ej mera den; men, men! 
Men Clotho med sin sax Scc. 

* # # 

Så sätt dig ned vid denna graf, 

Du Nymph i din brånad på lustans haf; 

Betänk, en blomma bröts nu af, 

Som vällust gaf, 

Magnat och slaf 

Hon vällust gaf, 
Tils hon af dödens glaf bröts af. 
Ja detta stoft som trampas här, 
En bild af Mor Maja det innebär. 
Som leta systrar med besvär. 



Bad här och där, 

Hurdags och när, 

Hon sägs ju kär 
I Astrilds smä besvär; tvär, tvär. 
Men Clotho med sin sax &x. 

# ❖ # 

Bind en Bouquet af Sippor blä, 
Bryt de Narcissor kring grafven sta, 
Jasmin, Löfkojor; sen, hä hä! 

Sä skänk dem dä 

Åt Mollberg: Nä! 

Åt Mollberg dä, 
Som suckar i sin vrä; hä hä! 
Ach Mollberg! grät din Vän ej mer, 
Dess stoft ren i blomstren en vällukt ger 
Tag din bouquet och sätt dig ner, 

Drick et qvarter; 

Din skäl, jag ber; 

Drick et Qvarter; 
Lät se om munnen ler. Mer, mer! 
Men Clotho med sin sax 8cc. 



N:o 57. 

FREDMANS EPISTEL 

Om Barnsölet. 



Allting är rigtigt clareradt och gjordt; 

Betsla din Brunte och stoppa din Pipa; 

Smörj dina Stöflor; — Ja dem jag har smort. 

Fäja dit Remtyg och Sporrarna slipa. 

Kan du begripa hvart hän du skal fara? 

Nej det begriper jag intet min Bror. 

Jo du skal ut i galopp och förklara 

Verlden en nyhet och helsa frän Mor. 

Se pä Hästen hur han dansar; 

Vikla ner ditt gröna Schabrak; 

Din Trumpet med silfver-fransar 

Fästa fast vid hängslorna bak; 

Stig i stigbygeln och klappa pä länden; 

Lycka pä resan, lät portarna opp. 

Pitsch! hör han smäller och hojtar i gränden; 

Hör hur han blåser i gupp och galopp. 
Tromb. - - - Ödmjuka tjenare. 
Tromb. - - - Hurra, farväl! 
Tromb. - - - Fröjas Enspånhare 
Tromb. - - - Sporrar sin häl. 



, l 95 

Bida nu Mollberg, gör halt och vänd om, 

Mollberg vänd om dig och koxa tilbaka. 

Ryttare, Ryttare, hör du ej? kom; 

Sporra Kamelen och Rustningen skaka. 

Först skal du smaka den röda Likören 

Som nyss til Barnsölet brygdes af Mor; 

Sen skal du prägtigt med hängslor och snören 

Bjuda oss faddrar. Gu tär kära Bror! 

Skäl! hvad tycks dig om den klunken? 

Bravo, bravo! dugtig och skön. 

Sädan Sup, väl bränd och sjunken, 

Stillar magens buller och dön. 

Bror, med et handtag jag svär dig och säjer; 

Nu far jag dit uti fyrsprång, du vet; 

Pitsch! hvarken kyrktorn ell' rännsten jag väjer. 

Farväl god' vänner, och hör min Trumpet. 
Tromb. - - - Tjenare, tjenare! 
Tromb. - - - Tack kära far. 
Tromb. - - - Som en Ukränare 
Tromb. - - - Rid och var snar. 

* * * 

Bida nu Mollberg, och tugga ur mund. 
Nej jag skal spänna pä berg och redouter. 
Nej han hör intet, han hvislar ät Hund, 
Som trippar framföre lurfvig och butter. 
Mutter hon helsa och nicka och ropa. 
Nej han arbetar i blixtrande spräng. 



Armen åt lifvet, håll benen tilhopa. 
Linda krino- hatten din silfver-cordon. 

o 

Pitsch! hör piskan ner i granden. 
Pitsch! allons nu kommer han hit. 
Hästen röker varm på länden, 
Svettig, skummig, löddrig och hvit. 
Se hur han flänger framstupa och nickar, 
Nickar åt skyltar och hälsar på stop. 
Pitsch! hör han smäller, ger öfver, och hickar, 
Står i stigbygeln med ögonen hop. 

Tromb. - - - Skål fader Kröo;are! 

Tromb. - - - Gif mig; besked. 

Tromb. - - - Aldrig på trögare 

Tromb. - - - Fåle jag red. 

# # * 

Mutter hon helsar och ber dig Kamrat, 
At du vil hedra den lilla vår planta, 
Bjuda oss faddrar och samla med stat 
Jungfrur och Bussar, förnäma, galanta. 
Sitt ej discanta om mej och min gumma, 
Peka ej fingret åt hufvud på mej ; 
Pojken är lik mig och gj order in summa 
Borta vid Danto, det fan far i dej ! 
Samma ögon, samma miner, 
Samma upsyn, butter och tvär; 
Redan pojkens näsa skiner 
Likså röd som min ungefär, 



Skäl nu bror Mollberg! bjud Caisa pä Draken, 
Brita pä Laxen, och Krögarn pä Soln; 
Rid nu i fyrsprång, var munter och vaken, 
Smäll nu i luften ett skott af pistoln. 

Tromb. - - - Vifta med hattarna. 

Tromb. - - - Hurra! hurra! 

Tromb. - - - Skramla med trattarna; 

Tromb. ... Mor vil sä ha. 



14. — Fredmans epistlar. 



Å 



198 == 

N:o 58. 

FREDMANS EPISTEL 

Öfver Kilberg, Bacchi man och Ordens Officiant i Templet. 
Elegie. 



Hjertat mig klämmer, 

Sorgligt jag stämmer 
Quinten på min fiol. Pling plang. 

Ljuset utbrunnit, 

Glaset utrunnit; 
Ej fins en enda stol. Kling klang. 
Krogdörn står på gafvel mina bröder, 
Och där bakom disken ligger döder 

DO 

Kilberg, ach! mit hjerta i mig blöder. 
Klingeli plingeli klingeli plang. 

Himmel, elände ! 

På en bordsände 
Står et utdruckit glas, Pling plang. 

Och på tapeten 

Hänger trumpeten; 
Ach sorgeligt Calas! Kling klang. 
Bortnas där i hörnet där på spiken 
Hänger sorgligt hela Jul-musiken. 
Kilberg nu med döden är bortviken. 

Klinaeli &x. 

o 



Jag vil framstulta, 

Klappa och bulta. 
Fins ingen mänskja här? Pling plang. 

Ingen i huset, 

Kullstjelpt står kruset; 
Hvad är det som står där? Kling klang. 
Ölet är ur tunnan alt utrunnit; 
Stånkan tror jag döden ock har funnit. 
Ja Vasserra! han den töma hunnit. 

Klingeli Scc. 

Nå som jag skådar, 

Charon bebådar 
Mig på sin svarta älf, Pling plang. 

Så vil jag glömma 

Flaskan at tömma, 
Och hänga up mig sjelf. Kling klang. 
Far då väl o verld med all din snara! 
Bränvins förbudet må nu gärna vara. 
Kilberg står nu bland en ängla skara. 

Klingeli &c. 



200 



N:o 59. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Lo-Katten. 

H urra Courage, Bagage! God dag Bröder! friskt 
i flaskan! Undan med Dam-spelet. Du Beckböxa 
med din långa Holländska pipa där. Du skall bli 
Dam-Jan. Slå i och sup mig til. Hirr! det blix- 
trar ur Castell-gluggarne. Petter Ivarsson kommer 
ifrån Bourdeaux. Han ligger ju i Cattegat, Ca- 
nalje. Gu tår! han kommer från Dantzig bi de 
vind, ja han kommer från Dantzig. Ja det gör'n. 
Ser du röda flaggan? Blå ä han. Än en sup! Gu- 
tår! Han ä röd, säger jag. Han ä grön, säger jag. 
Hurra! Hurra! Hurra! stryk på Fiolerna. Vakta 
fensterna. Hej flickor! svinga med hattarna. Ta 
hit Ölstopet. Klinga och drick. Gutår Fader Berg! 
det skall vara Petter Ivarssons skål. Hej san ! Topp- 
seglets skål! Jag har den äran å dricka Topp- 
seglets skål. Hej tocka Tolfpunningar! Hurra! 
Hurra! Hurra! Nu få vi Vin och Dantziger Dop- 
peltbier, Flaskor med Silfver-tulpaner i kanterna och 
Gull-brännvin. Stryk på Fiolerna. Stöt i Trum- 
peterna. Bjud opp och dansa. Dansa Edra Pap- 
gojor. Blås Edra Torndyflar. 

* * * 



201 



Båtsman tag nu din lufva, 
Tugga din strufva, 
Och i din stufva 
Dansa med din Nymf, 
Gör hanne ingen skymf. 
Kuttra du lilla Dufva; 
Pass pä dig grufva; 
Lyfta din hufva 
För den där Munsiörn, 
Som grälar där i dörrn. 
Sjögren! Svetten af dig lackar. 
Hör Valdthornet hur det hackar. 
Hör du Nymf med hvita klackar 
Med Corsett och Girandoller; jag är kär, 
Burdus ditt bröst begär. 

Fria i helfvite Sjögren, kan du bli kär i et 
Troll med svart Flanells-kjol, et par röda Boucles 
de Nuit, och en barbent Fot med en utsliten Tri- 
umphants-toffel. Sjögren! hör du Sjögren? Hvad 
tycker du om Hanne med gula Dammast-kjolen och 
Kalminks-lifstycket? Hon som stär barfota där och 
skrufvar pä Basfiolen. Hör du Sjögren. Werda! 
Hvem är det? Hej där kommer en Tysk. Det är, 
en Italienare är det, med de Tolf Apostlarna pä 
ryggen. Hvad kostar Kung David til häst med en 



Corno. - - - 



Corno. - - - 



202 === 

Löpare fram för sig? Acht Schtiber. Ta mej sju 
tusan! alla ä di från Bourdeaux. Gutår! Hej flickor! 
Godag Herre! Gutår Herre! Dolce Vino della Pace. 
Hej han tycker om Calase. Än en Sup. Uira di 
Dio arrivera bentosto a questa cittå. Regera och be- 
sitta! Si på Dansken hur han svänger sig. Ratsch 
Far lille. Sup eller ska vi banke dig. Blir du 
bange? J ägte mänds horer! J Rumpevrickere ! Är 
der ingen skam i jer? Tör J raabe sådan udi Bor- 
mästerens Gade, Fanden selv maa logere paa Raad- 
huset. Gebjörnaniat. Hej blås i Trumpeterna. God 
dam you! How do you do? Machen sie mir kem 
Schpasen nicht. Palla vinno ja olta tännä. Hurra! 
blås i Trumpeterna. 

❖ ❖ * 

Como. - - - Lät nu Musiken skråla. 

Nympherna pråla, 

Stjernorna stråla 

Kring det hvälfda blå. 

Lät nu Trumpeten gå, 
Como. ... Dansa bort klack och såla; 

All ting vi tåla; 

Lät oss afmåla 

Fröjas lifs behag; 

Och lydom Hannes Lao. 



Sjungom Bröder, sjung min Visa: 
Kjårlek skall mitt hjerta spisa, 
Verldsbekymret til en lisa. 

Sjungom Systrar nu med Brödren, gör som jag, 

Och drick bad' natt och dag. 

o 



204 



N:o 60. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Briinvins-Advocaten Fader Kulkiis om något 
som passerat. 

Sitter du ännu och ljuger 

Och ur flaskan suger, 

Hvälfver stopet och sa sluger 

Uppå spelman ser? 

Kulkiis! intet åt du krusar, 

Parten in nu rusar; 

Praeses sitter ren och snusar, 

Räknar mynt och ler, 

Sportlen delar; Spelman spelar. - - - V:cllo. 

Klockan är, om jag ej felar, 

Elfva eller mer. 

A * * 

Bredströms kärsta illa låter, 

Niger djupt och gråter; 

Caisa Wingmark skickar äter 

Praeses ett tjog ägg. 

Uprop! Kulkus tag din värja, 

Du skall in och svärja. 

Kan du själen intet bärja? 

Hand på boken lägg. 

Fan är listig, jag är dristig, Vrcllo. 



Lagen klar, men rätten tvistig. 
Stryk dig om ditt skägg. 

Caisa se med stora buken, 

Hvit och ren och struken; 

Praeses ruskar pä Peruken, 

Och blir jäfvig sjelf. 

Hur han bläddrar uti Lagen, 

Praeses denna dagen 

Synes sjelf med Themis tvagen 

Uti Fröjas Elf. 

Caisa niger, fram hon stiger; - 
Praeses och Notarien tiger. 

o 

Hvälf om stopet, hvälf. 



2o6 



N:o 6 1. 

FREDMANS EPISTEL 

Till K. Mor pä Fyrkanten. 

v =ciio. Kära Mor! 

Slå nu hand på kjolen, 

Hör på Bas-fiolen, 

Dansa tjock och stor. 
v.xiio. . - - Kära Far! 

Fader Movitz klinga, 

Lät nu qvinten springa; 

Friskt Du stråken drar. 

Stryk och knäpp och sup och dundra, 

Lät hin Håle stå och undra 
V:cllo. - - - Hvem som är hans kar. 

& # * 

Vtciio. . - - Mutter hör! 

Skaffa Vin och Flickor 

Bad' med smäck och brickor; 

Alt mig lika gör. 
Vtciio. Stopet fullt! 

Häll i Musikanten; 

Här uppå Fyrkanten 

Rätt nu blir tumult. 

Hurra! Flickor och Fioler; 

Brutna ben i Caprioler 
Vxllo. - - - På hvar fyllebult. 



207 



N:o 62. 

FREDMANS EPISTEL, 

Angående sista Balen pa Gröna Lund. 

Corno. - - - Movitz Valdthornet proberar, 
Och sin Tuggbuss valkar i mund, 
Springer kring golfvet, funderar, 
Pålskan i fyrkant formerar, - - - Corno. 
Städar och slåss och befaller, 
Eldgafflar, Skärmar och Galler, 
Allting ramlar nu denna stund; 
Stolarna skjutas åt väggen, 
Hirschfängarn brynes på äggen. 
Friskt courage på Gröna Lund! 

# * # 

Corno. - - - Hvad står du där och bekikar 
Tak och väggar dum som en so? 
Ramar och Taflor och Spikar, 
Kyrktorn och Sjöar och Vikar? - - - Corno 
Jo det är vackert för öga. 
Nymfren på klackarna höga, 
Höja sig och titta och glo. 
Runka på hufvud så sagta, 
Fälla Solfjädren, betrakta 
Gamla verldens lustar och ro. 

* * * 



208 



Corno. - - - Titta i taket; jag låfvar; 

Kors, hvad Helgon, Solar och sken; 

Hoffbro vårt öga begåfvar 

Både med Änglar och Påfvar. - - - Corno. 

Goliath sielf, vill jag svärja, 

Med röda strumpor och värja 

Mot Kung David slungar en sten. 

Absalon tumlar af öket, 

Kung Ahasverus i köket 

Ligger emellan Esters två ben. 

# # # 

Corno. - - - Movitz l på Taflan se marken, 
Där sju nöten betade gräs. 
Där ser du Noach i Arken. 
Kors hur' det rägnar på parken! - - - Corno. 
Där rider Drottningen Disa; 
Där kör Propheten Elisa 
Up til himla uti en chaise. 
Glas-ögon opp på din näsa, 
Där står historien at läsa 
Om Susanna; Movitz nu läs. 

* * * 

Corno. - - - Gapa nu Movitz ej Tänger, 
Ljusen spraka, Flöjterna hörs! 
Marskalken syns med ducriner. 
Handsken i handen han slänger. - - - Corno. 
Strufvorna glänsa af såcker, 



===== 2 09 

Nymphren med ur och berloquer, 
Putsa sig och kjortlarna rörs. 
Alla på Pålskan nu vänta, 
Folket i dörrarna glänta, 
Balen öpnas; — Snart han förstörs. 

* * * 

Corno. - - - Movitz Valdthornet nu lutar, 
Och med Pålska öpnar han Baln, 
Rätt som han börjar han slutar, 
Hör hur han drillar och tutar. - - - Corno. 
Ögonen spända på noten; 
Hvar gång han pruttar rörs foten; 
Hur han stampar! — kors han är gal'n. 
Se hvar han står i surtouten; 
Munstycket blänker i truten, 
Och Ljus-kronan glimmar i saln. 

* # # 

Corno. - - - Echo mot pelarna svarar; 

Salen hvälfd, hvitlimmad och ljus. 

Gubbarna skumpa som harar; 

Hvar med sin maka sig parar. - - - Corno. 

Somliga Systrar galanta, 

Somliga stå så moquanta, 

Ropa Hyrkusk, — fara burdus; 

Somliga stå på en sida, 

Handskarna vända och vrida; 

Gubben Movitz bjuder dem snus. 

* * * 



2 I O 



Como. - - - Prosit Mamsell Wilhelmina! 

Häll ut ringen — Hurra! var snäll. 

Du där på Laxen Regina! 

Båtsmännen skratta och grina. - - - Como. 

Toffeln pä häln pä dig kippar; 

Flunsig och tungrodd du trippar, 

Altinunder svart som et spjäll, 

Muschen pä tinningen borta, 

Armarna intet sä korta. 

Håll ut ringen — Hurra Mamsell! 

❖ ❖ ❖ 

Como. - - - Snyt dig din Lymmel! — probera, 
Profva Hornet, snyt dig och blås! 
Nympherna qvickt sig rangera, 
Prusta och nysa, spassera, - - - Como. 
Wingmarkens Kärsta åt höger 
Skuttar med Svarfvarn så trög-er, 

o 

In med föttren liksom en gås, 
Rödbrun i barmen som koppar. 
Tvi dig din Skurk så du hoppar, 
Med din tumstock, kappa och Krås! 

Corno. - - - Stampa med föttren tillika, 

Klappa med händren, klapp klapp klapp! 

Hand öfver hufvud Ulrika, 

Stå intet där och predika; - - - Como. 



Armarna ut, kryp inunder, 
Hvad är för konster och funder? 
jungfru Ulla! — Hut trafvarlapp! 
Sök dina Jungfrur pä gatan. 
Stöt i valdthornet din satan. 
Smäll Canaljen — ge'n nägra rapp. 

* * * 

- Whigmark med stora Peruken 
Gar och stånkar, friar och ber; 
Nattkappan stärkter och struken, 
Fläktar och slinker pä buken; - 
Se hur han dansar sä krumpen, 
Byxorna längt ner pä gumpen. 
Hand i sidan — futtigt maner! 
Hatten pä hufvud med glitter, 
Bakfram pä Wtngmark den sitter, 
Gubben hostar, hvisslar och ler. 

$ $ $ 

- Stampa canaljer — nä stampa! 
Häll ut ringen — häll bara i! 
Trampa och stampa och trampa, 
Stöt intet krona och lampa, - - 
Släpp Svarfvarn in, vrid i kring'en 
Mästare kom in i ringen. 

Stöt i hornet, bläs symphoni. 
Armarna kasta på ryggen. 



2 I 2 



Tvi den där Svarfvarn den styggen! 
Stöt i hornet — Bergström slå i. 

# # # 

Corno. - - - Folket nu farstun inspärrar, 

Släpp in Krögarn, — Krögarn vår vän. 

Sig detta öl ej förvärrar; 

Skål mina gunstip-a Herrar! - - - Corno. 

o O 

Hurra, stå hjelte mot skotten! 
Kärlekens skål! — drick i botten. 
Svarfvarns skål! — kom dansa — ja men! 
Ut genom Saln i Förmaket! 
Dammet det står opp i taket. 
Håll ut ringen, — vänd om igen. 

# # # 

- Hand öfver hufvud — nu börja, 
Alla börja friskt på en gång, 
Movitz skall all ting besörja; 
Valdthornet fick litet smörja. - - - Corno. 
Knacka med klackarna Flickor. 
Tvi, Edra dumma Borrickor! 
Sicken Åsna med Roberonde; 
Si hur hon tiljorna mäter, 
Sminkad i flor och corneter, 
Med mustascher, hjulben t och lång. 

# * * 

- Hon är min Fästmö, Canalje; 
Är hon Åsna? — ]a är hon så! 



Corno. 



Corno. 



===== 2 i 3 

Rundstycke, Slant och Medalj e! 

Klang! Jag nu vågar batalj e. - - - Corno. 

Alting för hanne jag vågar; 

Dej din Canalje jag sågar, 

Midt i tu. — Lät Flöjterna gå! 

Här är du Damjan i huken. 

Släng utom fenstret Peruken. 

Chris t j an Wingmark, Dej ska vi slå. 

$ $ $ 

Corno. - - - Hör, hur på tröskeln han stiger 
Och parierar om sin peruk. 
Svarfvarens Kärsta hon tiger, 
Jolrar och hickar och niger. - - - Corno. 
Krögarn tar Svarfvarn i lufven; 
Flintskallig, blodig och klufven, 
Blir han höflig, tålig och mjuk. 
Facklorna släckas i glansen, 
Gumman får misfall i dansen, 
Klämd och kramad, skuffad och sjuk. 

* * * 

Corno. - - - Håll uti ringen Malena. 

Hurra lustigt, håll nu god min! 
Bergströmskan hoppar allena. 
Skena til helfvite, skena. - - - Corno. 
Kors tocke Flängmål din Satan! 
Nattyget blåste åt gatan. 

15. — Fredmans epistlar. 



Aj en Palt står där vid Gardin 
Sluta med Pålskan, var tyster, 
Pal tärna! — Aj Kära Syster! 
Tåckna Baler gör vår Ruin. 



N:o 63. 

FREDMANS EPISTEL, 

Diktad midt i veckan. 



Fader Bergström, stäm up och klinga, 

Öpna kräset för bröst och bringa, 

Vi ska dansa och vi ska svinga, 

I ditt glada hus. 

Lät oss ge vära smä Mamseller 

Vin och Sviskon och Carameller; 

Pimpenella Mor Maja häller 

Uti glas och krus. 

Vi ä vana at jämt tractera, 

Och med glaset i hand orera. 

Fader Bergström nu q vin tillera, 

Under sus och dus. 
Se där dansar Flickan, 
I sin rosenröda Koft och Kiol; 
Hvar är nu den brickan. 
Som hon bar i fjol? 
Korgen med Citroner 
Tynger intet mera hännes arm; 
Nu ibland Baroner 
Dansar hon sig varm. 

o 

Med Solfjädren hon bröstet fläktar, 
Niger djupt, och med armen fäktar, 



Såckrar Våflor, ock dricker Nectar, 
Under Pukors larm. 

* * # 

Fader Bergström, ren månan glimmar, 

Nyckelharpan i rummet stimmar, 

Och Mor Maja vid skänken primmar 

Med sin sneda trut, 

Gladt på Djurgåln kring alla backar, 

Skymta kjortlar och hvita klackar; 

Första Nymph som på dörren knackar 

Inom dörren skjut. 

Långt til Måndan, J raska Bröder, 

Likså långt som från Norr till Söder; 

Morgondagen blott oro föder 

Hela året ut. 
Välj om Nattens sköte, 
Under Afton-stjernans klara brand, 
Til vårt glada möte, 
Med Pocaln i hand; 
Och i mörkets dvala, 
Res Cupidos Altar där du spör, 
Bacchi Källar-svala 
Drufvans ångor strör. 
Lät den dumma i oket tråka, 
Och den sluga sin hjerna bråka; 
Vin och Flickor och Fredmans Stråka 

Natten ljuflig gjör. 



N:o 64. 

FREDMANS EPISTEL 

Rörande sista Balen hos Frömans i Horns-Kroken. 



Fäll dina ögon och skäms nu din tassa; 

Komma på Baler och intet ha skor! Fin. 
Dansa vid valdthorn som tungfotad klassa! 
Kalla Baroner och Grefvar för bror! 

Vxiio. Movitz knäpp nu din ljufva tenor; 

Vxilo. - - - Din konst är stor. d. C. 
Como. - - - Valdthornen hörs ; 

Corno. Stråkarna förs; 

Movitz pä stolen - - v.cllo. 

Stämmer Fiolen, - v-.ciio. 
Slår eld på pipan, gömmer pung och stål, 

Röker och pustar, - v.cllo. 

Dundrar och rustar, - - - V:cllo. 
Hvälfver ölkannan, dricker lagets skål. 
# * # 

Lotta, jag tilstår, med guldur din Satan! 

Roben en stöld från en sparrlakans säng. Fin. 

Brudar från Skottgränd, Brudgummar från gatan, 

Tag nu hvarandra i handen och sväng. 
Vxllo. - - - Movitz stäm up din skorrande sträng, 
V:ciio. - - - Och nacken släng. D. C. 

Como. - - - Där dansar en, 



2l8 



Como. - - - En Sjö-Capten. 

Talar han Svenska? - - - Vrcllo. 

Nej blott Holländska. - - - V:cllo. 
Se på hans isterhaka och peruk; 

Märk på hans miner; - - - V:cllo. 

Se hur han skiner, - - - Vxllo. 

Rödbrun i synen med en kullrig buk. 

# # # 

Hvem är den Flickan med Styrman där ligger? 
Hon som så flåsar och bröt sin corsett. Fin. 
Lördan hon dansar, om Söndan hon tigger, 
Måndan hon hvirflar sin spinråck så lätt, 

Vxllo. Tisdan står hon för Kämnärs-rätt, 

Vxllo Så snörd och nätt. D. C. 

Como. Valdthornet stöt, 

Como. Movitz dit nöt! 

Glo ej på vakten, - - - V:cllo. 
Håll bara takten. - - - Vrcllo, 
Styrman med knifven dansar mot Capten. 

Tig på minuten, - Vrcllo. 
Håll bara truten. - - - Vrcllo. 
Fan far i dej, du mister arm och ben! 

# * * 

Knifvarna blixtra och Nympherna dåna, 
Käppar och klingor de splittras i sky. Fin. 
Bleknade näsor med blodsår och blåna, 



219 



Svällande kindben och koppärrig hy. 

Oboe. Movitz i fönstret skådar på ny, 

Oboe. Med hufvudbry. D. c. 

Como. Hornen ge ljud, 

Como. - - - För Vinets gud. 

o 

I Fröjas Tempel, - - - Vxllo. 

Ger han exempel - - - Vxllo. 
At han är rusig, tapper, kär och qvick. 

Kärleken brinner; - - - Vxllo. 

Vinet det rinner; - - - Vxllo. 

Paltarna skyldra, Bacchus ropar drick. 



220 



N:o 65. 

FREDMANS EPISTEL 

Om Styrmans-Dottren Gret gens död på Fabriken. 

Åjfovitz med flor om armen, halt! 
I en mörkblå kolt, 

Kommer han sa stolt. Fin. 
Svart väst, gröna byxor, nå! 
Gult gehäng, ha hå! 
Och Stöfletter på! 

Hvarfrån kommer du nu Movitz? ditt öga 

det blöder. 

Gevär! — Ifrån Grafölsgåln på Söder. d. c. 

* * * 

Jag stått i fyra timar jämt, 
Skuffat mot och klämt, 

Korsgeväret skämt, Fin. 

Krögarn i Grafölsgåln, den hund, 

Far på Gröna Lund, 

Slog en tand ur mund. 

Se på, när jag talar, tändren de skallra i truten. 

Gapa! Oxeltanden är utbruten. r>. C. 

# # # 

Hvad harm! mit öga går i gråt; 
Uppå denna stråt, 

Såg jag Charons båt. Fin. 



En Nymph uti Fröjas gård 
Döden, grym och hård, 
Lämnat i hans vård. 

Gretgen ned på Kläds-fabriken; du Hänne ju kände, 
Gutår! är en ängel nu, min frände. D. c. 

* * * 

Gretgen, ach! hon til svepning har 
Fina Bolster- var; 

Täckt sin slöja drar. Fin. 
Dess hand för en frisk Tulpan; 
Skada at dess blan 
Lukta litet tran. 

Nattyg, Klippingshandskar, Fransar dess vålnad ut- 
sira; 

Kärlek bryter vid dess ben sin spira. d. c. 

# * * 

Min Nymph, hon skull' förlofvad bli; 
Fästman står, lät si, 

Vid Artilleri. Fin. 
Capten heter, vänta, hör; 
Det oss lika gör, 
Gretgen ändå dör. 

En Nymph, vacker, hur jag Hänne för ögat 

nu vänder, 

Högt bröst, kullrig länd, och hvita händer. D . C. 



Den eld som utaf Himlens hand 
Gör naturens band 

I bäd våg och land, Fin. 
Brann här; se i vår clenod, 
Se i detta blod 
Fröjas ärestod. 

Hon kall! lät oss alla varma i hjertat nu vara; 
Vid glas vi vår sorgesång förklara. D. C. 



N:o 66. 



FREDMANS EPISTEL 

Til Movitz Målare, 



hvar Movitz sitter där 
Vid sin tafla tyst och kär, 
Ler och mälar 
Med et ljuft besvär. 
Verkstan glimmar glad och ljus, 
Full med pottor, krukor, krus, 
Glas och skålar, 
Guld och glitter-grus. 
Prägtigt sig en ställning för vårt öga höjer, 
Där den spända duken sträckes kall och flat; 
Framför sitter Movitz och sin pensel böjer, 
Bildar en herdinna med sit blomster-fat; 
Af des munn, söt som succat, 
Hvarje kyss värd en ducat. 
* # * 

Gubben ser för rolig ut, 
Med filtmössa och surtout, 

Penslar, Stifter, 

Blandas hvar minut. 
I lifstycket hvitt och blått 
Har han mässings-knappar fått, 

Tröjan skiftar 

Purpur, gult och grått. 



Af grönt sidentyg märk Ögonskärmen prålar, 
Som den röda näsan ger en skugga grön. 
Tvä glasögon vid hvar tinning skjuts med nälar, 
När han tyst proberar sina färge-rön. 

Movitz gör din Tafla skön; 

Drick och tag din arbets-lön. 

o 

!fc • sJ: äfe 

Töm din flaska, gif dig tid, 
Sen i din Olymp i frid 
Värm dit snille 
Och din tekning sprid. 
Blunda vid hva.rt pensel-drag, 
Gif din skönhet det behag 
Som du ville 
Pä din bröllops dag. 
Än sjelf Fröja kring hans vackra ämne sväfvar, 
Än en Astrilds pil hans bröst til intet gör; 
Än han vid den lätta Penseln ler ock bäfvar, 
Än innom et rosigt flor tvä prickar strör. 
Movitz du ej tekna bör 
Hvad Apelles blott tilhör. 

Se Herdinnan trind och snörd, 
Uppä Astrilds vingar förd, 

Hvar hon sitter, 

Stor til blod och börd. 



225 



Håret som bland pärlor knyts, 
Uti mörka bucklor bryts: 
Blodet spritter; 
Ögats eld förbyts. 
Bröstet sväller högt, och hvar gång Nymphen 

andas, 

Blixtrar fram et kors, et halskors af rubin. 
Framför bröstet flor och blommor sammanblandas ; 
Tröjan snörd och lifvet är af Carmosin. 

Knapt Apellis pensel fin 

Bildat har sä skön Cousine. 
* # # 

Movitz i sin andakt dör, 
När han sist i vågor strör 

o 

Tvänne prickar 
Med et flor framför. 
Märk hans eld är fin och stor; 
Täckt de gömmas i et flor. 
Gubben nickar, 
Och på Nymphen glor; 
Nymphen hon småskrattar, runkar hufvud, tiger, 
Lossar på sit pärlband, knyter sin salopp, 
Fläktar med solfjädren, sen med små intriger 
Narrar gubben från sin tafla stiga opp, 
Där han i sin blomster-knopp 
Bildar Fröjas vackra kropp. 



N:o 67. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Mutter pa Tuppen. 

Fader Movitz, Bror! 

Spänn igen dina skor, 

Kom, tag ditt Valdthorn. — Jo kära Mor. 

Stampa takten och blås, 

Vickla fram ditt krås, 

Och sta ej som en gas; 

Tälja Mustascherna 

Min Son, 
Och vältra Fastascherna 

I vrån; 
Öpna kärl och sprund; 
Du är stark, din hund, 
Stolt, frodig, frisk och sund. 

Mor på Tuppen, du, 
Är en ståtelig Fru, 
En rasker Gumma, hör din Filou. 
Fast jag just nu i vår 
Fyller sju t ti år, 
Så vet at jag formar 
Brottas med drängarna 
Och slåss, 



227 



Och tumla i sängarna 

Med tross. 
Se min ludna barm, 
Sicken knubbig arm, 
Och känn hvad jag är varm. 

* * # 

Sätt peruken rätt, 

Valka strumporna nätt, 

Tag fram skoborsten, smörj din stöflett; 

Där i burken du sett, 

Där står ister och fett, 

Kom, bädda lädret hett. 

Fall ej på flaskorna, 

Min vän; 
Min Son, knäpp damaskorna 

Igen. 

Si så där; Charmant! 

Nu är du galant; 

Kom, kyss din gamla Tant. 

>!: # # 

Tag ditt Valdthorn. — Topp. 

Lät nu fönsterna opp, 

Och blås för Fröjas prägtiga tropp. 

Där ser du en vagn; 

Ge Valdthornet klang, 

Och gör din Complimang. 



Klappa med händerna. 

Stor tack. 
Och hvissla i gränderna, 

Ert pack. 
Det gör ingen ting; 
Kör med vagnen kring; 
Och spring mot Ulla, spring. 

Kors hvad blomster, flor, 
Silkesstrumpor och skor, 
Och Guldur! Guldur! Guldur 
Maka åt Er på bron, 
Släpp nu fram den Kalkon; 
Blås opp en ståtlig ton. 
Fukta pocalerna; 

Och vänd; 
Och piska Fiskalerna 

Ur ojånd. 
Drag för tusand, Fan 
Far i den Sultan! 
I kjol och farbolan! 

# # # 

Jag ger balen Fan, 
Alla Nympher i Stan; 
Skenbarlig Satan står i Sultan, 
Med sin svarta klo. 
Ä de listiga? jo. 



Jo det mä Mutter tro. 
Ändå om qvällarna, 

Blixt full, 
Så slår iap- Mamsellerna 

J o 

I kull. 
Men god natt, farväl! 
Kom slå vad, i q väll 
Har Movitz sin Mamsell. 



16. — Fredmans epistlar. 



N:o 68. 



FREDMANS EPISTEL 

Angående sista Balen pä Grönlund. 

- Movitz, i afton stär Baln 

- Hemma hos Mollberg Corpraln; 
Just där du ser ljuset, 

Och lyktan uppå huset, 
Där accurat står Baln. 

- Stöt i dit Valdthorn, gå på, 

- Lät man brandvakterna gå; 
Hvad står du och undrar? 
Stor sak, Trumslagarn dundrar, 
Och klockorna de slå. 

På det mörka blå 
Den blanka månen glimmar, 
Tils om några timmar 
Stjemehvalfvet strimmar. 

* * * 

- Echo är stolt här i gränd; 

- Hornet åt byggningen vänd; 
Blås den Menuetten, 

Som han med Clarinetten 
I går söng här i gränd. 

- Ulla i fönstret där står. 

- Tjenare, Syster, gutår! 



Släpp oss in i salen; 

Den hund den där Corpralen, 

Han stär vid dörn och slår. 

Släpp oss in; du får, 

Din skurk, en het batalj e. 

Slår du hit Canalje, 

Tar jag dig i svalje. 

* * * 

Tack kära Syster, stor tack! 
Barfota sluskar och pack, 
Såg ni, Ert bagage, 
At den som har courage, 
Skal altid in. — Stor tack! 
Skål Madam Whigmcirk, allons 
Det var en sup som var bon. 
Hurra! jag skal blåsa 
Så fint som en fiskmåsa, 
Och dansa på en gång. 
Hurra, lust och sång! 
Jag mig en Chloris väljer. 
Kärlek hjertat qväljer. 
Klang hvad Vinbuteljer! 

# * # 

Helsa nu Movitz. — Vet hut 
Bocka dig, Caj sa gick ut. 
Bror hörde du inte? 
En sup hon dig påminte, 



Och därför gick hon ut. 
Hurra hvad strufvor och vin! 
Herrskapet mumsa som svin. 
Bergströmskan hon skrattar, 
I skinkfatena fattar, 
Och tömer Carafin. 
Och den där Cousine 
Som uppä väfflan äter, 
Hon som är sä feter, 
Säj mig hvad hon heter. 
❖ * * 

Stöt i ditt Valdthorn. — Ja men. 

Mollberg nu dansar igen, 

Färdig uppä foten, 

Liksom stod han i roten, 

Och spräng för fienden. 

Västen upknäpter och gul; 

Skjortan som tvättas hvar Jul, 

Fläktar uti trasor; 

Med ullstrumpor och hasor 

Stär han i Bacchi skjul. 

Gammal, fet och ful 

Han Bacchi kransar binder, 

Visar glad och trinder 

Sina blomsterkinder. 



N:o 6g. 

FREDMANS EPISTEL 

Om Mollberg Dansmästare. 



Se Dansmästarn Mollberg, Bröder, 

I vår Krögar-stuga, 

Hur mot väggen han sig stöder, 

Med en röd Fiol. 

Konstigt har han lärt sig buga, 

Och med foten skrapa. 

Aldrig såg man större Apa 

I en Capriol. 

Hjelp Himmel nå! 
Nu sprang han öfver Disken, 

Bums i en Så, 
Där Krögarmor har Fisken. 
Himmel ach! Se på hur luten 
Dryper af Surtouten. 
Näsan tätt med blommor gjuten 
Skiner som en Sol. 

* * * 

Ser Ni Krögarfar med kannan, 
Hvar han står och gluttar, 
Torkar svetten gladt ur pannan, 
Och slår til et skratt, 
När Dansmästarn hjulbent skuttar 



Och kring golfvet svänger, 
Och när han i taket slänger 
Opp sin trinda hatt. 

Ulla blir arg, 
Och sig ur dansen kastar; 

Vild som en varg, 
Han efter lammet hastar. 
Båda skratta, båda skrika, 
Med musik tillika. 
Rak i lifvet, rak Ulrika! 
Ropar Movitz gladt. 

# 

Släpp mig Farbror! Nej min Syster! 
Släpp min Dotter! — Inte! 
Jag din hjärna sönderkryster. 
Inte det jag tror. 
Kärlek ömt mitt bröst påminte 
Fordna qual och tårar; 
Samma pil mitt hjerta sårar 
Som i Påskas, bror! 

Min Menuett, 
Hör på hur den nu låter, 

Helt rätt och slätt. 
Men ach min Ulla gråter. 
Gråt ej Syster, stå helt stilla. 
Quinten gnäller illa. 
Vickla förklä opp min lilla, 
Skrapa dina skor. 



= 235 

* * # 

Galet Syster! håll in magen, 

Håll in. magen stygga! 

Skänk ditt bröst, så hvitt som dagen, 

Mera fritt behag. 

Altid vil du foten rygga; 

In med vänstra klacken. 

Ler du tassa? Bums i nacken 

Slår jag dig et slag. 

Mer ledig taille! 
Stå intet dum och trumpen. 

Petite Canaille! 
Hvad sad' jag dig om gumpen? 
Gumpen in; Hvad åt jag skrålar 
Och din glans afmålar? 
Mera eld, mer eld och strålar! 
Drag på munn et drag. 

* * * 

Se på mig; ge hand, mitt såcker! 

Fram med vänstra foten! 

Non; Ma Chere, för tusand pocker! 

Vänstra foten fram! 

Rak som knekten står i roten! 

Se på mig, stå stilla. 

Quickt, la Chaine min x\ngel lilla. 

Ma foi Madame! 

Märk, sköna vän, 
At hon pro primo niger, 



Bakvänd mot den 
Som fram om hanne stiger. 

o 

Sväng dig sen och balancera, 
Balancera mera. 

Skönsta vän mit bröst charmera; 
Dansa mer mit Lam. 

# # £ 

Sjung min ängel när jag dricker. 

Dansa när jag spelar. 

Säj, är intet Mollberg quicker? 

Öfvermättan quick. 

Nig nu. Nej, Ma Chere, hon felar 

Knäna få ej böjas; 

Minsta tvång får intet röjas; 

Alt i ledigt skick. 

Som på Madame 
Skal bröstet öfversvalla, 

Magen ej fram. 
Fallalleralleralla . 
Opp med bröstet, in med rona, 
Som en Brud med krona! 
Lät nu foten golfvet bona; 
Dansa, sjung och drick. 



237 



N:o 70. 

FREDMANS EPISTEL 

Om något som passerade i Artilleri-Lägret 
Anno 1773. 



Afovitz vik mössan högt öfver öra, 

Glänta pä ditt hvita tält, 
Trumslagarn ren hörs pinnarna röra, 

Ditt Corpralskap ren sig stält, 
Aftonrodnan sprider ren sin flamma, 
Vägarna damma, 
Posterna glamma, 
Krögarne stamma 
Redan; 

Krigs-signalen långsen smält. 

* * é 

Tältet insveps i mörker och dimma, 

Af Canoners eld och dam; 
Stolt inom röken skyllrande glimma 

Mörkblå leder fältet fram; 
Än af trummans hvirflar nejden gungar, 
Än elden ljungar, 
Än kulan slungar, 
Än Fröjas ungar, 
Hej ja! 
Skala beraen kring som lam. 

o o 



Bussarna stoj a, hör du ej skriket 

Af en svärm i svett och harm, 
Som där kring Mörsarn trängas i diket, 

Och uplyfta arm mot arm : 
Se på deras ögon, morska, tända, 
Hur de sta spända, 
Uff! när de vända 
Mörsarn på ända, 
Movitz! 
Hviner kulan blank och varm. 

❖ # ❖ 

Klang! vakna Movitz, Cheferna ropa, 

Framför Bataljonerna; 
Fyrkanten redan dragés tilhopa, 

Och ren lyftas hattarna; 
Chorum in i skogens kamrar skallar, 
Ekar och tallar, 
Diken och vallar, 
Alt återskallar 
Echo. 

Vakna Movitz; Klang! Hurra! 

* 5»: # 

Vakna, se Soln i molnena skrider, 
Luften svalnar mer och mer; 

Koxa dit åt där vägen sig vrider, 
Där du hjulen damma ser; 



Se hvad sköna skårar, ystra, lätta, 
Snörda och nätta; 
Ögat nu mätta, 
Där är den rätta 
Venus, 

Frän Olympen kastad ner. 

* * * 

Ser du två röda hjul hur de rulla 

I det späda gröna gräs; 
Där inom skärmen prägtigt var Ulla 

Gungar i sin öpna Chaise; 
Fålen, loddrig, frustar och sig höjer, 
Än hufvud böjer, 
Än sig förnöjer, 
Än slår och flöjer 
Fålen, 

Öfver dälder, kärr och näs. 

* w * 

Skynda dig Movitz dit ned til skjulen, 

Til din Ulla varm och skön; 
Kullstjelpt är Chaisen, där trilla hjulen 

Bort med hela Åkarlön. 
Ren kring luntan Hymens Facklor brinna 
Men blott besinna, 
Härnäst at finna; 
Slik en Gudinna, 
Movitz! 
Trotsar Gudars list och bön. 



240 



N:o 71. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Ulla i fens tr et pa Fiskartorpet, Middagstiden, 
en Sommardag. 

Pastoral 
Dedic. til Herr Assessor Lundström. 



Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda 
Rödaste Smultron i Mjölk och Vin? 
Eller ur Sumpen en sprittande Ruda, 
Eller från Källan en Vatten-terrin? Fin. 
Dörrarna öpnas af vädren med våda, 
Blommor och Granris vällukt ger; 
Duggande Skyar de Solen bebåda, 

Som du ser. d. c. 

Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet! Hvad? 

Gudomligt at beskåda! 
Än de stolta Stammar som stå rad i rad, 
Med friska blad! 

Än den lugna Viken 

Som går fram? — Åh ja! 
Än på långt håll mellan diken 
Åkrarna ! 

Ä'ke det gudomligt? — Dessa Ängarna? 
Gudomliga ! Gudomliga ! 
* * * 



241 



Skal och god middag i Fenstret min sköna! 

Hör huru klockorna hörs från Stan. 

Och se hur dammet bortskymmer det gröna 

Mellan Calescher och vagnar på plan. Fin. 

Räck mig ur fenstret där du ser mig stanna, 

Sömnig i sadeln, min Cousine, 

Primo en Skorpa, Secundo en kanna 

Höglands vin. D. c. 

Ä'ke det Gudomligt &c. 

Nu ledes Hingsten i spiltan, min Ulla, 

Gnäggande, stampande, i galopp. 

Än uti stalldörn dess öo;on de rulla 

Stolt opp til fenstret, til dig just dit opp. Fin. 

Du all naturen upeldar i låga 

Med dina ögons varma prål. 

Klang! ner vid grinden, i varmaste råga, 

Klang, din skål! D. c. 

Ä'ke det Gudomligt &x. 



242 



N:o 72. 

FREDMANS EPISTEL, 

Lemnad vid Cajsa Lisas Säng, sent om en afton. 



Glimmande Nymph! blixtrande öga! 
Sväfvande Hamn på bolstrarna höga! 

Menlösa styrka! 

Kom, kom nu at dyrka, 

Vid et smalt och utsläckt ljus, 

Sömnens Gud, vår Morpheus. 
Luckan ren stängd, Porten tilsluten, 
Natthufvan ren din hjässa kringknuten, 
Ren N or ströms Pisk-peruk den hänger på sin spik. 
Sof, somna in vid min Musik. :||: 
# # # 

Bofinken nyss, nyss, Caisa Lisa, 
Slumrande slöt sin qvittrande visa; 

Solen nyss slocknat, 

Och Fästet har tjocknat, 

Enslighetens tystnad rår; 

Jag til Fröjas dyrkan går. 
Regnet nedöst i bullrande låga, 
Hvälfver i skyn sin brandgula båga, 
Som randas lugnt och skönt 
Af purpur, guld och grönt,, 
Sen jorden Jofurs åska rönt. :||: 



Somna min Nymph! dröm om min Lyra, 
Til dess var Sol går opp klockan fyra, 

Och du dig sträcker, 

Och armarna räcker 

Til min kanna och min famn, 

Eldad af mit blod och namn. 
Caisa du dör, Himmel! hon andas; 
Döden ger lif och kärlek bortblandas. 
Men fast din puls slår matt, 
Så blundar ögat gladt. 
Håll med Fiöln; god natt! god natt! :||: 



N:o 73. 



FREDMANS EPISTEL 

Angående er gen som for skr ef sig til Fan. 



Fan i Fauteuillerna! stolarna kullra; 

Hej! bullra i dörrarna, bullra; 

Sparka Fiolerna, 

Bullra med stolarna; 

Satan är kommen pä baln. 

Granris kring skänken; 

Trumf! är du galn? 

Ankarn pä bänken, 

Och tom stär Pocaln. 

3 er gen han jäser, 

Han spritter och läser 

Ner i källar-svaln. 

Ach ich pin ein elend sinder, 

Min Contract til ente gar; 

Heert's ein mahl, jak mik ferpinder, 

Noch zwey är. 
Jak schall alle flicker kränke, 
Pä Schpelhusen vare flink, 
Altrich pä min huchstru tanke, 

Pä Catrink. 
Schent Fiolen Schtemmer. 



245 



Bringt mir pleck und penne. 
Freylich hör jak tik nu till, tu Fan, vid fer- 

schte fink. 

* * * 
Skynda dig Lotta och väggarna fäja, 
Rör föttren din gamla Gal ej a; 
Fönstren pä hakarna, 
Ljus uti stakarna; 
Luckorna skrufva och stäng; 
Skumpa Canalje, 
Rör fötterna, fläng; 
Råstig i svalje; 
Nä snyt dig och släng; 
Damma och sopa, 
Och Movitz nu ropa, 
At hvirfla skruf och sträng. 
Mit min rete plut jak schrifver 
Tich nu thette Refersal, 
Thet jach mich nu öfvergifver; 

Kantz fatal! 
Thet jak ej vil vare nikter, 
Selten uti Kirken gä, 
Truget fille mine plikter, 

Klunke pä, 
Chlemme alle kremper. 
Stockholm then Nofemper, 
Manu mea propria, auf Kruken Rosenthal. 



17. — Fredmans epistlar. 



246 



N:o 74. 

FREDMANS EPISTEL 

Om Bergströmskans Porträt. 
Dedic. til Herr Prof essoren och JRidd. Sergel. 



Min Son! 
Dina kärl, dina skalar 
Kring din pensel i ordning sta, :]]: 
Där du tyst i din vrå 
Din Fröjas ungdom målar. 

Min Son! 
Hör ej efter hur Krögarn skrålar, 
Se på den som din pensel afmålar; 
Dess ögons eld — hå, hå! 
Som Stjernan prålar. Fin. 
Movitz! ach! hvad du lycklig är! 
Ljufva besvär 
Båd för din hand 
Och snillets kraft! 
Från Paphos Land 
Et lån du haft, 

Ach et dyrbart lån! D. C. 

# ❖ ❖ 

Hvad fägring och behag! O Gudar hvad för tycke! 
Bindmössan skjuter fram et fint och krusadt stycke, 



= 247 

Som uti bubblor bryts och ned åt nacken gar, 
Där sist et rosigt band hopflätar Hannes här. 
I öronen, hvad glans! en glans som högröd skiner; 
Dess Hängen menar jag, dess Hängen af rubiner, 
Som til förtjusning mer kring ögats vackra krets 
Fördunkla med sin brand en blommig silfver- 

spets, 

Det gröna Sidensars hvaraf bindmössan prälar, 
Fint vattrat, mörkt och slätt, just som Bror Mo- 

vitz målar. 

En duk kring Hannes hals, mjällhvit som sjelfva 

snön, 

Sjelfsväldigt fläktar opp, smårandig gul och grön; 
Och på de höga bröst en dubbel gullkjed spelar, 
Som prydd med en Smaragd i flere hvarf sig 

delar. 

Jag undrar just min Son — Slå i och sup mig til — 
När ögat bjuder dig, at hjertat intet vil. 
Men ach! hvad hon är skön när hon med huf- 

vud nickar! 

Kolsvarta Ögonbryn, helt mörkblå Ögon-prickar, 
En mund som lifvets vår på sina läppar bär, 
En hy som helsans Gud en dödlig knapt förär. 
Nej du har ingen färg så liflig i din kruka, 
Så dyrbar på din sudd, så len och fin at bruka, 
Den ej naturens prål och tekning öfvergår; 
Et enda ögnakast din pensel ej förmår. 



Säg Movitz, har jag rätt? — hvi penslar du och 

dröjer? — 

Säg hvad den hvita kjoln för ädel fräckhet röjer? 
Liftröjan af hvitt taft och skor af gull-brocad. 
Ach! mala Movitz mer, men gör din tekning 

glad. 

o 

Bergströmskans skäl — Gu tär! — hvars bild pä du- 
ken prälar! 

Apelles led hans hand! Jag dricker, och du mälar. 

# # # 

Madam! 
Sitt nu ner, sitt helt stilla, 
Blunda med ögat en kärlig blund; 
Dra nu litet pä mund, 
Se hit min skönhet lilla. 

Madam! 

Nägot vackert sitt hjerta inbilla; 

Tänk pä mej, Se pä mej nu min lilla! 

Skjut bröstet litet fram; 

Min syn ej förvilla. Fin. 

Men! den min pensel bildat har, 

Sjelf mig bedrar; 

Ja jag blir kär, 

Förvillad, yr. 

God vänner här 

Om ram bestyr, 

En förgylder ram. D. C. 



Halt Movitz! Gudar hjelp! du vandrar ju i dröm- 
men. 

Hej Krögar Far! kom ut! han kastar sig i ström- 
men. 

Halt Movitz! halt min Son! din kärlek får sin lön. 
Nej nu gar jag min väg och kastar mig i sjön; 
Hvar är min Sabel? Marsch! - 



250 



N:o 75. 

FREDMANS EPISTEL 

Til sin Rival Fader Moritz, pä Caisa Lis ar 
Namnsdag. 

Dedicerad til KongL Capellmästaren Kraus. 



o kratta mina barn och vänner; 
Säe om nåeon af er känner 
Den som stär och spänner 

Stora Dulcian, 
Än den med Peruken, 
Med Skinn-förklä för buken, 
Och Kappråcken af buldan. 
Bistert han mot noten grinar; 
Hör hur han Hobojan pinar; - - - Oboe. 
Gubben blåser så han tvinar. 

Un pOCO lento! - - - Oboe. 

Röret strängt han kniper, 
Och med truten piper, 
Gammal, snäll och van. 

$ 2$ $ 

Caj sa Lisa, lilla Piga! 
Fäll ej ögonen och bliga; 
Skall hon intet niga, 
Höra och se? 



Hör huru det klingar, 

Hur kärligt han nu tvingar 

Sitt knöliga Oboe. 

Alt för din skuld, Cajsa Lisa; 

Movitz vill din Namnsdag prisa, Oboe. 

Gubben vill sitt hjerta visa. 

A tempo gJUSto! - - - Oboe. 

Spela du, var gläder; 

Dikta dina rader, 

Och min Nymph tilbe. 

# # # 

Broder Movitz, blås nu sakta, 
Sa vill jag min Nymph upvakta, 
Vid mitt grlas betrakta 

o 

Skönhetens präl. 
Himlen nu förkorte 
Alt ondt! — Hurra! blås Forte. 
Kling klang! Cajsa Lisas skål! 
Hannes ögon hjertan sårar. 

Blås din Lymmel, hon mig dårar; Oboe. 

Du och jag vi fälla tårar. 

Ditt Nöt, Piano! - - - Oboe. 
Hannes Fest vi fira; 
Astrild kom och zira 
Nu mitt tungomål. 



# * * 



Mycket Guld och dyra skänker, 
Alt hvad som ditt hjerta tänker, 
Och för ögat blänker, 

Blifve ditt val! 
Barn-fader ät Barnet, 
Jämt Fästmänner i garnet, 
Och Plåtsedlar utan tal! 
Borga intet Cajsa lilla, 
Lät Ducaten til dis; trilla. - - 
Riktigt Movitz, blås och drilla, 

Un poco forte! - - - 
Tag ditt ålas min broder, 
Dränk i Bacchi floder 
Kärleks harm och qual. 



===== 253 

N:o 76. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Mutter pa Wismar, rörande Hans Jer gen, da 
han blef utpiskad ifrån Balen. 

Se Hans Jergen hur han sig bockar, 
Kläde kring hufvud och plåster på mund, 
Svarta håret i hängande lockar 
Flaksar kring öronen som på en hund; 
Med stopet i näfven han på Krögarn sir. 
Niemals Schwachbier, bringt mir Dobbeltbier. 
Naa, anjetzo hier; 

Seynd sie nun so gutich. Schteet på tin kranne; 

Gesundtheit, plaisir! 

# # # 
Mässings-kammen blank bak i nacken 

o 

Glimmar mot ljusen så blekgul och matt; 
Hvar gång Jer gen han knarkar med klacken, 
Blixtra stråpärlorna uppå hans hatt. 
Men Nymphen tar stopet, och hon ropar drick! 
Ach! mein Schatz, Engels kindlein! wer ich? 
Excusirn sie mich; 

Seynd sie nun so gutich; warten sie nun; gleich 

im auo;enblick. 

o 



254 = 

Lustigt! er gen klunkar sig mätter, 
Flåsar och skrattar, sen bjuder han opp; 
Händerna hvirfla med långa Manschetter; 
Satan och kärleken plåga hans kropp. 
Nu halka du Jergen; stötte du ditt lår? 
Nein, Packatell! Hechre schtipim then Tenår. 
Minuette encore! 

Seynd sie nun so gutich; Nun gantz piano, nun 

forte; kutar! 

Jergen tyst! ej musiken förvilla; 
Nympherna sjunga, nå tig nu din hund. 
Midt uti dansen står han helt stilla, 
Rätt som han står, dansar han om en stund, 
Med handen på ryggen trippar han så lätt. 
Ach meine Seel wo ist mein bouquett? 
Encore minuette! 

Seynd sie nun so gutich. Nun mit erlaubniss 

der kleine flaereolette. 

o 

sfc # * 

Mutter se uppå Tysken den dåren, 

Guldguler räck och väst af cattun, 

Skjortan hänger ut mellan låren, 

Byxorna fulla med fläckar och dun. 

Kör ut'en på porten; Marsch nu, ett, tu, tri! 



Gott schwere noth, parbleu, sacristie! 
Was befehlen sie? 

Hohl mich der Teuffel! Hundschfott, Carnalje, 

imd Racker-parti! 



256 



N:o 77. 

FREDMANS EPISTEL 

Angående jungfru Sophia på Lokatten och om något 
som passerat. 

ang mina Flickor! se skyarna glimma, 
Stjemorna försilfra bäd vatten och land, 
Månan i molnet sin guldgula dimma 

o o 

Kastar öfver klappträn och säar vid strand; 
Lokatten lyser med tassar och klor, 
Skylten pä stängen, den knarkar och hviner, 
Och guldgramanen uppä Krögar-Mor, 
Glittrar kring Mössan och skiner. 

o 

Skepparn vid Stånkan med svarta Peruken, 
Han med bruna kolten och hatten pä sned, 
Han som nu kasta, och Brickan i huken 
Med sin ullgarns vante i brädspelet vred, 
Samma Capten som är altid sä kär, 
Som femton gänger har lägrat Sophia, 
Där i Cajutan, om bord pä det där 
Snau-skeppet Jungfru Maria. 

* * * 

Klang! Gamla Fredman vil fukta sin aska, 
Kling klang! mina flickor, slä i för Contant. 
Eljest den dära Capten vid sin flaska, 



257 



Ska ni veta Flickor, är frän Alicant, 
Om han er vinkar och lockar ät strand, 
Och slär i fönstret med knogen pä rutan, 
Tre, fyra Mösstyg med spetsar och band, 
Ligga pä stoln i Caj utan. 

* * # 

Men se hur Vimpeln den fladdrar och flyger, 
Och den röda Flaggan hur bugrtia och rund, 

Do Dö * 

Hon sina snibbar i vägorna smyger, 
Mellan Roddar-bätar och Pälar och Grund, 
Nalle pä däcket i kedjan han stär, 
Mänan i länkarna ljuset fördelar, 
Och uti skuggan af seglet — Gutär! 
Sitter Birfilarn och spelar. 

$ :£ $ 

Kors huru Relingen gungar och vickar, 
Och hur stora Masten den knarkar — Nä hör! 
Hör hur pä kistan Besökaren hickar, 
Där Märkrullan ligger vid Stånkan framför. 
Här har du Tuben — Bror Mollberg Gutär! 
Väpna ditt öga, och klunka ur pipen, 
Se där pä däcket, den där med grätt här, 
Den där gemena — den Gripen. 

# * * 

Skäl mina vackra och kostliga ungar! 

Men O Fader Bacchus! jag hickar och dör; 



Stoln gar i ring kring, och golfvet det gungar, 
Uti stånkan ligger bad syn och gehör; 
Nog tyckes mig det var sjungande köp, 
Sådan en huggare prompt i sig dräja; 
Men til at säga hvad sort som jag söp, 
Det kan jag just intet säja. 

# # # 

Se hvar han skalkas den tjocka Captenen, 
Hjulbent och tokrolig, dum som en spån; 
Strumporna glänsa brandgula på benen, 
Och de stora Spännena skina på tån. 
Klang min Sophia! nu är du för täck: 
Håret kring axlarna, Mössan på öra, 
Förklä i trasor — Och Fartyget läck. 
Men si Capten! Lät oss höra. 

$ 

Himmel där kommer Capten! — Bia, bia, 
Käppen öfver hufvud och doppskon i skyn, 
Stoln hvälfd i näfven — Aj aj Sophia! 
Aj - aj - aj ! mitt ryggbast det smålar som gryn. 
Söta Capten! — Nå God dam you, din hund! 
Aldrig Sophia jag mera vill söka, 
Aldrig min fot, ifrån denna här stund 
Mer skall i Lakanen spöka. 



259 



N:o 78. 

FREDMANS EPISTEL, 

som är et 

FägneSpel pa Fader Didriks Namnsdag ar 1780, 
sammanstämt pa Amsterdam, et Näringsställe 
i Stora Hopar gränd. 

Knapt Jeppe hant ur gluggen gå in, 
Trumslagarn knapt hant lyfta på pinn, 
Förr'n Bergen, med sitt Oboe cTAmour, 

Stod tyst på lur. 
Ja! oljan knapt i lyktan utbränd, 
Förr'n Basfiolen surra i gränd; 
Kors! Bergen blåste Oboe så sött, 

At snart jag dött. 
Grälmakar Löfberg, gammal och van, 
Vid Krogdörrn stod och blåste Dulcian, 
Arbeta med fingrarna, prutta och tjöt, 
Och näfven mot Krögaren knöt. 
Men Åkerblommen, snål som en varg, 
I röda mössan blängde så arg, 
Befalte oss draga för den och för den, 

Slog dörrn igen. 

# # # 

Längst gatan fram sågs aldrig en katt, 
Helt tyst i skorsten Murre han satt, 



Och höll mot Morgonrädnans gyldne rand 

Sin svarta hand. 
Och nedanför bland Fartyg vid bron, 
Holländarn än ej, med permission, 
Hint sina Permissioner knäppa hop, 

Vid Tuppens rop. 
Ej minsta knark i blockar och tag; 

Sä tidigt at Besökaren säg 

o o 

Hur', under det luften blef kulen och hög, 
Fiskmåsen kring masterna flög. 

o o 

Sä dags at Bergen ren i krakel, 
Tog sig en half och dito en hel. 
Och Summa summarum, tre q vart uppä tu 
Slog klockan nu. 

o 

# # # 

Vasserra! hvad den Bergen han svor; 
Fan sjelf mest in i Oboe for; 
Han ville bläsa, men ogörligt, nej ! 

Det stämde ej. 
Et Rör sä propert, blankt som en dag, 
Af svarfvad Björk med Mässings-beslag, 
At det ej gaf sin klara kammar-ton, 

Säj mig reson. 
Lang-Auders i sin randiga rock, 
Vid Basfioln stod grönögd och tjock, 
Och svor pä sin tumme til kropp och til själ, 
Pä stunden slä Krögarn ihjäl. 



■ 20 I 

Grälmakar Löfberg, gul som et lik, 

Förbanna sej och all sin musik, 

Och slocr sä Dulcian bums i väggen, och doa 

O Du ' O 

Pä nästa krog. 

* * * 

Men Gumman, hvad hon har för en själ! 
Hon vill sä hjertans väl och sä väl; 
Hon gaf oss alla Färsköl fyra krus, 

Och hvar sitt Ljus. 
Och som det var Sanct Didrik i dag, 
Och Didrik är en skurk, det sad' jag, 
Sä skänkte Gumman oss hvar en sin sup; 

Jag buga djup. 
Vi drucko hännes skäl än en gång. 

o o 

Jag bugade och tog min Basson. 
Lef käraste Mutter i hälso och frid! 
Kamrat rör pä strängen och gnid. 
Hurra! Värdinnan hon är galant. 
Men värden är en skurk, det är sant. 
Hurra och hurra för var ädla Madam 
Pä Amsterdam! 



18. — Fredmans cjpistlar. 



2Ö2 



N:o 79. 

FREDMANS EPISTEL, 

eller 

Afsked til Matronorna, synnerligen til Mor Maja Myra 
i Solgränden vid Stortorget, Anno 1785. 

Ch aron i Luren tutar, 
Stormarna börja hvina, 
Trossar och tåg och klutar 
Lossna nu til slut; 
Månan sin rundel slutar, 
Stjernorna sorgligt skina, 
Til sin förvandling lutar 
Snart min lifsminut; 
Snart nu mitt Timglas utrinner, 
Charon ror alt hvad han hinner, 

Vattnet vid åran, 

Pollrar i fåran, 

Och på det blanka 

Sväfvar en Planka, 
Kolsvarta Lik-paulunen gungar floden fram, 

Vid rök och dam 

Och Gastars tjut. 
* * * 

Krögar-Madamer raska, 
Stärken mig på min resa, 
När jag til Fädrens aska 



263 



Samlas skall i natt. 
Kröaarne sta sä baska, 

o 

Rödblommiga och hesa, 
Borga mig knapt en flaska, 
På min o-amla hatt. 

o 

Mor dar pa taflan vid disken, 
Stryk ut två öre för fisken; 

Ditto, det öret 

För gamla smöret; 

Noch för den alen 

I gröna skälen; 
Noch för den där Potates, som jag i mig drar, 

Hvad den var rar :||: 

Och trind och platt. 

# # # 

Jag gör mitt Testamente, 

Där jag vid stånkan sitter; 

Läs du sjelf opp Patente, 

Läs Mor Maja sjelf; 

Bort verldsligt Regemente, 

Verlden blir mera bitter, 

Stjernklara firmamente, 

Mig nu öfverhvälf. 

Men mer jag stånkan nu skakar, 

Klang, hvad den Vörten mig smakar! 

Skummet det jäser, 

Fr ad gar och fräser, 



Dropptals från truten, 

Ned på Surtouten. 

Det gör mig godt Mor Maja, det var öl med 

råna. 
o 

Klang Mutter, klang! :|[: 
Vid Charons Älf. 

# * # 

Hufvud på axeln hänger, 
Kroppen sig framåt lutar, 
Nacken den slår och slänger. 
Men, O Gudar! men 
Ögat med tårar blänger, 
Uppå de granna klutar, 
Som fordom med Ducriner, 
Knäptes trångt igen; 
Men se på Böxorna bara; 
Säj ä de plaggen ej rara? 

Söndrig är västen, 

Lappad är resten, 

Strumporna korta, 

Hälarna borta, 
Och den där dyra Skjortan var, Mor Maja märk! 

Bechnauskans Särk :]|: 

För tu år sen. 

* * sfs 

Nu står jag midt i båten, 
Kors hvad det röret gnislar, 



- 265 

Skuggorna hela bråten, 
Squalpa bak och fram; 
Eolus quäfver gråten, 
Charon på pipan hvislar, 
Hjelp! hör den mörka ståten 
För et hiskligt larm; 
Blixt, Norrsken, Dunder och fasa, 
Rundt kring om skyarna rasa, 

Karlevagnen hvälfver, 

Glimmar och skälfver, 

Stjernorna slockna, 

Stränderna tjockna, 
Tils i den svarta skuggan inga himlar syns; 

Mitt qual begyns. :||: 

God natt Madame! 



266 



N:o 80. 

FREDMANS EPISTEL 

Angående Ulla JVinblads Lustresa til Första Torpet, 
utom Kattrumps Tullen. 

P a s t o r a l 
Dedic. til KongL Secf eteraren Kellgren. 



JLiksom en Herdinna, högtids klädd, 
Vid Källan en Juni dag, 
Hopletar ur gräsets rosiga bädd 
Sin prydnad och smä behag. 
Och ej bland Väpling, Hägg och Siren, 
Inblandar Pärlors strimmande sken, 
Innom den krants i blommors val, 
Hon flätar med lekande qval. 

* * * 

Sä höljde min Nymph pä Floras Fest, 

Et enkelt och skiftat flor; 

Dä hon utaf Mollberg buden til gäst 

Ut til Första Torpet for. 

Det Torpet lilla, straxt utom tulln, 

Där kräftan ljustras röd i Kastrulln, 

Och dit Bruns vikens bölja klar 

I vatrade vä^or si^ drar. 

* # * 



Helt tunn i en Nankins Tröja snörd, 

Vår Ulla sitt Intåg höll; 

Tunt lyft af Zephiren Halsduken rörd, 

I vicklade skrynklor föll; 

Dess Front sågs ej i bucklor mer spridd, 

Och Nymphens Kjortel, knappad i vidd, 

Ej vådligt mer i ögat stack, 

Och Skon bar nu ingen hvit klack. 

o 

* * * 

Märk, mellan Gärdsgårdars krökta led, 

Hur' Torpet det sluttar ner; 

Til vänster bland Granars måssiga hed, 

Den vägen man rundad ser, 

Där Bonden tung med rullande hjul, 

Illfänas til sitt rankiga skjul, 

Och i solgången hinner fram, 

Med Kycklingar, Kalfvar och Lam. 

# # # 

Just där innom Torpets högda gräs, 

På granrisadt farstu-golf, 

Steg- Ulla utur sin a-unnande Chaise, 

Q. DO ' 

En Söndag, så klockan Tolf, 
Vid pass då Jofur åskan bestämt, 
Och Dandryds klockor pinglade jämt, 
Och Tuppen gol i källar-svaln, 
Och Svalan flög långt in i saln. 



# # # 



Nu började Tumlam gä ikring, 
Och Mollberg han damp af stoln; 
Vår Nymph med sin arm och blixtrande ring, 
Slog Tallstrunten ut på kjoln. 
Herdinnan trumf i bordet hon slog, 
Och kjorteln öfver axlarna drog; 
Och Mor på Torpet, utan krus, 
Måst borga vårt Herrskap sitt rus. 
# # * 

På backen mot luckan Hästen gul 

Upreser sin man i sky; 

Så Korg och Blankarder, Skenor och Hjul 

Med lossnade skrufvar fly. 

I eldad brunst han trängtar sin kos, 

Och frustar med en gnäggande nos. 

O Do 

Men Ulla, kullstjelpt som en Fru, 
Med Mollberg hon snarkar ännu. 



269 



N:o 8 i. 

FREDMANS EPISTEL 

Til Gräl makar Lä f b er g i Sterbhuset vid Dant o bommen, 
diktad vid Grafveu. 

Dedicerad til Doctor Blad. 

Märk hur' var skugga, märk Movitz Mon 

Frere ! 

Innom et mörker sig slutar, 
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där, 

Byts til grus och klutar. 
Vinkar Charon från sin brusande älf, 
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf, 

Mer du din drufva ej kryster. 
Därföre Movitz kom, hjelp mig och hvälf 

Grafsten öfver vår Syster. 
* * * 

Ach längtansvärda och bortskymda skjul, 

Under de susande grenar, 
Där Tid och Döden en skönhet och ful 

Til et stoft förenar! 
Til dip; aldrig Afund sökt någon stip;, 

DO O O 

Lyckan, eljest uti flygten så vig, 
Aldrig kring- Grifterna ilar. 

o o 

Ovän där väpnad, hvad synes väl dig? 
Bryter fromt sina pilar. 



Lillklockan klämtar til Storklockans dön, 
Löfvad stär Cantorn i porten; 

Och vid de skrålande Gåssarnas bön, 
Helgar denna orten. 

Vägen opp til Templets griftprydda stad 

Trampas mellan Rosors gulnade blad, 
Multnade Plankor och Bårar; 

Til dess den långa och svartklädda rad 

o 

Djupt sig bugar med tårar. 

* * * 

Så gick til hvila, från Slagsmål och Bal, 
Grälmakar Löfberg, din maka; 

Där, dit åt gräset långhalsig och smal, 
Du än glor tilbaka. 

o 

Hon från Danto bommen skildes i dagr 

o 

Och med Hänne alla lustiga lag; 

Hvem skall nu Flaskan befalla. 
Torstig var hon och uttorstig är jag; 

Vi ä törstiga alla. 

o 



N:o 82. 

FREDMANS EPISTEL, 

Eller Oförmodade j4fsked, forkunnadt vid Ulla 
Winblads Frukost en sommar-morgon 
i det gröna. 

Pastoral, 
Dedicerad til Kgl. Secreteraren Leopold t. 



ilvila vid denna källa, 

Vår lilla Frukost vi framställa: 

Rödt Vin med Pimpinella 

Och en nyss skuten Beccasin. 

Klang hvad Buteljer, Ulla! 

I våra Korgar öfverstfulla, 

Tömda i gräset rulla, 

Och känn hvad ångan dunstar fin, 

Ditt middags Vin 
Sku vi ur krusen hälla, 

Med glättig min. 
Hvila vid denna källa, 
Hör våra Valdthorns klang Cousine. 

o 

Como. - - - Valdthornens klang Cousine. 

o 

* * * 

Prägtigt på fältet pråla, 

Än Hingsten med sitt Sto och Fåla, 

Än Tjurn han höres vråla, 



272 



Och stundom Lammet bräka tör; 
Tuppen på taket hoppar, 
Och liksom Hönan vingen loppar, 
Svalan sitt hufvud doppar, 
Och Skatan skrattar på sin stör. 

Lyft Kitteln; hör. 
Lät Caffe-glöden kola, 

Där nedanför. 
Prägtigt på fältet pråla 
De ämnen som mest ögat rör. 
Como. - - - Som mest vårt öra rör. 

o 

* ❖ # 

Himmel! hvad denna Runden, 
Af friska Löfträn sammanbunden, 
Vidgar en plan i Lunden, 
Med strödda gångar och behag. 
Ljufligt där löfven susa, 
I svarta hvirflar grå och ljusa, 
Träden en skugga krusa, 
Inunder skyars fläkt och drag. 

Tag, Ulla tag, 
Vid denna måltids stunden, 

Ditt glas som jag. 
Himmel! hvad denna Runden, 
Bepryds af blommor tusen slag! 
Como. Af blommor tusen slag. 

# # # 



Nymphen, se hvar hon klifver, 

Och sa beställsam i sin ifver, 

Än Äg-g- och än Oliver, 

Uppa en rosig tallrik bär. 

Stundom en sked hon öser, 

Och öfver Bunken gräddan slöser; 

Floret i barmen pöser, 

Dä hon den Mandeltårtan skär. 

En Kyckling där, 
Af den hon vingen rifver, 

Nyss kallnad är. 
Nymphen se hvar hon klifver, 
Och svettas i et kärt besvär. 
- Och svettas i besvär. 

Jfs s£ Jfr 

Bläsen J Musikanter, 
Vid Eols blast frän berg och branter; 
Sjungen smä Kärleks-Panter, 
Bland gamla Mostrars kalt och gnag. 
Syskon! en sup vid disken, 
Och pro secundo en pä Fisken; 
Krögarn, den Basilisken, 
Summerar Taflan full i dag, 

o 

Klang Du och Jag! 
Klang Ullas amaranther, 
Af alla slag;! 



Biåsen J Musikanter, 

Och hvar och en sin kallsup tag, 

- Hvar en sin kallsup tag. 

# # # 

Ändtlig i detta gröna, 

Får du mitt sista afsked röna; 

Ulla! farväl min Sköna, 

Vid alla Instrumenters ljud. 

Fredman ser i minuten 

Sig til Naturens skuld förbruten, 

Clotho ren ur Surtouten 

Afklipt en knapp vid Charons bud. 

Kom hjertats Gud! 
At Fröjas ätt belöna 

Med Bacchi skrud. 
Ändtlio; i detta gröna, 
Stod Ulla sista gången Brud. 

- Den sista gången Brud. 

Slut pä Fredmans Epistlar. 



Register. 
A. 

f Ach du min Moder! säj hvem dig sände N:o 23 p. 60 
Ach hvad för en usel Koja — — — 34 — ■ 97 
Aldrig en Iris pä dessa bleka fält ■ — ■ — 54 — 183 
Allting är rigtigt clareradt och gjordt — 57 — 194 

B. 

Bläsen nu alla, Hör böljorna svalla — N:o 25 p. 68 
Bröderna fara väl vilse ibland — — — 35 — 102 
Båtsman tag nu din lufva — — — 59 — 201 

C. 

Charon i Luren tutar — — ■ — — N:o 79 p. 262 

D. 

De dyrbaraste gäfvor — — — — N:o 22 p. 58 
I Drick ur ditt glas — — — — — 30 — ■ 83 
Dörrarna öpna, Fiolerna klara — — 8 — 17 

F. 

Fader Berg i hornet stöter — — N:o 3 p. 7 

Fader Bergström fingra ditt Oboe, bläs — 16 — 40 

Fader Bergström, stäm up och klinga — 63 — 215 

Fader Movitz, Bror — — — — — 67 — 226 

I Fan i Fauteuillerna! stolarna kullra — 73 — 244 

Fram med Basfiolen, knäpp och skrufva — 7 — 15 

Fäll dina ögon och skäms nu din tassa — 64 — 217 

G. 

Ge rum i Bröllops-gäln din hund — N:o 40 p. 125 

Glimmande Nymph! blixtrande öga — 72 — 242 

Glasen darra mellan knogen — — — 22 — 59 

Grät Fader Berg och spela — — — 12 — 27 

Gubbarna satt sig at dricka — — — 18 — 46 

V Gubben är gammal, urverket dras — 27 — 77 

I Gutår bäd natt och dag — — — — 1 — 2 



Register. 



H. 

Hej Musikanter, ge Valdthornen väder N:o 4 p. 9 
Hej ! sade Fredman hvar gång han hörde — 11 — ■ 24 
Hjertat mig klämmer — ■ — • — — — 58 — 198 
Hurra Courage, Bagage — — ■ — — 59 — 200 
Hvar står Fiolen? säj min Son — — 26 — 74 
Hvila vid denna källa ■ — ■ — — — 82 — 271 
Hör J Orphei Drängar — — — — 14 — 34 

I. 

I går såg jag ditt barn, min Fröja — N:o 28 p. 78 

K. 

Klang mina Flickor! se skyarna glimma N:o 77 p. 256 
Knapt Jeppe hant ur gluggen gå in — 78 ■ — 259 
Kommer intet MollbergPJo nyss på stund — 47- — 152 
Kors! utan glas, du ser ut, din Canalje — 32 — 89 
Kära Mor! Slå nu hand på kjolen - — - — ■ 61 — 206 
Kära Syster! Mig nu lyster — - — • — 24 — 65 
Käre Bröder, så låtom oss supa i frid — 5 — 11 
Käraste Bröder, Systrar och Vänner med 

helso och frid — — — — — 6 — 13 
Käraste Bröder, Systrar och Vänner, se 

Fader Berg — — — — ■ — — 9 — 19 
Käraste min Theophile — — — — 15 — 37 

L. 

Liksom en Herdinna, högtidsklädd — N:o8o p. 266 

M. 

Mamsell Ulla, märk Mamsell — — N:o 49 p. 163 
Min Son! Dina kärl, dina skålar — — 74 — 246 
Mollberg stå stilla, stå stilla vid grind — 37 — 112 
Mollberg satt i paulun — — — - — -41 — 131 
Movitz helt allena — — — — — 44 — 143 



Register. 



Movitz vik mössan högt öfver öra 





70 


— 


237 


Movitz tag dina pinnar — — 





29 


— 


80 


Movitz blåste en Concert — - 





5 1 


— 


171 


Movitz mitt hjerta blöder - 





5 2 


— 


175 


Movitz Valdthornet proberar 





62 


— 


207 


Movitz med flor om armen, halt — 





65 


— 


220 


Movitz i afton står b aln — — — 





68 


— 


230 


1 1 ' ° 1 "1 T\/T 'i. 

Mark hur var skugga, mark Movitz 

Du 










Mon E rere 




Q T 

0 I 




269 


N. 










^rsJa skrutva riolen — — — — 


A. T 

N:o 


2 


P- 


4 


Nå ä nu alla församlade här — — 




I 3 




3 0 


p 










Phoebus förnyar de gyllende skyar — 


N:o 


5° 


P- 


168 


R. 










Ren Calad jag spår och tror — — 

s. 

Sant va dä, ingen dricker — — — 


IN :o 


42 


P- 


1 35 


N:o 


I 


P- 


1 


Se Dansmästarn Mollberg, Bröder — 


— 


69 




233 


Se Hans Jergen hur han sig bockar — 


— 


76 


— 


253 


Se hvar Movitz sitter där — — — 


— 


66 


— 


223 


Se Mollberg med svart Råck och Flor 


— 


56 


— 


191 


Se Movitz, hvi står du och gråter — 


— 


3i 


— 


85 


Sitter du ännu och ljuger — — — 


— 


60 


— 


204 


Skratta mina barn och vänner — — 


— 


75 


— 


250 


Skyarna tjockna — — — — — 




2 1 


— 


54 


Solen glimmar blank och trind — 

o 


— 


48 


— 


155 


Stolta Stad 


— 


33 


— 


93 


Storm och böljor tystna ren 




39 




1 20 


Står du och gråter — — — — 




20 




5 1 


19. — Fredmans epistlar. 











I 

i 



Register. 



Systrar hören min musik — — — - 10 — 22 
Systrar och Vänner och hvar en mig 

känner — — — — — — — 17 — 42 

Sä ser Han ut midt bland de strålar - 55 — 186 

T. 

Tjenare Mollberg, hur är det fatt — N:o 45 p. 146 
Trumslagarn kommer, flickor god dag — 19 — 49 

U. 

Ulla! min Ulla! säj far jag dig bjuda N:o 71 p. 240 

Undan ur vägen, se hur' Profossen - - — 38 — 116 

Undan ur vägen, ge rum för Courirn — 46 — 149 

W. 

Was ist das? Ge rum — — — N:o 33 p. 91 

Vid et stop Öl och nägra Supar — — 53 — 178 

Vår Ulla låg i sängen och sof — - 36 — 105 

Värm mer Öl och Bröd — — — — 43 — 141 



MUSIKEN 

till 

FREDMANS 
EPISTLAR 



Facsimiletryck 
efter 1790 ars upplaga 



28l 



'{eiiuetto 




tat 



Sai-tår 6åd naäochday; T/Vy väl .luft 



te 






IJ Jv>Hl 




>fr^9 


• 








-H 

j 


p r 


ir r 





te 



^ får &äd na/t)cck day Si vår Jy/fer Ca/Ja 



,J^7 If 



5 



EÉE 



J?//%? , J? hurMnmJfa/For Jfcina . Jfara ta/iif-Jepet 



fe 



I 



■ * é 



I 



I ^£>v? ta /ut Jtopet , grina, £rina,Ji?ä/j 'ockdriclJom Jap 



t 



f 



fe 



Pi 



282 



Andante 



Nä JÅruf va & — o len , Af/ 




j?elmanAt/nda> de/ . ^2>» Åe/,fua^a in fetngjvan 




Ja Jd bli vi yla da. Satt de/ du f>å Jk? — len , 0J1 




JbyA din Jllf ver Jlräny ; Jlö.da JfrdÅenJlätijp.edirria 




Aromen Jisäny,y0r e/ få O—len Jhz — da-. & 



28 

M 


4 

mueäo 




\C0rn0 




: K v K K K— K- 




-m «m-J- 

ij i -i 


• ' d 


• 


t 


>ry3erj7 i ndr-.net 
'xrfu. a^rjie/yhan 




; — ^sfc 
1 — r~ v 


— w-^ 




• 




j > 

i i 


— r — 






HM* 

oar ; Mar 


y^ÄT* lii/aJS/^m^ea 
Jamferyenyhtjkl * 


Jo —ter ^ 
/k ra par ^ 


-J 

Qinyar 
ter 


J ■ ' i 

Azzz en Ca 


fä 


■» - ' '4 

Tim nr" 


— 


-t— H 






■ 




dan~ 
danct 
Wi 


— I— ^- 


\ i. i" 

1/rra Jt i 


H IN I 

i ♦ * 1 w — 5 *" 

dan/ar , é 
r -■— s i ■ 


nyayeanterJIor oc 

H 1 1 


iffrb 1 








é i 




Jranj 


Sr, Jå 


^itJitlfai ochblcrn/ter fa 


■ i ' i 


pÉÉ 




=?*± 








ter 


fr* 

1 


■ys-b , 






m-pors J 


J-el 1 




* 


— J— U 




4= 





28 5 



'Presto 













y Jif.U SI- A 
m 


tanter ye L 

HB " 


'aldlnanien 
# 1 


P- v* 

rj « , 





















Corno 


















« — i — L 

? " J5 

"B • " 


(ar mellan A 

m r 




=53 








i L 




$ 1 1 


f — ^ 



Sytior och p^^r ^Äan/e.ieny Jor.iat JiaszL ~ — ~ * 



Ej pi p, fr B If/ SF 3 



B - p . » — 



^/é£r <Ss£v? Stäm/ar Ja Jka ni Ja Vin , 



^Ana/ar ack 



Jt/erta/i ock&mnvzncc/i &u/fai mc Va^Marnm ru$a;Jtå in let o c/? 




m 



Jii-/ka t men. hJill u_iom Jen/tret Va/Jtnar.net ail Juin . 



286 OV^S. 



AUe 
ma 
nonh 




fe 


- 1 K \ 1 K K - 










i #V«^ 

— — S — 5— « 

S&rö\derJd tå 


1 — B i 1 

i — — 


4,-j?a l + ft 

4= 






Hr 










r i — 


dem 


vinarvet 


n laenesondj&o oc 


/iJlräjQitofs^ 


-« — i 

-W — i 

Grek 


Wo- * 


jp r 

JcamzkZ trampa. 






' T— 


3 — s 


l. 

\ * P 








präjra ty 
l 


i .i 




.Jer ä 




J L 


ÉÉpÉÉ 








ftru 


J&a-re n 
i " ■ 


-.-!=--•- 

tån, yne y 


uMrin^tzr Aof 

TI r-nt 


m ra Jan 

Vt****- 




'ifva ie\ 


k • 

li! 




— 










Jai 


TT? 






? emeL/anfövu 


-hJ — - — 

te/f e ma ~ 






h 


1 " p 

1 


. * r 





'yV 3 6. 



287 



^Kära/te J&röjier Jy^mrecAvänermedÅefi oc/iJru/,m&{ 



1 



W J/j fJTTri ^ 



£S3 



• »- 




dridmi är tid. Jfårfå&.oJema £(/trarmec/Janp; Jiu/kafåfyeJarna 
Wf=f f 



1: — y 



1 



3p 



4* 



?^Hi n-if/^J r^vJ iIe^ 



/^w/ irjfrräny. T^äa^dopjp,J^^du?Sai^, Jkonkdtris knopp , 



'^lommar i tipp; Öyat lAll blunda o^J^rd^^n.ner ,2):C 



m 



288 



' pep, ^-wjäir r r 



J J J jffiw 



pH 



« — J — r- 



=3= 



o 



y • J V r -» ' V . .w .r T B — 



^ ^ JvartfiuÅ, , ^fe-t&y ock ^ädtl ; Miå mina p-^n 

m f f IF, Hr i j j 



0 i i i \ 4> p j* $ $m 

■fa-rar f^ä/ra u^-pä Xtl—la Ti/in ilads £dc 



289 



nuetto 



^ ^yCä-ra-faföröder, Sy-/lrarocfivänwr,Si &aderSben?/ian 
Ö^at ärlxrrta, Ma/an är£/uft*r?Jl\ AurfanJIur ock 



\ru/varoc/iJpänn4r Strängarna pa & len ack Jtrå Åm/ian izr i 



Mrt^arocAjbännér Jlränfarna på J. s alen Icé rfrå/ÉmAon izr 1 
&o{-tarpåJfirufi>en, ÖL&anwinJizrpå Jh> v len , nu i^per/uxn li-kt 



r — r 



4 



s 



/zand . 
tfrand ., 



ttf é > # 



£rinamu>tS<?Un / 



få-narfå-O-len, 



tat 



5 ^ 



B j in j j i i 1 1 ^ jv u k p 

^7 JtyJfavilJar,dril Syar i hmnd . 



s 



jjE7-/%z/S "föröder dz?t/a på tå , Jfavfåar i hmdvdv&l^ på . 



m 



på fiuTgfiujCcma , röda Band iJkma T^aJtrumparkmmldlå . 



2go 

Anda 






i •>- 


■ A 




rite 

r 


Sy-Jtrar fw'—re 

r.fto . J . = 


n min 


1 

Jtusik 




\ 


S*v/ 

-4id — t 




J- M 


H 




W *ti V 


ds 


r ^ 
l==t= 


örat ~ 


hJ — « 

~Märer 


fl 




=*= 


=^ 






-é- 


1 *^ 't 1 


Zln der < 


fl ■ 


i « 

^— 1 






verlckh 
-m ' 


J d ' O 

: (i i 

► 1 


4 TT 

\m - 


♦ — • 1 




-< 


f 




1 

i i i 

VttT 


VI 




— L-flL 

JCä.ra 




o/s 


a//<z 


ylada blifvcz ; 


rf ett 




H J- 1 4 


1 




Mit e/s vc 

ä — = 


l/vz lu/tarJricL t 




J_» M_ - ■ 

T(bar en föl/e 

i — J i 1 


^ -« 




=^ 


— 1 








— « ■ 

% le- 

■ 




'lam 


■ f j 


J 













jCamenfa 














- i i 


t — 4* 






-J 


-t 

•< 




"TJ 


j ^> 




— 


trijoa Jo, 


\ 


! tt^ ( 1 — 

Qam, 

: ] 




M 






1 ri" 




-4-= — 
J J 


ro 


— * 

re 


J . r 


^ t— -5- 


- ■ . 3= 






— ( 


l 

=J X — 

3* ) |~ 




— 4 — h- 




Å 


— fr — 


=£ E 






i 






— : — i 








—fr: 


fly ^ i ^'f ' | k=±|i 


der ^ 

) 






0 


C ™ 



Jtll&7) 




tAJa 


a nu au 


f r. / 

a Sor Jl 


ms—t 

7miade/iärt t- 

g_rr>.rri. 


==^^ 






■ if K K ffi fa 








tre 


J 

låren* 

rf 




■ * ■ 1 w 

iJamin SJtwalbe t 


4^ r 
-m 


i 


0 | 


■/L( L ...„ P/ K 










ha* 


1 r i-fir 1- »' • • . r d> ^ * s-= 

.pfni. rf» rf 1/ rJErfU rf. r fl 


. :z2sfcfc 






'ji » r f» rf » r T" » r i 


— 1 1 i ■ * — 1 






IF 1 


-ii' J i 




- 1 — i — ;ti 


• j . i 


Vympher och 

r if H 




i— 


m 








Jtujl-kan.ter. 


1 1 


m 




-» 


■ flJSi - 










• J 1 j iJ 1 



Jlnders 7t?mpfnafi& med Jtn &u , -ter $red/b*önt 



t m t — 

m . f i 



# «- 



Jin Jpär~fiu m , $y JPu~tår mJujp ännu,, 



m 



V r- 



§ jv a ,mj i j . i * i ^ 



var af de Jmär^/åz^ S&aljlnders Ti?iruffnar&,väl 





— * 


p — 

• 


-* 0 m j s 

J • J. 


t^ommeti Jk 

i 

tv . 


« 5 

-i — 

ror / i 


-A * 


/Sår 17££? 0ls-—/mr rru?r , 

-r — nf t 




é . , • 


• • 


H-- 1 » 




nameJlpfy 

— 2 — u 


■ 




^ i 




• i 

• -it 


• 



296 "JV?/4. 











Menueito Jtir J ofäi 


ar än -far Jiärr 

r it 


w^7z^ Sara 


— p- 

ff-fh 1 




T- 

2 




r 

J 1,1 r 


TJ J r 1 

Jträrufar t A 
■ö: J • 


A. J* 

JL 


^ — i J 

alla 




• L-J-l 

Ir r 


k r 






L -f*-f-f s fi— 

— t k 1 




ET i v ■ * J al \ 

if Jom ml ex _ e 

[b;, ^ J J-h 




irra j-j ir= 


»i n 

rf Q W 




z 


2 — p_ 

— _ — » — 




P- 






-i 


.. ... ! 

H 

1 


1— ■ — 

j .... . 








"v 




*= 










3* r — r — 


1.. 




5HS= r 












f ir p H 

11 Kw ,1 


L^pf 






i. 


enjtru-t?e Jcmi Jvr m 

-r — f J = 


i r 

'Jr. 











297 



i 

'ienuetto 



fe 5 i 












w 




■Ny 4 j d 

Jinapt? di 
Oi. A d 


H 

-na 


/lärt-der / 
• — 


% 

-e 




N 1 


'If,JUrv 


1 P4 J 




\ 



S Ji,.Jy)J'> l 



jGzll — rät-ten v i -Ja Åw-feri; ^tt?2u^ro^c(er är Ju 




1 



i 



S^ro ~dig och 
J där dtit fåan/kajt? vä//. 



kroyen , 



Säg! 



m 



f v r-r 



I 







H 


N 






■r ■ ■ 
1 




i J -- KMta 




J2; 


1 « 


1 ■ • 


1 — • 






J 

VUTTa 




t i — L 


urra. 



5 



ad 



1 



fe 



2 9 8 



/In />ni j/>fåvi 


fe 

jm 

9!-5 


> fe > 1. 

-der fåera-fåröm, Ji 
. •/ ✓ 

jfåttrdc — A en ö 






— 

■i. 


• 

i 








• 


p.i 


^0 


- ■ . 


• 


-e- 


■ 

• 
• 

•- 


«t =: 

fffn ■ [- 


P :I|]V 








Ni 


J kin -t? ox 

■Oi r 


' - or — /z^ 


1 x- 1 — < 


• * P 




n 

• ■ 


i B 

udd> . 


Hr-^ i 

Oboe 













r 


• 


■ . ;u v : fri ^ 


•4; — d L-e— 


— nr 




• 


teilen 7 
. 0. ■ # — »_ 1 — 












f f r r 





tndante 



i 



299 



m 



4 I \j m ^ 

i/z kärt-ner, l/odcJaa/ flu-Aa — re 



m kätt-ner, flu-Jka —re 

hat tar. na hur^ra Senzja^. Jper-ta v 



2 





1 é^f¥f 








2m ~r a och ramÉi ' . 
zr^mert flör armera 
P 

m 






1 — 4h 






4 -4 — 4- 

J4i 


4-4- -4— 
r i 1 


c 


* 1 1 

- • 



m j 




J — 






m 


# 

J 


_ • «i 




ter. 

H9 »— J- 

-9 • 






V p> e ^ 1 


Z7irnp. 




k I;» » 




-jra.rm hur han Jl 






t p 1 r ■ i' ' ' Jui 1 




TT 



300 



Marcke 




tizrrrf Hr r r 



■ ■ ■ 



-gg; 



-i al — " — ■ * * i — 1-=- 

kr -Åz, Jer^yeri SucÅel han dny 



r — f 

nu en röi,,*Atu£ 



W 



t r r r 



pi.pan han f?ä Jl^et &nacÅa, £uhharn&ffC>rt/e f*ä 




Ö-le£ Jor-fik Och drucko JaJbetten han lacAa, . 



7V7I9. 



30 i 



ace 




^/rurnjui ^arn A om mer 
<7rumrnor och ^Pi -por, 




\ tåic^&or god dag / 
, fåran J^in echJmör. 



i 



v 



K» 



I JCör hur han JIdr ei Jlay J£ä, ^ra~/fa 

jc Jiors toc^ha hvirflar , hör . 



un 



[ $rö— der och Su_Jtrar JTdn uj?p Bdra JJäll 







1 1 1 


j T></Lfar och Jit 


•u/Lvor i 


yl Å Ä 1 J II 


i -3 1 -t 


i 


N ^ fr 'J- 11 



3° 2 

Jtenueäo 




50. 
^— j— 




■KV 4 p 2 

Jrar du ock y 
■BfH5 . i 


j — * 

f rätenVala 

P r r 


f tÅcm 
* 


r g 

et rwr det late? 


_ Corno 


Il 4' 




j- 1 — 


EEÉÉ 

* 


v 1 j_ . 




*T — 


p 1* — 


> 

r f= i 


v 


tlåfer $ra . 


n r 
It* .t . 


m 


| J 








. ~+ 


4 


-M= — f — r/ 'r'' J « 

prutta dmta-nal/e . ' 


m 

jr a 1 k 


i JVi i 






-U ^ 






f—t — r " 'p 1 

(eryen ^ucÅel nä Jfur^ra ! 
^-f P , ^ J 




pumm 




k- 


Ju?i-ta 




— P— 


r 




5 — T — r- 

rttm;nuAmJaå 


It 




=ééé 




r- 


^ — 

Sa A fra 
Di. ■ 


T f 




-P ■ tt 


9 u — *— 






■ 









'äeyretto 













t^arjia j 
t 




fl 


rernorna j 


'lac/ina, 

m 


Fp 9 . 


e — L 


v 




1 a L 


i 



Jformarna ty/tm,Jorn< e^rat upgfylt , Jfo-den i dimma, 

b| frmJ fel r M \ a • ir 



SS 



ybrw-tui y limma,, jHänmJ^rJi^ar/ivaJJaJen Jfcyy/t, 



i 



k 



1 * » ». i * 



Jfundarna JkalJa, får- tärna JmälL 



fe 



4 9 



s 



' yfämnu t&n J&art manJip aärtder fät-for 



i 



Er- 4 » 



te k1A.jUiJv..U|Js, jq 



gränder Alinya i yaJan,7&/ Zu,~/iipt Ca -las / 



3e 



3°4 



Atlegretto 



tÉIjllÉÉlÉ 






22 1 S%a~/en darra t 
TJ£. S en röd Jchari 

■'^M ; 

— — ^ . 


!^=*=; 

nellan Anoyen, . . 
lakans tro/la, ^ 


t — ^ 



te 



É 



i* 



is 



P 



■c L_ M. 



ylajet dit är mo^yen. JfäifJarnJitter därpå Aromen, 
han och har enhfof-a; &l~AetJiy til Jorden, &J 



3SE 



& da~yen tro—yen . JfuiJe deVe^nusock 

Si na ytas up -hö/ —a . J/or^Aar han yla/eå med 

« J t 



Jer/t-ca Vaxtet där v>ddtu£-t J%o~aen 



der/t^ca Väac-a där isddtttt-t jAoyen. $ 
hliyantfo, Jöet plärhanrj&yhet Jö'r—nö/—a,* 



1 



r t "r • r ' t pr p 



BP 



g ^ Ui 1 ■ w l * 1 L^- 

V imel/an tserférne tatcU:JÖetärJu^efoatfzri t ?nine äJ/Aelif&l 



'enueito 



i J j\ 




305 



J&h! (tu minJKader, Jäf /u?em 
I • 




I trf ™in tfadenrJany. Jöu J^r/ta ^ni/tan ttl f mäl Zif "upptände ; 




ÖS 



772271 PuZtfCo 

Sm 



Sldijay 



ar ma 
» ■ 



» r f » i r r r r r 



1 # 



IS 



35 



ur 


1 * — 1 


1 






J 














-J 1 

1 




1 



l &mn min tät £ diy. £ )u lordtfa/t $r bcAÉomjor dirtjim^u 
I 1 I i lm J ^ I 1 r"^ — - — s- 




3 o6 5V?J245. 



+/XflLi> Cl f CCC 


(fe 






M J 1 r J J 


%/c 






n-n-m H=id 




— P * w ■ ~ < 

"k 

-|J 1 iJ 








ta. ca 


nr v 10 

1 Jörn Jaj 


*M — 


+nedc/ip ict _ ^ 




1 — 


H — 

mm 




-1 — d — 




1 j n > 


MM 

m— 


LL / 




# 

^0 di hur? 




' a r r r- 

+ — (•^rf* (• — P — Phwi 






to 


--1 — » — t— 








■ * ■ 11 3=3= 

sins ång/t miit fi/erta Jkak 
- — 0 — — 0 — - — 0 — P P P 




• 

'drista 






-Ed— 




^#^= 


m 




■ 












-|_ 


sup 





3XÉ: 



P 



3°7 



Jtfleit Jör -.ay-tad ock Jvr/mddd , dor min e —ye/v 



l jtj J rj..JJ|jrj J j JTJ ] 



/kupya rädd. JCä\7*aJy/ter mynuäflir atda ta.ya 



i g j .. | j j j j i j j j 



ny en Jup ; Jen ya, t, milt mor.Aa ä/u& 



r f r i g r r r i r r r ■ 



f i ti? i f 1 ^ 

i pic&ar, Cnaren AticAar Jutp . 



É >. £ Jv ' 1 



yic&ar, Cnaron JkuÅar Jlujt? . J/a miy den och den , 

y r r |T r f f | „ 



jramorjaphickar; Waccki Jaf^ier Sry-da mipWi . 



308 



J/tenuetto 



J$/d Jen nu 



Se 



l=É= 



P 



bol-Jvr —na Jisal/a^jfcan yår. TJe^nus vill 



v 



É=É=3I 



Jäl _ta, där J^Qjsi - iun rår. Sirnmen. Jri 



3 



ta ^ner , ack Jf/u/zyen mil —/o —ner &röf~as lof 




Svalen JPe -jZiLyo^ner i jVey — „tunsJ£°f . 



309 



4 «, . # 



r 



TJe ~nus i Sin 



f — r 





i 


— d — — 1 


J ■■ cT-,-1 


-it" • • 


L J. 


... — , 


5 1 

i j ii 


« • • 








V J^^t^i— r£r ock ^$k-fA 

• é é i j = 








i 


i.i w i,i 






r >4? & 

ir i 


m 


« 


• r- 


1: 

7z fher 


I 



Corno 



3E 



i i j j J ij j J ij j J ir g i i- 



1 ~ 

Fredmans epistlar. 



Sm or 5^ 



3io y/?%6. 





iff 




lj J J J [ 




:i 

fö 


fre i é £ 

J:i-> 1 


i i r » p =i= 










«c^-U 










vh 


t J 

litet 
e — 




Mr,ciarjtärh 
.O. 


mivr/m 


Skal jap dra til 


^5 

'/Siri 


' /* J 

3= 


fff- 




g 


L\ ■ 

OJv^i fl 


*| J 


■05- 




J 












M: 






1 




t 


: £ 






O' 

O 


fe 


i! 






iÉÉ 

Ma» 




==N= 


=fc=Ö 


m^r 




— t— 






A 









w 

kJ 

Of* 


■ — 

f# m— 


tfi^ = 

J - 1, 


l 


m 

"arl är A 


f *ar/J&alau va~ra Ja \ 




1 — 1 ■ 

A 


r r 


=p=j 


-e . j 



3 i i 




et u~ti 




t futdr nu i nyttffl! MutJer, S*u -fdr!fad Åuffz mitt 



; armen, 



3 



U» ' f , f 



*,&UltJ#rt>uIt tal.tåintrf Cofpral, han t>ife JayJkuM!fiela< f 



j4äegretto 



J&ibbea %r fam -rrnil, ur i$r.Ket 














*.__. _ «_ 

==* 


rrjfält tnd 'mitt 


flat 


n • u 




m 
m 




Mj fr 


fr 3 










£z> yor-/lif Jaf 
-i 1 


J%ädarminJfyema och 


r , 

-J-§ — *- 
— F — - 


m 


• 




^ . . A 


— 4 t 4 

J\ J I 


■ » 


-1 


Va, 


' 'i g p 1 
— F/ — 


t LJjL 

wrnu min 

m km P- 




-• — »— 








* 


h 


/ 








hr 




P= 

• * 


• 9 9 1 


fena- re h 

- u \ = 




lar. 








=fe=*SE 


-ä 







fe 

m 



313 



Indante 



pi 



Kirf r fr i 




j j/rö-/a i 7/x/medr jfränd / JiZäddi en 

ililslx 



Jisart yar^ne —J^d wofa Ja. Jhörd ock Jpärid ; 




^atanÅ^^ck !]^rd / ' Jim £ dar J/at \ J%<7. 



SI 



te 



. 5 rfrfr r i , j^rr h rri7Tr rrr i rrfr r^ . 



J<%7 två ^td&ar med Idnfa, Jisärd . 



Jisärd . 



3i4 



yémpo 
Menueäo 



jKa-tritzJapttina pinnar, på Sfempletr höya. 



Jr. ■ I » i I E5 . 1 p - 




pioty. fåt-Åor-na Jfal tfl vän/ter; up dörrar cch. 



Hr 



J- J IJ k j\,KJ\lj i i J 

£fen/£er. Jtfify&yasminnepfonyJztifHpinné planpMzru/plak 




Ålar^..A/^mpkenJol^ä-clrenjnr2^rar eck Mäklar Jin 

J J i I 



J J J 













fe 




• Grumla Jb/t JLM 




iF £lffa up din 






; r r 




J r r = 



Ock Jkdda de Jköna * fy-kT ~$cA 



3 i 5 



pr. 



Jä?/£ JCerrarna Jfras-Je .ra i Ja len* min tärer , 



^ SteLtaTTwdhuita Jirumjzor ^ch xnar^ande Jkor; 



Kr r r r fe 



i Snu Ja , le , j u, — dra de ; 



Sump . 



m 



^Kanden uti barmen, Malten under armen af Jin Ck-ftcr. 



= r r r r r r 



SE 



barmen , J{atten underarmen af Jn Cajtor , 




3 1 6 

JtnJaru 






rnh — hr 


Ii l.J 




r J;tt a 




ylas , J 
- 1 


H 


if-e# 


tt4 c 

< 








• 





fm*** 

döden 

b%r — 




r 


r^ 1 i 

vän .tar, ^ 


r 

flikar 
*- 




Jhärd , och 


il — : 

« pn. 

'TIT-tt-t 




-d 




*= 


— k— fr4 




■ 


©_ 


>. & 


■ — é j — ■ 

J r- 3 =s 


— -it-H 

*v 


i 1- 










Ä 


JkräÅi, 1 ^ 
■3:*. - K 1 




jrajf-aorrv j 


__| 










bil 

J 

: 1 , 1 




\ V V i 

ir den i 




./be än jpu 

i B 


t et dr 


1 








" 1 ■ 





317 



JKa / c/in Juny/ot , den drar diy c 



nu Oc„ 



m 



J i> N i N 



h ^ N i- 



£z ^/z.; J&z/tz ^z' J trän y ar, J/uny om 



fe 



^ä£t ^Jr. jfow di -na, Jbränyar J/uny om 



4 



I a=3 



1 a> HZ 



3 1 8 OSf?3f. 



ff 


fe 


IK J\ K jv Js^ 

J 

Mv-uu^rivi, Jtar au, och 


o 




f#9\ 












1 


blo^Jij <?ch Jintäen. och Jämn 
1- 


fe 




rum t7l 77£Av 


% * 

yf P$ | 


» t 

j — iU— i 








i — |l 


¥fi ■ ■ 

ar_ tet 

■ Vivi ' 1 


J —p 


zr /tät ak ^ 






»i r r 1 ii 


l 


i 





mö 

lefva Ju 


1 s ■ 




w/n c/m förset du kar ron^} j 




- 1 r— 




J *— t r 

K k i Ml- 


i 


pj . j -u 


Ju. 


i ' « 

-H S 


i * i 


■ y 3-1 j 

r 


^ 









319 



s iiante 





(t 


i jv.frr 


EJ lv v 1 


■Qi* 2 j 


1 1 

• 


- — c 

1 




J C t 

uZj u<li jer 1 


-é 9 - 




H; =*— • 


1 — 1 


4 


m 


\ \ \ 


±3 





f J , 3 


met ranÅip t 

T~ — r 




?7 it—bzrz Ji 


V< 




"-=*= 










i# 

väft ack i l 


^ru^/aric/e jl 


. j jljv ^ jw» - 
J ■ ' - F' - 








-t= 


-±sl — 




' 1 - 1 j 


! — — P — • 


Stra&eritai: Je 




i Jr r lr- 


• 1 4 |J 1 '■ 


| t 




IH P : J— * r F . P 


^ 


=$= 


i» r ' 


! / : 


I 1 1 


"1 f — f—- «— 

L .... --i— 


.^ar och 

=£=-. 


wär ä, krc 

^# 


/Lz> dal 


-3 : 

4^ 



320 



Jttarcfe 



Jh/iaShtd / Jay nu^hdjjör^ 




Jlömmer dit prä>l, dt ZniHertam cdijkräl, di- ; 



te 



«ä ock 



fa 



saft 



3^ 



^5 



1=1 



==1 



Ccrno 




/ 6z-diz oe>: 3kdJin . 
JU P 



*.dante 



«f Q fr- Vr W W »v , W 1 fe IT 


3 2 I 

T-W K — k — k — p 


JlcfchuadJ&r en u/el Åo/a! 


Jfrräckta ru-tcr >. 


4 J — • — -i- — J — 1 j J 


i-J — J — -X — J — L 





X X K K i W w K K i 


i* OfLthl/Z L£LP J/é 

Ut +44« fHV • f 

k j i j i 




m ' i. 
W f 


r* #- 3 ■ m 1 - 

faäfjä-ho -Ja , 












-ö* — 


r. 


^3 r j r : 




jZ € ^ — i 


— d L 

=flFfc= 




it* 1 5 


3! — 


Ir <<H * * H* — 4 L 

■ 'TT^H** ■ Ä B W— ' 








^ il 1 rj i 




^ J 1 i- 

iUcian Hämtar , 


vat-t&i tår. 






- J i 11- 



3 2: 



Mlegretto 



J$r<?der/ia Ja^rci väl uil/e ihland om, 



21^ 



it 



m 



k Is fr ]v \ Is 



■ 1 « ■ ~ 



y/a/en men intet cm krogen • jZUa de hitla, tii\ 



gg .Kaj i js ^ 



Sbrufowruif land \ Zörikfårcder , driX Ii — tet 



$r ' i ii' I i i i i i fr 



i* * 



jrand '. Mer hur de J2ulhz ock Årapa i Sand, 



t ■ 



i i l> g i I j i g i g r ii 



JkmJa, pd dör-rar ock luZ-ttz med kno yett, 



Nr 



323 



I g i g fr g I i I f i i 



Vlayla ock tum Ja med Jh^et i Aand , och, 



r Hyr g 



^ hcnaa och tand, 



0k -der JtointZjJlå, 



min &icka har ytömt mij 




1 > j > i r p i i i 



där tro jpen . Watt och day Jämt i 



324 



Ä^zr 1iL/a låg i Janyen ochjofmed 



lian Jen under Ö-ra ; Och infen mer än ÅroyarnJ(c£ Igfpa, 



? r i p 

r 1 r r 



■t 



Wyc&el-Ad - /vL . tanJ&r pä krcupen 3 rar 



J ... iK iv 



var det Ja it^/tJcm om nat-ten; Snutet Öl Jkns 



3t 



=3=3= 



//vv, nej irujpt en dr/yjpa vat^ten, . 



fe 



325 



1 1 1 g p ^ 



fe 



\vandra,tfcy på täcÅet , loy ock yic& , och hvifka vid de 



j 1 1 | | | 1 1 .K | É 



-dra* • UlJa JnarAa , Jros och Jf?arÅa f 



cres 



K £ 5 



^täc^et ö/Lver AufLtsud droy, JCrcjp in.un.der, 



m 



1 1 M t 1 1 | 1 t 1 1 



i 



„ . f p 

'/tzäz ^ dim -der vände Juf och loy . 



cres 

- Fredmans epistlar. 



326 



J/tarck 







/t/f. 


« V ä \ — 
1 i i i 


u— « v J v j 

1 — 1 ^ l j 

— 


'fU-la via qrtnd> 

r~1 j 




i 




* 



^ <ånfy/t$ilti?ä.t>ejn iejullerjtåjom mdedarv&l&nmifi. 

mm 



1 



i 



^4 ^ > f -J^g.^ g- * 'l * 

tr^4n~m$ö-ras ^imfkande, yaller. fyäpäp med ttft din 




m 



i/anÅaJ&r/eus lyfer i ^cmten bland ba/meåter, Jtdt dirÅ 





fonmdT^aJtö^ bzjtändiyt ' Army fänpar och \\ 



TT i 



327 



WarcAe 



Un -dan ur vä—gen,Je kur fäcfofserv 




I ¥med 'plumayer Jpan-^er puldyx —an tds alt llir undan. 




y \ Jmä mufta/cker trind ack röd- klamjniy tar J}*am Jinjtti/sinfs 




fhdlöjt. tÅtmJla^arn, kumlJr, Molliera Jramfår 

•^ C^ v 1 rrffa r fpf p r r f 1 ritt?? 




0 / 



328 




Jtenuetto 



_ ~-L Af • X 



=F=F 



JÄw? ^sl $/fl^or ti//t—na ren,, 
T?ä~aret JpeJar Jn& täckt, 



i 



□t 



? p r 

« /a fz#a£fi?efc mat -la, Jken , jKer ock mer 
&n-/h*m ri-/hv vid /jvar Jläkt , Minn och jtf-ftar 



% r j 



i ' r i r 



T f — « ■ — —T — f 

Jva^£ds,&6rt det for -/ar da -jras,Mclnen Jim ma 
Jit-l/b, J^ärr ask käl-lvr lru-/a , 0r—ren Jpelar 



m 



fvajm ock dimma, $ä~dar Se-kw 1/e.Aa Jtrimma , 
&0m~mar,Je —lar , iStm-den åt Jln &?de de— lar . 



j — + 



329 



fa 


— i 








n i hvarJpis , ~ 


fladdrar océ 


hdräs Jfiä-nor och ris t 










. Jh 


— i-^i — i 

c —kor vek ar 

j ^ i 

3 ! 


1 — ' «N ^> i 

J?^ — d 

1 — 1 — 1 — 


xn Uälditijfs jry -tan 



pgp j i t ; ; ; : g ^ 

ko -/tar. Jim med yfojf liiyy, dor^ 



fr 



133 



« — # 




33° 



Viuace 



1 M i ^ 1 1 1 ]\ 1 g g g j 




3 



3= 









nen til uäv/ierMfötfor y 

■u:. . r f r - i ki = 


^' / J%,or/ten-imn-ner So 
— i— t — - 


f. 


■ t» -a-*- — • JVW 1 1. j J ä ■ -4— 





OV*»^/. 3 3 i 



\\'.dante 

!! 


Moll-ber^ 
Skfontan 

Dl €P T T 


n 

. -i 


5f / JPaulu 
ites i kla* 


, — 

- r 

n / 




4 * 

l —é — *— 1 

med 
med 






1 • 


in 


fr p^JSJ 


s=4s= 




^ ■ ; 

^Jfader och a 
'■^kärlet i ha 

r. »rf» 


f un, Å 


W — Å 


i* T" 

-p — — j 


/kintröja l 
bred&enti J< 


} rurt, 
znd , 


tu 






=fc=R 






. Ochmec 






l un; 
ind ; 


f&öx-haridet i 


C 




— 








n— - 


=5*= 


• 


-re H ■ ; 

tlimxor.naJpr 


• 


^ gi£fia/itil Jenftret och c 
H ■ • É * . L . 


■ • 
fl 

frack* 










i 




B 


SkrufJa l 


'ucka 

Fff 




fr L *_y 


- 4j 


— "il r**- 



/71 / 






\ IV V - i 






—'• , 


en CaladjaL 


L_ . .1 
\ 


r-f—f 


— 1 1 

Ty dv. 
m J 


1 = 


|f,£ fr JS 


•< 

■k— I 

■ s=V— 




■ — L| 


^4 




■— ^ 

■N ,\ A J 










Xhcfyaft/ujen , a 

t-rff i 


e Tig .r i 

r_p r r> 


i i 


B 0 


ihP- 




t) 
















*—» 


— 1 — 

? åror. A 




#- — L 


dr,åeJän. Si 
■ P t r 


j.an/trtjzr, 

J . Js 

! nr-T 


^ 


U— i ! Ii 1 


1 -1 — 






. 




1*" H 


P= 

fr . 




ir,,r r r i: 

\T T i f | 


t=£=J 


s=f=t 


^^V' bordel 


Hr— 


i 


• 






J. \ VI 


t f f ' 
i . i 


EU i i 1 

4w den * 
0: ^ P K - 


Ii 

jö-ta-fte mor V 
Å 


i a 1 


inymarkJliL 

j r 1 




1— — i * u 


: J 1 


— — ^ 


U 

0 




N NiJ J 


t 


3 1 

if—ver, me 


■JUE.J» i 

Aléfoer, n< 
J p »',1 
h- 


»- -•- 


* p 


mera A/c 




in.! 



(eyreäo 



335 



0e~na~re JlfoilJ?erp- Åur är c/et Jk&z 
Jfisar är din Marpa, Avar är c/in /tält? 



P Pr— I P*i — i I», n 

yr IV Pr V \ v% 



\t JlÅmrcånkiff> ar Mufvai ock Jfor: Jfoarhardu va.ri&Jbara min 



Mftm É 



3t 



- — — . — — • — i — • ■ * s — b — 

wr.M Jfyfod.min&r,mwMrf7aJaa i>ar;£ä'r för/ar Årakhl om> 



; Bror. 

k 



mm 



B 



5^ oc/imLtJ^el, Ock éffiyJfreltefåirypZuipeU f/äy,Jfyn enJ/w. 



pekare ^lientacklän^,J^r??^^a fru/m ?Ur?ypIiriyeti plåru/. 



336 J<J?4<6 . 



Allegro 

k. 


Un-don ur vapen </e rumJ&rCuriri 
AdcAen ufi/u-JPad pä JfaMen Ccrdm 
kSLLi ^ r- 








— H-A 1 






-Ht — > - K 




m 

vä 

> 


-gmJ&é 
.len i 


L t 

Väljet o 


v fy \t 

4, tnnJtn/ 
chenJtor 


fåafcrtty. fåfå/iärhanJmäller i I 




f == 3 =: 

r 


« 

y% ^ 


■ 

»■ t — f 










|» y k 

LlanrStf-ter rak i 
fträru? dc/imedjCzäm 

r-"1 1 T~-- 


SadeinJa* 
viftar pä 


en £<i 


V- 


■ ■ a 


mm 




TT 


m 


i -* 




— •"^ 




riruprumfri A 




— hl 1 ? i 1 i 




fiarnwi 










i g. j »j 
lf/ frfifcfll 




m 

ät 




rhanaf och 













— i : — — i 


pi 


jin~n i 


K» 



337 







='/ k i^-ffr-: 


m£ n JVn ir 




Hh: (• r 


j — p — : — . u 




z / n / i — 


* ! ler^na J2cr. ^rij/tb/xjuet t&v > 

iU^ . : i - 


p&z/vi oarmen 


; ^-j r g 


• 

ii r |E 


>■ fr fr i 


yjwd af &ux$am, t * 




mer nan tar 


- ■ 

fr fr m f 




& t J ; 




) r f , 


fa-Jer &äckt, 





v », K 






flrimo VififJe — 


unda ki-ftosj & 


^= 


P 






■• 


- 


p 1 1 ^» 



338 



And 














'ante 




ii: 

r i/; 


V JU» 1 " 1 

* tetjfixl&era?^ 
*"fian i Jin ?? 
■ 


-e — 


c päJhind Sel 
ajöurtait mm 

"T T — 


|frfrb 1 — r— 




i i 






bälte Åfin 


nrfole 
ylifvet 




y > > i i 

lam päfrördtmd^är. 
r fo- ler ockföut,Stolt 




tän orn växlarn 
?t brinf armmo 






• 1 


i 

— N 


J 




■ ■ — 




> T-"* » - "« 

^ ^/ztt / muxd, ock kh 
flängt mdeniniitJom br 

'A ■ 0 1 


1 — i- 

ötr i 


en blom 
\ — 


ty* 

ma til 




H k 


l 


1 1 II 


■ 1— 


i ■ 

-4 1 — 


m 




■ t 






i \ 


? ocIiJl 


il Stod och 


m 

Jorpla 


te 

> ur tunnan 


— Vr 








-J — 








k 


i ■ ■ 


/yitlmo< 
.... 




* — ^ 

krm 
r 


fnmedt 
c 


IneMarmA 


rigpryadccAyul, me 
= — m- 


\ Hg 1 


— i — 


4- -é 


t-in 


X C 

-1 : r- _ 




i 

P 

J L 


a/, medjc 


^ndri^a Skenar 
■ |i > ■» | 

1 1 J- 





3 39 



M 

\lleyretto 



feg 2 i 


= É= 




■ 






v- ) a m 

J j? 


V— i — , 


1^ 


5 9 

f imr?7/zr i 

— J 1 




fl 

/Zä o ca t* 


8 1 




• 

fp 






4 




■ 



: Vattnet liAt en Jpeyel \ Småningom uf>—Md/er vind 



3 i rtPirJ 



cres 



/ ^ Ja/Lna Je -f e ^t 1t?im-f?etn JträÅs ock 

2 



i: 



51 



5 



fe fr f i i g É 



- 



Ol -le en kö—&ätJtar 



3E 



3E 



3E 



5 



5 



■Hr 

1£ K V N K 1 










?r/tin i 


cr Ca, -ji 


iJ:a,n <fi 


j-S— | 


ljuter u 


lf oc/i > 


mm 


>n 








■ 






i 1 



340 



JUIegretto 




ffliaebur förnyar ae yyuenéjfiyavArwpXaJerochtyar te 

t) m wm m i r. 

J?rålar uarjynj J&ftäPJia &fänÅa,i vaf^JiyMnJa^JampaacÅÅwhzocÅ 




i^■A^^l,^lJ^^J'>J'l^>^^^l^^;^ f> t 



1 f rnffrffff w m 



m m 



i i J J 



vattu _ Ä^/z . «£).• Xäftarna lyfte Jaanjar med Mäktande 



mm 



man J/el fjVeptun aarx/ar med aaffelkrinaOt 



manj/élfj\/e^tun dan/ar 



éééHé 



yaffilkrinyOfe — an 



E 



v TTT^KT 

Y^ , Jé/dtirnaJfrUa, lan/ar; Sin Jri-pa, ter fåm; få AärleÅs 



fa wi i j i 1 1 



34 1 



£ i fanJfamedé/ofiockkrati/ar fåd' JlnpeIcÅMm-an . Siirljcrna glittra 



p f 1 1 1 1 



jMJoma aitara, 



Hffii fyy a. Ulk Vidlått: ' Wat^lM!ÅärtäJy$& 




t 2Ll 



noner af hvarmjtytuni man. S%/tar ochäipi—dö-ner cm 













* 1 






nnJkn lilla 




äkrfMilj 


oner . 





















— Fredmans epistlar. 



il 

Jlarche 


^3 

Jrw 


i 

- 

^ 

< 


£ 


^^^^^ 

wajte en Cbnxert j?å, &re 




— 


=* 


- — 


:^=£ 


• 

m 




m-i = «■» — 

Jföut-tor en af— .ton Jen 

■>.J t 1 f a 


Sa -/en 


varJt 


a -ten,; 
, — af. 


\ 








tv & A Js : 




M 


— y 

1 ^ 


4= 


F p 




Jen, Jalt Ja, 


Ur- -d 


TT* 


-1-4 — 

ir 




« — 


1 




ku 


Urig ock rul—la> 


ur t 


f r 1 3 

ru —ten . 


\t hö 




\ | 

r 


i-iJSU 




i 


v Ml > 


e 

■c 

v-W- 






ÄJl - 


e 

4- 

=» — f 


tparutaf* 


fåf&gnr duetter \ 

-Al 




l t i 











34: 



g 



» » » C — T : 



f r r 



i 



3E 









y r |/ y 

'pH 




Air 




r 

f — f£ 


\ d 1 






3 v J 




m in i F l 










zto i 






dt' 

^ | M 


G 

g u 


«_ i_ 

X K i T 'i -ii 


\ tfarn acnklafypa jy—/trar-na fivarpa Jit: kria . 



ge 



3=* 



w -rf- 



344 



Andante 
jHoderato 









^* 




JU 

■d: s 


• 


; erta 


h/öder ! Jwtsi 


m 

h-' Jto. 



J-^ J É A K fe A ■ A 



JilZj.' Jay Je/t din Å/bnÖ Mall ack a% dir,- 



^jvymtjaf L>'r åur J^JccAi e rider r^ynj&efb-ma J$yn 

g ' i—ii ' • ' J J 1,1 



f 





■J-hAAkJ 








&■ 


-•I c 

•—i 


1 & 

'der/i-na / 


p 

tände* 




^Jitt hufvud fort kam 


valvler, 






„ - 


^— r — f— 





Ömt en annan Judar san-der, när i de Jälla längder M 



aÉ 



□ c 



f ömmes sor var Jt/n . Jwn yammsr Jvr var Jyrz 

j r J I J . J Me i I J I' 1 ' 



545 



f lejrretto 



Wid et Jtop Öl ack nä— fra 
JÖet jfdnJtn höjd Jtj Ja Jfrr_ 



|jj Su—/?ar fladdrar Jhil-let mörlt och plumpt; 
d/u -par, Jtt defi pr dl blir kallt ock dumt 



m 



- Velig. „ 

33^ 



3 : ^ ^ fo'—ra> 

t\ y » » » t 



%erjen,må 



fi — 2 


Jctlo 




jul ra l 


• T" 

» ■ 


vid & -o -len lian va Ac/erv^ 

^-f-f-r r r r == 



Eg 



pm 



i 



kȣ Jund 



i 



T 



■ ■ E 



0e#retto 



3 47 









rar 4 i x \ 

Sd Je 




mf/if ft/si 

1 


—T- 

' U.</L4t t/C f 1*4. '~* 

V-k — 


Ti fV P r 



£ ne^r^änjJda^Lven ccfi $ty?J$åj*et t?iednäk 



fet 



Jv j j J 

1 — *- 



ii 



f= 

J%ar en J&& bäd* trind ock trany, Som med Cordon 



3:W 



r r r 

flimmar och prålar meL-lan klo fets rnönÅa, Jftrany . 



348 



Marche 



JJ?56 



Mcä-beyniedJvartjlock ochJ!or,Jteci 
$e-$ra&-ta> hur kan mod-JfrldJtårfJDrar 

s fHiii p U r J 



y 4 V »F i »'*'jH > t»*^ i 

Slu^atvanrfuinaMarochftMÅ/kinrJkcrriJKed Zu/f-xrigt hårjvart 
ty? Avi la J\ias duken vid Avartåtjjted han -den fif Jö'r 



ISBE 



Hr 



ii 



^ Jtor;J£ans Jora dr Jfor j$rorJto—vUz> 3n 



Jotn en JtortJfans Jorp dr Jtor ^rarJto^vUx, 3ror;Jfanf 
3ro-Jle£jZär;J£ans änj[/tfu-tårS är örn oc/iJvår,Jfans 



■ 49 



<ftm 



m 



med Jln Jax, Jfon 



m 







iJ . JVi 


4=i 


i -K , 








1 F F 1 

ty/alt en fiand 


'f ! v r — 1 

Jand 



nu en Jbr~dom &tvjas VacAra J}&f f ^ 



i 



Vejtal i Attfoalm? i filt f^af. 



\7\fS7. 



f 

yresto 

9 


dl l ting ät 
Snzmdina 


* riatiatCtare 
dtoJlor;ja der* 
-rf *Tf 


radtochaj 
jy 

iharjaq/ri 


; ordt; Jffislat 
wrt. ja a 






n ■ 1 




— Ll— 


fårurde ock. 
remtyfochjj. 
' 


7kppadin!fti - 
? orrarna Jli- 


-pa; Min di 
„pa Jo au. 

.H. 1 


ihefripaht 
/Aalluti a 
P 


wrt^andujkafya 
aloppochfdrkta 

— #|» — r-Ä 


l± — 






— # 


a— ^ 


• 


ni/ det fre$ 
yerizm en t 
^ 


'rwer/aa int 
tuhet och/tel/ 


fW 

^/ mm/3/ 
Qjrånjlc 
—————— 


w J 


2 1 — 

— flj i 1 

Se på v 

3/>? dromp 


^—A^-i— 

tfå-dferi hur k 
✓ 

et med Jil/ui 


< * — 


-i i • - 


— 3 

• 








a/lflf/Lt>: 2, 

lf J Vt/ i / 

dtanfar, Ä 


• « l-fl 

i Jia dä/t vi 


m 

it gröna 
; d hänpji 


(erna 


7rUK'j JU 

bak; jty t 


chh^fmMM: 












L l J 1 

FP • 


fe 

hojiar i 

3- 


(.urz aen,jL 
granden;Ji 


or hur ha 




r afZ//atJoj 
Gr i yuft 
» 


7 och fä- lopp .1 




« • 







tfrombe 



1 



s 



m/ma t/ena ~re> JCurra jar tsäl* 







rv/as åty} 


varmare 




i — *j 




irrarMn 
• 






*é 


3 




4 * 
P 


- 


■ 






— t .. 

P 


fl 

i 





1 k KiJ A J\ A All 






-w E rrT 8 

Ä&f miy Alätnmerf^ 
/et ut&runnit, flq 


ylytjafjtämmeräi 
/et utrunnit , t 


nntmpåmin^l^ 
yjixsm enda, 




Le 

— 6 


= J L 





i fflina plana. tt~~~Jx~. /T* _° „„C,J 



k 



- K 5^7^- Xwdömftärpä aafiel minareter, 
H JtoLJuiny Alany.. J r j s 



^^^^^^^ 



jr <?^4 där haA om Söijkenliyyer doder J%tl-bera,ach!initt 
■ » ■ i i i il . 



B 



?■ hjerta i miy blöder. JClmyeliplinye/iklifijeti planj. 



r r r 



5 



35 2 



Jlenuetto 



fe l JjjPlalilJr § | g ^^IrtFi i 

fååfrman tay nu- din lufL>a-> * 
j ^ttira du liL.la £)u/i?a,/ 



fuyya dwAu/va ock i dinJhifiaJdanfa meddinM/mpk, gör 

ko \ T fp r ir r j ij^rr 



A »* f fj™ty*f Sjtyrenfvettzn a/di* /aXrl 
aralar dar t. dam. J J s J 



arätar dt 



SS 



ii 



l i l i J 1 i 



Valthornet hur det hackar. J&rduJVympkmedhvita 



3t* 



<{ntj i M a 1 1> fr fr fr fr t 

^ i^aÄzr med Avi fo A/ackar, Med är-fet cck Stran- 




dolle r,f af är Åär,$ur-dus dit irft fo — fär. 



r i 



i non 

*roppo 



W?60. 









Jful ku 


r 1 1 


Pi 

nu oc 
åt du 


/4 l/u-ger 
Arul/ar, 

\ i 









1 i s i 



^Och ur $a/kati Ju yer , J&äjfier J}o-pel, 

tiPar-teri in nu ru — Jar ; foajés JitLter 




f 



f 



i 



\ och Ja J2u^er Zlp^pä Jpelman Jer t 
ren ock Jnujar , fyzkstar mynt ock ler / 

t r - 



H 



I > Jv I A 



fortfen JL- lar / fetman ^r&Jar ; 



r r 'p 




I 



TCleckan är, om Jay ef Je^lar , £lfi.i?a el -ler mer. 




* .tu 



Jlenu 




art II J 




^ 


jV^j Jr 






Juz~ra Mar 
^_-p ? 


'/ A 


f f: 

^ nit handpå 

-t i_ 




,5^ 1 




d — 


■ö*#-t 


len* Jftir på $>asjiL — 
2 - Juzt TuiJ&interi j 
* p ? — r = p 


O — 

rVriri-i 


■■ 


Pr 

Van/a fy ock och 
i/U^JtraLerL 


^ — J- 
ff-f#r 










h 




- Hr r i* 

ärar / * 

-Ml"f -~f iif — -f— ^* 4 


} p ock dundra, 
* • - j g 


fff*H 


_ •- 


^ > Al 


JV Is l 




Sä 


.6 


it hi 

M 


in Md—le- J 

\ 9 




■* — ! 

undrt 


i 

i .. 
i 


t— 

? — r 


t. 


rfW 
















■y«#f — 


Xvemfomär &m? , 
r r \T "f— , 1 


kar. 

-• j*.^ j 


t 1 ' r =i 





5 ? 5 



wwtse 



"47cÅJin tuffiufi valkar i mund/JpringerÅrityydfitt Junderar 

"3" 



\7fil/kmi Ji/rkantfcrme—rar» 



^^^^^^^^ 



i 



i K ^&fyqför,S$ärmar och yaller 



m 



m 



i ^l^jf ramlar ntt denna ^^nd, Stolar.na ^utasåt väj 



m 



358 



Jlenuetto 



mm 



sm 

JÖan/a vid Valtham Jam tunafi-, tad 



3 



ga r t 



m 



j j i i j i 



tfassa, Jiamma på fåci-ler ack in -tet ha Åar 
klossa, J£al-la JZa^ra —ner ack £rejt?arfar föror 

m 



i 



Jla^ifözjiriaflprui din i/ufia fincr 



r „ r t 



5 



^ xU 







pj f ~p — 

oöi/z Aon/tar ^allcå^na a~pan ockJki 

■^J J j [j | 1 1 ir T > If T i 



zämsntt at 





j j j 










Hej j i 


Cemma. pä S 

TT — *-— 


«J .t 

^a-ler ack i 

■Jim 


r J 

T f 


1 r— 






[-= ■ d 









3 59 



« * « — G 



Zfalt-hor nen hörs 



Corno 



Strd-kar 









N 


»• -O 
i— £ 




Ht 1 






► »- 

4 




i « 

1 1 




=tp= 


NÄ 


-€ r - 



m 



Jfto- utfz^ pä j to -len 
m ±L m 



Stämmer £*i-V-leris , 



3Z 



jf Slår elet pä pi -pari järn mer pufia och. 



i 



rr^tffiMit-mtiii 



f 

&o-ker och puftar , 



un drar och ru/tar , 



, aric ker JLa L_ aersJAat 



S3= 



ef 



Muälfuer 0'lJcannan, 



3 6o 9V?6S. 















U17ZO 


fe 

Af Alf 


fz^tnei 


' 1 

ijivrom armen na 


1 — 


% mörkllå 






\ \ K 




! f fr 






Xc 


1 r ' -fc 

— — • — ^ E p 




otsartVäJt 
■ II- I-- 


> yr<Lm 
— e- 


V? 

r jåcvcor, 




j JV Js> -N Js| 


^i- H i MJ d ■ 


ig*? 

nå 

■V 


. .» i =t 


<£/ Staflet-ter pä. J&a> 

• » T - »— i 


rf C 1 






ÉÉi 


t>' r r 

ta* 




yr g= 

kommer a 
■Dt, .»t*" 1 0 






1 


ra det 


Ull 1 1 bJ 1 










=yf f 1 t 

blöder. yt 










|l J rl 

Wer.2- 




13.' " 1 




m 



36 1 



'ndante 



(fyr, p g g "FT fp ^" r i" t' P'~ P 



J£ fusarJto^tstfZj Jlt -ter där vid din tq£l& 
VärJt/tan y limmar ylad ech fyus*dull med flottar, 



N ock tvär/ ler otA nm^/ar med et Euft t& — J&fer. 



1 J~~3 J 1 — 1 










N i J 


1 


« 

1 i 









ffiäytiytdly endlällnlny 'jSrtsärl äya Ao—jer/ där derv 
£amfir JitMrJttwit^ocfiJfoperi/el bä-jer, hl ^-dar 



S 




% en J&rdirz na medjitllvm/terdat: 



^tf des ^rnuruiföt /om /uc. 



V P r 



3 62 W?G7. 



Jtarck 














Mountz^yororjpan 


i duna JkorsLm 








— \ — 


4* — w- 


— i 

-.g£ä 




ta. 


? Valthornet , Jo 






Stampa tak 


ocnålaxUidu* 




-t**i i. 




fl" i 


-n — a 


i . ■ i 1 


^ /• 

Sn 




d v r i" 

ai£ kras, ock 


g 3, r y ii j= 

/ta, e^ Jom en Jäs* 
r 1 k 


W. 1 - w .. * 


• ' . ..1 








tfal .ja mcuf. 

rJ--g. u ^ p p p 


i p |» 


min J 


1 ^t— 




u — 


- 1 1 — 1 , i 








Jla-jer^na i uran, Öp-?ja A 

:? ^r f f : 


Jl j\ j\ ■ ' ■ 

«>/ oc/i jfirundidu, är 


X- 




1 




— IV— tv 


9 — • 1 — 

I N F=3 J I 


Hr 


~\ V 

-Y—-1- 

/in hur 

A * -A- ä 


' — ^ — - 


-diy Jriflz och 


H ' i • 3 1 

Jtwd . 



364 C*/?69. 



Jhdante 
mofo 


m 


Iniftuftfzar.han lärtJuj buga, 

\ nr i 


; V f — ^hs 

tr/jvdrkrfyar Jtu,j?a 
ackmedJ&kriJkrapt 

— Hl « ■ 










J^irmdt 
Jlldriy A 


^ manJ 

1 n 


mjty^tödt 
förre a,j?i 

1 i 


z i en Capri. 


\\Å llT~iH| 

JCjebMntru 
-cl . JT 


— b 










• m j — * 8 1 

U 

nd! nu ^ran^ han öfver 

■a^ — p—+ — o p~ 




en Ja, där 








r -j g " r — j 1 g— 


kräparmor har J 


i-i 


■ — a ... a 

imel atk!Je pab 


"—g, i ^ | 

urlufen dryper af M 








r j- f ij r j'f 


fm fm.. 


-J l^-v-, 

A/afan taft med bli 


1 ,w 1 

mmoryuten Jk< 


inei" Jom en JoL. 

■ 1 s — ta 








: L W ra 





rr P * — 1 K — K — ^ — K t 1 k — k — k — K — T 




vy 4 j — j j j j - 

* : . 


öjt öf-Vtr o -ra, 

i i 


tfri 








— 1 


t — 

m 


• 


i glänta, fm dit 
Jyj 






E===£=E 




am ren hörs 


i *l ■ =1 

* ^ 3 

. k-. — x v v \ 


- 




1 


i 


T pinnarna rö-ra, <Z 
■J: 1 1 1 =T 




€■ 

i 


• 


5 i 1 






=*= 


j— 


■ 
• 

t 


ä ^tf-ton-rocLnan 


^/^* — Jer 


e 1 — 

-f^-- 1 H p- — 








—T- -J^X 


. ...1 

J 


-t Vägarna 




i — t 


va ylammaJCroq 
r. ta. 


'arnejfanima^ 


å 

t- 


rrr 






J— t 






-il— T 


*= 


• 


Jrp 


A 


■-eU 


fen L 

j ; 


E rf ; 

ana—Jen jrn 
^=3=1 


alt. 

c=E=M 



3 66 ov^r/. 



norttn 
















ZU-la>.'min 
r.. a . 






: f=— 








c) 






4= 




3r. r P p ■ 


• #■ 

-P — 


tis 


H=y=t 

é$é>lk> och \ 


t 

Vin? 


tl-ler ur 






-4 4— 


u r i* f ■ a a j f 

• 








feriitande . 




■ | ■ #J 

^IJerJråa^älLzn IrL 
























=É 


j-H-j 


s ' d • j>| 

öjzntis 

K * 1 5 


vädren* 

fr 


ned v (La 
p— 


"f 




m 










pé 




fåiomtnor och 

■'■^rX- . 


-■ — 

£ranris 
|"]T=p 


vällukt 




^ 

r; J9 






— F 

ses 










— F 


Tfl J 1? 


m 






y^ar* 




J L 


— • — i" 

i~da<t 


T V > 

i 




1 


-i 


m 









36*7 

















A~Ae aef JUi 

mt — i 






*pet? hi 


l . J 


- 




i. , . 













| | | >J K i i 



%iaé Jtolta Jfammar 



B g g g 



j Jon? JM rad i r^tj^ed Jrifka mad* An den lugna, 



I 1JTJ-JI J j 



j f PTC) - 

I VI- 



% 9 U 



kenJcrm yarjramtah* Ja,. Än på 

m 



wlian diken 



, 4 'i i^PPi 

| Åkrar rui? A-ke det yu^daml^t dej-sa änyar- 



'w/ni m 











—i 












=P=É 



3 68 



Jlndante 



stimmande S/ympft .' Mix firande- 



Ö—jfa>/ Stsäfirande Mirrm pd Sal—Jfrarna, 



jv b u J 'i; .u u. 



i k 



Åo—ya/ jfémJö-Ja J^r^faz/tem, kom nu, at 

b J 



/ et 



ty— 



Vid et Jmalt och tit — /läckt 



¥ 











i i 'ii' 

ljus* Semitens J 
■iWH ; : 




Wor-pke 


T? 
-US. 


^ — l i - 1 









pp 



i/j wjjii- \ u m T 

Juc- kan ren Jtängd , JPor ten tit Mu ten , 



u i 1 115 



369 




1 ij 1 i 



J&rjtriimftffå.jpe ~~ruk den /länyer pä, Jln Jpik>. 



Ff i > I J 



J^*/ Jorri-na in vid min Jta jT&e. 



M i- i 



1 



1 Jom-na in vid min Mti n 



m 



pp 



1 



37° 



JlUegn 



Xfi J v p. j \ j p tfi^r- & p i pr a 



&an iJaufeuillerna! JtolarnakuUrafaj/hiära i 



Narrarna kutt^ra; Jjoarkayio dierna fåuUrarrxdJblarna 



gjjj Ir^WiiJjJ EiJJ 'iiiJ Li^ 



i i > > i 



Salan är kommen pd jialn - £ran.ris Åriry Jkänke? 



Is 



fl-fi p i r 



* — * 



frumf är du ja In ? Jlnkarn på fanfan och tom Jtär flocal 




ffiJ^kii^lf/Ei Be Er | 



— -é- -&- 

JerjmfanrftférMnJpriäzrpchteL/er ner i kätJar Ji>alt 



37 ' 



É 



Minore 



Jlck ich &in ein e-lendjtri-der min Cbntract til 
: Jak Jckall al^le tåicker kränke , j?d Jc/i^lhu^Jerz 



j É i ii i 1 M \ 



en— 



te /?år, Jfeertr ein mahl Jak rnik Jer~pin~der 
re flinA,Jll—trtih pd min fiu/tru> tän>A& 



5 g f 



I! 



✓fe 



ar. 

trtnk 



Sc&mt 



— len, Jchtemmer fårinyt mir plecA unä f pmne 



17? 



Andante 



pip hh \ \ gjjl g g j 



Jlvz/ dina J&älat Åri/ydh, 

31 



ös 



q p/" 1 r 



s 



J ■ ]s 



j v i 1 1 



il 



f= 



din dröjas ungdom 





^ I j i j i , i i % 1 1 § g j> j j 



måJar. Jlin Son/ fior 0/ efifer Åur Jtrogarn 



Jkrälar fe på dm Jomdinfkrt-Jel a£md~lar; Jdm 



373 







f C-f ■, p -fe^;; 








rea 








lar. jk 


la — wtz!acv!rwan>au> U/cMty ar/ 

= , r r .<■ > Ffaa 


m 

i, 


^ssfcg— t 'i |i- 
i- — »— - _ _ 




— 1 L 


[ jQuf 


K K 1 | 

va 

p=i 


f i 




^ y4?/&/ Ock 




A i 


lv k k J 




fr j i 


4^s-"^ — i 


'fc kraft frän tfapAar /ana* et i 
» 1 1^ >. 1 1 












fe- 


1 1' 1 

et cZyr — &art 
i 1 J J = 


1 





^ — Fredmans epistlar. 



374 



Andanle 



Jlraita mina Sam cchvärmerSay tmndfmaf ér kdnr: 



Dl L 5 c 



JdenJmJ&r cckjpänrxr Jbra3uMj^t.An denmedfäntÅenJi 



3= 



■ ■ 



JlinförÅ/ci tår &ukon ock ka ff7 rocken af fru/ dam 



m 



JftjftzrtfiMmotWbtm 



-e- 



fukkm klä/er Ja kan tvi nar. Vn joo^co len, Jo! 



-i — • — i — g i 



* — i_ a 



Hö-retJrärytkanÅnipcnock rriedtruf^pipenf^miciIJnallock v 



f &dlccki/am 



. j n 



. ; j j 



375 



7^ 



'ante 







Se Mans ^ 
J^ar^ta / 


1 f • r i 

fer^aen hur ht 

M T i 


• 

■ 



' ^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^ 



[ IccJkartfarj^Arirup öronen jom pd en 



Aund. 



Med 




■ca 



t-U É I 1 1 I j j j i 



SE 



i Sto-ytt ^ napjentanpä. ArS-parn fir. Wie mats 




ST e — f 'L-Lf t I- — j~ 




376 



Andante 



9 77. 



jr rr H r r 1 

~1 1 1 . • 1 1 



SöernorrMj$r/lt£ra låd' vatten- * * / 



5 



i 



{gula $nma ka/tar äft^er k lappträn vd i fd-ar v i dJtrar^ 



£33 



J7o Jätten lu Jer med tas /ar cchÅlor , Jh/ltfomJtmjrm 



J}Jzatten lu ^r med Jas/ar cckÅlor; Jh/l&amJtån^i 

i r i r ii r jja * 



ijtt ar kiroc/thvi ner, Och fuldprti-ma — nen yå, 





l a. t- 

Arö^ar^mtr ylittmrkrinpJtosJan ock JM ner, 



j M I r 1J J i 

p 



377 



Jutaptfeppe hantur aUifflenaa in^um/laaamÅnapt%ml 



Jujtyéfeppe fiantur phjymfå in,$um/ltyamfimfå 
Ja/ Olj^ 



|»i J"3 J j_ J J J g a 3 3 

\ufta påpinfåmfleramm&fåib^ w£pä> ätr, 




i (> • j ^ — * ,^> * — * — i— • — 'j _ ^ T »* 3 z — z — L -*~ 

\ seJa<m^rfr^arm pruIäiMkpö£0c/i nä^mm^tAråfa -ivnkrwt. Jten. 




■ g^fe g? draga rfrdm ockJör cfmiJlty garn i — 




378 £/V?7Ä 











Jzenuetto 


M 
v:# 5 


- — 
i 

haran i 

iMonJIn 


luren tu 
rundel Jlu 

■ 

— é 


^ ' — 


rviy g . r 

pr j^r - i — u 

Å^tf Å#Ja 

nornajmiftjkijih 

- p ir»i 


lW*5-5 






1 i 






H— 1 — ! 


%^ 

fras -/ar 

— - 


■ r t 

tå 

Sortsan 


? ockkiu 
'dlinf lu 


tar 

tar,. 


ty v * 

larjha nu tiL 
Ihartmtn lift mi 

B I I 


— ip— 5- 

J!ut. 


\ \ . 
iff* 


i 


r t 


j— -■■ 
t . 

. p. _ — 


=tj 






Snart nu mitt i 


7i malas utrinner, Cfta 

rf QCfir 


f^T 




'adhanhm\ 

4*4? 




gitj^ i Fi f 






Ir 8 — 5 

Vat-ne, 

y^-p — = 


i ■ a 

f ^ 


■ 


pollrar i Jaran, i 
|J , J 1 




L^J 

det blank 
■ 




■J 






m 


^= 


1 ■■ • — 


Jvafcar , ä& planka, Jtel- 


> g j r 
i ■ 


^aulu.neri 

— rP 

p_ 


— 1 — £ J — - 


t^-i — 










p J . 

— 


i J 1 . 




k tum, oa 


>r r y i 

\ya/tars t/ut . 

i J -+M 


q J - , **= 




U ■ » " u — 



5^*80. 



379 



rtvrale 

















IP 


fet* 






j — ^ — 



källan en fu^zi day } Jfyzle^tar ur yra/kr rfl^abäddJlri, 



Ef Vt V 1 — ^ ^ 

'•n/dnad otAJmä fe-fiay . Oca ej frtandvtyltnp faffcrf Jiren fn - 




blandar 'får/m f JtrimrnanJeJkm/n emdmÅranfci Momnvrsval. fån 




^^> jU|J^p]„lQg j ii 



vlä-bar tmd w-kan/U~ fijal. 



3 8o o\rs/. 



Andantir 












— 9 

v-- 


m 




non!Frere!fri om e£ 




^- 


i — j — 






~ LJ ' c. 


m 

morket 
■9i - 






r urfiMoc/?* 


i — i-r-f - 

i i» i 

Ktpur i 


Jkd/.veln den Ifizr 


L 

i* 


X r 


=}= 


— k- 








et 


— i — 

till yrus ock klu 

r< " 'T 


tar. 

e— 


T 


r 

a i 


. L 












\J n - 


yy 

an-äe & 
i 


ilff Och tn 
t—~- 






rafiva - ren ^e!j 
i i > 


V; — 


-J ^ T 


il 


* 




m 

Mer a 
'éi 


k ^/>7 drufva ej / 


XI -*— 


.. ... 1 




- - v 


h i 1 


Il Q r l'l 






J — t 

ckhva 


h 1 =r 

frafftea äf-ver v. 




^ i r— t 


'i r 


l r 



KOMMENTAR 



Texten i föreliggande edition av Fredmans Epistlar 
följer den första, hos Anders Zetterberg, Stockholm 
1790, tryckta upplagan, även i den icke alltid fullt 
konsekventa stavningen. Uppenbara tryckfel ha dock 
här rättats. Dessutom ha pä nägra ställen läsarter, häm- 
tade frän handskrifterna, införts i stället för i trycket 
förekommande, otvivelaktigt korrumperade. Interpunk- 
tionen har pä nödiga punkter ändrats och varsamt kom- 
pletterats. Samtliga dessa olikheter mot 1 790 ars upplaga 
påpekas i kommentaren. Av varianter upptager kom- 
mentaren de i litterärt och innehållsligt hänseende vik- 
tigare. För varje epistel anges de handskrifter, i vilka 
den förekommer, och för varianterna, var de återfinnas. 
De handskrifter, som nyttjats, äro följande: 

1) Samling af Bellmans Poesier. Första Bandet. Fol., 
1 bd. »En skänk af Herr Academiae Secreteraren Carl 
Bergström till Sam. Gedner, Upsala 1803.» (Bgni). 

2) Fredmans Epistlar. »Inköpt af kassör T. Björ- 
lingsson, Boras, febr. 19 10.» 4:0, 2 bd. Bada voly- 
merna ha med större vinjetter prydda titelblad, det 
första bandets dock skadat. I vinjetten till bd 2: 
»Désiné par C: G: Roos Serg. aux Gardes le 20 Maii 
1772.» (Bjii). 

3) Bellmans Wisor (ryggtitel). Pärmstämpel: H: U: 
D: G: (= Hedvig Ulrica De Geer af Leufsta, gift 
med greve F. C. Dohna). 4:0, bd 1 — 3. (DGr). 



IV 



Kommentar 



4) Fredmans Epistlar dedicerade till baron Johan 
Diedrich Duwall. 4:0, 2 bd. 1 (jDwt). 

5) Samling af Bellmans Poesier börjad ar 176g. 
Ryggtitel: Bellmaniade. Ägarenamn å titelbladet: 
Ehrengranat. 8:0, 1 bd. (JEht). 

6) Hdskr. i grått pappband. »Skänkt till Kongl. 
Biblioteket 12 sept. 1871 af F. A. Ekmark, sekre- 
terare i Öfver-Int. Embetet. » 4:0, 1 bd. (Emk). 

7) Allahanda (ryggtitel). Ägarenamn å pärmens 
insida: Peter Jacob Hjelm. 4:0, 3 bd. (Hfm). 

8) Hdskr. i grått, marmorerat pappband. Sign. 
B9. Nyskriven titel å pärmens insida: Fredmans 
Epistlar 1 — 50. Stämpel: D G Nescher. 4:0, 1 bd. 
(NhrÄ). 

9) Bellmans Wisor, Fredmans Epistlar, etc.:a (rygg- 
titel). Sign. B: 8. Stämpel: D G Nescher. 4:0, 1 bd. 
(Nhr B). 

1 o) Wisor och Verser de fläste Bacchanaliske. Rygg- 
titel: Atskillige Wisor och Werser. Sign. B. 1. Stämpel: 
D G Nescher. Fol., 1 bd. (ffir C). 

11) Bellman, Skrifter, Schagerströms exemplar (ny 
ryggtitel). 4:0, 1 bd. (Schgm). 

1 2) Bellman, Skrifter, Af skr . af Völschow (ny titel 
å bandet). 4:0, bd 3. (Vhw). 

13) Bellman, Poetiska arbeten till ar 1772 2 (ny 
ryggtitel). »Testamente till Herr Doctor A. G. 
Wikblad efter undertecknads död. J. W. Åkerman.» 
4:0, 1 bd. (Åkri). 

1 Om denna hdskr. se Samlaren XVI, s. 143 ff. 

2 Under liknande titel utgiven av Klemming 1872. 



Kommentar 



V 



Samtliga handskrifter, av vilka möjligen DwlhA. 2 
samt delar av Schgm äro skrivna av Bellman själv, 
tillhöra Kungl. Biblioteket. 

För den av musikdirektören Patrik Vretblad redi- 
gerade musiktexten har använts Ahlströms sättning i 
1790 års upplaga. Vårt faksimiletryck efter detta 
ansluter sig så nära till originalet, att dettas plåtfel- 
aktigheter (små extra punkter o. d.) stundom följt 
med i denna kopia, ehuru man i möjligaste mån sökt 
att borteliminera dessa småfel. Av flera skäl ha inga 
ändringar i övrigt nu kunnat göras vare sig i not- 
trycket eller i den underlagda texten, utan har det 
ansetts lämpligare — för att i denna edition bibehålla 
originalets stilenliga typtryck — att dylika ändringar 
i varje särskilt fall göras genom anmärkningar i kom- 
mentaren. Dessa ändringar avse i första hand kor- 
rekturfel i originalupplagan, vilka i flera fall bero på 
dåtidens skrivsätt, som avviker från vår tids. Detta 
gäller närmast utsättandet av försättningstecken (kors, 
b, återställningstecken). Även har det visat sig svårt 
att i plåtarna ändra skrivsättet för förlängningspunkter, 
vilka i äldre tider utsattes på det ställe i takten, där 
det nya tidsmåttet inträder. Exempel: första takten 
i ep. 1, där basens halvnot är punkterad, men där 
punkten icke, såsom nu sker, anpassats tätt intill halv- 
noten, utan mitt under melodistämmans tredje fjärde- 
del. I tryckplåtarna hava dessa punkter blivit något 
större, än vad i modernt nottryck är vanligt; denna 
omständighet torde dock icke nämnvärt försvåra av- 
läsningen. En annan olägenhet i det gamla trycket 
I är, att bas- och melodinoter å de två systemen icke 
alltid äro satta rätt över eller under varandra i för- 



4 



Kommentar 



hållande till deras tidsvärden. Exempel: ep. 16, 
första takten i andra reprisen, där dessutom punkterna 
efter basens fördubblade g icke placerats rätt. 

Efterföljande kommentar omfattar, utom den mera 
textkritiska del, som ovan omnämnts, även en illustrerad, 
huvudsakligen person- och kulturhistorisk, vilken avser 
att göra läsaren närmare orienterad i den miljö, vari 
Epistlarna försiggå samt att beskriva de där förekom- 
mande föremål, seder och bruk etc, som kunna tänkas 
vara mindre kända för vår tid. Kommentaren är resul- 
tatet av ett samarbete mellan flera författare. Text- 
kritiken och de språkliga förklaringarna, vilka senare 
endast avse att giva upplysningar om för den möderne 
läsaren mer svårförståeliga ord, ha omhänderhafts av fil. 
mag. Ragnar Ekholm (£.) och musikkommentaren av 
musikdirektören Patrik Vretblad (Z 7 *.)- Amanuensen 
Ivar Simonsson (Sii) har författat de litteratur- och per- 
sonhistoriska samt topografiska uppgifterna. Den kultur- 
historiska föremålskommentaren har sammanställts av 
amanuensen Gunnar Mascoll Silfverstolpe QSe) med 
biträde av amanuensen fröken Hedvig Boivie (Be), 
som beskrivit musikinstrument och musiktermer. Varje 
not har försetts med författarens ovan registrerade sig- 
natur. De i noterna meddelade uppgifterna om källorna 
till Bellmans melodier bygga i huvudsak på upplysningar 
i Joh. Gabriel Carléns edition (Stockholm 1 8 5 6 — 1861) 
samt i Joh. Flodmarks Bellmansmelodiernas ursprung 
(Stockholm 1882). — Noterna hänvisa till sida i texten 
och uppifrån räknad rad, varvid överskriften icke med- 
tagits i räkningen samt för musikens vidkommande till 
takter. Såsom hel takt (första takt i episteln) räknas 
härvidlag även ofullständig upptakt och i analogi härmed 



Kom ni en t ar 



VII 



ofullständig sluttalet. ■ — ■ Dä ett föremal, en ort etc. 

o 

av den art att kommentering erfordras, förekommer 
pä flera ställen i texten, hänvisas i regel till noten i 
samband med dess första förekomst. Dylika hänvis- 
ningar inom kommentaren ha dock icke gjorts för de 
i Epistlarna uppträdande personerna; uppgifterna om 
dessa sökas, dä annat icke angives, i de noter, vilka 
anknytas till skaldens före verstexten ställda person- 
förteckning. Musikkommentaren har för varje epistel 
placerats sist bland anmärkningarna. 

Redaktionskommittén anhåller här att fä framföra 
sitt hjärtliga tack till de personer, som pä ett eller 
annat sätt underlättat utgivandet, främst arkivarien 
J. Flodmark, vilken med största tillmötesgående ställt 
sitt, med synnerligen värdefulla kommentarer försedda 
exemplar av Carléns Bellmansupplaga till förfogande, 
och brukskassören A. Stälhane, som varit utgivarne 
behjälplig med en mångfald räd och uppslag samt 
med korrekturläsning av text och kommentar. 

O 

Stockholm i jan. 1921. 

Redaktionskommittm. 



2G. — Fredmans epistlar. 



Titelblad. 

Se s. IX! Sergels porträttmedaljong av Bellman 
utfördes 1787. — Sentensen i den uppslagna boken: 
toto cantabitur orbe = han skall besjungas, prisas över 
hela världen. Citatet är frän Ovidii Amores lib. I, 
eleg. XV, v. 13. E. 

Blad 2, Företal. 

Redan 1772 hade Bellman haft för avsikt att 
utgiva en samling Fredmans epistlar, men först i 
november 1790 blev planen verklighet. I Stock- 
holms-Posten s. ä. n:o 266 ( 18 /n) annonseras Fred- 
mans epistlar för första gängen pä följande sätt: 

»Ifrån Musikaliska Tryckeriet är utkommet: Fred- 
mans 82 Epistlar af Bellman, Med melodierna bi- 
behållne sädane som Auktor dem erkänt, lämpade 
för Klaver och säljas uti Utters Boklåda för 3 R:dr 
Exemplaret; de som åstunda at få dem häftade, 
betala derföre särskildt 4 sk. » 

I följande nummer av samma tidning anmäldes 
epistlarna under titeln Litteratur: 

»Fredmans Epistlar (Stockholm, Zetterberg). — ; 
Man hade länge och förgäfwes wäntat en Uplaga 
af dessa Herr Bellmans Poemer. Utgifwaren af 
Musikaliska Tidsfördrificet med flere andre Musi- 
kaliska arbeten har äfwen, med utgifwandet af Mu- 
siken til nämnde Epistlar, hwilka jämväl fordrade 



Kom men t ar 



IX 



at tillika med den tryckas, upfyllt på en gång, 
både "Wittre och Musikaliske Amateurers önskan. — 
I alla afseenden är Uplagan wacker och wäl be- 
sörad. På Tittelbladet finnes Författarens hufwud 
i Medaillon förträffeligen likt, modelleradt af Hr 
Sergel och graveradt af Hr Martin. — Dernäst 
följer et Företal af Hr. Kellgren, innehållande dels 
underrättelse om afsi^ten och beskaffenheten med 

o 

denna Uplaga, hwaraf fortsättning tycks lofwas; dels 
om arten af Författarens skrifter; dels hwarjehanda 
critiska och litteraire reflexioner i allmänhet. » 

J. H. Kellgrens andel inskränker sig icke endast 
till företalet, utan har också sträckt sig till själva 
redaktionen. Förhållandet mellan de båda skalderna 
hade från början varit spänt. Kellgren och säkert 
många med honom hade icke först uppfattat bell- 
mansdiktens särart, han hade då troligen endast sett 
den i dåligt skillingtryck eller i avskriftsamlingar 
av mer eller mindre dubiös poesi och närmast hän- 
fört den till det slags litteratur, för vilket Hall- 
mans heroiska djurgårdsballett Casper och Dorothea 
var den mest monumentala exponenten, och som 
icke tålde någon bedömning av den »stränga smak», 
som var hans estetiska måttstock, och denna hans 
uppfattning präglar de hånfulla rader, som han 
ägnade Bellman-Anacreon i den första versionen 
av »Mina löjen». Angreppet gick Bellman mycket 
hårt till sinnes, och sitt missnöje gav han särskilt 
luft i en bekant dedikation till fru Charlotte Schrö- 
derheim : 

En Kellgren hvässt sin penna 
mot mig i stad och hof; 



x Kommentar 

Blad 2, Företal. 

göm detta för hans öga — ■ 
fastän det rör mig föga 
hans klander eller lof. 

Under det att Kellgren, troligen sedan han själv 
hört Bellman föredraga sina dikter, snart fått blicken 
öppen för dennes betydelse, hade Bellman mycket 
svart att övervinna sin ovilja mot den förre, trots 
att starka krafter i deras gemensamma vänkrets 

o 

verkade härför. Enligt vad Bellmans son sidenkram- 

o 

handlaren Adolf Bellman berättar efter en uppgift, 
som han fatt från faderns vän professor Blad, skulle 
försoningen ägt rum på en härför arrangerad mid- 
dag på värdshuset Klas på hörnet vid Liljeholmen. 
Bellman skulle här först med anledning av Kell- 
grens närvaro ha varit vid ett mycket dåligt humör, 
men sedan han i en improviserad dikt till den 
»stränge och orättvise häcklaren» fått sära sitt 

o o 

hjärtas mening, slöto de forna antagonisterna var- 
andra i famn, och hår skulle Kellgren ha givit 
löftet om ett företal till epistlarna. Eljest är till- 
komsten av den första upplagan av epistlarna delvis 
att betrakta som en förläggarspekulation av krigs- 
rådet och kompositören Olof Ahlström, som strax 
förut grundat ett nottryckeri, och Bellman erhöll 
aldrig något som helst honorar för sitt verk. En 
annan tradition, förmedlad av expeditionssekreteraren 
E. V. Westee, kamrat med Ahlström i Krigs- 
kollegium, uppger, att C. P. Lenngren, som var 
Ahlströms svåger, skulle hos sin vän Kellgren ha 
utverkat det från epistlarna alltsedan oskiljaktiga 
företalet. Sn. 



Ko ni men t ar 



XI 



Bgm (s. i), DGr (i: först i bandet), Dwl (is. 5), 
Eht (s. 94), Hjm (3 s. 176) ha ett av Bellman 
själv författat företal. Nedanstående text följer 
Dwl, dock kompletterad från övriga hdskrr, vilket 
anges i noter under texten. Några mindre, oväsent- 
liga skiljaktigheter upptagas ej. — Dwl har även 
en särskild dedikation till baron Duwall. 

'»Företal till Fredmans Epistlar. 1 
Läsare. 

Här ser da en Skugga af en Bacchi Hjälte, en 
matt rök efter en utblåst krogdanck. Hvem är det 

o 

menar du, jo det är Urmakaren Fredman, han som 
i sin lifstid varit äfven så allmänt kjänd för dess 
skickelighet att dela tidens lopp uti Timmar och 
Minuter, som för dess behändighet, att gjöra tiden 
till intet uti ett litet grönt Timglas med Finckel. 

o o 

Då han ännu dvaldes här i den Törstiga och torf- 
tiga Skröpligheten raglade han midt under de svå- 
raste förföljelser af ett oblidt öde likafult uti en 
ben-mogen lycksalighet ur Bacchi sköte in i Fröjas 
öpna Armar, och genom Öhlfatet samma väg till- 
baka igjen. Bränvins Tumlaren var hans för- 
träfFeligaste Böxsäcks Ur, och det prober-ur hvarpå 
han säkrast kunde lita. Under brist på Lyckans 
håfvor träffade han da^elieen sitt öfverflöd uti 
Bacchi gårdar och sitt fugtiga Sans-Souci uti Djur 
Gårdens frögderika Palatser. Men betracktom honom 

o 

nu Mine Läsare på den Elyseiska DjurGården vid 
Stygiska viken, som plöjes af inga andra Rodar- 

1 Ej i Dwl. Hjm har efter 'Epistlar': 'till dess fordna Bröder och 
Systrar. Till Läsaren.' 



xii Kommentar 

Blad 2, Företal. 

bitar än Charons gamla Färja, full med lik och 
benknokar. 1 Det är här vi få se hans utsvultna 
och hop-torckade vålnad försmägta under Nykter- 
hetens betryck. På detta stället föragtar han Lyckan, 
men här finnes ock ej den enda Lycka han sökt. 
Här höras inga Walthorn, här bakas inga strufvor, 
här finnes intet Höglands uti Pocaler med Pim- 
pinella 2 etc: Och de Clorissar som i hans sällskap 
anlände hafva ingen lust att bjuda opp. Och hvad 
värst är, som Uhrverck i evigheten icke behöfvas, 
så är ock den konst hvaruppå han lärdt honom en 
onyttig börda. 

Ofvan jord spelar han dessdo större Role. Bacchus 
är denna Hjälten för mycket skyldig, att låta dess 
minne begrafvas med dess Aska. Han framställer 
honom dageligen som ett exempel för sine Barn 
och uppmuntrar dem med dessa orden: Träden 
i Fredmans fotspar mine Älskelige, sa skolen i en gäng 
vinna Fredmans tihra, och edart namn skall liksom 
hans blifva fästadt pä Stoderne i mitt Tempel. 

Denna samling af Epistlar, till antalet 100, 

hvaraf till en början i:sta Tornen innehållande de 

25 första, utgifves, äro äfven så många lefvande 

vedermälen af vår Fredmans nitälskan. En*hvar 

som sett vår hjälte, igjenkjänner honom der vid 

första påseendet. De äro sammanskrifne under dess 

motgång till tröst och hugsvalelse för hans vänner 

och nu efter hans död sorgfälligt ihopsökte och 

samlade att icke något af en så dyrbar skatt måtte 

blifva den omilda förgäncreligheten till Rof. Skulle 
o o o 

1 = benknotor. 

2 Se not till s. 21 ! 



Ko m men t ar 



XITI 



det påsyftade ändamålet härigenom vinnas, som är 
att en bedröfvad kan vinna styrcka i sin svaghet 
och Ro i sin bedröfvelse, ärnar man i början af 
nästkommande Ar fortfara med utgifvandet af 2:dra 
Tornen, som kommer att äfven som denna inne- 
hålla 25 Epistlar och sä vidare framgent till dess 
antalet är uppfyldt. Endast att försöka allmän- 
hetens tycke har man äfven till prof lätit utgå en 
eller annan af dessa, som till Exempel Epist: till 
Bföderne och Systrarne pä Thermopolium, Epist: till 
Ulla Winblad, och den sinrika Episteln der man 
får se en skymt af Ormens pigor. I en Epistel 
upphöjer han vår Syster Caisa Stina och i en annan 
slår han driller för Lisa med stubben. Fader Berg 
och dess Viol hafva att tacka vår Fredman för den 
odödlighet de i hans Epistlar vunnit, och Gumman 
pä Thermopoliuni huru blir hon icke förevigad. 
Trumpen och blinder Gumpen är trinder sådant 
alt och mycket mera äro upplysningar hvarföre en 
Efterverld endast har att tacka vår Bacchanaliska 
Lärare Fredman. 

Du härliga Terra Nova i Gaffelgränden, dina 
gubbar böra åkalla Fredmans minne hvar eåne 
stop ifyllas och tömas och ingen Bal må ej 
eller hädanåt anställas på then Konungsliga Djur- 
Gårdenom att icke fader Bergströms Oboe med 
Gnolande stämma fäller 2 till Fredmans ihogkom- 
melse. Lokatten och Gröna Lund hafva likaledes 
blifvit kändbara af Fredmans Ährestoder som der- 
städes till Senaste efterverlden förvara hans be- 

1 »Du härliga... tömas och» ej hos Dwl och Iljm. 

2 = ljuder gällt, högt. 



XIV Kommentar 

Blad 2, Företal. 

drifter. Corp oval Molberg, Poeten Wetz, Broder 
Bredström med Horne:Ziraten, änders Wingmarck, 
Benjamin Schwalbe, Jergen Pucchel, Ulla JVinblad, 
Mamsell Spaas, Ormens Pigor, Ach! hur aren i alle 
blefne namnkunnige genom den slants var Fred- 

o o O 

mans vänskap behagat Låna Eder. » 

Efter företalet har Hjm följande distikon, vilket 
hos Dwl står på titelbladets frånsida: 

»Cum tam Venus quam Bacchus prostet in Urbe 
Cur Insigne suum non habet Alma Venus. 

Öven:» 1 E. 

Blad 2 verso. 

r. 2 vansklige = lätt förgängliga. E. 

Blad 3 redo. 

r. 9 ögnablicks skapelser ändrat från 'ögnablicks- 
skapelser' i 1790 års uppl. (i överensstämmelse 
med trycket i Kellgrens Sami. Skr. 3 s. 289). E. 
r. 1 2 bildning — fantasi, inbillningskraft (så ock blad 
4 verso, r. 6). E. 

r. 2 1 Anständigheten kom etc. återger en tanke av 
Helvetius: »Quand le bon ton para2t, le bon sens 
se retire. » E. 

r. 29 larf= mask, förklädnad. E. 

1 Citatet är hämtat från den på latin skrivande engelske epigram- 
matikern John Owen (latiniserat: Ovenus eller Audoenus, f. 1560, 1622) 
»den brittiske Martialis». Det återfinnes i hans Epigrammata I som nr 
139 och lyder där: 

Cum tam venalis quam Bacchus prostet in urbe, 
Cur insigne suum non habet alma Venus? 
d. v. s.: »Varför har ej den hulda Venus sin skylt, då hon lika lätt 
som Bacchus står att köpa i staden?» 

Bellmans metriskt felaktiga version har samma betydelse. E. 



Kom mentar 



xv 



Blad 3 vcrso. 

r. i 5 äfventyr == (sagor), historier. E. 

Blad 4 rccto. 

r. 1 4 betydande = uttrycksfull. E. 

Blad 5-6. 

Pagineringen saknas i 1790 ars upplaga. E. 

Blad 5 verso, Personerne. 

r. 1 Fredman. Urmakaren Jean Fredman var ett 
stockholmsbarn, född 17 12 eller 17 13, son till bi- 
sittaren i urmakareämbetet Anders Fredman och 
hans hustru Annika Malm. Av fadern utbildades 
han i yrket jämte en yngre broder Carl. I mot- 
sats mot denne stannade han emellertid inom detta. 
Carl, en rätt äventyrlig och lättsinnig natur, i viss 
män ett motstycke till Bellmans farbror konsuln i 
Cadix Jacob Martin Bellman, reste 1736 utom- 
lands och blev konsul i Neapel 1749. Sedan Jean 
F. den 3 april 1736 blivit mästare pä professionen, 
kunde han öppna egen verkstad, som hade alla 
utsikter till framgång. En betydande förmögenhet 
och ett gott anseende som yrkesman fick han i arv. 
Hus ägde han vid Göran Helsin^s o-ränd i staden 
och Norra Smedjegatan pä Norrmalm. 1741, sam- 
tidigt med att han vann burskap, blev han ålder- 
man, en heder, som han avsade sig 1745, men 
återfick 1748, blev 1745 hovurmakare och nådde 
över huvud all den ära, som kunde hända en ur- 
makare. Stadens förnämsta klockor, säsom Stor- 
kyrkans och Riddarholmskyrkans, ställdes av honom. 
Den 17 november 1745 gifte han sig med en för- 



vi Kommentar 

iad 5 verso. 

mögen, men tyvärr i 2 är äldre kvinna, lärftskram- 
handlaren Anders Holmgrens änka Katarina Lidberg, 
och detta äktenskap blev hans olycka, ehuru hon 
säkert icke ensam får taga åt sig äran att han blev 

o o 

epistlarnas Fredman. En långvarig och häftig pro- 
cess mellan makarna inför nedre borgrätten visar 
henne som en trätgirig och svårhanterlig Xantippa, 
men ställer icke heller honom i någon sympatisk 
dager. Efter hennes död 1752 är hans sociala 
sammanstörtande fullständigt, och hans borgerliga 
värdigheter berövas honom i takt med dem, han 
vinner inom Backi tempel. 1752 avsade han sig 
åter åldermansbefattningen, och ämbetets enda till- 
gång utgjordes efter hans förvaltning blott av en 
revers av honom själv, samma år måste han på 
grund av vanskötsel lämna Storkyrkans klockor, 
hans hus och övriga egendom måste försäljas, 1757 
blev han avstängd från Riddarholmskyrkan och sist 
fick han året därpå avsked från hovurmakarebeställ- 
ningen »i anseende till dess sjuklighet och andra 
honom mötande svårigheter». När han avled i 
»bröstfeber» den 9 maj 1767, hade han sedan 
länge varit känd som en arm och ohjälplig alko- 
holist. Bellman, som beskriver hans begravning på 
Adolf Fredriks kyrkogård i Fredmans 2Ö:e sång, var 
troligen med vid griften och har säkert ofta mött 
honom i livet. 

Framstående prov på yrkesskickligheten inom 
hans verkstad finnas att beskåda på Drottningholm 
och hos enskilda samlare. Sn. 
r. 3 Ulla Winblad var ett nom de guerre för 
en av stadens ungkarlar väl känd värdshusflicka, 



Ko mm en t ar 



XVII 



vars borgerliga namn var Maria Kristina Kiellström. 
Namnet Winblad hade dock till den grad slagit 
igenom, att det en gäng (1770) även förekom i 
mantalslängden, dock med tillägget »av misstänkt 
levnad». Hennes födelsedag var den 15 juni 1744. 
Fadern, artillerihantlangaren Johan Kiellström, här- 
stammade från Östergötland. Bägge hennes för- 
äldrar ledo av fallandesot. De hade flera barn och 
hemmet var utfattigt. Man kan sålunda tänka sig, 
att hennes uppfostran på det grövsta försummades, 
och tjäna passade henne tydligen icke, att döma 
av hennes kortvariga försök. Från 1765, då hon 
gav livet åt en dotter, vars fader var en överste i 
rysk tjänst, till 1773, då hon flyttade till Norr- 
köping, inföll hennes glansperiod, som sålunda sam- 
manföll med epistlarnas. Den 12 mars 1772 gifte 
hon sig med extra visitören vid Stora Sjötullen 
Erik Nordström, med vilken hon redan 1769 en- 
ligt epistlarnas uppgift bör ha varit förlovad, och 
året efter bröllopet blev han med hjälp av en 
versifierad rekommendation av Bellman sjötulls- 
besökare (= tullvaktmästare) i Norrköping. Hennes 
ryktbarhet följde henne även här, och i kämners- 
rättens protokoller ges ofta glimtar ur deras äkten- 
skap med trätor, fylleri och liderlighet. Efter man- 
nens död flyttade hon 1782 tillbaka till sin ung- 
doms valplats, och den 19 mars 1786 ingick »dygde- 
samma änkan Maria Kristina Kiellström» ett nytt 
gifte med hallrätts vaktmästaren Erik Lindståhl, 1 1 
år yngre än hon. Man torde kunna förstå honom 
att han redan året efter bröllopet »jämt och samt 
beklagat sig vara cdft med den samma Ulla Win- 

00 b 



xviii Kommentar 

Blad 5 verso. 

blad, som är sa väl i allmänhet som genom tryckta 
kväden för liderlighet beryktad», som det vittnades 
inför kämnersrätten 2 %o 1787. Han var t. o. m. 
husägare, och genom olovlig utskänkning bidrog 
hon väsentligt till att, när »vaktmästaren Erik 
Lindstähls kära maka», som det hette i döds- 
annonsen, avled den 20 januari 1798, familjen 
var smätt välbärgad. 

Traditionen förmedlar nägra enkla anekdoter om 
hennes sammanträffanden med Bellman av harm- 
löst innehall. Sn. 

r. 5 Fader Berg. J. G. Carlén uppger om denne, 
att han var »en mera allvarsam gubbe, men sär- 
deles fryntlig och uppsluppen, när han rätt kom i 
tagen», samt att han sysselsatte sig med skoflickeri 
och bodde pä Djurgärden, men dessa uppgifter har 
han tydligen hämtat frän Bellmans parodiska biografi 
i dennes tidning Hwad Behagas? (1781, n:o 2). 
De där omtalade personerna ha uppenbarligen haft 
föga med verkligheten att skaffa. Troligen var 

00 O 

fader Berg en gatumusikant. Det vanliga namnet 
gör det omöjligt att identifiera honom. Sn. 
r. 7 Fader Bergström var troligen till yrket be- 
sökare (= tullvaktmästare), ty hustrun till en sädan, 
krögerskan Sara Bergström, var av allt att döma 
identisk med Bergströmskan. Hon förekommer flera 

o 

gånger i polisens diarium, anklagad för att ha haft 

sina kroggäster sittande över tiden. Sn. 

00 

r. 8 Corporal Mollbergs fullständiga namn var Lorentz 
Mollberg, son till en skräddare av västgötasläkt med 
samma namn. Hans morbror var en förmögen manu- 
fakturist, tröj- och strumpvävaren Tomas Lundberg 



Kommentar 



XIX 



Of* I 749)- Slakten var välbärgad och hade utgre- 
ningar i Amsterdam, som Mollberg i sin ungdom 
besökte. Från denna resa förskriver sig troligen 
hans tyska rotvälska. Efter morbrodern ärvde han 
dennes fabrik (Hornsgatan 22), som han emellertid 
icke alls kunde sköta. I stället inrättade han en 
danslokal i sin lägenhet Grönlund. 1756 gifte han 
sig med jungfru Maria Elisabet Reich. De hade 
tre barn och hon överlevde honom. Genom oföre- 
tagsamhet och trassliga aftärer försjönk han i armod 
och detta tvingade honom över pä den militära 
banan. Han återfinnes sålunda 1762 som ryttare 
vid livregementet, och som rotmästare fick han 
1 769 rusthållet n:o 5 o Yttergärde, efter vilket han bar 
soldatnamnet Yttergrem Korpral tyckes han aldrig ha 
varit. Han dog den 3 mars 1772 utfattig, och sin 
släkt hade han dragit med sig[ i sin sociala misär. Sn. 
r. 1 1 och 23 Passagerare = person utan fast bostad. E. 
r. 1 3 och 17 Wmgmark. Christian och Anders Wing- 
marks borgerliga existenser äro mycket dunkla. Den 
förre, som möjligen liksom korporal Mollberg varit 
strumpvävare, beskriver Bellman i en parodisk bio- 
grafi i den av honom utgivna tidningen Hwad 
Behagas? (1 78 1). En sexårig skolgosse med den 
senares namn, son till en rusthållare från Skärfs 
socken i Västergötland, inskrevs 1741 i Stockholms 
trivialskola och fick då vitsordet »att han läser lilla 
katekesen väl utantill och gjort någon begynnelse 
med den större. Skriver intet särdeles. » Han blev 
placerad i klass V, men någon långvarig framgång 
på den lärda banan tyckes han icke haft. J. G. 
Carlén omtalar, att han hade klädstånd och hand- 



xx Kommentar 

Blad 5 verso. 

lade med begagnade åkdon, samt att han besatt en 
jättelik styrka. I slutet av 1700-talet funnos i 
Stockholm två tunnbindare, bröderna Carl Gustaf 
och Peter Wingmark, den senare ålderman (f 1829), 
vilka voro kända som starka karlar och väldiga 
supare. De hade tagit sitt namn efter sin hem- 
socken Vingåker. Bellmans vän Elis Schröderheim 
hade en kusk, som hette Wingmark. Sn. 
r. 1 5 jient-doitce, flöjtdus = blockflöjt, långflöjt, blås- 
instrument med vanligtvis 8 fingerhål (se bild!). 




Fleut-douce (blockflöjt). 
Nord. Mus. nr 7721 1. Längd 62 cm. 

Anblåses från spetsen. Tonen bildas liksom å tvär- 
flöjten (se not till s. 22 Flöjtraver!) genom att 
luftströmmen brytes mot en skarp kant. — Block- 
flöjten förekom under 1500- och 1600-talen i flera 
storlekar, från den högsta, diskantflöjten, till den 
lägsta, kontrabasflöjten. För att man lättare skulle 
kunna nå de nedersta tonhålen måste man anbringa 
klaffar å de största flöjterna. 

I England var blockflöjten — på engelska re- 
corder — ett omtyckt instrument. Dess benämning 
på franska, flute douce, har givit upphov till för- 
vrängningen flöjtdus. 

Blockflöjten ansågs svår att blåsa, varför den ju 
också vid 1700-talets slut fick lämna platsen åt 
tvärflöjten. Besläktad med blockflöjten är flageolet- 
ten (se not till s. 49!). Be. 

r. 16 Colling. Lars Colling var egentligen mera 



Ko m men t ar 



XXI 



bekant som pekoralist än som flöjtbläsare. Han 
skrev visor om mord och andra aktualiteten som 
han lät trycka, och uppvaktade vid passande till- 
fällen myndigheter och enskilda med hyllningsdikter, 
under vilka han alltid till sitt namn fogade »den 
till synen olyckelige». Troligen pä grund av detta 
lyte uppbar han ett kungligt gratiale pä 100 daler 
silvermynt. Colling var född 1730. Hans första 
hustru, spinnerskan Katarina Ekström, var supig och 
besvärlig, varför han begärde att bli skild frän henne, 
men hon dog strax därefter är 1772. 1790 fick 
han tillständ att ingå nytt gifte, och han tyckes ha 
uppnätt hög älder. Sn. 

r. 17 Urväders-gränd, där Anders Wingmark skulle 
haft sitt klädstånd, är en gränd i staden inom broarna 
mellan Myntgatan och Västerlänggatan, som alltjämt 
bär detta namn, vilket förekom redan på 1 500-talet. 
En annan Urvädersgränd finnes på Södermalm. Sn. 
r. 21-22 rundt har = runt huvudet nedfallande hår 
och sålunda ej hopbundet i nacken. Modet kom 
hos de höore klasserna i bruk med införandet av 

o 

den svenska dräkten 1778. Om frisyren se vidare 
not till s. 20 och 112! Se. 

r. 26 Petter Bredström är parodiskt biograferad i 
Hwad Behagas? (se s. XVIII!). Sn. ' 
r. 27 Norström. Sjötullsbesökaren Erik Nordström, 
Ulla Winblads triviale och satyriske make, kom 
från ett ganska gott borgarhem. Han var född 

v O O O 

1745. Fadern, trädgårdsmästaren Erik Nordström 
(*f* 1769), ägde den stora trädgård vid Hammarby, 
som kallades Fao-aens eller Nordströms trädgård (se 
not till epistel 55), och där bedrev han även värds- 



xxii Kommentar 

Blad 5 vcrso. 

husrörelse. Egendomen gick på auktion efter faderns 
död. Ullas man ägnade sig först ät sjömansyrket 
innan han 1771 som extra sjötullsbesökare defini- 
tivt slog sig ned pä landbacken. »Då mannen är 
nykter, har hon icke att klaga pä honom, men dä 
han blir drucken, är han ganska svär och elak», 
förklarade hans hustru om honom inför Norrköpings 
kämnersrätt 1777%- Han fick ett ganska ynkligt 




Bellmans födelsehus på J. G. Carléns tid. Rivet 1SS2. 

slut. Han avled 1781 21 /q i »fläckfeber» i Norr- 
köpings arrestrum, där han legat sjuk i ätta dagar, 
och tulldirektionen beviljade nädigt Ulla Winblad 
den vanliga begravningskostnaden efter mannen. Sn. 
r. 28 Danerska trädgarden, där Norströms far säges 
ha varit trädgårdsmästare, var belägen i kv. Rosendal 
i Maria församling, och där låg det hus, i vilket 
Bellman föddes (numera Bellmansgatan 24. Se bild!). 
Skaldens far hade dels genom arv efter sin mormor, 



Kom m en t ar 



XXIII 



assessorskan Katarina Elisabet Daurer (f 1743), dels 
genom att lösa ut sina medarvingar är 1744 blivit 
ensam ärare av egendomen. Sn. 

O O 

Blad 6, redo. 

r. 3 Kihlberg hette fullständigt Jonas Kihlberg och 
var ursprungligen en välmående bagare. Han blev 
borgare 1757, men han tyckes ha varit enfaldig eller 
kanske e^entlio-en fnoskig, och detta i förening med 
ett ohejdat supande åstadkom snart nog hans olycka, 
och han förefaller att ha blivit ett fullständigt svin. 
Mycket ofta stod han tilltalad för fylleri. »Ussel, 
går alla dagar överlastad med starka drycker», hette 
det om honom i 1770 års mantalslängd, och man 
kan därför förstå om hans hustru, som skötte ett 
litet bageri, ville skiljas från honom. När han 
en gåno- samma år stod anklagad för att ha legat 
stupfull på gatan, försvarade han sig med att han 
vore »så fattig, att han själv icke kan föda sig, 
utan måste hålla tillgodo med vad andra giva 

o o 

honom, och då han får brånvin utan att förut hava 
ätit något, så blir han så vanmäktig, att han knap- 
past kan gå». Samma år avled hans hustru, men 
tre år senare gifte han likväl om sig. Han dogr 
den 12 oktober 1775 plötsligt av slag, och södra 
kämnersrätten, som rannsakat om hans död, men 
] icke funnit något yttre våld, resolverade, att han 
skulle begravas »ärliga, dock i stillhet». Med full 
rätt nobiliserades han i Fredmans i:a san gr och fick 

o 

då namnet Adlerstop. Sn. 
' r. 7 Joachim Wetz. Förebilden till poeten Wetz 
* är säkerligen kamreraren Gabriel Wettz, av gammal 

27. — Fredinans epistlar. 



xxiv Kommentar 

Blad 6, recto. 

stockholmssläkt, en i alla instanser under 1700- 
talets senare hälft väl känd sakförare eller egent- 
ligare brännvinsadvokat. En halvstuderad karl, tro- 
ligen rätt sä oförvitlig, dock icke värre än att han 
1768 av stadens kämnersrätt dömdes förlustig rätten 
att föra andras talan, stod han i en mindre skriv- 
kunnig tid borgarna till tjänst i deras skrivgöromäl, 
det mä ha varit som advokat, bokförare eller till- 
fällighetspoet. Han, som kunde, om sä önskades, 
även författa sina inlagor pä vers, förekommer frän 
1750-talet oupphörligen i högre som lägre rätters 
protokoll, hade förmäga, som det en gäng sades om 
honom i hovrätten, att göra en process till ett 
»perpetuum mobile» och var en avg 1 ord hatare av 
allt vad förlikning hette. Benämningen instantie- 
trampare syftar pä hans vana att alltid vädja i för- 
lorade mal. W. avled 1796 i hög älder och ligger 
begraven på Jakobs kyrkogärd. Sn. 
r. 8 Hall-Rätten är egentligen en fransk skapelse, 
som till upphovsman hade ingen ringare än Ludvig 
XIV:s berömde finansminister Colbert. I Sverige 
infördes denna institution 1739 för att lätta på 
skråtvånget. Hall- och manufakturrätten var en 

o 

domstol, i vilken en lagfaren magistratsperson satt 
som praeses för sex bisittare, vilka representerade 
olika näringar, och under densamma lydde i yrkes- 
frågor alla fabrikörer i silke, ull och linne och för 
övrigt vilken manufakturist, som ville. Varje ar- 
betare, svensk eller utländsk, blott han var skicklig 
och av goda seder, kunde ställa sig under hall- 
rätten och arbeta antineen som egen mästare eller 
med förlag från andra, och rätten var skyldig att, 



Ko m men t ar 



XXV 



om han var arbetslös, skaffa honom anställning 
som gesäll. De av Bellman nämnda ^jfergen Puckel 
och Benjamin Sdiwalhe voro tydligen sädana ge- 
säller av främmande ursprung. Hallrätten hade att 
döma i förhällandet mellan arbetare och arbets- 
givare, som voro ställda under den, och den bru- 
kade vanligen icke, när det gällde att bestraffa 
försumliga och vanartiga gesäller, lägga fingrarna 
emellan, men ä andra sidan erbjöd den friare för- 
hållanden än hantverksskråna, med vilka den ofta 
rakade i tvister (se not till s. 37). Hallrätten 

hade sin lokal i södra stadshuset vid Götaatan. 

o 

Institutionen upphävdes 1846. Sn. 
r. 10 Fader Movitz. Fredrik Mowitz var född i 
Stockholm 172 1, son till en krögare Joseph Kristian 
Mowitz. 1 2 år gammal in skrevs han i Stockholms 

o 

trivialskola, sedan han visat sig kunna lilla kate- 
kesen utantill och begynt läsa även den större samt 
vara något litet skrivkunnig, varför han placerades 
i klass V. De lärda mödorna blevo emellertid icke 
långvariga, ty en tid därefter finner man honom i 
perukmakarelära. Snart lämnade han även hant- 
verket för att övergå i krigstjänst och 1741 träffas 
han som hantlangare vid artilleriet. 1752 blev han 
lärsappör och 1755 undersappör, som sedan förblir 
hans officiella titel. Han råkade emellertid ut för 
olyckan att bli skadad i tjänsten, vilket nödgade 
honom att avbryta den militära banan och som 
invalid fick han avsked 1763. Härefter börjar 
den av skalden besjungne Fader Movitz sin egent- 
liga verksamhet. Han försörjde sig sedan huvud- 
sakligen som krögare. En gång, 1776 ( 6 /0> fick 



xxvi Kommentar 

Blad 6, rccto. 

han böta för att han icke hade månadstaxan upp- 
hängd i sin krog. Bellman beskriver honom som 
konstnär. I varje fall var han en händig man, 
som kunde åtskilliga finare hantverk. Han var 
sålunda bl. a. bekant som paraplymakare. Hans 
glättiga sinne och popularitet som festarrangör äro 
vitsordade av traditionen. Han avled av »sten- 
passion» 1779 29 /o, och i hans utfattiga bo fanns 
främst en basfiol, värderad till 1 2 skillingar. 

Mowitz var aift två aång-er och hade i sitt första 
äktenskap tre söner. När han egentligen kunde 
hålla sig med fästmö är svårt att förstå, ty hans 
änklingsstånd mellan de bägge giftena 1752 varade 
fö 2a över ett halvt år. Den andra hustrun, Kristina 

o 

Zeder, överlevde honom. Hon höll krog ännu 
1790. Den låg då i hörnet av Norrlandsgatan och 
Stakens gränd, och troligen efter epistlarna kallas 
hon för konstapelsänka. Sn. 

r. 1 1 -1 2 Serlachii Vårblomma, ett pompöst och en 
smula pekoralistiskt diktverk, författat av Carl 
Serlachius, av finländsk härkomst, var troligen av 
Bellman känt i den gestaltning, i vilken det offent- 
ligen framfördes på en konsert i Orangerisalen i 
Kungsträdgården den 30 maj 1750. Då denna an- 
nonserades i n:o 2 1 av tidningen Stockholms Wecko- 
blad s. å., säges Vårblomman vara »et lof-qväde 
Herranom för thess skapelses och naturs under samt 
för hans milda försyn, och the åt menniskan betedde 
både lekamliga såsom ock andeli^a välo;ärnino-ar». 
De blivande åhörarna uppmanades att köpa var sitt 
exemplar (Lars Salvius, 1750, 4:0), där det fanns 
till salu hos sockerbagaren Petter Starck Hansson på 



Ko mm en t ar 



XXVII 



Västerlånggatan »ej mindre för thet härliga ämnet 
än för en fri och obehindrad tillgång til thet sammas 

o o 

af hörande » . 

Vårblomman är ett skapelsehistoriskt epos i 1 3 
avdelningar, försedd med lärd apparat och närmast 
inspirerat av Spegels Guds verk och hvila, från 
vilken författaren hämtat sitt naturvetenskapliga 
vetande. S. blev efter studier i Abo och Uppsala 
17 17 auskultant i Svea hovrätt och 1720 hovrätts- 
advokat. 1722 råkade han emellertid ut för vad 
han själv kallar sin »fatala period». Han blev 
nämligen då utsedd till försvarsadvokat för en 
kapten Anders Gyllenroot, som stod åtalad för 
högförräderi mot kung Fredrik och även slutade i 

o D 

galgen. För sitt sätt att sköta denna rättegång 
blev S. dömd att schavottera och till beständig 
landsflykt. Den skymfliga delen av straffet und- 
gick han genom flykt i september s. å. Redan 
tidigare hade han uppträtt som skald och bl. a. 
skrivit ett stort patriotiskt kväde Dråtte-Skald, av 
honom själv, som älskade offentligt framträdande, 
uppläst på gymnasiet i Göteborg 17 19 17 /s och 
dedicerat till drottningen, som sedan blev hans 
beskyddarinna. I Hamburg, dit han begav sig efter 
flykten, började han översätta Paul Gerhards psalmer 
och ett urval av dessa lämte eraa religiösa sånger 
gav han 1726 ut därstädes under titeln Christeliga 
FägneTimmar. Till denna var den första versionen 
av Vårblomman fogad. Aret därpå fick han på drott- 
ningens och prästerskapets förböner återvända hem, 
men hade där, trots att han alltjämt sysslade med 
from diktning, ingen egentlig lycka. I den stora 



xxvin Ko m men tar 

Blad 6, recto. 

branden i Stockholm 175 1 förstördes hans hus på 
Ladugårdslandet jämte all hans egendom. Några 
dagar efter eldsvådan fann man i askhögen 76 
exemplar av Vårblomman samt hans bibel full- 
ständigt oskadade, och norra kämnersrätten föranstal- 
tade en rättslig undersökning av det uppseende- 
väckande fyndet, som till fullo bekräftade detta 
mirakel. S. kunde med stolthet jämföra sig med 
Arndt, vars Paradis lustgård råkat ut för samma 
under. S. dog i armod 1754. 

S. hade mycket stora musikaliska intressen. Bell- 
man uppger, att Mowitz skulle ha komponerat 
musiken till Vårblomman, och denna berömmes i 
annonsen för. »sin egen angenäma och fägneliga 
melodie». Till den äldsta versionen av Vårblomman 
hade emellertid den bekante kompositören Georg 
Philipp Telemann (1681 — 1767), som S. råkat i 
Hamburg, skrivit melodierna. I företalet till 1750 
års upplaga berättar S., att han sedan fått höra »på 
instrumentet Dawids harpa kalladt en wiss aria 
spelas, hwaruti jag så kär blef samt för min del fant 
samma Aria eller Melodie till alla thessa ämnen så 
behagelig», att han kort före 1750 skrev om hela 
dikten på ett för denna melodi passande versmått. 
Hade S. hört »Mowitz' ljufva harpa låta»? Då dikten 
sjöngs på konserten i Orangerisalen, ackompanjerades 
den också av »then här tilförene ej så gängse och 
nu mellanklingande K. Davids harpa». S11. 
r. 13-14 Fröman. Denne, vars fullständiga namn var 
Anders Fröman, blev borgare som traktör 1772, 
men hade redan under sin tidigare bana, under 
vilken han var mantalsskriven som kusk eller sko- 



Ko mm en t ar 



XXIX 



flickare, hållit utskänkning, som egentligen skötts 
av hans hustru. Hon, som hette Johanna Lind, 
dog 1773, varefter man ej vidare hör av honom. 

Bensvarf vareträdgården, där han hade sitt trak- 
törsställe, låg i kvarteret Haren den mindre i Maria 
församling vid den dåvarande Besvärsgatan i hörnet 
av den s. k. Yttersta tvärgränd. Dess nuvarande 

o 

adress skulle ungefär bli Brännkyrkagatan 76. Där 
i trakten fanns synnerligen gott om krogar. Frö- 
mans näring övertogs 1773 av traktören Anders 
Theberg, vars fader, trädgårdsmästaren Olof T. 
(f 175 8), troligen anlagt trädgärden. Anders T. 
hade sedan 1762 varit traktör. När han avled 
1790, såldes egendomen på auktion efter honom 
och den kallas då »Bensvarfvars» (Dagl. Allehanda 
1790 26 /s). Där förklaras då ha »ifrån längre tider 
hållits en fördelaktig wärdshus-närinor» och den stora 

O ö 

trädgården, som inneslöt över 3,000 kvadratalnar, 
berömmes särskilt för sina präktiga fruktträd. Sn. 
r. 1 5 Gumman på Thermopölium. Kaffehus påträffar 
man överallt i de europeiska storstäderna vid mitten 
av 1600-talet i stort antal och redan i slutet av 
1600-talet fanns det även några stycken i Stock- 
holm. Under 1700-talet blevo de oerhört populära. 
1758 funnos i Stockholm 22 kaffehus, och 1788 
hade de ökats till 45. Innehavaren kallades kaffe- 
skänk, och vad han serverade sina gäster var van- 
ligen kaffe, te, choklad och olika läskedrycker samt 
framför allt tobak. Kaffehusen blevo särskilt om- 
tyckta samlingsplatser för politiska kannstöpare, de 
voro, för att citera en inlaga från kaffeskänks- 
societeten till Kungl. Maj: t 1757 15 /s> »ställen, varest 



xxx Kommentar 

Blad 6, recto. 

icke allenast ogifta sysslomän kunde om morgon- 
stunderna njuta tjänliga förfriskningar, utan ock 
resande samt rättssökande och ämbetsmän hava 
några publika rum, varuti de besynnerligen i våt 
och kall väderlek bekvämligare än på källare, varest 
endast starka drycker försäljas, kunna med sina 
vänner överlägga och rådpläga om sina angelägen- 
heter». Emellertid sjönk kaffehusens anseende under 
århundradet högst betänkligt, och 1766 kom kaffe- 
förbudet som ett hotande anslag mot dessa, vilkas 
innehavare då måste ändra sin titel till munskänkar 
och tröstades med rättigheten att få destillera brän- 
vin. Faran var emellertid snabbt övergående. I 

o 

»Sterbhuskamreraren Mulpus» har Olof Kexel givit 
en god interiör från ett stockholmskt kaffehus på 
1 770-talet. 

Thermopolium, egentligen på grekiska &£QfioTC(6- 
hor, betyder ställe, där man serverar varma drycker. 
Gumman hette Elsa Barbara Ekenberg och var 

o 

änka efter en kaffeskänk, som gjort konkurs 1770. 
Hon lär själv ha varit vindögd och ful, men hade 
vackra kaffehusflickor. På 1770-talet låg emellertid 
icke Thermopolium i Myntgränden, varmed avses 
nuvarande Myntgatan, utan vid Storkyrkobrinken, 
troligen i hörnet av Prästgatan i kvarteret Hippo- 
menes. I Dagl. Allehanda 1772 5 /io läses nämligen 
en annons, att »på Thermopolium uti Stora Kyrko- 
brinken äro trenne Rum, hwarest ingen Tobak rökes » . 
Denna frihet från tobaksrök måste ha varit en mycket 
stor förmån, ty i tidningen Stockholms Oordentlig- 
heter 1770 (n:o 14) omtalas, att »i Stockholm fins 
knapt något enda rum på de publique Cafte-Husen, 



Ko m men t ar 



XXXI 



hwarest en man ej ma storkna af Tobaks-Rök och 
wämjas åt den osnygghet, som möter Patientens 
alla fem utwärtes sinnen». Sn. 
r. i 8 Ormens pigor var ett vedernamn på ett trak- 
törsställe, som hölls av en man vid namn Gabriel 
Orm, vilken synnerligen ofta bytte lokal för sin 
servering. Han var av gammal soldatsläkt, vars 
medlemmar hedrat sia; som karoliner. Fadern var 
fältväbel, och själv skickades han tidigt till sjöss, 
men kom sedan i lära hos »kungl. munkockarna», 
frän vilka han fick ett förmånligt lärobrev 1744. 
Han tjänade därefter som kock hos herrskaper, bl. a. 
överståthållaren von Lantingshausen, men, som han 
besviken klagade över dessa inför magistraten 1752, 
ville de »i stället för kockar, dem de hittills brukat, 
numera antaga endast hushållerskor», och han kom 
därför på idén att »hålla näring med mat och dricka 
åt spisgäster», och s. å. blev han borgare som 
traktör. Han slog sig först ner i hörnet av Stor- 
kyrkobrinken och Helvetesgränden, där han 1754 
annonserade »spisning för hederligt folk emot bil- 
ligt pris». 1762 innehade han källaren Altona vid 
Drottninggatan, och i oktober 1763 öppnade han 
spiskvarter i guldsmeden Lampas hus Västerlång- 
gatan 1. Här eller kanske i Helvetesgränden, där 
han åter höll till 1766, var det troligen som Bell- 
man gjorde hans bekantskap. Sedan hade han sitt 
värdshus vid Norrbro och 1770 i hörnet av Mynt- 
gatan och Riddarhustorget, »hvarest man ackomo- 
derar herrskaper och hederliga spisgäster vid slutet 
bord». I oktober 1771 flyttade han till Gåsgränden, 
men två år därefter blev han tvungen att göra 



xxxil Kommentar 

Blad 6, recto. 

cession och avled för övrigt kort därefter. Han hade 
tydligen lämnat för stor kredit ät fänrikar och kor- 
netter, som voro hans vanliga kunder, och han klagade 
över »mänga olyckor och motgångar, som mig nu i 
mänga är övergått, varibland längvariga sjukdomar». 

Vad Ormens pigor beträffa, som givit hans trak- 
törsställen deras berömmelse, ha de liksom lokalerna 
i hög grad växlat. 1755 hette de Maja, Greta 
och Brita och höllo sig inom den mera respektabla 
åldern 27 — 40 är. Sedermera fann han det tydligen 
förmänligare att anlita en yngre åldersklass. 1760 
hette de Lisa, Greta och Brita, 1765 Maja, Lisa 
och 2 st. Anna och 1770 Brita, Katrina och Mar- 
gareta. Den av Ormens pigor, Caj sa, som särskilt 
omtalas i epistel 16, är kanske identisk med den 
sjuttonåriga Katrina. Sn. 

r. 19 Nu hvilar hela jorden, Haquin Spegels över- 
sättning av den tyske psalmdiktaren Paul Gerhards 
(1606 — 1676) berömda aftonpsalm Nun ruhen 
alle Wälder, införd som n:o 375 i 1695 års 
psalmbok 1 och i J. O. Wallins omarbetning som 
n:o 442 i 18 19 års. Psalmen har varit en av 
den protestantiska världens allra populäraste, och 
av den omtyckta melodien använde sig även Vår- 
blommans skald. Sn. 

r. 22 Tuppen var en liten krog på Skeppsholmen, 
i backen framför nuvarande Sjökrigsskolan. Den röd- 
målade stuga, i vilken denna låg, fanns ännu kvar 
på J. G. Carléns tid och var då boställe åt över- 
flaggskepparen (bild se s. XXXIII !). Denne hyrde 
då alltjämt ut den till restauration och dennas 
värdinna kallades fortfarande »Tuppan». Sn n 



Ko m men t ar 



XXXIII 



r. 23 Fyrkanten var en liten krog på Djurgården 
i ett kvarter, som ännu har samma namn. Sn. 
r. 24 Mor Maja Myra i Solgränd, från vilken 
Fredman tar sitt avsked i ep. 79 jämte flera ma- 
tronor, innehade* troligen en av de många krogar, 
som funnos i denna korta, från Stortorget ned till 
Västerlånggatan ledande gränd (om denna se not 




Tuppen på 1850-talet. 



tills. 197!). Där bodde verkligen 1780 en 40-årig 
kvinna, som hette Lena Caj sa Myra, hustru till 
en avskedad p-ardist. De höllo krog, vilket var ett 
mycket vanligt sätt för uttjänta soldater att för- 
sörja sig på. Sn. 

r. 25 Kohuätars Lotta = Lotta i Kolmätargränden. 
Se not till s. 74! 

r. 26 Lokatten var en sjömanskrog, som låg vid 
Stadsgårdens förnämsta hamnplats, den s. k. Sutthofts 



xxxiv Ko m m en t ar 

Blad 6, recto. 

bro, där roddarmadamerna även hade en huvudstation 
(se bild!). Från Stadsgården ledde de s. k. Lokattens, 
tidigare Munkens, trappor upp till Stora Glasbruks- 
gatan. Namnet fanns åtminstone 1720. Under 
fredmanstiden ägdes huset, där Lokatten fanns, av 




Lokatten på 1850-talet. 



segelsömmaren Anders Gode 1764) °ch e f tcr 
honom hans änka Maria Drager. Själva huset var 
stort och präktigt, vilket icke kunde sägas om 
krogen. Denna innehades emellertid icke av Gode, 
utan av källarmästaren Mattias Schröder (f 1780). 
Hans hustru hette Kristina Regina Mollberg och 



Kom men t ar 



XXXV 



var troligen släkt med korporalen. Taxeringslängden 
1767 uppger, att han blott hade en piga i sin 
tjänst, men som hennes namn ej namnes, kan icke 
angivas, om hon var Sophia pä Lokatten. Sn. 

Blad 6 verso, Underrättelse. 

I 1790 ars uppl. sta kommata inom parenteserna, 
alltså: Clcirin (Clarinetto,) Clarinett; o. s. v. E. 
Beskrivningrar å några av de här nämnda musik- 

D O 

instrumenten återfinnas nedan i enlighet med de 

o 

ställen, där de förekomma i texten. Se. 
S. 1. 

Ejj. I. Bgm s. 20, Bjn 1 s. 67, DGr 1 s. 35, 
Dwl 1 s. 9, Eht s. 120, Emk s. 32, Hjm 3 s. 163, 
Nhr A nr 37, Nhr B s. 40, Nhr C s. 18, Äkn 
s. 213. 

Överskriften Cajsa Stina, se s. XLII! 

r. 6 Friliga = visserligen, sannerligen (ty. freilich). E. 

S. 2. 

r. 1 2 aren J ändrat frän 'ären j' i 1790 ars tryck. E. 

Musiken till episteln nr. 1. 

Melodikälla ej funnen. 
Anm.: takt 13; framför sista melodinoten bör tänkas 
ett \. 

takt 1 7 ; med hänsyn till melodistämmans an 
i början av takten borde basens a i tredje 
fjärdedelen föregås av \\. 
Den med den äldre formen av repristecken, 
fyra punkter över varandra, försedda takten 
15 torde ej böra bisseras, dä den följande 
takten 1 6 änyo repeterar samma text. 



xxxvi Ko ni m en t ar 

Musiken till cp. nr. i. 

Angående utförandet av de sa ofta förekom- 
mande jför-slagen i melodistämman, erinras blott 
därom, att de undantagslöst äro langa, d. v. s. icke 
inkräkta pä den föregående utan pä den efterföljande 
notens tidsvärde. Den senare mister av sitt ut- 
skrivna notvärde vad förslagsnoten enligt dess ut- 
seende fordrar. Exempel: a) i ep. nr. i. 



ep.nr. 2 



— utföres E!äE=zEj^S— eller b ) 
• ^fe^ ^M; utföres ^fe=i=^^ 



Härav följer, att ackompanjemangets ackordnoter 
mäste anslås samtidigt med förslagsnoten, som erhåller 
accenten; jfr a) l V. 
S. 4. 

Ep. 2. Bgm s. 16, Bjn 1 s. 55, DGr 1 s. 28, 
Dwl 1 s. 11, Eht s. 117, Emk s. 26, Hjm 2 
s. 364, 3 s. 158, Nhr A nr 10, Nhr B s. 32, 
Nhr C s. 41, Schgm s. 186, Akn s. 87. 

5. 5. 

r. 1 o konstigt = konstfullt. E. 

r. 16 hillrar = tumlar om(kuli). E. 

S. 6. 

r. 6 Confonhtm = stråkharts. E. 

Musiken till episteln nr. 2. 

I de s. k. »Bellmans poetiska arbeten till ar IJJ2> 
(se s. IV!) uppges melodien vara en marsch. Melo- 
dien, meddelad i nämnda arbete, skiljer sig föga från 
den i 1790 års upplaga. V. 



Ko m merit ar 



XXXVII 



7. 

y. j. Bgm s. ii, Bjn i s. 31, DGr 1 s. 16, Dwl 
1 s. 14, Elit s. 107, Emk s. 15, Hjm 2 s. 365, 
Nhr A nr 5, Nhr B s. 27, Nhr C s. 28, Sch gm 
s. 232, Äkn s. 211. 

r. 6 Cadauce = vilopunkt, uppehåll i en musikalisk 
sats, där den spelande utför en bravursats å sitt in- 
strument och såmedelst utfyller den av komposi- 
tören för detta ändamål anbragta fermaten. Fermat 
^ betecknar att den not eller paus i ett musik- 
stycke, över vilket nämnda tecken stär, skall 
hällas en viss ej bestämd tid över dess egentliga 
värde. Be. 

r. 8 Engageantcr = garnering av linne eller spetsar, 
hängande ned från underärmen av kvinnodräkten (se 
bild s. XXXVIII!). Engageanterna kommo i bruk 
i det franska modet vid 1600-talets slut och bibehöllo 
sig till slutet av påföljande sekel. Även i vårt land 
utvecklades, särskilt vid 1700-talets mitt, en stor 
lyx i denna dräktdetalj. De i överflödsförordnin- 
garna upprepade gånger (bl. a. 20 jan. 1746 och 
26 juni 1766) inryckta förbuden mot att bära 
»tråd- och silkesspetsar öfwer en tums bredd» synas 
icke ha länt till någon vidare efterföljd. Se. 
r. 9 Sultan — plym eller uppsättning av plymer, 
använd som hårprydnad. Ordet betecknade väl ur- 
sprungligen ägretten å turbanen, vilken från den 
orientaliska klädedräkten upptogs i den europeiska 
under rokokon, men fick med tiden en allmännare 
betydelse. Den, under Gustaf IILs tid använda, raka, 
uppstående plymen å militärhatten kallades sålunda 
sultan. — I början och medlet av 1800-talet före- 



Porträtt av drottning Lovisa Ulrika med engageanter och girandollcr x 
målat av Lorens Pasch d. y. 1768. Tullgarns slott. 



Ko mm en t ar 



XXXIX 



kom sultan även i betydelse: klädning eller kappa 
av visst snitt. Se. 
S. 8. 

r. q Nhr C: Hwar uti sin flicka fattar. E. 

r. 20 SamtL hdskrr utom Dwl, Hjm och Akn: Eldar 

kring i mörkret ljunga. E. 

Musiken till episteln nr. 3. 

Melodien är enligt Carlén hämtad frän musiken 
till en gammal menuett. 

o 

Anm.: i takt 3 i andra reprisen bör melodistäm- 
mans b i första och andra fjärdedelen med 
ett streck vara förbundet med understämmans 
d. Jfr tvä takter senare! V. 

S. 9. 

Ep. 4. Bgm s. 14, Bjn 1 s. 48, DGr 1 s. 24, Dwl 
1 s. 17, Eht s. 113, Emk s. 23, Hjm 3 s. 155, 
Nhr A nr. 8, Nhr B s. 2, Nhr C s. 26, Åkn 
S; 35- 

Överskriften Dwl: Till Syster Anna Stina hos Fru 
B åars. E. 

Anna Stina hörde till systrarna pä Lokatten (se 
ep. 1 1). Sn. 

r. 1-2 1790 ars uppl. saknar komma efter Musi- 
kanter och efter Tuggbussen. E. 
r. 6 Änglar och Hjärtan; härmed avses antagligen 
bakverk i form av änglar (putti) och hjärtan, vilka 
brukades som tilltugg till brännvin eller öl. Se. 
Buska, eller buske (antagl. av latin: posca eller 
pusca, d. v. s. en dryck av ättika, ägg och vat- 
ten) = färsköl, ej färdigjäst öl. Under äldre tid 
# synes ordet ha betytt öl över huvud taget. Sedan 

28. — Fredmans epistlar. 



XL Kommentar 

S. 9. 

Olaus Magnus redogjort för det i Norden på 1500- 
talet brukliga förfaringssättet vid ölbrygd, tillägger 
han: »Denna dryck kallas på götiskt mål buska, 
enär den liksom befriar människan från en hel skog 
av klämsel och förstoppning. » (Olaus Magnus, 
Historia om de nordiska folken. Översättning av 
1545 års Romupplaga, Uppsala 1 9 1 6, 13 bok, 
kap. 26). Se. 

r. 10 hundra Tapeter I de enklare bostadsrummen 
på Bellmans tid voro väggarna, om de hade någon 
beklädnad alls, vanligen klädda med målade eller 
tryckta papperstapeter, hopfästade av lösa väder — - 
en anspråkslös motsvarighet till de tapisserier, de 
sidentapeter eller de med sammanhängande dekora- 
tion försedda vävtapeter, som de förnämare rummen 
ståtade med. Uttrycket »hundra Tapeter» torde 
möjligen kunna ge vid handen, att väggbekläd- 
naden i det rum, där episteln spelar, utgjordes av 
en mängd klistrade tapetbitar av olika slag. Ett 
dylikt sätt att dekorera väggarna synes verkligen 
ha förekommit. Lorentz Peter Hoffbro, vars namn 
]u förekommer på flera ställen i Fredmans epistlar 
(t. ex. i nris 44 och 62), hade till yrke att med 
träformar mönstra blad, som han sedan färglade för 
hand. Han kallade sig brevmålare och hade icke 
privilegium på att måla tapeter. I jan. 1747 in- 
lämnade han till hallrätten (se s. XXIV!) en skri- 
velse, ägnad att skydda honom mot misstanken att 
han fuskade i tapetmålarnas yrke. Det heter där, 
att »som det ringare folket torde bruka sådane bref- 
målerier till väggbonad», han fruktade »det Tapet- 
makerieme kunde £Öra honom . . . något hinder och 



Ko m men t ar 



åtal» i hans yrkesutövning. — Tapetmåleriet spelade 
en rätt framträdande roll i konsthantverkets historia. 
Det torde ha stått i sitt flor under tiden 1740 — 
1780. (Se Mila Hallman, Målare och urmakare, 
flickor och lösdrivare, Stockholm 1907, s. 139 — 
194, ur vilket arbete ovanstående uppgifter om 
i Hoffbro äro hämtade!) En av epistlarnas huvud- 
figurer, Fader Berg, var ju tapetmålare till yrket. 
— Om Hoffbro se vidare not till s. 143! Se. 
r. 13 1 790 års upplaga saknar komma efter Hej. E. 
r. 18 Dwl, Eht, Nhr B, Åkn: Vi lefva af kjärlek 
och dö utaf vin. E. 



Musiken till episteln nr. 4. 

Enligt uppgift i »Bellmans poetiska arbeten etc. », 
skall melodien vara en kontradans »Kild». Den 
är även använd för ep. nr. 8 med någon ändring. 
Anm.: takt 13, basens bägge a böra vara förbundna 
med gemensamt skaft. 

takt 15, basens andra 8:del saknar skaft. V. 

[1 //. 

r 

\Ep. 5. Bgm s. 3, Bjn 1 s. 2, DGr 1 s. 1, Dwl 1 
• s. 19, Eht s. 97, Emk s. 1, Hjm 3 s. 143, Nhr 

A nr 1, Nhr B s. 1, Nhr C s. 3, Schgm s. 242, 

Akn s. 122. 

j Överskriften Terra Nova »Det berömda Terra 
: Nova», som Bellman själv kallade stället, var en 
redan på 1600-talet bekant sjömanskrog i hörnet 
j av Gaffelgränden och Lilla Hoparegränden, eller, 
■ som i äldre tider var det vanligare namnet, Vargs- 
I gränden. Från dess fönster hade man utsikt över 



å 



XLll Kommentar 
s. ii. 

Skeppsbron. Namnet häntyder på gäster från lång- 
väga sjöfärder under upptäckternas tid och åter- 
finnes icke sällan som namn på fartyg. 1720 över- 
togs krogen av skeppsklareraren Jochim Schachou, 
en skeppare från Stettin, som genom sin svärfar, 
skepparen Magnus Hardt, ärvt egendomen och genom 
köp samma år av det i söder till Pelikansgränden 
gränsande grannhuset utvidgade lokalerna. Utskänk- 
ningen var troligen en viktig sida av skeppsklarerare- 
verksamheten och Schachou hade även tillstånd att 
destillera brännvin. Sina rättigheter försvarade han 
med framgång, då 173 1 det stora slaget drabbade 
Stockholms krögare genom deras minskande till 600, 
och han dog som en välbärgad man 1754, var- 
efter hans änka, Katarina Hardt, fortsatte rörelsen. 
Hon avled 1775 och under sina sista år hade hon 
icke själv skött hanteringen. Bellman uppger att 
Caj sa Stina skulle varit krögarens dotter. Scha- 
chou var dock barnlös. Hans änka biträddes i 
rörelsen av sin systerdotter Anna Stina Liskou, som 
möjligen kan ha varit den avsedda. 1788 inköptes 
det gamla stället av sjömanshusdirektionen och fick 
sålunda alltjämt tjäna sin gamla publik. Bland 
dess ännu bevarade inventarier från 1 700-talet finnes 
ett bårtäcke med de broderade bokstäverna: »Jag 
kommer från ett brusand' haf på rätta glädje- 
stranden», och en sannskyldig glädjestrand hade 
Terra Nova nog sedan länge varit för långväga 
resenärer. — Denna epistel är den enda, som har 
den parodiska epistelformen fullt genomförd. S11. 
r. 8-9 Gutärinter och Ökpheser äro travesteringar av 
aposteln Paulus' adressater Korinter och Ephesier. 



Kommentar 



XLIII 



Dylika bildningar äro i tidens parodiska litteratur 
mycket vanliga. I Klintbergs Nya småsaker (I, 
s. 38, Sthlm 1768) förekommer sålunda formen 
»ölosoph» i Grafskrift öfver en stor ölosoph. Sn. 
r. 1 8 Jiättja = lättsinne. E. 

S. 12. 

r. 3 Bgm, Elit, Schgm: Stälta Basuner förkunna var 
lag. E. 

r. 4-5 SanitL hdskrr: Stirra och gapa 
i, Och rapa. E. 

r. 5 flåsa = flänga, rasa. E. 

r. 16 Samtl. hdskrr utom Dwl: Sup min Theo- 
phile ... E. 

Theophilus (jfr ep. 15!) var en tysk skomakare- 
gesäll. Namnet är parodiskt valt med hänsyftning 
pä den man, till vilken evangelisten Lukas adres- 
serade Apostlagärningarna. Sn. 
r. 17 Damascus skulle enligt J. G. Carlén ha varit 

1 en liten bukt i Saltsjön. Troligen är det bara ett 

1 godtyckligt namn, valt i bibelparodiskt syfte. Sn. 
r. 1 9 Damascor, här gissningsvis en grov förvräng- 

' ning av dame-jeanner, d. v. s. stora glaskärl, över- 
spunna med korgflätning, vilka användes för för- 
varing av syror etc; i medelhavsländerna brukas 

' de även till förvaring av vin. — Om Damascor 

' se s. LII (stöfletter)! Se. 

i 

\ Musiken till episteln nr. 5. 

Enligt »Bellmans poetiska arbeten etc.» skall 
J melodien vara hämtad frän en sång: »Alt sedan 
( Bernhardus (han) kom til vår by», vilken sång 



XLiv Kommentar 

Musiken till ep. nr. 5. 

återfinnes pä. flera ställen i de uti K. Bibl:s hand- 
skriftsaraling förvarade visböcker från 1700-talet, 
t. ex. i ett band Witterh. Sv. Sami. nr. 52: Miscel- 
lanea, Tom. II, sid. 218, under nr. 312. 

Ifrågavarande visa har till rubrik: >Dispute 
emellan en Mor och des dotter. » 

Enligt Karl Warburg, Det svenska lustspelet 
under frihetstiden, Göteborg 1876, sid. 104 är 
visan författad av H. Brandel (f. 1739, d. 1828) 
och hör till ett divertissement av honom: »Bernardo 
Desperato, et litet Divertissement på Elisabeths 
dag», antagl. från år 1762. V- 

S. 13. 

Ep. 6. Bgm s. 4, Bjn 1 s. 5, DGr 1 s. 2, Dwl 1 
s. 23, Eht s. 98, Emk s. 2, Hjm 3 s. 144, Nhr 
A nr 2, Nhr B s. 37, Nhr C s. 3, Åkn s. 36. 
Överskriften the Galimater parodierar bibelns »the 
Galater» möjligen i anslutning till »gallimattias », 
prat utan mening eller sammanhang. — B/n, Dul, 
Nhr B och Nhr C ha 'Galgmatar(-er)', eg. väl »de 
som mata galgarna», alltså »skälmar» över huvud 
tao;et. E. 

Djurgården omfattade icke blott den ö, som nu 
vanligen ensam går under detta namn, den forna 
Valmunds- eller Valdemarsön, utan också hela om- 
rådet öster om staden ut till vattnet från Ålkistan 
till Blockhusudden. Mot staden var detta avgränsat 
genom det s. k. staketet, och tillträde till Djur- 
gården fick endast ske genom särskilda portar eller 
vid bestämda hamnplatser. Vid dessa ställen funnos 
alltid krokar. I äldre tider var området reserverat 



Kommentar 



XLV 



för slottet. Den gamla Valdemarsön har sina egent- 
liga nöjestraditioner från drottning Kristina, och 
1658 befallde Karl Gustaf, att där skulle anläggas 
en lustgård. Sedan gammalt hölls där en ståtlig 
djurpark. Med frihetstiden började en mera bor- 
gerlig epok. Stadsbor begynte söka sig ut dit. 
Kring ett betydande skeppsvarv uppstod den s. k. 
Djurgårdsstaden, och större och mindre närings- 
ställen vuxo upp. Genom den egendomliga mellan- 
ställning, som området intog i administrativt och 
judiciellt avseende, skapades möjligheter för ganska 
lösa sociala former. Enligt kungligt brev av 1 738 8 /9 
hörde Djurgårdsstaden, Blockhusudden, Valdemars- 
udde och Ladugårdsgärde till själva staden, under 
det att resten låg under landsrätt, Danderyds skepps- 
lag. Mellan stad och land rådde tullgränser med 
åtföljande livliga smugglingstrafik. Dessutom hörde 
den talrika hov- och jägeribetjäningen under sär- 
skild rätt, den nedre borgrätten. Att det kunde 
gå ganska hett till härute, förstår man av slotts- 
kansliets förordning 1760 15 /3, att här skulle till 
undvikande av våldsamheter från löst folk och 
insmuggling av brännvin patrulleras med skarp- 
laddade gevär. På 1760-talet funnos här 36 trak- 
törer och krögare. Dessutom höllo de s. k. dj ur- 
gårdsvakterna eller jägarna, som voro tio stycken, 
samtliga krog, och deras torpställen äro en vanlig 
miljö för epistlarna. Jägarna hade 1755 förlorat 
sin rättighet att bränna brännvin, och då de oupp- 
hörligt besvärade regeringen med böner att återfå 
denna, blevo de 1763 vid högt vite förbjudna att 
någonsin mera besvära i detta ärende. Traktörs- 



XL vi Kommentar 
S. 13. 

ställena pä Djurgärden voro ännu pä Bellmans tid 
i allmänhet ganska obetydliga, och Fredman sökte 
sig vanligen till de minsta. I tidningen Stockholms 
Oordentligheter (1770, n:o 11) ges en rätt drastisk 
bild av förhällandena härute: »Naturen har gjort 
Djurgärden til et af de wackraste ställen i Stock- 
holm, men naturen har ock ensam gjort sitt till: 
konsten har icke bidragit nägot hwarken til fägring 
eller beqwämlighet. Byggnaderna äro mäst usla 
emot det de borde wara pä en sä wacker belägen- 
het. Rummen äro smä och laga, samt de ställen 
fä til antalet, där hederligt folk kunna fä rum 
och bli serverade. Derföre är där ocksä ofta ganska 
trängt, och et större sällskap mäste ej sällan be- 
ställa mat förut eller ock fara bort.» - — Med »hin- 
sidon» är nog icke, som Carlén tror, avsedd nägon 
närmare lokal orientering, utan ordet är troligen valt 
för den älderdomliga formens skull. Siz. 
r. 1 1790 ärs uppl. saknar komma efter Bröder. E. 
r. 2 heho = hälsning. Bibelstil. Jfr I Esra 4: 17 
»Frid och helso»! E. 

r. 7 1790 ärs uppl. saknar komma efter drick. E. 
r. 1 3 salopp (av franska salope, egentligen slinka) 
== rundskuren, vanligen ärmlös kappa av siden 
eller annat tunt tyg, oftast försedd med kapuschong 
(se bild s. XL VII!). Den bars under 1700-talets 
senare hälft sommartiden som ett lätt överplagg. Se. 

S. 14. 

r. 7 £o/ = bord; r. 16 fjälar= fjärdar. Bellmans 
stavning äteraer dialektformer, sannolikt uttalade med 

Dö * 

»tjockt» 1. E. 



Ko m men t ar 



XLVII 




Porträtt av Cath. Eleon. von Schulzenheim med salopp, målat av Lorens 
Pasch d. y. 1777. (Ur Sixten Strömbom, Lorens Pasch d. y. Sthha 
Norstedt & Söner 19 15.) 



Musiken till episteln nr. 6. 

Melodien återfinnes i Rousseaus sängspel »Le 
devin du village», där den utgör slutrondon »Allons 
danser sous les ormeaux». 



xlviii Ko m m en t ar 

Musiken till ep. nr. 6. 

Om nämnda sångspel anför J. Flodmark (>2fc/A 
mansmelodiernas ursprung», s. 12), att det gavs i 
Stockholm den 9 feb. 1758 av den franska teater- 
truppen, som vistades härstädes 1753 — 1771 och 
da uppträdde i Bollhusteatern. I nämnda arbete 
anför han även originalmelodien i de takter, som 
Bellman använt; andra reprisens nio takter har B. 
slopat. 

Anm.: takt 2, före sista melodinoten bör tänkas 
infört ett % 
takt 6 analog. V. 

S. 15, 

Ep. 7. Bgm s. 28, Bjn 1 s. 98, DGr is. 50, Dwl 
1 s. 24, Eht s. 129, Emk s. 46, Hjm 3 s. 99, 
Nhr nr 16, Nhr B s. 29, Nhr C s. 30, Akn s. 37. 

r. 6 blödig = ängslig. E. 

r. 13, 15 1790 års uppl. saknar komma efter dig 
och påminner. E. 



Musiken till episteln nr. 7. 

Enligt uppgift i »Bellmans poetiska arbeten», s. 
29, skall melodien vara »Chére Annette, recois 
1'hommage». Denna melodi återfinnes i partituret 
till op. »Annette et Lubin, comédie en un Acte 
en vers par M:e Favart», med arietter och vaude- 
viller, vilkas ackompanjemang är av Blaise. Melo- 
dien återgives av Bellman i nåcrot förändrad form 
— vilket f. ö. kan säras vara reo-el i fråga om 
B:s lån. Mera i enlighet med originalmusiken har 

o o 

Envallsson använt melodien i »Kronofogdarne », 
där dess text börjar med »Men min herre, 



Ko mm en t ar 



IL 



säe hvad ifver». — Originalmelodien finnes in- 
förd i Flodmarks a. a. s. 15. V. 

S. 17. 

Ep. 8. Bgm s. 18, Bjn is. 59, DGr 1 s. 30, Dwl 
1 s. 27, Eht s. 1 1 8, Emk s. 28, Hjm 3 s. 159, 
Nhr A nr 1 i, Nhr B s. 38, Nhr C s. 44, Schgm 
s. 136, Akn s. 43. 

r. 14 1790 års uppl. saknar komma efter dig. E. 
r. 1 5 entnchaqiier, entrechats (av ital. intrecciato) = 
lätta luftsprång med snabba korsningar av benen. 
Entrechaquen förekom redan som konststycke i den 
italienska renässansens dans och var ända inpå 1700- 
talet en mycket omtyckt, i olika »positurer» varierad 
figur i yrkesdansörernas prestationer. Så småningom 
upptogs den även i sällskapsdansen. Se. 
r. 1 7 fataler = otäck, obehaglig. E. 

S. 18. 

r. 3 Bgm, Bjn, DGr, Dwl, Emk, Nhr A, Nhr C: 

Heij, i fult flygande jucka (Eht, Nhr B, Akn 'picka', 

Hjm 'winka', Schgm 'sucka') och nicka, jucka 

(dialektord) = guppa. E. 

r. 6 Samtl. hdskrr: Spy in i helfvite. E. 

r. 7 1790 års uppl. saknar komma efter dricka. E. 



Musiken till episteln nr. 8. 

Melodien: se not till ep. nr 4 (s. XLI)! I nr. 
4 är dock andra versraden 8-stavig, men i nr. 8 
endast 4-stavig, varför de övertaliga sångnoterna 
måste övertagas av »Corno», som här har en kort 
ritornelh V. 



L Kommentar 
S. 19. 

Ep. g. Bgm s. 7, Bjn i s. i6, DGr i s. 8, Dwl i 
s. 30, Eht s. 1 o 2, Emk s. 7, Hjm 2 s. 361, Nhr 
A nr 47, Nhr B s. 33, Nhr C s. 37, Åkn s. 28. 
Överskriften Bgm, Eht: öfver Caffehus Fruen på 
Thermopolium Boreale och hennes Jungfruer. — ■ 
Bjn, DGr, Dwl, Emk, Nhr C, Akn: Till Systrarna 
pä Thermopolium. — - Nhr A: Till Bröderne och 
Systrarne på Thermopolium. — Hjm: Sanct Bell- 
mans epistel till Systrarne på Termopylium[!]. E. 
r. 1 Bgm, Eht: Skönaste {Emk: Kiäraste) Systrar, 
bröder ... E. 

r. 2 Fader Berg ej med kursiv i 1790 års uppl. E. 
r. 5 Näsan, Samtl. hdskrr utom DGr, Emk, Nhr A: 
'Hjärnan'. — DGr, Emk: 'pannan'. E. 
r. 1 5 Lona ej med kursiv i 1790 års uppl. E. 
r. 18 Puckel ej med kursiv i 1790 års upp- 
laga. E. 

ö 

r. 20 fukter = kaprioler, åtbörder. E. 
S. 20. 

r. 1 Ducriner, Du crains, Ducrainger (av franska 
du crin, av tagel) = stoppningar av tagel, fiskben 
eller dylikt, som användes på framstyckena, ärm- 
uppslagen eller rockskörten av mansdräkten för att 
ge denna en elefant form. En förordning; av den 
5 okt. 1 74 1 förbjöd införsel av »Du Crains» och 
överflödsförordningen av den 2ojan. 1746 stadgade: 
»Sammaledes skola jämwäl alla Styf- och Stopp- 
ningar så under Bröststycken, som under fram- och 
bak-Skörten wara förbudne. » Oaktat dylika förbud 
synas de högre samhällsklasserna rikligen ha använt 
sig av ducriner. Då överenskommelse år 1767 



Kommentar 



LI 



träffas med en entreprenör om förfärdigande av nya 
dräkter åt kammarpagerna vid hovet, stadgas i kon- 
traktet att »Råckskiörten skola wara med Ducrain- 
ger» (Klädkammarräkning 1767, Slottsarkivet). Se. 
r. 2 hårpiskan eller stångpiskan = det av ett band 
hårt omvirade, ned på ryggen hängande nackhåret 
eller den motsvarande delen av lösperuken. Modet 
att bära stångpiska infördes av konung Fredrik 
Wilhelm I i preussiska armén år 17 13 och upp- 
togs några årtionden senare även till den svenska 
arméuniformen. Till civil dräkt blir stångpiskan 
knappast riktigt vanlig i vårt land förrän under 
Gustav IILs tid. Den bars dock av eleganter 

o 

långt tidigare; sålunda ingår den bland de fran- 
syska extravaganser för vilka »Den svenska sprätt- 
höken» avhånas i Carl Gyllenborgs komedi med 
detta namn (1737). - — Det möter stora svårig- 
heter att skriva kapitlet om frisyren i 1700-talets 
svenska modehistoria, då bruket härvidlag synes ha 
växlat starkt inom olika samhällsklasser och olika 
åldrar. I stora drag torde dock utvecklingen kunna 
tecknas sålunda. Den långa, yviga allongeperuken, 
som införts under Karl XI:s tid bibehöll sig i stort 
sett till framemot 1750. (Prästerna koketterade 
dock med dylika stora peruker ännu på Gustav IILs 
tid.) Håret, resp. peruken blir då mindre med 
en eller flera lockrader vid öronen och hårfästets 
kontur i pannan framhäves starkare. Nackhåret 
hölls i förstone vanligen inneslutet i en hårpung 
av tyg eller läder och senare ombundet av en 
stor rosett i nacken samt fritt vällande ned åt 
ryggen. Detta mod avlöstes så av bruket att 



ii Kommentar 
20. 

bära stångpiska. Jämsides härmed användes även 
efter 1778 s. k. »rundt hår» (se s. XXI!). 
Om frisyren se även bl. a. noter till s. 3 1 och 
112! Se. 

r. 5 Bgm, Dwl, Eht, Hjm: Rapar i (pä) noten. — 
I Bjn, DGr, Emk, Ahi hör 'Rapar i noten / Skrapar 
med foten' till strof 1 och 'Grinar mot Solen / 
Pinar Violen' till strof 2. — Nhr A, strof 1: ropar 
i noten, stampar med foten. E. 
r, 11 Bjn, DGr, Dwl, Emk, Akn: Hela weckan 
fulla. E. 

Mellan tryckets strof 2 o. 3 finnes i Bgm, DGr 
(särskilt inhäftad) och Eht följande strof: 

Hurra, betrackta fältskiärs gesällen, 
Twälfatet bläncker när wid Mamsellen; 

Han swingar sig sä gjerna 

och talar i chirurgien. 
Tungan arbetar, rullar i Truten, 
Sladdrar på Tyska Polska besluten. 

Till Danmark tros han sig ärna, 1 

Till Wiborg ell' till Stettin, 

- - - Rycker på nacken, 

- - - Tycker polacken - - -r 
Snart borde hinna winna Berlin. 
Men i det sama, se hwad han gör, 
Alt ger han öfwer, surkol och smör, 

Flottor, wind och wäder 

Fästningar och tillbehör. E. 

o 

r. 1 5 stöjletter, stibletter, damasker = stickad eller 



1 Så DGr, Eht och ursprungl. Bgm> där det ändrats till: 'Till 
anmärk han sig ärnar.' 



Kommentar 



LIII 



vävd beklädning för benen, gående från knät eller 
ett litet stycke ovanför knät ned över skodonen 
och knäppt på yttersidan med tätt sittande knappar. 
De användes under 1700-talet till såväl civil dräkt 
som uniform. I Frankrike har plagget brukats av 
allmogen och den lägre borgarklassen från medel- 

O Dö 

tidens slut ända fram till våra dagar. 1745 in- 
fördes det i den franska arméuniformen och några 

o 

årtionden senare i den svenska. Från stibletterna 
skildes de s. k. scharivaderna (charivader, escha- 
vader) — ett slags ytterstrumpor, som gingo upp 
på halva låret och användes till kängor — vilka 
infördes av Gustav III i samband med svenska 
dräkten år 1778. De bibehöllos inpå 1800-talet. Se. 

S. 21. 

r. 8 Confonjnm = stråkharts. E. 
r. 9 Höglands Höglands, Hochlands, Vin de Haut 
= ett enklare franskt, rött eller vitt vin, ursprung- 
ligen från staden S:t Macaire, ej långt från Bor- 
deaux. — med gröna blan Då vinet serverades bru- 
kade man sätta i glasen en kvist av en kryddväxt, 
vanligen Pimpinella saxifraga, enligt Carlén »dels 
för att bryta smaken och dels för siratlighetens skull. 
Vanligen göts det dock i bålar, i hvilka bladen då 
simmade lösa. Häraf fick äfven sjelfva drycken 
namn af pimpinella. » Se. 

r. 1 7 Dukjan = i egentlig bemärkelse mindre fagott, 
blåsinstrument av trä med fingerhål och klaffar (se bild 
s. LIV!). Tonen bildas genom att vid anblåsningen 
tvenne rörblad (tungor), insatta i munstycket, försättas 
i vibration. Dulcian, basson och fagott voro under 



Liv Kommentar 

S. 21. 

Bellmans tid olika namn för fagotten. Denna anses 

o 

hava utvecklats ur bombarden eller pommern, franska 
gros bois. Bombarden förekom i flera storlekar 
och kunde ibland vara av besvärande längd. Man 
fann dä pä att sä att säga bryta itu instrumentet 
och bunta ihop det till en knippa, pä franska fagot, 



\ 




Fagott (Dtilcja?i). Nord. Mus. nr 71,108. Längd 124 cm. 



därav namnet. Benämningen fagot utbyttes dock 
senare i Frankrike mot basson, vilket namn — bas- 
soon — även upptogs i engelskan, medan de flesta 
övriga språk bibehöllo namnet fagot, fagotto. Mot 
slutet av 1600-talet funnos dulcianer i den svenska 
regementsmusiken. I träblåsinstrumentgruppen utför 
fagotten i allmänhet basstämman, 
r. 18-19 SamtL hdskrr utorn Bgm: 

Kjäraste Systrar (Eht: 'Bröder'), här ä behag, 
Här ä Musique och flaskor hvar dag. E. 



Musiken till episteln nr. 9. 

Melodikällan tror sip; Carlén — enl. anm. vid 

ö 

ep. nr. 2 — hava funnit i en »Air du drapeau % 
vilken förekommer under nr. 39 i sängsamlingen 
»Cantiques ou opuscules lyriques etc», Paris 
18 18. Även påvisar han likheten med inled- 
ningen till dryckeskören ur Händels »Alexander- 
festen». 



Kom in en t ar 



IV 



Jfr J. Flodmark a. a. s. 16! 

En annan källa anför P. Vretblad i sitt arbete 
Johan Helmich Roman (Stockholm 1 9 1 4), där 
Romans menuett nr. 20 ur »Drottningholms- 
musiquen» finnes återgiven tillsammans med Bell- 
mans ep. och Carléns åberopade »Air du dra- 
peau». På däri anförda skäl torde Romans menuett 
få anses som närmaste förebild. Huruvida Roman i 
sin tur hämtat melodien ur någon fransk källa åter- 
står att utreda. V. 

S. 22. 

Ep. 10. B gm s. 27, Bjn 1 s. 95 DGr 1 s. 49, Dwl 
1 s. 34, Eht s. 128, Emk s. 45, Hjm 3 s. 172, 
Nhr A nr 15, Nhr B s. 39, Nhr C s. 23, Schgm 
s. 309, Akn s. 216. 

Överskriften Flöjtraver, tvärflöjt, franska fl ute tra- 
versiére, ital. flauto-traverso, tyska Querflöte, an- 
blåses från sidan, d. v. s. hålles på tvären för 
munnen, därav namnet. Tonen bildas genom att 




Flöjttrave?', stämplad I. V. Wahl, Landskrona. Nord. Mus. 
nr. 77,220. Längd 625 cm. 



luftströmmen här brytes mot en skarp kant och ej 
genom vibrerande tunga eller tungor, som fallet är 
hos klarinetten, oboen (se s. LXIX!) och fa- 
got t en (se s. LIII!). Tvärflöjten förekom redan 
i äldsta tider i Indien och Egypten. I Europa 
fanns den, enligt vad bildframställningar utvisa, 
åtminstone på iioo-talet, men var då, liksom 
under hela medeltiden och ett gott stycke in 

29. — Fredmans epistlar. 



lvi Kommentar 

S. 22. 

i nyare tid, obetydligt i bruk — man föredrog block- 
flöjten (se s. XX, fleut-douce!). Först fram emot 
1700-talets mitt, sedan tvärflöjten förbättrats genom 
anbringande av klaffar, undanträngde den block- 
flöjten. Tvärflöjt, basson (se s. LIII!) och oboe 
voro omtyckta soloinstrument under rokokon och 
spelade en jämförelsevis ganska framträdande roll i 
Stockholms musikliv pä 1760-talet. Be. 

S. 23. 

r. 1-9 (strof 3) saknas i DGr, Emk, Nhr A, Nh r B, 
Sch gm. E. 

r. 2 1790 ars uppl. saknar komma efter klinga. E. 
r. 1 1 1790 års uppl. saknar komma efter Dansa. E. 
r. 1 3 Ingen svart och ängslig blod == ingen melan- 
koli eller ängslan! E. 



Musiken till episteln nr. 10. 

Melodikällan ej funnen. 

Wilhelm Bauck har i den åren 1856 — 1861 ut- 
givna Bellmansupplagan, vars musik redigerats av 
J. A. Josephson, beträffande den av Ahlström för 
originalupplagan gjorda sättningen av Fredmans 
epistlar just framhållit denna sättning av nr. 10 med 
dess torra »stockbasar» såsom typisk för »pieteten mot 
bokstaven», ej mot anden i Bellmans musik. Sak 
samma gäller sättningen av ep. nr. 9. V. 
S. 24. 

Ejj. 11. Bgm s. 15, Bjn 1 s. 50, DGr 1 s. 25. 
Dwl 1 s. 38, Eht s. 115, Emk s. 24, Hjm 3 
s. 156, Nhr A nr 9, Nhr B s. 8, Nhr C s. 15, 
Akn s. 40. E. 



Kommentar LVil 

r. 7 Bgm, Eht: Skönhet för wår ögon 
stråla. E. 

r. 8 dubbelt Öl = starkt öl. Se. 
r. 12 Regams-peraker Endast de förmögnare 
samhällsklasserna under 1700-talet kunde 
hålla sig med hårperuker, de mindre burgna 
använde peruker av tagel eller ull etc. 
(regarn = kamull). Se. 

25. 

r. 8 1790 års uppl. saknar semikolon efter 
hand. 

r. 10 korsgeväret (av tyska Kurzgewehr, 
denna form förekom även i svenska språket), 
bardisan = vapen, bestående av en å en 
stång fäst klinga, nedtill utvidgad, med den 
ena spetsen riktad uppåt, den andra nedåt. 
Korsgeväret var under 1700-talet under- 
officerens huvudvapen i vårt land. 1791 
avlades det vid armén utom vid Gott- 
lands nationalbeväring, där det bibehölls 
ända till år 1867. Det bars även av stads- 
vakten (Uppsala stadsvakt omtalas exempel- 
vis redan år 1700 som utrustad med kors- 
gevär) och av den civila vakt, som enskilda 
personer läto leja för ordningens upprätthål- 
lande vid fester av allehanda slag. Det är 
i egenskap av dylik vakt som Fader Berg 
ståtar med korsgevär i denna epistel. Se. 
r. 1 3 Gräsgröna Böxor, bla Räck, gra Väst 
Den dräkt, som Fader Berg här är iförd, 
synes ha varit vanlig för den lejda vakten 



lviii Kommentar 
s. 25. 

vid bröllop, begravningar och andra högtidligheter. 
Jämför Bellmans beskrivning på krögare Coraelius' 
begravning (Hwad behagas?): »Tvenne jernbärare, 
med blå koltar, gula gehäng och gröna byxor, voro 
posterade med sina korsgevär som vakthållning vid 
krogdörren. » Se. 

r. 22 Mamsell Spaas var en rätt så bekant dam av 
obestämbar härkomst. Liksom Ulla Winblad tycks 
hon ha satt värde på mamselltiteln, ty även i offi- 
ciella dokument kallas hon mademoiselle Spaas, så 
t. ex. när hon stod anklagad inför polisen 1767 n /io 
för att ha ställt till soteld. Hon förekommer i en 
bekant uppräkning av stadens glädjeflickor i en i 
avskriftssamlingar vanlig skandalvers »Til made- 
moiselle Richardson» 1765, där hon kallas Mar- 
gareta Spaas. Egentligen hette hon dock Katarina 
Dorotea i förnamn, ty så är hon mantalsskriven 
1769, då hon var piga hos en bokhållare Söderman 
och 1770, då hon uppträder som fästmö till kofferdi- 
kaptenen John Barck. Hon uppges av mantals- 
förrättaren ha brukat snus och tobak. S11. 

S. 26. 

r. 1 Carcas = med tråd eller silke överspunnen stål- 
tråd, som huvudsakligen användes för att ge form 
åt hattar; det kan möjligen tänkas, att namnet 
carcas sedan överflyttades på själva huvudbonaden 
och att Mamsell Spaas sålunda här var iförd en 
gul hatt. Se. 

r. 1 1 ni törs; Bjn, Dwl: du tors (med dial. uttal, 
som ju bättre rimmar på 'force' och 'kors' än hög- 
språkets). E. 



Ko m in en t ar 



LIX 



Musiken till episteln nr. 11. 

Melodikälla ej funnen. V. 
S. 27. 

Ep. 12. Bgm s. 19, Bjn 1 s. 63, DGr 1 s. 32, 
Dwl 1 s. 42, Eht s. 119, Emk s. 30, Hjm 3 
s. 160, Nhr A nr 12, Nhr B s. 10, Nhr C s. 17, 
Schgm s. 306, Akn s. 45. 

Överskriften Gröna Lund är den av folktraditionen 
mest omhuldade av alla lokaliteterna i Epistlarna, lik- 
som det redan var det viktigaste av Fredmans till- 
håll. Kring de byggnadsrester av trä från 17 oo- 
talet, som ännu finnas kvar i kvarteret Trädgården vid 
Långa gatan just vid inträdet till Djurgårdsstaden 
och som åtminstone tillhört det komplex, som om- 
givit det bellmanska Gröna Lund, har en hel serie 
av sägner vuxit fram, och i sitt ålderdomliga och 
måleriska utseende ha dessa gamla byggnader allt- 
jämt ett i hög grad stimulerande stämnings värde. De 
bestå av det nu vanligen s. k. Bellmanshuset (Långa 
gatan 4, se bild s. LX!) och den mitt emot belägna 
Mjölnargården (se bild s. LXIl), som åtminstone er- 
bjuder utrymme för en bal och som av J. G. Carlén 
angavs som det verkliga Gröna Lund. Det förra är 
ursprungligen byggt till magasin eller härbärgshus 
och har en svalgång i övervåningen (se bilden!), den 
senare är möjligen något äldre. Båda hava tillhört 

I det stora skeppsvarv, som under 1700-talets förra 
hälft här grundats av handelsmannen Ephraim Loht- 

1 sack (d. 1744) och som upptog så gott som hela 

I kvarteret. I kanterna av detta fanns det flera små 
krogar, närmast avsedda för sjömän och varvets 

1 arbetare. Troligen äro bägge husen minnen från 



: Kommentar 
27. 

Lothsacks tid, vid vilkens död by ggnin garna i kvar- 
teret bli pä följande sätt beskrivna: »Ett stenhus 
med delvis tappiserade rum samt kvarnhus och 
varvssmedja av korsvirke jämte tråbyggning och 
materialbodar med nägra nödiga smä uthus.» Pä 
den tid, som det här är fräga om, ägdes bygg- 
naderna av den beryktade hattpolitikern borg- 
mästaren Gustaf Kierman (d. 1766) och de s. k. 
varvsintressenterna. 




Det s. k. Bellmanshuset, Gröna Lund på 1850-talet. 



Namnet tyder närmast pä en lummig plats, en 
park, och troligen är det den mellan byggnaderna 
belägna trädgårdsanläggningen, vilken finnes angiven 
pä äldre kartor, som är det egentliga Gröna Lund. 
Mitt genom denna gick en gäng, som förband de 
båda husen, och vid östra sidan av denna stod ett 
fyrkantigt lusthus. Skalden och kanslirådet J. D. 
Valerius, som av sin samtid bättre än någon annan 
ansågs förmedla traditionen från Bellman och som 



Ko mm en t ar 



LXI 



hade mer sinne för Backus än hans supvisor lata 
förmoda, brukade kunna visa upp den plats i gängen, 
där Bellman dansat med Ulla Winblad. Äldre frun- 
timmer i grannskapet kunde ännu för Carlén berätta 
om hur de här sett Bellman tillsammans med sin 
kung, Schröderheim och morianen Badin. Dessa 
uppgifter innehålla visserligen icke så mycket ren 




Mjölnargården på 1850-taletu 



sanning, liksom det alltjämt torde vara omöjligt att 
säga att i just det eller det huset låg det gamla trak- 
törsstället eller krogen Gröna Lund, ty där funnos 
nog flera, men säkert är, att de ännu kvarstående 
byggnaderna ingått i den värld, som varit Fred- 
mans. S?t. 
S. 28. 

r. 15 Carntcr (av franska charettes) = små åk- 
don. Se. 



LXII 



Ko m men t ar 



S. 29. 

r. 3 i Corpratens kanna näsan sticka = lägga sig i 
vad som inte angår en. E. 



Musiken till episteln nr. 12. 

Melodien torde vara hämtad ur Händels »Acis 
och Galatea», första takterna av en trio, partituret 
s. 90, men återfinnes även i dess svenska be- 
arbetning, den heroiska baletten med samma titel, 
vari musiken är lånad säväl från Händels original 

o 

som hämtad från flera andra tonsättare. I ett bland 
K. Bibl:s handskrifter förvarat handskr. partitur 
till denna balett, sid. 173 fF., förekommer motivet 
i en av Acis, Galatea och Polyfem sjungen trio 
med orden: 

»Förr skall en dufva drifva 
sin maka bort från sig» . . . 
De fyra första takterna återfinnas även, ehuru i 3 A-takt 
i prologen till Hallmans parodi »Casper och Dorotea». 
Det ursprungliga originalet av »Acis och Galatea» 
uppfördes i Stockholm på en konsert den 1 9 
januari 1734. Den vid detta tillfälle tryckta 
svenska översättningen av texten har till titel endast 
»Pastoral eller Herdaqväde». 

Jfr Flodmark a. a., där även originalmelodien 
återgives efter Händel! 

Anm.: takterna 7 och 1 5 : med hänsyn till melodi- 
(flöjt-)stämmans a borde basnotens oss sär- 
skilt markeras genom ett \?. 
takterna 23 och 29: sista ackordets oss borde 
ha angivits med ett b. V. 



Ko m men t ar 



LXIII 



S. 30. 

Ep. 13. Bgm s. 25, Bjn 1 s. 87, DGr 1 s. 44, 
Dwl 1 s. 52, Eht s. 125, Emk s. 41, Hjm 3 
s. 169, Nhr A nr 14, Nhr B s. 24, Nhr C s. 20, 
Åkn s. 48. 

Överskriften: Nhr A: Till Bror Bergström. — Nam- 
nen Bergström och Bredström äro i Nhr A genom 
hela episteln delvis omkastade. — Bgm har Eric 
Bredström för Bergström. — Hjm har Caisa för 
Jeanna. E. 

r. 7 Herrskaper (så samtl. hdskrr utom DGr och 
Emk) rättat från 'Herrskapet' i 1790 års tryck. E. 
r. 9 slägter här = släktingar. E. 
r. 12 Wtngmark ändrat från 'Vingmark' i 1790 
års uppl. (så även r. 16 samt s. 31, r. 16). 1 E. 
r. 1 5 smärsta (superlativ till små) = minsta. E. 
r. 19 Salopp, se s. XL VI! 

S. 31. 

r. 1 Fader ej med kursiv i 1790 års uppl. E. 
r. 5 pumpskor = skor, där ovanlädret medelst beck- 
trådssöm fästes direkt vid sulan; ett dylikt tillväga- 
gångssätt kallas pumpsning. Se. 
r. 6 skuren peruk enl. Carlén »väl nedhängande men 
i stället att vara uppböjd i lockar, rätklippt i kanten » . 
Se ang. tidens frisyr vidare bl. a. s. LI och not 

1 till s. 112! Se. 

r. 14-15 Lite Höglands vin, en tar, 

Lite Pimpenella, se s. LIII! 

I r. 22 caprioler = danssprång. E. 

t 1 Dessa ändringar blott i den stereotyperade upplagan. 

i 



\ 



LXIV 



Ko mm en t ar 



S. 32. 

r. 20 tuppar med sporrar = personer, som gärna söka 
strid och slagsmål, särskilt måhända soldater, knek- 
tar. E. 

r. 21 1790 års uppl. saknar komma efter Drick. E. 
r. 24 titpphifveri = luvgmng, hårdragning. Stolt tupp- 
lufveri! väl ung. = 'ett präktigt gruff!'. E. 
S. 33. 

r. 9 Brandvakten, som efter mörkrets inbrott patrul- 
lerade på gatorna, skulle efter 1729 (2 apr.) års 
brandvaktsreglemente vid varje hel timme långsamt 
ropa ut klockslaget jämte följande rim: 

Guds härliga milda och mäcktiga hand 
Bewahre wår Stad för eld och brand. 
Han skulle vara försedd med en skramla, senare 
utbytt mot en trumma, med vilken han skulle ge 
ljud ifrån sig, om han blev vittne till slagsmål, 
inbrott eller andra ogärningar. Själv fick han icke 
gå in på något värdshus eller krog, men såg han, 
att ett dylikt ställe var öppet över tiden eller att 
där förehades något bråk, skulle han genom trumman 
tillkalla vakten. Överståthållareämbetet för polis- 
ärenden övertog 1850 brandvaktens funktioner. Sn. 
r. 1 5 SamtL hdskrr: Som wäl orckar dö? E. 
r. 24-25 Hjm: Nu sir du ut liksom Lucifer, 

Lät oss förgäta wåra beswär. E. 
r. 24 en sup Kiimmil = brännvin eller likör med 
essens av kummil (Cuminum cyminum). Se. 

Musiken till episteln nr. 13. 

Carlén uppgiver, att i en av Bellman översedd 
handskriven samling av Fredmans epistlar vid denna 



Kom men t ar 



LXV 



finnes antecknat: »Som belle Cerisse». Denna 
handskrift har ej kunnat återfinnas. 

Enligt Flodmark, a. a. s. 21, åsyftar nämnda 
»ton» en kontradansmelodi som, jämte åtskilliga 
andra, finnes intagen i ett litet häfte, vilket i 
Stockholms Posten för den 22 juli 1784 annon- 
seras till salu i Runemarks boklåda med titel: 
»Nye Contredans-Noter, som brukas på Assemblér 
och hos de förnämare», varefter uppräknas namn å 
tillsammans 35 stycken, »graverade i kopparstick». 
Jfr »Bell mans poetiska arbeten etc», s. 38! 
Anm.: takt 5: första melodinoten bör vara en 8:del; 
jfr takt 13, som är rätt. V. 

S. 34. 

Ep. 14. Bgm s. 12, Bjn 1 s. 35, DGr 1 s. 18, 
Dwl 1 s. 46, Eht s. 109, Emk s. 17, Hjm 3 
s. 151, Nhr A nr 6, Nhr B s. 3, Nhr C s. 13, 
Åkn s. 53. 

r. 1 2 1790 års uppl. har punkt efter klinga. E. 
S. 35. 

r. 2 Huile de Venus = en söt likör, som tillreddes 
genom att en »sirap» av socker och vatten slogs 
över en blandning av spiskummin, morotsfrö och 
muskottblad, vartill sedan »spiritus vini» sattes. 
(C. Weltzin, Handbok wid Bränwinsbränning och 
Destillering, Stockholm 1808, s. 88.) — Kiimmil 
och Kanel, brännvin eller likörer med essenser av 
dessa kryddor (se s. LXIV, en sup Kummil!). Se. 
r, 9 klenoder Härmed liksom med 
r. 1 1 Dina tankepral ('dina praktfulla snillefoster') 
avses Wetz' bröllopskväden. Ända sedan 15 oo- 
talet var det vanligt att brudparen uppvaktades 



lxvi Kommentar 
& 3S- 

med dylika, till att börja med skrivna på latin, 
senare i regel på svenska. E. 
r. 23 Cy per- Vin Cypern var redan under antiken 
berömt för sitt vin. Under 1700-talet kom bl. a. 
Malwasir, »et det sötaste och starkaste win», från 
Cypern och angränsande öar. Se. 

S. 36. 

r. 1 1 målning = bild, porträtt. E. 

r. 12 1790 års uppl. saknar bindestreck i koppar- 

näsa. E. 

r. 22 1790 års uppl. saknar komma efter härlig- 
het. E. 



Musiken till episteln nr. 14. 

Melodikällan anser sig; Flodmark ha funnit i en 

o 

visa, som återfinnes i ett i K. Bibi. förvarat band 
»Samlingar af Poesier». (Hdskrr. Witterhet. Sv. 
Sami. nr. 76, 1 vol. 3.) A s. 22 påträffas där en 
antagligen från de första decennierna av senare 
hälften av 1700-talet härrörande visa: »Skönsta 
Florinda, trastarna tala», som har till överskrift 
»Menuett» och av vars melodi — även använd 
av Envallsson i hans parodiska sångspel »Iphi- 
genie den andra eller Gamla grekiska historien» 
(uppförd f. f. g. den 25 febr. 1800J — Bellman 
till denna epistel begagnat första reprisen, varemot 
det övriga är av honom alldeles självständigt be- 
handlat, såvida man ej får anse de fyra följande 
takterna vara lånade från en i Envallssons lyriska 
komedi »Bobis bröllop» (given f. f. g. på Sten- 
borgs eller svenska komiska teatern den 28 juli 



Kom ni en t ar 



LXVII 



1788) inlagd menuett ■ — Bobis kuplett: »Hela 
socknen skall förnimma» — där ett liknande ställe 
finnes i de sista takterna. Såsom »ton» är an- 
givet: Menuet av * *. 

Melodien »Skönsta Florinda» finnes intagen i Flod- 
marks a. a. s. 22-23. 

Dessutom återfinner man sammaledes första sat- 
sen av denna melodi i musikpartituret till Hallmans 
parodi »Petis och Telée» — Telées kuplett i 2:a 
akten, 3:dje scenen: »snart smulan af min konst 
försvinner» (ävenledes återgiven i a. a. s. 24). 

De fyra första takterna finnas tryckta i »Bell- 
mans poetiska arbeten etc», s. 42. V. 

S. 37. 

Ep. 15. Bgm s. 5, Bjn 1 s. 11, DGr 1 s. 5, Dwl 1 
s. 57, Eht s. 100, Emk s. 5, Hjm 3 s. 179, Nhr A 
nr 3, Nhr B s. 12, Nhr C s. 4, Åkn s. 56. 

Episteln anger sig som skriven till tröst för en 
förföljd tysk skomakaregesäll och avspeglar det 
missnöje, som rådde bland gesällerna under 1760- 
talet. Theophilus skomakaregesäll har velat eta- 
blera sig som egen mästare, men hallrätten (se s. 
XXIV) har icke velat ge honom mästarbrev, till 
sin gamla mästare vill han icke gå, och skalden 
hänvisar honom att i stället bliva borgare på kro- 
gen. Det hade länge pågått strid mellan mästarna 
i skomakareskrået och deras gesäller. De senare 
hade velat göra sig mera oberoende och på egen 
hand sökt etablera sig som frimästare. Myndig- 
heterna sökte gång på gång mäkla mellan parterna, 
och ännu 1770 (20 apr.) förständigade överståthål- 



Lxvui Ko ni men t ar 

S. 37- 

låren de strejkande skomakargesällerna i hotfulla orda- 
lag att infinna sig hos sina forna mästare eller hos 
åldermannen. De anklagades da för att »i flera vec- 
kor dels självsvåldigt och studseligen övergivit sina 
mästares verkstäder, dels ock eljest vara lediga ifrån 
arbete och numera icke av mästerskapet stå att 
träffa, utan söka hemliga tillhåll och ofelbart an- 
tingen i nijugg med fuskeri sig uppehålla eller ock 
eljest med kringstrykande här i staden och ett dem 
själva, ämbetet och allmänheten till skada och 
otjänst ländande fåfängt och fördärvligt förnötande 
av tiden avhålla sig ifrån deras tillständiga sysslor 
och göromål. » Denna mera officiella syn på saken 
är naturligtvis icke skaldens. Till samma kategori 
av skomakaregesäller hörde Benjamin Schwalbe 
och de övriga konspirerande »gubbarna på Terra 
Nova» (se ep. nr. 18). Sn. 
r. 2 Hallrätten se s. XXIV! 
r. 4 bälj = mage, buk. E. 
r. 8 burskap = borgarrätt. E. 
r. i o surra här = släng. E. 

r. i 5 Släng din mässings-kam i håret; »de, som icke 
brukade peruk, hade understundom håret inböjdt och 
ihopfästadt med kam» (Carlén). Jfr Hans Jergen 
s. 253 ! Se. 

S. 38. 

r. 6 bäljhund = bängel, lymmel. E. 
r. 9 Bhjhvitt och silfuerglitt Dessa färger användes 
till beredning av blodstillande salvor, varmed vissa 
plåster impregnerades; i farmakopén kallades bly- 



Ko mm en t ar 



LXIX 



plåster Emplastrum Diapomphal och silverglitts- 
plåster Emplastrum Commune. Se. 
r. i 5 fataler = otäck, obehaglig. E. 
S. 39. 

r. 1 1 bemanna = göra modig. E. 

Musiken till episteln nr. 15. 

I »Bellmans poetiska arbeten etc.» uppgives 
»airen» vara: »Härolder marschera sakta», vilka 
ord utgöra början till slutsången i Parentationen 
över perukmakaren Boursel (Handlingar rörande 
Bacchi ordenskapitel; Carléns uppl., 2:a delen, s. 24). 
Anm.: Andra takten från slutet: första fjärdedelens 
triolkaraktär är ej antydd. V. 

S. 40. 

Ep. 16. Bgm s. 13, Bjn 1 s. 44, DGr 1 s. 22, 
Dwl 1 s. 61, Eht s. 112, Emk s. 21, Hjm 3 
s. 153, Nhr A nr 7, Nhr B s. 30, Nhr C s. 50, 
Akn s 60. 

Enl. Carlén skulle i ett ex. av Epistlarne, som 
tillhört skalden och av honom försetts med div. 
anteckningar, vid denna ep. finnas angivet: »Öfver- 
Directeuren Stapelmohrs Epistel. C. M. B. » Denne 
v. Stapelmohr (f. 171 1, d. 1782) var far till fru 
Schröderheim. E. 

Överskriften Birfilare (ty. Bierfiedler) = fiolspelare; 
även musikant i allmänhet, men med nedsättande 
betydelse. — Nhr B: Fredmans Epistel til fader 
Bergström. E. 

Oboe, hoboj a = blåsinstrument av trä med finger- 
hål och klaffar (se bild s. LXX!). Liksom vid 
fagotten (se s. Lill Dulcjan!) frambringas tonen 



:x Kommentar 
40. 

vid anblåsnincr här av tvenne vibrerande rör- 
blad (tungor). Skalmejan var oboens föregångare. 
I Frankrike kallas oboen haut bois (= högt trä) 
och är ett diskantinstrument till skillnad frän det 
till samma familj hörande basinstrumentet gros bois 
= baspommer, basson, fagott. Oboen användes första 
gången i orkestern ä operan i Paris 1659. Till 
Sverige kom den under senare hälften av samma 
århundrade. — Hautbois d'amour, som står en liten 
ters under den vanliga oboen, konstruerades 1720. 
Den föll snart i glömska, men har på senare tid 
åter börjat användas i orkestermusiken. Be. 




Oboe. Nord. Mus. nr. 77,222. Längd 50 cm. 



r. 9 Löparn = en vid hovet och hos förnäma per- 
soner i övrigt anställd lakej, som huvudsakligen 
användes vid resor samt till budskickning; ur- 
sprungligen fick denne springa före vagnen vid 
åkturer (se s. 1 1 4 r. 6 !), härav namnet. Över- 
flödsförordningen av den 26 juni 1766 förbjöd 
»samtliga rikets undersåtar ... att hålla löpare 
och hej dukar eller andra betjenter i dylik drägt». 
De buro som kännetecken en piska, vilken emel- 
lertid, då den visat sig komma åtskillig förargelse 
åstad, förbjöds genom en »Kungörelse från Borg- 
mästare och Råd» några månader innan nämnda för- 
ordning utfärdades. Hovets förelöpare voro utrustade 
med ett silverskott spanskrör samt enligt Kläd- 
kammarräkningen 1766 (Slottsarkivet) klädda i 



Ko min en t ar 



LXXI 



korta rockar av blått kläde och »Löparekjortlar 
samt med Lif Escharper af gult meuble damast»; 
på huvudet hade de en »Cassiett» av svart sammet, 

besatt med silvero-aloner och försedd med »ett af 

o 

Silfwer rikt brodderat Kongl. Majts. namn och 
Crona» samt krönt av en silvertofs. Vid svenska 
hovet finnes ännu i dag hos drottningen anställd 
en löpare, vilken följer med på åkturer och om- 
växlande med konungens jägare passar upp vid 
bordet; denne löpare bär bl. a. en kort guldfransad 
kjol samt två höga strutsplymer i mössan. Se. 

S. 41. 

r. 7 Har frisörn var möjligen en slags »bönhas». 
I en av »Peruque-Makare Ämbetets» klagomål 
föranledd kungörelse av den 17 juni 1757 för- 
bjudas »de så kallade Hår-Friseurer » att med »Hårs 
Friserande och Kammande eller Peruquers förfär- 
digande och säljande» förfördela nämnda ämbete 
»uti dess handtverk och näring». Se. 
r. 13 Klappa Löparn ut ur dansen »I vissa ännu 
brukliga ringdanser ombyter damen kavaljer flera 
gånger. Tecken till ombyte ges medelst handklapp- 
ning af de lediga kavaljererna eller den, som önskar 
dansa med den sköna. » (Carlén.) Se. 
r. 19 vi ändrat från 'Vi' i 1790 års uppl. E. 



Musiken till episteln nr. 16. 

Melodikälla ej funnen. 

Under beteckning: » AirrMenuet » äro de fem 

o 

I första takterna upptagna i »Bellmans poetiska ar- 
, beten etc.» s. 47. V. 

30. — Fredmans epistlar. 



LXXII 



Ko m m en t ar 



S. 42. 

Ep. 17. Bgm s. 23, Bjn 1 s. 79, DGr 1 s. 40, 
Dwl 1 s. 64, Eht s. 124, Erak s. 38, Hjm 3 
s. 167, Nhr A nr 1 3, Nhr B s. 14, Nhr C s. 19, 
Äkn s. 221. 

r. 6 stirra = rumla, svira. E. 
S. 43. 

r. 2 Samtl. hdskrr utom Eht, Nhr B: Och hicka. E. 
r. 14 1790 års uppl. har punkt efter krita. E. 

S. 44. 

r. 9 roberonder = damldädesplagg, i form av en 
rock, åtsittande kring livet, nedtill vid och om- 
slutande större delen av styvkjorteln samt van- 
ligen draperad å denna (se bild!). Plagget var 
sålunda en specifik form av roben, vilken synes 
ha kommit i bruk i vårt land på 1740-talet. 1 
överflödsförordningen av den 20 jan. 1746 namnes 
roben som allmänt antagen »i stället för en numera 
aldeles aflagd klädebonad, Sac kallad». Roberonden 
bibehölls om ock med något förändrat snitt i 
Gustaf IILs svenska dräkt. — Robe-de-couren, som 
uteslutande användes vid hovet — Lovisa Ulrikas 
och Sophia Magdalenas kröningsklänningar hade 
denna form — kan betraktas som utvecklad ur en 
robe av roberondens typ. Nederdelen har här fri- 
gjorts och blivit ett vid höfterna fäst långt släp. 
Ä det till denna dräkt hörande livet finnas fram- 
till påsydda spetsar eller galoner, vilka genom sitt läge 
utgöra en påminnelse om den lösa »Öfwer-Råckens » 
ansättning mot korsetten. I Gustaf IILs nationella 
hovdräkt är det långa släpet åter fäst vid livet. Se* 



Roberonde med kjortel av blåvitt, brocherat siden, buren 1765 av grevinnan 
A. C. Bonde, f. Fleming. (Ur Sixten Strömbom, Svenska porträtt från 
tiden 1700— 1850. Norstedt & Söner, Sthlm 1919.) 



lxxiv Ko m men tar 

S. 44. 

r. 1 o Pomponer, pompons = en slags garnering på 
kjolarna i tidens dräkt: dylika förbjödos genom 
den förordning, varmed Gustaf IILs svenska dräkt 
infördes år 1778. Se. 

r. 11 1790 års uppl. saknar komma efter gråter. E. 
r. 18 1790 års uppl. saknar punkt efter bninette. E. 
r. 19 Lisa ej med kursiv i 1790 års uppl. E. 
S. 45. 

r. 7 kronsup = stor sup av visst mått. E. 

Musiken till episteln nr. 17. 

Melodikälla ej funnen. 

I »Bellmans poetiska arbeten etc. » s. 182, fin- 
nes melodien införd, med överskrift endast »Air: . . . ». 
Utom i fråga om tonarten, <f-moll, avviker melo- 
dien i dess nu återgivna skick rätt väsentligt från 
denna »air». V. 
S. 46. 

Ep. 18. Bgm s. 148, DGr 2 s. 111, Eht s. 220, 
Hjm 3 s. 146, Nhr B s. 45, Nhr C s. 45, Schgm 
s. 314, Akn s. 89. 

Överskriften Hjm, Nhr C: Till Gesällerna på Terra 
Nova i Gaffelgränden vid Skeppsbron. E. 
Gubbarna p a Terra Nova, se s. LXVIII, Terra Nova, 
se s. XLI! 

r. 2 bäljen = buken, magen. E. 

r. 9-12 Samtl. hdskrr utom Hjm och Nhr C: 

Gubbarna börja nu springa, 

Lustigt (Hurtigt) med hattarna (DGr: 'glasena') 

swinga, 

Lustigt med glasena klinga (DGr: 'hattarna svinga'), 
Om hwarannan springa. 



Kommentar 



LXXV 



Hjm, Nhr C: 

Glasena börja nu ringa, 
Hattarna lustigt att swinga, 
Gubbarna dansa och springa, 
Med hwarannan klinga. E. 

5. 47. 

r. 2-3 1790 ars uppl. saknar komma efter finner 
och ut af. E. 

r. 19-21 Die Kajserin, för vilken de tyska gesäl- 
lerna hurra, är kejsarinnan Maria Theresia 1780). 
Der Kaj ser är hennes son Josef II 1790), vars 
kejsarvärdighet var en av de fa fördelar, som hon 
vann i det stora sjuårskriget. Han blev kejsare 
1765. Den alliance, som väcker tyskarnas jubel, 
är säkert det närmande, som efter freden i Hubertus- 
burg 1763 hade åstadkommits mellan de forna 
fienderna inom Tyska riket, Österrike och Preussen, 
och som bar sin stora frukt i Polens första del- 
ning 1772, en storpolitisk händelse, som till och 
med har inverkat på Epistlarna. Tidigare hade 
Frankrike varit Österrikes allierade. Sn. 

S. 48. 

r. 1 kfiter Ordet hade på Bellmans tid ej så lågt 
stilvärde som nu och torde i allmänhet kunna åter- 
ges med »kättjefull». Stundom närmast =yr, upp- 
sluppen (så här!). E. 

r. 6 SamtL hdskrr: Nå lät oss dricka, hurra gubbar. E. 



Musiken till episteln nr. 18. 

Melodien återfinnes med beteckning »Contredanse » 
i »Bellmans poetiska arbeten etc», s. 71. Den 



lxxvi Ko m m en t ar 

Musiken till ep. nr. 18. 

avviker rätt väsentligt frän dess nu fastställda 
form. V. 

S. 49. 

Ep. ig. B gm s. 4, Bjn i s. 8, DGr i s. 3, Dwl i 
s. 75, Eht s. 99, Emk s. 3, Hjm 3 s. 145, Nhr A 
nr 36, Nhr B s. 43, Nhr C s. 27, Schgm s. 190, 
Åkn s. 120. 
r. 13-15 Samtl. hdskrr: 

Älskliga ('Käraste') Systrar kjortlarna opp Sol- 
fjäder och Salopp. 

Älsklige ('Käraste') Bröder Byxorna ner 
(Nhr A har r. 15-16 före r. 13-14.) E. 
r. 14 Flageolett = en liten flöjt med näbbformigt 
munstycke. Den tillhör samma familj som block- 




Fingerpipa fr. Ovanåkers s:n, Hälsingland (Flageolett) . Nord. Mus. 
nr. 114,952. Längd 37,5 cm. 



flöjten [fleute douce (se s. XX!), fleute å bec, 
Schnabelflöte], har tvä oktavers omfång och står en 
oktav högre än den vanliga flöjten. Numera har 
flageoletten kommit ur bruk och användes endast som 
folkinstrument i Holland, Schweiz och Schwartz- 
wald. Den är av samma art som vår s. k. finger- 
pipa, vilken förfärdigas och trakteras av den svenska 
allmogen företrädesvis i Dalarne och Hälsingland 
(se bild!). Be. 

r. 17 Pimphulla och Höglands, se s. LIII! — Frön- 
tignac, Frontiniac, Frontinian = »et sött klart och 
merändels hwitt Franskt Muscat eller Win, som fås 



Ko mm en t ar 



LXXVII 



omkring staden Frontignan och köpes i Bour- 
deaux». (Magnus Orrelius, Köpmans- och Material- 
Lexicon, Stockholm 1797, s. 118.) Å detta vin 
var införselförbud utfärdat från år 1739 och fram 
till Gustaf IILs tid; licenser kunde dock beviljas. Se. 

S. 50. 

r. 7-12 (str. 5) saknas i DwL E. 



Musiken till episteln nr. 19. 

I »Bellmans poetiska arbeten etc.» anges melodi- 
källan vara »Diurgårds-Marchen». Ett skillings- 
tryck av ep., Sthlm 1801, har titeln: »Mam- 
sellernas Ny utkomna Contradans, På den kongliga 
Djurgården. Trumslagarn kommer, flickor etc. . . . 
Dansen kostar Sex Runstycken ...» (Samlaren 1896 
s. 149.) 

Anm.: Vid reprisen borde ha förekommit två olika 
sluttakter: 1 och 2, den andra med en 8:dels 
paus för övergången till den fulla takten 
efter dubbelstrecket. V. 

S. 51. 

Ep. 20. Bgm s. 10, Bjn 1 s. 26, DGr 1 s. 14, 
Dwl 1 s. 77, Eht s. 106, Emk s. 12, Hjm 3 
s. 150, Nhr A nr 4, Nhr B s. 16, Nhr C s. 11, 
Akn s. 62. 

r. 3 kater, se s. LXXV! 

r. 4 Fader ändrat från 'fader' i 1790 års uppl. 1 E. 
r. 8 er gen Puckel ej med kursiv i 1790 års 
uppl. E. 

r. 9 Chapean-bas = med hatten i hand. Se. 



1 Denna ändring blott i den stereotyperade uppl. 



lxxviii Ko m men t ar 

S. 51. 

r. 1 o Straperlor upp a hatten = broderi av smala, rör- 
formiga glaspärlor å hatten. Se. 

S. 52. 

r. 22 1790 ars uppl. saknar komma efter Sup. E. 
S. 53. 

r. 7 1790 års uppl. har komma efter föröder. E. 

Musiken till episteln nr. 20. 

Melodien återfinnes i ett sångspel eller op. 
comique »L'homme å la mode» av Jean Joseph 
Vadé (f. i Ham 1720, död i Paris 1759), uppf. 
f. f. g. i Paris 12 mars 1753. Motivet, som Bell- 
man använt med någon förändring, spåras även i 
2:a reprisen av en sång, kallad »Le suffisant», i 
vissamlingen »Chansons choisies avec les airs notés», 
London 1784, III, s. 153. 

Under titeln »Menuet» finns melodien införd i 
»Bellmans poetiska arbeten etc», s. 49, där den 

emellertid väsentligt avviker från den nu använda 

o 

musiken. V. 
S. 54. 

Ep. 21. Bgm s. 21, Bjn 1 s. 72, DGr 1 s. 36, 
Dwl 1 s. 81, Eht s. 122, Emk s. 34, Hjm 3 
s. 164, Nhr A nr 38, Nhr B s. 5, Nhr C s. 18 a, 
Schgm s. 131, Åkn s. 65. 

Överskriften: 1790 års uppl. har punkt efter nöjen. 
- — Aeqitilibrium = jämvikt. - — öfuervigten. Samt!, 
hdskrr utom Nhr A, Schgm därefter: Förmode- 
ligen skrifven af vår Autor i dess yngre år. E. 

S. 55. 

r. 1 2 lader-carpus Karpus var egentligen en vinter- 



Kommentar 



LXXIX 



mössa av skinn, kläde eller sammet med skyggen, 
som kunde fällas ned. Hur en sädan av dyrbarare 
slag kunde se ut vid 1700-talets mitt framgår av 
en beskrivning i amiral Carl Tersmedens memoarer 
(I Fredrik I:s Sverige, utgiven av Nils Erdmann, 
Stockholm 19 16, s. 40): »jag köpte för mig själf 
en vintercarpus af grannt saffian med guldtofs uti 
kullen och guldgalon omkring skygget, klädd inuti 
med hvitt sidentyg och kragen fodrad med loo- 
skinn. » I svenska 1 7 o o-talsspråket tycks karpus 
även betyda huvudbonad i allmänhet. Se t. ex. 
Fredmans ep. nr. 37, där korpral Mollberg då han 
går på vakt framstålles iförd en »blank» karpus, 
d. v. s. en toppig grenadjärmössa (se not till s. 
112!). Se. 
S. 56. 

r. 5 1790 års uppl. saknar komma efter åstiinda. E. 
S. 57. 

r. 11 Bagage = slödder, pack. E. 

r. 1 5 Samtl. hdskrr: Lustigt, jag spyr (DGr och 

Emk dock sista ordet utelämnat). E. 

r. 1 7 surra = rumla, svira. E. 



Musiken till episteln nr. 21. 

Melodikällan uppgives i »Bellmans poetiska arbeten 
etc.» vara en kontradans »Les Quakers». Ovisst är 
huruvida denna dans har något samband med en 
engelsk opera »The Quaker», text och musik av 
Ch. Dibdin, som uppfördes i London år 1775 (enl. 
Hugo Riemann, Opern-Handbuch) eller möjligen 
1790 (enl. F. Clement, Dictionnaire lyrique). 



lxxx Ko m m en t ar 

Musiken till ep. nr. 21. 

Ad. Lindgren påvisar (Ny ill. Tidning, 1893, 
s. 411) moti viska likheter med de första takterna 
i en bland de menuetter som finnas i en tabulatur- 
bok i Kalmars Stiftsbibliotek. Dessa menuetter äro 
skrivna av en Diiben, antingen Anders (d. 1662) 
eller Gustaf d. ä. (d. 1690). V. 

S. 58. 

Ep. 22. Bgm s. 12 b, Bjn 1 s. 40, DGr 1 s. 21, 
Dwl 1 s. 88, Eht s. ni, Emk s. 19, Hjm 3 
s. 208, Nhr A nr 48, Nhr C s. 49, Schgm s. 235, 
Åkn s. 85. 

Denna epistel är synbarligen inspirerad av den 
kinesiserande strömningen i tidens dekorativa konst. 
Skaldens fantasi rör sig med element ur den gra- 
ciösa formvärld, som denna stil skapat: skörde- 
männen med sina liar, de i träd upphängda dryckes- 
kärlen »med konstigt virkade förlåter», de gung- 
ande herdinnorna etc. Möjligheten av att Bellman 
fått uppslaget till sin dikt från dylika » chinoiserier » 
i ett rum å Gröna Lund, som Carlén ifrågasätter 
i sin kommentar, är ju icke utesluten. Själva värds- 
huset är numera försvunnet och några närmare 
upplysningar om dess utsmyckning på Bellmans 
tid stå oss icke till buds (se s. LIX — LXI!). Det nu 
s. k. Bellmanshuset, vilket som härbärge el. dyl. 
ingick i komplexet Gröna Lund på 1700-talet, 
har i övre våningens sal ett målat tak i allmoge- 
mässig barockstil. Denna takmålning, det enda 
bevarade provet på Gröna Lunds äldre inner- 
dekoration, har sålunda intet med den kinesiserande 
strömningen ätt göra. 

o o 



Ko mm en t ar 



LXXXI 



Genom Ostindiska kompaniets import av kinesiska 
föremal (porslin, textilier, lackarbeten etc.) mottog 
det europeiska konsthantverket redan tidigt på 1 6 oo- 
talet impulser från den yttersta östern. Först under 
rokokon (omkring 1725 — 1770), vars förkärlek 
för bisarra och nyckfulla former tog sig uttryck i 
allehanda exotism, framträder dock en bestämt mar- 
kerad stilströmning, som bygger på kinesisk konst. 
Den gör sig märkbar inom keramiken, där de euro- 
peiska dekorationsmotiven för en kortare tid nästan 
utträngas av de ostasiatiska, inom textilindustrien 
och — mest betydelsefullt — inom den rums- 
dekorerande målarkonsten. Watteau t. ex. utför 
väggmålningar med motiv från Kina och en av 
rokokons flitigaste ornamentister, Jean Pillement, 
arbetar så gott som uteslutande i kinesisk stil. Den 
engelska möbelarkitekten och snickaren Thomas 
Chippendale, vars verksamhet ju bildar epok i det 
engelska konsthantverkets historia, skapar sin stil 
med hjälp av kinesiska formelement. Först med 
den stränga nyklassicismen vid 1700-talets slut för- 
kväves denna strömning. 

Den kinesiserande konsten i vårt land torde i 
huvudsak gå tillbaka på franska förebilder, om ock 
den, särskilt efter det svenska ostindiska kompaniets 
grundläggning år 1731, livliga importen av kine- 
siskt porslin och siden m. m. i en del fall för- 
medlat uppslag direkt från urkällan. Inom den 
svenska fajanstillverkningen spela de kinesiska de- 
1 korationsmotiven en mycket stor roll under decen- 
nierna vid århundradets mitt (Emil Hannover, Ke- 
ramisk handbok I, Stockholm 1919? s. 466); även 



lxxxii Ko m men t ar 

s. 58. 

pä det textila området torde ett liknande inflytande 
kunna konstateras. 1760- och 1770-talen synas 
vara » chinoiseriets » glanstid i värt land. För Lovisa 
Ulrikas räkning uppfördes är 1763 efter Carl 
Fredrik Adelcrantz' ritningar Kina slott vid Drott- 
ningholm, där arkitekturen är utarbetad efter kine- 
siska mönster och där rummen äro dekorerade med 
»indianskt» siden eller pä väv målade »chinoiserier ». 
Sturefors slott får omkring år 1770 ett kinesiskt 
kabinett och Strömsholms slott år 1774 en kinesisk 
matsal med målningar av Lars Bolander (se bild!) 
• — detta för att endast nämna de ståtligare av 
stilens skapelser i Sverige. Se. 
Överskriften Nybyggare Med dessa avses tydligen 
sådana personer, som för första gången gästade Gröna 
Lund (se s. LIX), ty i en del äldre handskrifter 1 
kallas de i stället Nybegynnare, och det är för 
dessa ämnessvenner i Backikulten, som kroglivets 
härligheter målas i epistelns praktfullt blomstrande 
fyllspråk. Sn. 

r. 9 berliner-blä, preussiskt blått = »en i Berlin år 
1704 af Herr Diesbach påfunnen fin och dyrbar 
blå Målarefärg, som i stället för Ultramarin kan 
brukas och icke ens genom skedvatten skadas. Den 
är 1:0 antingen mörk eller ljus.» (Magnus Orrelius, 
Köpmans- och Material-Lexicon, Stockholm 1797, 
s. 29.) Se. 
katsor = kassar. E. 

r. 1 5 konstigt = konstfullt, konstrikt. E. 

r. 1 6 Nopkin, nopken, nopgen = ett lätt linne- eller 

1 Av dc här begagnade samt/, utom Dwl. E. 




Väggfält med kineserier, målat av Lars Bolander 1774. Kinesiska 
salen. Strömsholms slott. 



lxxxiv Kom men t ar 

S. 58. 

bomulls-tyg, ursprungligen från Kina. Import av 
nopkins i Sverige förbjöds genom en förordning av 
den 11 dec. 1732, men förbudet upphävdes den 
21 juli 1742. En förordning av den 4 nov. 1756 
upptar det emellertid åter bland införselförbjudna 
varor. Det tillverkades även i Sverige; enligt Linnés 
Wästgöta Resa vävdes nopkins i Alingsås år 1746. 

Stoffet var billigt och användes till allehanda klädes- 

o 

plagg, som livstycken, kjolar, mössor etc; för före- 
löparna vid hovet anskaffades 1766 till sommar- 
kläder »hwita nopgenströjor och dito byxor» (Kläd- 
kammarräkning 1767, Slottsarkivet). Se. 

Gingang, gingham, gingans, guingans = »et Ost- 
indiskt Bomullstyg, wäfvit af Bomullsgarn och 
bast eller inre barken af et Ostindiskt träd. Det 
fås ifrån Bengala och Coromandelska Kusten i Ost- 
indien, antingen ofärgadt eller blått, randigt eller 
rutigt och nyttjas till underkläder» (Magnus Orrelius, 
Köpmans- och Material-Lexicon, Stockholm 1797, 
s. 127). En förordning av den 19 maj 1739 ut- 
färdade förbud på införsel av gingans i Sverige. Se. 

Solhattar = »et slags Fruntimmershattar af halm för- 
färdigade. De bästa och wackraste fås ifrån Italien. » 
(Magnus Orrelius, Köpmans- och Material-Lexicon, 
Stockholm 1797, st 363.) Dylika hattar impor- 
terades även från England. Se. 

r. 20 Myr-bränvinét, myrstacksbrännvin = brämivinj 
vid vars tillredning man för att ge drycken en 
friskare smak använt en, i en påse innesluten del 
av en myrstack. »Af myrstack är ganska nyttigt 
att lägga uti klarpannan i påse, men icke den tiden, 



Kom men t ar 



LXXXV 



dä myrorna hafva ägg. » (J. F. von Åken, Kort 
Afhandling om Bränneri-Redskap och Bränwins- 
Tilwerkning, Örebro 1788.) Se. 

S. 59. 

r. 8 Hnile de Venus, se s. LXV! — Persico = likör, 
tillredd bl. a. av persikokärnor och bittermandels- 
vatten. C. Weltzins Handbok wid Brännvins- 
bränning och Destillering (Stockholm 1808) upp- 
tager tre olika likörer av detta slag, Italiensk 
persikolikör (s. 5 2), Dantziger persikolikör (s. 58J 
och Persikolikör (s. 70). Se. 
r. 1 1 SchaHakans tröja Scharlakan = »kläde med 
ächta röd färg». Stoffets införsel förbjöds genom för- 
ordning av den 5 okt. 1 74 1 . Det ansågs som synner- 
ligen dyrbart. Jämför Fredmans Testamente nr 4 1 : 

»Mången är klädder i gullgaloner 

i scharlakan och triumfant 1 
lefver galant 

o 

ibland baroner. » 
Kammarherrarna vid Fredrik I:s hov voro klädda 
i rockar av »rött skarlakan» (Familjeanekdoter af 
grefve Edvard Fredrik von Saltza, Stockholm 191 2, 
s. 1 2). Se. 



Musiken till episteln nr. 22. 

Melodikällan är enligt Flodmark a. a., s. 26, en 
kuplett i Grétrys op.-comique »Lucile», där den 
sj unges av en bondflicka till texten: »Chantons deux 
epoux etc. » Nämnda opera med text av Marmontel 
gavs f. f. g. i Paris den 5 jan. 1769 och med över- 

1 Se not till s. 201 ! 



lxxxvi Ko 77/ men t ar 

Musiken till cp. nr. 22. 

sättning av A. M. Malmstedt (sedermera fru Lenn- 
gren) i Stockholm den 19 juni 177 6 (a Bollhus- 
teatern), varefter den upptogs å Stenborgs teater vid 
Munkbron, där den gavs fr. o. m. 18 nov. 1786 
till den 16 jan. 1795. — I »Bellmans poetiska 
arbeten etc», s. 68, stär vid denna episteltext 
såsom »air»: — »Fete cTEkholms sund.» V. 

S. 60. 

Ep. 2j. Bgm s. 31, Bjn 1 s. 106, DGr 1 s. 54, 
Dwl 1 s. 93, Eht s. 130, Emk s. 51, Hjm 2 
s. 345, NhrA nr 17, Nhr B s. 18, Nhr C s. 31, 
Akn s. 73. 

Enligt Carlén skulle i det, Bellman själv till- 
höriga ex. av Epistlarna (se s. LXIX!) vid denna 
ep. finnas antecknat: »tillägnad min vän Baron 
Otto Lil]e». Denne J. O. Lilje (f. 1745, överste- 
löjtnant d. 18 1 3), erhöll enl. samma källa det 
ovannämnda ex. i gäva av Bellman. E. 
Överskriften: 1790 års uppl. saknar komma efter 
Soliloquium. E. 

Soliloquium betyder en ensams tal för sig själv och 
är en ofta förekommande term i religiös poesi från 
1700-talet, ex. »Soliloquium från Christi graf». 
Vanligen ville man därmed avse en människas 
självprövning i ensamhet. Vid författandet av detta 
Fredmans soliloquium har Bellman i tankarna säkert 
närmast haft Davids 116 psalm, som i gamla ut- 
läggningar brukade gå under namnet »Soliloquium 
Dawidis». Denna psalm handlar nämligen om, för 
att citera en omtyckt psaltarekommentar av en stock* 
holmspräst, som Bellman nog hade läst (Kellingius, 



Ko m ni en t ar 



LXXXVII 



Öfvver Konung; Davidz Psaltare, en kort Uthläe- 
ning. . . Sthlm 1679 — 81, III, s. 116), huru »then 
H. David, som war frelster vthur stoor Nödh och 
Ångest, tackar och lofwar Gudh sin Frelsare: söker 
än wijdare Gudz Beskärm, lofwar ock therföre wara 
HERranom tacksam», och epistelns motsvarande 
motiv är Fredmans frälsande frän faran att icke 
slippa in pä krogen och hans uttryck av tacksamhet 
härför. Över huvud har psaltaren spelat en stor 
roll för Epistlarna, ett förhällande, som pä annat 
häll skall utredas. Sn. 

Krypin var en krog alldeles vid Järntorget i Öster- 
länggatan 34-36, till det yttre ett prydligt borgar- 
hus (se bild s. LXXXVIII!), vars stätliga stenportal 
frän mitten av 1600-talet ännu finnes bevarad pä 
Nordiska museet. Denna ledde dock ej till krogen. 
Under 1600-talet gick huset under det egendom- 
liga namnet Kyskendal. Banco-hnset, som ligger 
mitt emot, är det av Nikodemus Tessin d. ä. är 
1680 fullbordade och av Härieman är 1736 ut- 
vidgade gamla riksbankshuset, numera lokal för 
Telegrafstyrelsen (kv. Pluto). Bellman hade som 
bekant varit tjänsteman i banken. — Krogen var 
belägen i tvenne välvda källarrum, till vilka en 
smal trappa ledde ner direkt frän gatan. Dä dörren 
till trappan öppnades för den utanför i rännstenen 
liggande Fredman, säg han alltså »trappan Ned till 
Bacchi rum» (s. 63, r. 6). Brännvinsskylten, som 
satt över ingängen, fanns ännu kvar pä 1 8 5 o-talet. 
(Josephson, Borgarhus i gamla Stockholm, s. 189.) 

Krypin var för övrigt ett ofta förekommande 
namn pä smä tränga krogar, och samtidigt med 

I — Fredmans epistlar. 



lxxxviii Ko m m en t ar 

S. 60. 

detta Krypin fanns åtminstone ett i Herkulesbacken 
och ett på Djurgården. I J. G. Hallmans skrifter 
namnes stället vid ett par tillfällen, och han känner 
även värdinnan, » Krypinskan » . Ar 1768 inne- 
hades Krypin vid Järntorget av packhu skarisänkan 




Krypin på 1850-talet. 



Maria Wibom jämte hennes syster Maria Ström. 
Den förra torde få anses ha varit »Krypinskan». 
I ep. nr. 38 omtalas krögarn på Krypin. En 
sådan fanns icke då på detta stället. Sn. 
Ij68. SamtL hdskrr utom NhrA och Hjm där- 
efter: besvaras af fleuter(ne) ('Fleutraverser'). Bjn, 



Ko m me ntar lxx xix 

DGr, Dwl, Emk, Nhr C, Åkn därefter: Elegie. E. 
r. 2 1790 års uppl. har 'faders' i st. f. Faders. E. 
r. 14 verke (dialektform) = virke. E. 
S. 61. 

r. 16 Lamskins-Peruken se s. LVII (Regarnsperu- 
ker) ! Se. 

S. 62. 

r. 12 1790 års uppl. saknar komma efter hjerta. E. 
S. 63. 

r. 1 strimma = glänsa. E. 

r. 15 Bagage = byke, patrask. E. 

r. 23 Samtl. hdskrr utom Emk, Nhr A: Tack för 

ehrt sänglag. E. 



Musiken till episteln nr. 23. 

Melodikällan ej funnen. V. 
S. 65. 

Ep. 24. Bgm s. 8, Bjn 1 s. 22, DGr 1s.11, Dwl 1 
s. 90, Eht s. 105, Emk s. 10, Hjm 3 s. 148, 
Nhr B s. 6, Nhr C s. 47, Åkn s. 70. 
Överskriften Bruna Dörren. Denna krog, säkerligen 
ett rätt obetydligt ställe, anges av Carlén ha varit 
belägen i Stadsgården på Södermalm. Färgen på 
dörren kunde i brist på annat ge namn åt en krog, 

. och i Götgatsbacken låg samtidigt ett ställe, som 

J kallades Blå dörren. Sn. 

i r. 4 Dubbett Ö/= starkt öl. Se. 

S. 66. 

! r. 1 Bara Cursen nederstas Det svenska pennin o-- 
. väsendet hade genom 1740—41 års kria i höV 



xc Kommentar 
S. 66. 

grad tilltrasslats, och banken hade blivit tvungen 
till en ständigt stegrad sedelcirkulation, som 1762 
nådde sin kulmen. Sedlarnas värde sjönk långt 
under pari, och det blev t. o. m. lönande att smuggla 
kopparmynt ur landet. Från 1765 — 66 års riksdag 
börjades ett energiskt arbete att begränsa sedel- 
stocken, och en plan uppgjordes att återföra va- 
lutan till sitt ursprungliga värde. Samtidigt indrog 
emellertid Frankrike sina subsidier och banken måste 
lämna kronan stora försträckningar. Prisen på våra 
exportvaror sjönko, under det att särskilt livsmedel 
och hantverksarbeten våldsamt stego i pris. I början 
av 1767 nådde dessa upp till en oerhörd höjd, och 
samma år inträffade en av de våldsammaste eko- 
nomiska kriser, som vårt land genomgått, och som 
orsakade en mängd fallissemang. Under de följande 
åren sökte man genom kungliga förordningar hålla 
växelkursen nere, men det dröjde flera år innan 
banken kunde reglera denna, och alltjämt rådde 
höga varupris. Först genom Liljencrantz' bekanta 
myntrealisation 1776 — 77 blev det svenska pen- 
ningväsendet ordnat. Sn. 

o 

r. 8 Johan Runlus (f. 1679 1 7 1 3) och Lars Johans- 
son Lucidor (f. 1638 d. 1674), de båda karolinska 
skalderna, uppfattas här närmast efter folktraditionen 
som framstående dryckeshj ältar, en åsikt, som man 
noor bör relativt modifiera. Den senare har likväl 

o 

skrivit högst expressiva dryckessånger. Sn. 

r. 20 När J rättat från 'När i' i 1790 års uppl. E. 

S. 67. 

r. 1 1790 års uppl. saknar komma efter rann. — 



Kommentar 



XCI 



Samtt. hdskrr utom NhrA: Om den orm i blodet 

rann. E. 

r. 7-8 Inte droppen 

Halt, lät opp' en. = Håll inte pä droppen 
(brännvinståren), utan dra korken ur flaskan! — 
Halt äldre imperativform. E. 



Musiken till episteln nr. 24. 

Melodikällan anges i »Bellmans poetiska arbeten 
etc.» vara »A la fete du Village». Dessa ord 
utgöra början av den till svenska översatta texten 
i en duo mellan Colin och Colinette i op.comique 
»La clochette», musik av Duni. Översatt av D. G. 
Björn under benämning Klockan, uppfördes pjäsen 
i Stockholm ä Stenborgska teatern den 18 feb. 
1786. Originalmelodien återges av Flodmark i 
a. a., varav även framgår den tämligen ytliga 
likheten mellan originalet och Bellmans epistel- 
melodi. V. 
S. 68. 

Ep. 25. Bgm s. 33, Bjn 1 s. 113, DGr 1 s. 58, 
Dwl 1 s. 1 o 1, Eht s. 132, Emk s. 54, Hjm 2 
s. 340, NhrA nr 40, Nhr B s. 48, Nhr C s. 39, 
Schgm s. 140, Akn s. 78. 

I det av Carlén omnämnda, Bellman själv till- 
höriga ex. av Epistlarna (se s. LXIX!) skulle 
vid denna finnas antecknat: »Min Epistel. » E. 
Överskriften Ulla Winblads öf ver fart til Djurgården. 
Troligen från någon av Skeppsbrons roddartrappor 
beger sig Ulla tack vare den vanliga roddarmadams- 
trafiken över till Djurgården. Sn* 



xcn Kommentar 
s. 68. 

r. 1-2 Nhr C: Hörer nu alla 

hwi Böljorna swalla E. 
r. 9-10 Postiljoner 1 1 Neptuns hof = tritonerna, vilka 
blåste på sina snäckor, liksom postiljonerna i sina 
horn. E. 

r. 16 1790 års uppl. saknar komma efter titta. 
— Bgm, DGr, Emk: Foglarne qwittra. E. 




Utsikt fr. St. Djurgårdsvägen vid Friesens park. Akvarell av 
E. Martin. Nationalmuseum. 

5. 69. 

r. 10 Solhatt se s. LXXXIV! 
r. 1 2 Dan hörs frän logen etc. Den lantliga karak- 
tär, som Djurgården då ännu ägde (se bild!), är 
starkt framhållen i strofen. Hjortarna tillhörde den 
kungliga djurparken, under det att älgarna, som fly 
för Ullas sällskap, representerade den vilda faunan. 



Kom men t ar 



XCIII 



Älgar förekomma alltjämt sparsamt i stockholms- 
trakten, men voro dä mycket vanliga. Sn. 
r. 1 9 snällt = snabbt. E. 

S. 70. 

r. i Palemon, herdenamn. I antika mytologien 
fanns med detta namn en havsgud, som ansägs föra 
skeppen i hamn undan stormarna. Se. 
r. 4 Samtl. hdskrr utom Bgm, Bjn, Nhr A, NhrB: 
Fritt bäraa din snäcka E. 

o 

r. i 2 Valdthornm ändrat från 'Valthornen' i 1790 
års uppl. E. 

r. 1 5 ... gör din ståt = utgöra din uppvaktning, 
ditt följe. E. 

r. 18 ff. Str. 5 ff. saknas i Schgm. E. 
r. 24 Fröjas små tempel Krogarna i djurgårdsstaden 
voro nästan uteslutande belägna i låga och skröp- 
liga stugor. Sn. 

o o 
5. 71. 

r. 1 1 Träd in i rättat från 'Träd i' i 1790 års 
uppl. enl. »Rättelser» i denna. E. 
r. 14 1790 års uppl. saknar komma efter Ulla. E. 
r. 22 1790 års uppl. saknar komma efter herdar. E. 
S. 72. 

r. 4 Engageanter, se s. XXXVII! 

r. 6 Chignonen (fr. egentligen = nacke) = nackhår, 

vilket ofta var löst och inneslutet i en hårpung 

av tyg eller läder. Se. 

r. 7 Roberonden se s. LXXII! 
1 r. 1 3 Samtl. hdskrr utom Hjm, Nhr A, Nhr C: 
\ Pusta ('Putssa') och krama ('kruma') och flåsa och 

blekna ... — Hjm: Rista och krama och rådna och 



xciv Kommentar 
S. 72. 

blekna ... — Nhr C: Pusta och flåsa samt krumma 

och blekna ... E. 

r. 23 SamtL hdskrr: FrihetsSång. E. 



Musiken till episteln nr. 25. 

Melodien angives i »Bellmans poetiska arbeten 
etc», s. 62, vara »Waldthorns-stycke». V. 
S. 74. 

Ejj. 26. Bgm s. 38, Bjn 2 s. 9, DGr 1 s. 66, 
Dwl 2 s. 12, Eht s. 136, Emk s. 61, Hjm 3 
s. 114, Nhr A nr 20, Nhr C s. 51, Schgm s. 106, 
Åkn s. 233. 

Överskriften Kolmätargränden är en kort och smal 
gränd mellan Myntgatan och Västerlånggatan, där 
den slutar i ett valv (se bild!). Sitt namn har 
den av en borgare från 1600-talet, Hans Kol- 
mäter. Tidigare hette den Johan sekreterares gränd. 
På Bellmans tid var den illa beryktad för sina 
krognästen, bland dem det bekanta Wismar. Su. 
r. 5-6 1790 års uppl. saknar komma efter dig, punkt 
efter San och dan samt semikolon efter börja. E. 
r. 6 SamtL hdskrr utom Bgm, Eht, Akn: 

Skrufwa nu Strängen, Klang och dån. E. 

S. 75. 

r. 1 5 1790 års uppl. saknar komma efter log. E. 
r. 22 1790 års uppl. saknar komma efter sjjänd. E. 

S. 76. 

r. 1 att = slut. E. 

r. 7 1790 års uppl. saknar punkt efter alt E. 
r. 8 Palt var öknamnet på en s. k separationskarl, 
d. v. s. en soldat i den avdelning av stadsvakten, 



Kommentar xcv 

som hade hand om kvinnliga fångar och kallades 
separationsvakten. De övriga vakterna benämndes 
»korvar». Paltarna hade särskilt det delikata upp- 
draget att leda synderskorna till spinnhuset eller till 
kyrkorna, när de skulle utstå de skymfliga kyrko- 




Kolmätargränd på 1850-talet. 



straffen. Flerstädes i Epistlarna (t. ex. i nr. 28) 
kallas de »gubbar», då de ofta rekryterades av 
äldre avsigkomna figurer. Separationsvakten under- 
hölls av bemedlingskommissionen, men mönstrades 
varannan månad av politiekollegium. Ar 1847 
överflyttades den till överståthållareämbetet. Sn* 



XCVI 



Ko mm e ntar 



Musiken till episteln nr. 26. 

Om melodikällan meddelar Flodmark a. a. s. 31: 
»Originalet till melodien är Zerbins första aria: 'Me 
promenant prés du logis' i operetten Le peintre amo- 
reux de son modéle af Anseaume, med musik af 
Duni, hvilket sängspel gafs i Paris första gängen den 
26 juli 1757 och i Stockholm ä Bollhusteatern den 8 
nov. 1764 af den franska teatertruppen. Aderton är 
derefter uppfördes samma pjes, öfversatt af Envalls- 
son ('Mälaren kär i sitt modell') pä teatern ä Eriks- 
berg första gängen den 31 aug. 1782 och seder- 
mera ä Stenborgska teatern vid Munkbron intill den 
19 aug. 1 79 1, dä den hade gifvits tillsammans 34 
gänger. » 

Melodien — ätergiven i Flodmark a. a. — 
avviker i det skick, vari den befinnes hos Bellman, 
i nägra delar frän sitt ursprung, i det dess andra 
repris överhoppats. V. 

S. 77. 

Ejj. 2/. Bgm s. 39, Bjn 2 s. 13, DGr 1 s. 68, 
Dwl 2 s. 17, Eht s. 137, Emk s. 64, Hjin 3 
s. 116, Nhr A nr 21, Nhr C s. 52, Schgm s. 184, 
Akn s. 236. 

r. 5 min Stjerna och Sol. Man mäste påminna sig, 
att Stjärnan och Solen voro bekanta näringsställen. 
Stjärnan låg i huset 45 Österlånggatan. Den hade 
just på 1760-talet ombyggts av vinskänken Henrik 
Hunner och torde ha varit ett ganska snyggt ställe. 
Ett annat värdshus Stjärnan låg på Kungsholmen och 
där hade några bondeståndets medlemmar 1765 varit 
och förlustat sig, vilken tilldragelse besjöngs i en sam- 



Ko m ni en t ar 



xcvn 



tida visa: »Lyckans Stjärna fördunklas ofta plär 
hända.» (Om Solen, se not till s. 197!). När det 
är fråga om en krogs eller ett traktörsställes läge, 
bör man emellertid alltid betänka, att namnet hängde 
samman med skylten, och denna kunde mycket väl 
flyttas från det ena huset till det andra med krö- 
garen. Sn. 

r. 6 1790 års uppl. saknar punkt efter Basfiol. E. 
r. 1 7 Bläddriger = full med blåsor. E. 

Musiken till episteln nr. 27. 

Melodikällan anser Atterbom, Svenska Siare och 
Skalder, VI, s. 54, vara att söka i operetten 
»Tunnbindaren». Såväl text som musik till original- 
operan — »Le tonnelier» — äro skrivna av Nicolas 
Audinot (f. 1732 d. 1801). Den uppfördes f. f. g. 
i Paris 1761 och återupptogs år 1765 sedan libretton 
omarbetats av Quétant och med musik av Gossec. 
I Stockholm torde den ej ha uppförts förrän den 
i7jan. 1 78 1 å Eriksbergsteatern i översättning av 
Envallsson, varvid musiken oriktigt uppges vara 
skriven av Philidor. 

Pjäsen gavs ända inpå 1860-talet, och även då 
fick Philidor figurera å programmen som tonsättare 
av Fanchettes kupletter: 

»En gammal tunnbindare, svartsjuk och dum, 

Älskade Philis, en ung herdinna. » 

Jfr Flodmark a. a. s. 33 fF., där originalmelo- 
dien finnes återgiven! 

Anm.: takt 15: över de bägge till samma text- 
stavelse hörande noterna saknas båo;e. 

o 

takt 2 från slutet: analog. V. 

o 



XCVIII 



Ko m men t ar 



S. 78. 

Ep. 28. Bgm s. 40, Bjn 1 s. 15, DGr 1 s. 69, 
Dwl 2 s. 20, Eht s. 138, Emk s. 65, Hjm 3 
s. 117, Nhr A nr 22, Nhr B s. 35, Nhr C s. 53, 
Sch gm s. 109, Akn s. 218. 

I det s. LXIX omnämnda ex. av Epistlarna 
skulle vid denna ep. enl. Carlén finnas antecknat: 
»Actuarien Zetherman. » Denne var en av skal- 
dens intimare vänner och mottog honom ofta pä 
sin gärd Follan vid sjön Magelungen. E. 

Episteln beskriver, hur Ulla rakat ut för de 
stränga väktarna av överflödsförordningen och hur 
hon undgär dem. Förordningar mot yppighet och 
överflöd hava i alla tider varit mycket populära 
hos myndighetspersoner. Genom utfärdande av dy- 
lika visade man dels sitt intresse för goda seder, 
dels var det en åtgärd i merkantilistisk anda till 
landets fromma. Sädana förordningar mäste emellertid 
mycket ofta förnyas, dä de ovanligt lätt brukade 
falla i glömska. Dä denna epistel skrevs, var den 
senaste förordningen emellertid jämförelsevis färsk. 
Den hade nämligen utfärdats den 26 juni 1766 
för att avskaffa nhen tid efter annan igenom en 
alt för lätt penninge åtkomst och fördärfwade Seder, 
inritade yppighet och öfwerflöd». Det var denna 
förordning, som även införde det remarkabla kaffe- 
förbudet. De paragrafer i densamma, som Ulla 
särskilt torde ha brutit emot, voro de, som förbjödo 
anbringandet av garneringar pä fruntimmersdräkter 
av annat tyg än klänningen var gjord av eller 
bärande av tråd- och silkesspetsar, bredare än en 
tum, samt framför allt följande: »Alla the lösa 



Ko mm en t ar 



xcix 



Qwinfolck och Pigor under 40 år, som beträdas 
utan tjenst, och sittja för sig sjelfwa, förbjudes 
helt och hållit alt bruk af Siden och half Siden- 
tyger, jemwäl til mössor, wid Sidenplaggets för- 
lust, samt Tjugu dal. Silfrmts pligt och Stockstraff.» 
Förordningen förnyades den 15 mars 1770. Sn. 
r. 2 Txsmeds gränd går mellan Stora Nygatan och 
Västerlånggatan, där den börjar under ett valv. 
Sitt namn har den av en bryggare Jöran med ett 
binamn, som vanligen skrevs Yskemes. Denne 
levde omkr. år 1600 och ägde här hus. I folk- 
munnen har hans namn förvridits till Yxsmed. För 
namnet Yskemes har man sökt en etymologisk för- 
klaring i en estnisk ordsammansättning »öitsi-mees », 
som betyder nattväktare (Wrangel, Stockholmiana 
I— IV, s. 80). Sn. 

r. 7 tvä gubbar etc. =? paltar (se s. XCIV !). 
r. 14 Samtl. hdskrr: Och en flåsande (Nhr B: 'bäf- 
vande') röst. E. 
r. 19 Ä7^mgj"-Å0ra^ 

Sälgbark etc. wäl beredda Fårskinn, hwaraf sköna 
handskar i Skåne förfärdigas, som derföre kallas 
Skånska eller Klippings handskar, fr. Gants de 
Scanie. Sådana handskar förskrifwas ifrån Malmö» 
(Magnus Orrelius, Köpmans- och Material-Lexicon, 
Stockholm 1797, s. 190). Se. 

S. 79. 

r. 9-10 templet, varifrån Ulla kom, är rådhuset, det 
forna Bondeska palatset vid Riddarhustorget, till vilket 
borgmästare och råd hade flyttat 1732. I hörnet 
av Yxsmedsgränden och Stora Nygatan kan man 



1 

i 



c Kommentar 
s. 79. 

skönja detta. Themis, som hon där rönt, var namnet 
pä rättvisans gudinna i den grekiska mytologien. Sn. 
r. 1 1 Politiens drottar är den poetiska omskrivningen 
för borgmästare och rad i Politiekollegium. Under 
denna avdelning av magistraten lydde polisväsen- 
det. Sn. 

r. 17-20 Samtl. hdskrr: 

Kom teckna med din (en) Bild en Lusta 

Som Naturen ger Lif; 
Grät inte mer: Halt op at Pusta 

Stärck (Nhr C, Ahi: 'stäck') Afwunds kif. E. 

Musiken till episteln nr. 28. 

Om melodien meddelar Carlén: »I Epistelns 
melodi lärer Kraus hafva stor andel, om han ej 
helt och hållet komponerat den. » 

Flodmark (a. a., s. 35) gendriver detta och säger: 
»Melodien, som förekommer i sängsamhen La clé 
du caveau under n:r 689 och der benämnes 'vieil 
air languedocien' samt har till 'timbre' (början 
af texten till den sång, hvars melodi begagnats): 
'Quoi, ma voisine, es-tu fachée?', är använd af 
säväl Anseaume som Favart bland annat i den 
senares pastorale Les amours champétres, hvilken 
uppfördes första gängen i Paris den 2 sept. 
175 1. — Att ej Kraus . . . har komponerat me- 
lodien, är härmed ådagalagdt, hvaremot det nog 
kan vara möjligt att de obetydliga skiljaktigheter, 
som förefinnas emellan melodien, sädan den fram- 
träder hos Bellman och den gamla languedociska, 
härröra frän nämnda kompositörs retoucher. » 

Melodikällan tryckt i Flodmark a. a. V. 



Kommentar 



ci 



\. 80. 

Ip. 2g. Bgm s. 42, Bjn 2 s. 23, DGr 1 s. 74, 
Dwl 2 s. 30, Eht s. 141, Emk s. 69, Hjm 3 
s. 123, Nhr A nr 24, Nhr C s. 57, Schgm s. 115, 
Akn s. 241. — I ett K. Bibi. tillhörigt manu- 
skript, Handskrifter af C. M. Bellman, en vol. 
fol., grätt pappband, med ägarenamnet Fr. Gulander 
(cit. Gir), finnas s. 103 ff. str. 2 v. 3 ff. samt str. 3 
av denna epistel, sannolikt egenhändigt skrivna av 
Bellman. E. 

Överskriften Til de förnäma. Under frihetstiden voro 
de s. k. pic-nic'er, som arrangerades pä offentliga 
lokaler i staden, vanligen pä södra stadshuset vid 
Götgatan, ett mycket omtyckt societetsnöje, som 
gynnades av den högsta aristokratien. Det är en 
sädan festivitet, som episteln skildrar. Det torde 
varit mera sällan, som Mowitz hedrade en pic-nic 
med sitt besök, men det är ingalunda otroligt, att 
han under sin tidigare period uppträtt bland musi- 
kanterna vid en dylik tillställning. Sn. 
r. 2 Templets höga tinnar = den upphöjda platsen 
för musiken. E. 

r. 10 1790 ars tryck saknar komma efter det andra 
klang. E. 

r. 2 1 Castor — bäverhär. Av castor förfärdigades 
under 1700-talet utom hattar även strumpor. Se. 
', 81. 

r. 3 1790 ars uppl. saknar komma efter ramla. E. 
r. 14 Ta hit rättat från 'Hit' i 1790 års tryck enl. 
»Rättelser» i detta. E. 

r. 1 5 1790 års uppl. har punkt efter hatt. E. 



I Kommentar 

81. 

r. 1 9^-20) Samtl. hdskrr utom Hjm, Nhr C, Schgm: 
Till en stunds grefvinna. 

Nhr C, Schgm: Till en stånds grefvinna. 
Hjm: Till en fru grefwinna 

Gulblek och matt. E. 

r. 21 Upp a rättat från Ta' i 1790 års tryck enl. 
»Rättelser» i detta. E. 

r. 24 Bassister egentl. = bassångare. Benämningen 
kan även inbegripa instrumentister, som spela bas- 
stämmorna. Be. 

82. 

r. 4 1790 års uppl. saknar komma efter låter. E. 
r. 9-13, 17 Hjm: 

Hur han wänligt ler 

o 

En annan i förstun så wänligt tillber. 

D 

Smäcken föll ner i trappan, Bouquetten förswan, 
Handsken hon borttappa, halsbandet tog han. 
Nymphen skrek: 

Smickras en ann. E. 
r. 10 Samtl. hdskrr utom Hjm: En Fröken mot 
wäggen {Nhr C: 'ryggen') i Farstun tilber. E. 

r. 1 1 Smäcken == liten snibbmössa, bestående av en 
ställning av ståltråd eller fiskben, överdragen med 
tyg. Hovets damer brukade under 1700-talet liksom 
än i dag en svart krusflorssmäck vid hovsorg. Smäck 
var även namnet på en vanligen trekantig bröst- 
lapp. Se. 

r. 12 fan; Samtl. hdskrr utom Nhr A, Nhr C: 
'han'/ E. 



Kom men t ar 



cm 



r. 17 Eht: älskas en ann. 

Gir: K en an. E. 



Musiken till episteln nr. 29. 

Melodikälla ej funnen. 
Anm.: takt 12: över de tvä första ackorden bör 
sta en bäge i analogi med takt 4. 
takt 25: första melodinotens e bör vara ess. 
I den av J. A. Josephson arr. musiken till 
dessa epistlar (se s. LVI!) stär ess. Jfr ba- 
sens ess pä tredje fjärdedelen! V. 

S. 83. 

Ep. jo. Bgm s. 47, Bjn 2 s. 37, DGr 1 s. 81, 
Dwl 2 s. 45, Eht s. 171, Emk s. 75, Hjm 3 
s. 204, Nhr A nr 25, Nhr C s. 62, Schgm s. 244, 
Åkn s. 250. 

Överskriften Lungsoten. Som förut (s. XXVI) 
omtalats, avled Mowitz i »stenpassion», och han 
undgick sälunda att stryka med av lungsot, för 
vilken sjukdom skalden ofta beklagar honom. Sn. 
r. 7 1790 ärs uppl. saknar punkt efter Var. E. 
r. 1 7 kläcker = spritter till. E. 
r. 18 1790 ärs uppl. saknar komma efter sena. E. 
S. 84. 

r. 5 Samtl. hdskrr: med löje, Sömn och Ro. E. 
r. 1 5 1790 ärs uppl. saknar punkt efter begrunda. E. 
r. 17 Ännu en rättat frän 'Ännu än' i 1790 ärs tryck. 
— fälsup (dial.)=ressup, färdknäpp. Jfr s. XL VI! E. 

Musiken till episteln nr. 30. 

Enl. A. Mankell (Musikens historia, Stockholm, 
1864) skall melodikällan vara att söka i en psalm 

3 2. — Fredmans epistlar. 



civ Kommentar 

Musiken till ep. nr. 30. 

av C. Goudimel (f. 1505 d. 1572). A. Lindgren 

(Bellmansmusiken, Samlaren i8g^) finner början vara 
= en »Air gai» i sångsamlingen »Nouveaux recueil 
de chansons choisies» (1735 — 1743), nr. 221 i 
del IV. V. 

Anm.: B. v. Beskow berättar i sina dagboksanteck- 
ningar (1848, 25 dec), att general Lefrén hört Åhlström 
berätta, att när denne uppsatte melodien till »Drick 

ur ditt glas» och kom till takten j^ffi 



sprang Bellman upp och ropade: »Nej, man ut- 
trycker ej väntan så sömnigt och släpande, utan det 

skall stå |s 1 . » Denna anmärkning tycks 



ej sedermera ha iakttagits. Sn. 
S. 85. 

Ep. ji. Bgm s. 50, Bjn 2 s. 47, DGr 1 s. 87, Dwl 2 
s. 57, Eht s. 175, Emk s. 81, Hjm 3 s. 106, Nhr A 
nr 27, Nhr C s. 65, Schgm s. 126, Akii s. 256. 
Överskriften Ob solum punctum caruit Robertus 
Asello = För en enda pricks skull blev Robert skild 
från Asello. Robert var en abbot i ett indräktiot 

o 

italienskt kloster, som hette Asello. På kloster- 
dörren stod följande vers skriven: Porta paténs esto, 
nulli clauderis honesto (porten må stå öppen, du 
må icke stänga den för någon ärbar). På skämt 
flyttade abboten kommat, som stod framför nulli. 
efter detta ord, varigenom meningen helt om- 
kastades. När påven erfor Roberts tilltag, avsatte 



Kom mentar 



cv 



han honom därför från sin feta syssla. ■ — Mottot 
syftar här på den omständigheten, att blott för det 
att kvinten sprang pä Movitz' basfiol, blev han av 
med sin sköna och fick stryk dessutom. Sn. 
r. 9 halfpart = halv klunk. E. 
r. 1 1 Vart bränvin med guld och klenoder Sedan 
man tappat brännvinet på buteljer brukade man 
för utseendets skull lägga ett par »ägta guldblader» 
i buteljerna. Utom vid bränning av brännvin (Guld- 
bränwin) användes dylika guldblad vid tillredningen 
av åtskilliga likörer som Parfait d'Amour, Eau Di- 
vine, Guldwatten, Paphosolja etc. »Med klenoder 
menas troligen pomeransskal, kanel och dylika 
kryddor, som dessutom funnos i flaskan för att ge 
innehållet en gul färg och göra det mera harmoniskt 
blixtrande » (Carlén). Se. 
S. 86. 

r. 2 gröna Lund, se s. LIX! 

r. 3 kristallen = kristallklara vätskan. — 1790 års 
uppl. saknar semikolon efter kristallen. E. 
r. 5 Tross! eg. = trots (interj ektion), här ung. = 
minsann. E. 

r. 1 1- 1 2 Samtl. hdskrr utom Nhr A: 

Och hwi du dig ej förswara, 1 

Men slumra och såf, som en so? E. 

S. 87. 

r. 6 ^föran Helsinges gränd. Namnet och gränden 
finnas ännu kvar (numera skrives den Göran Helsinas 
grändj. Den går från Stora Nygatan (mellan nr. 20 
och 22) till Västerlånggatan. Göran Helsing var en 
boro;are i Stockholm under Gustaf Vasas tid. Sn. 

1 DG?\ E?nk: 'Hvi du dig ej kund försvara' 



c vi Kommentar 

S. 87. 

r. 1 4 Drabant antagl. = stånddrabant, vilken vid 
denna tid bar en blå och gul uniform (se not till 
s. 148!). Jfr »blågula draken» s. 88 r. 5 och not 
nedan ! Se. 

r. 20 Da Capo rättat från 'Då Capo' i 1790 års 
uppl. E. 

S. 88. 

r. 1 Alt = alltjämt. E. 

r. 5 Far i ändrat från 'Fari' i 1790 års uppl. 1 E. 
blågula draken Militärerna hade i folkspråket alle- 
handa vedernamn. »Drake» var väl ursprungligen 
ett öknamn på dragon (franska dragon = drake). 
Jfr ovan! Se. 
r. 10 Birjilare se s. LXIX! 



Musiken till episteln nr. 31. 

Melodien påstår Carlén vara den av Rousseau, 
på vilken man sjöng Bergklints »Ode öfver Mot- 
gången». — (»Hur länge skall stormen då räcka?») 
— Den återfinnes i sångsamlingen »La clé du caveau » 
under nr. 723. Flodmark, som även återger den i not- 
tryck (a. a. s. 36 ff.) efter denna sångsamling, på- 
pekar de rytmiska likheterna, men framhåller 
också att berörda sång torde vara en avlägsen 
förebild. Han hänvisar även till de äldsta härstädes 
gjorda uppteckningarna av samma melodi, nämligen 
dels i partituret till den prolog (från år 1776), vilken 
föregår Hallmans parodi »Casper och Dorotea», dels 
i partituret till Envallssons sångspel »Colin och 
Babet» (givet f. f. g. i Stockholm 1787). V. 

* Denna ändring blott i den stercotyperade uppl. 



Ko m mentar 



CVII 



S. 89. 

Ep. 32. Bgm s. 55, Bjn 2 s. 63, DGr 1 s. 97, 
Dwl 2 s. 75, Eht s. 180, Emk s. 89, Hjm 3 
s. 129, Nhr A nr 29, Nhr C s. 67, Åkn s. 266. 
r. 4 1790 års uppl. saknar komma efter plundrad 1 t. E. 
r. 6 nattkappan = en lös halsbeklädnad, som fästes 
utanpå skjortan och på vilket kräset sedan fastgjordes. 
Nattkappan är ju ett ännu brukligt plagg. Se» 




Liljans krog på 1850-talet. 



r. 8 Samtl. hdskrr: Sandbankar här och där. E. 
r. 9 Schebek, chebeck, zerbeque = ett långt och smalt 
fartyg med starkt utskjutande stäv och akter. Det 
hörde ursprungligen hemma i Medelhavsländerna, 
men förekom på Bellmans tid även i vårt land; 
i det ryska kriget 1788 — 1790 deltogo många che- 
beckér, mest på ryska sidan. Se. 
r. 14 Liljans krog (se bild!) var belägen vid den 
nuvarande Lill-Jansplan, där Engelbrektsgatan slutar 



cvin Kommentar 
S. 89. 

i Valhallaväeen. I sitt nuvarande skick reglerades 
detta område först på 1880-talet, och hade tidigare 
ett mycket idylliskt utseende. Här var en av de 
grindar belägen, » Träskporten », genom vilken förbin- 
delsen gick till Norra Djurgården, och krogen hölls av 
den här boende djurgårdsvaktaren i hans torpställe 
eller uthyrdes av honom. Enligt den traditionella 
etymologien skulle torpet vara uppkallat efter en 
väktare, som hette Jan och som var mycket liten 
till växten. Han skulle ha levat i slutet av 1600- 
talet. Då fanns där verkligen en man, som hette 
Johan Persson, och på en karta från 1690 i lant- 
mäterikontoret kallas platsen för skogvaktaren Johan 
Perssons tomt. Redan så tidigt som 173 1 möter man 
också formen Lilla Jans (Ups. Univ. bibi. Westin 
1079, f. 5 30). Det vanliga namnet är dock Liljans 
torp eller Liljans krog, och närmast till hands ligger 
då att tänka sig en krogskylt med en lilja. En djur- 
gårdsvaktare Schiul(!) Isberg hade 1727 mot tomt- 
ören fått inhägna ett stort bredvidliggande mark- 
stycke. Här anlade han en trädgård, och inom 
hans släkt hade torpstället stannat ännu på 1760- 
talet. Då stadens handelskollegium år 1767 företog 
sig att kontrollera innehavarna av de utdelade krog- 
numren, upptäcktes det, att en hustru Maria Löf- 
ström, gift med besökaren Erik Löfström, hade krog 
»wid thet så kallade Lillians» utan att inneha veder- 
börligt nummer. Jämte tvenne andra krogvärdar 
hade krögareämbetet olovligt givit henne tillstånd 
härtill. Man är frestad att identifiera henne med 
krögar-mor (r. 15). I ep. 39 nämnes visserligen 
Bergströmskan (se s. XVITI!) som Liljans madam, 



Kom men t ar 



CIX 



men detta har dock avseende på Liljans krog i Tors- 
hälla. I J. G. Hallmans berömda parodi Corporal 
Ölbom är det just på Liljans krog, som den av 
sin Elsa bedragne korpralen gör sina hjärtskärande 
utgjutelser. 

Djurgårdsvaktarebostället ombyggdes 1815, och. 
det är dess utseende efter denna händelse, som bil- 
den återger. Sn. 

r. 16 Hv ålfisken tillhör närmast den bibliska familj 
av havsvidunder, till vilken det odjur hörde, som 
uppslukade profeten Jona. Sn. 
r. 1 8 bias (äldre form) = blåser. E. 
S. 90. 

r. 6 til valet (lat.) = till avsked, till farväl. E. 



Musiken till episteln nr. 32. 

Melodikälla ej funnen. V. 
S. 91. 

Ep. JJ. Bgm s. 56, Bjn 2 s. 65, DGr 1 s. 98, 
Dwl 2 s. 77, Eht s. 181, Emk s. 90, Hjm 3 
s. 196 o. s. 184-85, Nhr A nr 30 (blott versen), 
Åkn s. 268. 

Överskriften den dygdiga Susanna. Susanna, som 
även omtalas i epistel 43 (s. 141) som Ullas vår- 
darinna vid ett ömt tillfälle, är här liknad vid den 
bekanta kyska hustrun i Babylon, vilkens äkten- 
skapliga trohet är föremål för en berättelse i ett 
apokryfiskt tillägg till Daniels profetia. Sn. 
r. 1 Roddar-trappan. Vid Skeppsbron funnos vid 
denna tid tre roddartrappor, vid vilka roddbåtar till 
tjänst för trafikanter voro stationerade, Borgmästar- 
trappan, Mellantrappan och Räntmästartrappan vid 



x Kommentar 
• 9i. 

Slussen. Av dessa var Mellantrappan den förnämsta. 
Den låg nedanför våghuset, och det är det myll- 
rande hamnlivet där, som framställes i episteln. Sn. 
r. 2 Birfilare se s. LXIX! E. 
r. 3 Lägg til stjerten; Samtl. hdskrr: 'Lägg sill- 
skiärten', vilken läsart möjligen är riktigare än 
tryckets. E. 

r. 7 bo Is foten = bordsfoten; jfr s. XL VI! E. 
r. 1 3 Sillpackare kallades medlemmarna i det som 
ett skrå organiserade sillpackareämbetet, som hade 
monopol på att besiktiga och i lagenliga målkärl 
ompacka all den salta fisk, som fördes in till staden 
för att där försäljas och varför betalades s. k. 
packarepengar. Yrket har mycket gamla anor. Sn. 
r. 1 4 Nyrenbergare = personer från Nurnberg. E. 
r. 1 6 Brohuggare. Hamnarna voro i äldre tider 
byggda av trä på pålar och kallades därför van- 
ligen för broar. Under 1600-talet var ännu det 
vanliga namnet på tullbetjänte brokikare, d. v. s. 
sådana, som hade uppsikt över hamnen. Med bro- 
huggare däremot avses det lösa folket, som gick 
och slog vid hamnen för att på ett eller annat sätt 
söka skaffa sig- utkomst. Sn. 

o 

r. 17 Lira, bondlyra, ty. Drehleier, Radleier, fr. 
vielle = stränginstrument med klaviatur (nycklar lik- 
som å nyckelharpan) (se bild!). Instrumentet har 
vanligtvis fyra till sex strängar, av vilka två unisont 
i g stämda melodisträngar löpa över klaviaturen och 
tangeras av nycklarna, då de intryckas. De övriga 
strängarna äro s. k. medljudande strängar, vanligt- 
vis stämda i grundton och kvint, de gå parvis på 



Ko m men t ar 



CXI 




£z>tfspelerska. Meissenporslin från mitten av 
1700-talet. K. Husgerådskammarens samling. 
Stockholms slott. 



bada sidor utanför klaviaturen. Tonen frambringas 
medelst ett med kolofonium bestruket hjul, som 
gnider underifrån mot alla strånearna samtidigt och 



cxti Kommentar 
s. 91. 

sättes i rörelse med en vev, vilken kringvrides med 
högra handen. Den spelandes vänstra hand intrycker 
tangenterna, vilkas antal växlar mellan 10 och 23. 
Resonansbotten är dels välvd som pä lutan, dels 
platt liksom gitarrens. 

Liran härstammar från det medeltida instrumentet 
organistrum, vilket spelades av tvenne personer, en 
som kringvred hjulet och en som skötte klavia- 
turen. Liran var före 1700-talet ett huvudsakligast 
av allmogen eller kringvandrande spelmän trakterat 
instrument. Under 1700-talet kom det pä modet 
i Frankrike och spelades både i de franska salongerna 
och i de borgerliga familjerna. Det hade då ett 
omfång om två oktaver kromatiskt. Vid 17 oo- 
talets slut sjönk det åter ned till sin förra ställning 
som allmoge- och tiggarinstrument. I Sverige är 
det numera försvunnet. Be. 
1790 års uppl. saknar punkt efter lagom, E. 
r. 1 9 Amfoj'6 en förvridning av 'envoyé' (vilket ord 
Hjm har). Här väl närmast = 'grann kurre'. E. 

S. 92. 

r. 2 HaHekin, på italienska Arlechino, var den egent- 
liga hjälten i La Commedia dell'arte, det italienska 
maskspelet, där typerna och handlingens utveckling 
voro fasta, men dialogen improviserades för till- 
fället. Harlekinstypen hade uppstått i staden Ber- 
gamo. Han var klädd i en dräkt av brokiga lappar, 
bar plym i hatten och var utrustad med träsvärd. 
Sådana italienska maskföreställningar hava givits i 
Stockholm redan på 1670-talet. Här är det uppen- 
barligen icke fråga om någon representation av 



Ko mm en t ar 



CXIII 



maskkomedier, utan det är tydligen endast en i 
harlekinsdräkten klädd akrobat, som visar sina kon- 
ster i trängseln pä Skeppsbron. Sn. 
r. 7 1790 ars uppl. saknar punkt efter Movitz. E. 
r. 1 3 Wismar var en efter den för sin mumma 
berömda och dä ännu svenska staden Wismar i 
Mecklenburg uppkallad krog, som läg vid Kol- 
mätaregränden (se s. XCIV!). Sn. 
r. 1 8 comme rättat frän 'commne' i 1 790 ars uppl. E. 
r. 23 1790 ars uppl. saknar punkt efter Kött* 
korgen. E. 

r. 24 Klippings-handskarna, se s. XCIX! 

r. 25 manglat; Hjm, Akn: mänglat. — Denna läsart 

förefaller riktigare än tryckets och övriga hdskrrs. E. 

S. 93. 

r. 1 Varfvet, det i Djurgårdsstaden belägna, av 
Ephraim Lothsack grundade skeppsvarvet (se s. 
LIX!). Sn. 

r. 7 Mäster Nilses var det vanliga namnet pä det 
under frihetstiden förnämsta traktörsstället pä Djur- 
gärden, av en helt annan karaktär än de vanliga 
fredmanskrogarna. Hos Mäster Nilses kunde även 
hovet vara gäst. Stället läg vid Länga gatan i 
kv. Djurgärden (n:o 5) och sträckte sig ända ner 
till sjön. Det har sitt namn efter den förste inne- 
havaren, gärkocken mäster Nils Aronsson Berg 
(d. 1732). Denne var född i Sollentuna försam- 
ling och blev 1 7 1 2 borgare i Stockholm. Han 
tyckes ha kostat pä sitt värdshus stora belopp, ty 
när han avled, var han starkt skuldsatt. Stället 
beskrives då på följande sätt: »En byggning be- 



cxiv Kommentar 
s. 93. 

stående av tre våningar med källare under, i den 
nedersta trenne kamrar, kök och förstuga, i den andra 
och översta fem rum, tre salar och två kamrar. 
Noch ett hus på västra gaveln, varuti är fähus 
och stall samt ett litet rum för små kreatur. Ett 
lusthus på backen av bjälkar och bräder, uppsatta 
med fönster, golv, dörr och lås. En bod neder 
emot sjön till ved och annat behov. En tråd- och 
kålgård med en brunn uti och plank omkring.» 
Själva huvudbyggningen var gulmålad. På gården 
lär även ha funnits en bur för lejon. Rörelsen 
fortsattes av Bergs änka Märta Schultz (d. 1757) 
och hon hade en betydlig framgång. Under den 
gustavianska tiden hette traktören Petter Brandt 
(d. 18 1 3), en omåttligt fet karl. Sn. 
r. 23 1790 års uppl. saknar skiljetecken efter 
horn. E. 

S. 94. 

r. 1-2 1790 års uppl. har punkt efter star men 
saknar komma efter Segehtinn. E. 
r. 6 Björnarna. S. 91 sista raden omtalas en före- 
visare av björndans. Sn. 
r. 9-10 Kungens Slott 

Mot skyarna höjs Innan ännu den nu- 
varande Norrbro och den höga stenkajen vid slottet 
voro byggda, hade detta ett mycket mera domi- 
nerande läge gent emot sin omgivning. Sn. 
r. 1 2 en aldriger dal Härmed avses Kungsträd- 
gården, som utifrån Strömmen sett gav intrycket 
av en låg dalgång och vars historia som kuno-lio- 

O O o Do 

trädgård sträcker sia; ända från medeltiden och väl 



Ko m men t ar 



cxv 



motiverar epitetet åldrig. Egentligen uteslutande 
avsedd för hovet och ännu inhägnad, hade den 
under frihetstiden öppnats för den lustvandrande 
allmänheten. Se vidare not till s. 112! Sn. 
r. 1 3 Arsenal. Denna var belägen på det nuvarande 
Karl XILs torg. Här hade riksmarsken Jakob De 
la Gardie på 1640-talet låtit uppföra ett praktfullt 
palats i sydtysk senrenässans, »Makalös» (se bild!) 




Arsenalen (Dramat, teatern) vid tiden för branden 1825. Arse- 
nalen hade ungefärligen detta utseende, när episteln skrevs. 

Detta inköptes 1649 av drottning Kristina, men 
riksmarskens son Magnus Gabriel De la Gardie 
bytte det tillbaka. Genom Karl XI:s reduktion 
kom det i kronans händer och inreddes 1690 till 
arsenal för svenska arméns troféer. Ännu kallas 
gatan mellan Gustaf Adolfs torg och Nybroplan och 
vilken gick norr om Arsenalen, för Arsenalsgatan. 
1793 invigdes Arsenalen till dramatisk teater och 
1825 brann byggnaden upp i en mycket häftig 



cx vi Ko m men t ar 

S. 94. 

eldsvåda, av vilken finnes flera avbildningar. Den 
blev sedan icke återuppförd. Sn. 
r. 14-15 Pä en mur 

Syns en Kur etc. Härmed avses Kastellhol- 
men, som säkerligen varit befäst sedan mycket långt 
tillbaka (se bild!). Här byggdes på mitten av 1600- 
talet ett kastell, en låg, mångkantig byggning, som 
inneslöt ett enda rum och under detta en källare. 
Under 1700-talet användes kastellet för tillverkning 
och förvaring av ammunition. Det ombyggdes 1785 
och hela byggnaden sprang i luften 1845, varefter 
det nuvarande kastellet uppfördes. Nedanför ka- 
stellet åt sydost låg ett salutbatteri och därifrån 
utföres alltjämt salut på särskilda paraddagar. Sn. 
r. 22 se vid stranden snedt öfuer etc. Här ges en 
beskrivning av arbetet i djurgårdsvarvet (se s. 
LIX!), som var roddarfärdens mål. Sn. 
r. 23 timra enl. Carlén ett sjömansord = skimra, 
avspegla sig, tindra (så Bgm, DGr, Emk, Hjni). E. 

S. 95. 

r. 6 Klockspelarn I Tyska kyrkan hade av ham- 
burgaren Frans Hemony byggts ett klockspel om 
28 klockor, som 1666 för första gången lät höra 
sig. Det var berömt för sina vackra klanger. Att 
traktera detta verk var anställd en särskild klock- 
spelare. Vid tiden för denna epistels tillkomst 
innehades denna befattning sedan 1748 av en tysk 
vid namn Christ. Fried. Seliger. Sn. 
r. 12 Solhatten, se s. LXXXIV! 
r. 15 Nopkins-kjol, se s. LXXXI1! 
Falbolan, farbola, falbula, förvrängning av fr. fal- 



cxvm Ko m m en t a r 

s. 95. 

bala = volang, d. v. s. veckad, garnerande kappa å 
damdräkten. Denna garnering, som synbarligen an- 
sågs lämna ett särskilt stort spelrum för lyxen, var 
under större delen av frihetstiden uppförd bland det 
otillåtna i överflödsförordningarna. »Publication . . . 
om Mode på Kläder» av den 3 april 1722 stad- 
gade att kjolarna ej fingo »skiäras sönder, utan 
blifwa utan Falbula, och äfwen ärmarne». Vikten 
av detta inskärptes ytterligare i yppighetsförord- 
ningen den 20 jan. 1746. I 1766 års förordning 
fanns intet uttryckligt förbud mot bärandet av »fal- 
bula»; här bestämdes endast att all slags garnering 
skulle göras av samma sorts tyg som klänningen (se 
s. XCVIII!). Då svenska dräkten infördes år 1778 
utfärdades detaljerade bestämmelser om storleken 
på kjolens stora och lilla falbala. — Damporträtt 
från 1700-talet bära ofta nog vittnesbörd om att för- 
ordningarna ej efterlevdes så noga i den punkten. Se. 
r. 21 1790 års uppl. saknar punkt efter i tu. E. 

S. 96. 

r. 2 Slagtarhuset låg på den holme i Norrström, 
som kallades Slaktarholmen, tidigare Barkarholmen. 
Dess belägenhet motsvaras numera ungefär av Ström- 
parterren. Det utgjordes av en mängd salubodar 
för köttförsäljning, och dessa omslöto en öppen 
gård, slaktarhusgården. Anläggningen var byggd 
på pålar, och omedelbart väster om den gick den 
gamla Norrbro. Bredvid funnos även bodar för 
fiskhandeln. Det hela hade ett ganska ruckligt 

o o 

utseende och blev utdömt 1784, då slaktarhuset 
flyttades till Blasieholmen. Det användes icke till 



Ko m men t ar 



cxix 



slakt, utan uteslutande till saluhandel. Redan på 
Gustaf Vasas tid hade vid Norrström funnits ett 
slakthus för slottets behov. Sn. 



Musiken till episteln nr. 33. 

Motivet torde kunna sökas i en ariette ur op. 
comique »Le cadi dupé» med musik av Monsigny, 
även använd av Envallsson i hans »Iphigenie den 
andra» till Thoas säng i i:a akten, 2:a scenen: 
»Dag och natt», i vars tryckta text säsom »ton» 
angives : » Stånd-Drabantsmarchen » . V* 
S. 97. 

Ep. 34. Bgm s. 71, Bjn 2 s. 11 o, DGr 1 s. 121, 
Dwl 2 s. 122, Eht s. 198, Emk s. 113, Hjm 3 
s. 81, Nhr A nr 34, Nhr C s. 84, Åkn s. 295. — 
Nhr C saknar tre strofer och har de övriga i föl- 
jande ordning: 1, 2, 4, 5, 9, 7, 11. 
I det ä s. LXIX nämnda ex. var enl. Carlén vid 
denna ep. antecknat: »Prints Carl, Printsen vid 
Högland. » E. 

Överskriften: Kolmät ar- gränden, se s. XCIV! 
r. 3 hoboja, se s. LXIX (Oboe)! 
r. 4 Samt l \ hdskrr utom Nhr A: 

Hörs ('Här') i gränd, der trumman släs. E. 
r. 6 ^feppe Efter hjälten i Holbergs komedi Jeppe 
paa Bierget, som var mycket populär i Stockholm 
under 1700-talet, brukade man i folkspråket upp- 
kalla tornväktaren i det högst upp pä Brunkeberg be- 
lägna värdtornet, varifrån olika signaler, bäde op- 
tiska och musikaliska, om eldsvådor avgävos. Där 
fanns sålunda ocksä en klocka för klänitning. Detta 
torn lag i kvarteret Frigga i Stora Vattu gatans för- 

>3. — Fredmans epistlar. 



cxx Kommentar 

S. 97. 

langning. Sedan gammalt hade överst pä berget 
funnits ett utsiktstorn, varifrån man kunde bevaka 
staden (Bång, De Monte Brunconis I, s. 72). Det 
torn, som nu stod kvar, hade byggts 1684 av kors- 
virke, men var vid denna tid mycket skröpligt. 
Olika planer på att bygga om det framkommo, men 
i stället lät man 1769 riva detsamma. Därefter 
användes Klara kyrktorn till brandsignalers av- 
givande. Tornväktaren hade även att som en brand- 
vakt (se s. LXIV!) utropa timmarna, vilket han 
gjorde enligt följande av J. G. Carlén meddelade 
formulär: 

Väktarerop! Klockan är o slagen 

Gud bevare staden, 

Ladu gårdslandena, 

Brunkebergena med! 

Klockan är o slagen. 
Även i Storkyrkans torn funnos tornväktare för 
eldsvådors skull. S7t. 

r. 10 Niclas torn Niclas är en mera skämtsam be- 
nämning på Storkyrkan, Sankt Nikolai kyrka. Över 
mynningen till Kolmätaregränden höjer sig den för- 
gyllda spiran på kyrktornet. Sn. 
s. 12-13 Samtl. hdskrr utom Nhr A: 
På ett grästak ('torftak') mot en skulle 
Rifs twå kiärngar om sin ('en') skatt (Hjm: hatt[!]) 
— Carlén har i sin edition av Fredmans Epistlar 
insatt 'tratt' för 'skatt', det senare »enligt upp- 
gift af skådespelaren Lars Hjortsberg ett tryck- 
fel, hvaröfver skalden ofta förargat sig». Då emeller- 
tid samtl. hdskrr utom H/m ha 'skatt', kan något 



Ko mm en t ar 



CXXI 



tryckfel icke gärna föreligga, däremot möjligen ett 
av Bellman aldrig observerat skrivfel. Ett stöd härför 
kan man se däri, att åtminstone ett av de skilling- 
tryck, vari denna epistel förekommer, »En hel Sam- 
ling, alldeles nya och öfwer alla måtto lustiga 
Wisor, . . . Tryckt nu nyligen, och säljes för en half 
Schill. », har 'tratt' och f. ö. visar ungefär samma av- 
vikelser från 1790 års uppl. som de flesta hdskrr. E. 

. 98. 

r. 1-4 H/m: 

Jorden gungar, sprutan brakar, 

Böljan fräser i norrström. 
Akar'n svär och kärran skakar, 
Slår på märren med sin töm. E. 
r. 1 Pumpen gnäller Den närmaste pumpen låg vid 
Riddarhustorget. Brandväsendet handhades här av 
stadens tredje sprutkompani, den s. k. Riddarhus- 
torgssprutan. Sn. 

r. 4 Böljan susar i Norrström. Då den del av 
Norrbro, som går över den södra grenen av ström- 
men, byggdes under de första åren av 1800-talet, 
blev denna strömgren upprensad och grävdes djupt 
ner under kaj byggnaden, där den fick det lugna 
och jämna lopp, som den ännu har. Tidigare hade 
den kastat sig fram i otämd vildhet, och under 
upprepade svåra vårfloder i slutet av 1700-talet 
hade den åstadkommit mycken skada och dragit 
med sig byggnader och broar. Det är därför all 
anledning att förmoda, att man i Kolmätargränden, 
som ju ligger helt nära, kunnat höra bruset från 
strömmen, vilket man nu visserligen icke kan. Sn* 



cxxn Kommentar 
s. 98. 

r. 5 divisioner På Bellmans tid indelades en bataljon 
vid exercis i fyra »divisioner», som således mot- 
svarade de nutida kompanierna, och en division i 
två »plutoner». B. 

r. 1 2 Ra ds tu-taket Vid Myntgatan stöter Kolmätar- 
grändens förlängning rätt på det gamla rådhuset, 
Bondeska palatset. Sn. 
r. 1 5 skinn karpus, se s. LXXVIII! 

S. 99. 

r. 4 Sodoms murar En krog, som hade öknamnet 
Sodom, tydligen på grund av det ogudaktiga liv, som 
där fördes, lär ha varit belägen i gränden. Dess krö- 
gare omtalas bland begravningsgästerna i ep. 38. Sn. 
r. 1 3 där skylten hänger. Skylten är krogen Wis- 
mars (se s. CXIII!). Sn. 

s. 100. 

r. 1 Themis mantlar och peruker Borgmästare och 
råd uppträdde i äldre tider som de personliga ledarna 
av eldsläckningen. Sji. 
Lyran se s. CX (Lira)! 
r. 1 2 Bassongen se s. LIII (Dulcjan)! 
r. 17 Aeneas, son till konung Priamus i Tröja och 
en av dess hjältar, flydde ensam och utblottad, med 
sin fader Anchises på ryggen från sin förstörda hem- 
stad, men kunde det oaktat bliva det romerska väldets 
grundare. På samma sätt står världen öppen för den, 
från sitt brinnande hem flyende Movitz med basfiolen 
på ryggen. Sn. 
S. 101. 

r. 9 Sam ti. hdskrr utom Nkr A: 

Dansar wid ett Sexors Hus. E* 



Ko mmentar 



CXXIII 



sex-örs ljus. Hänför sig antagligen till den vid 
ljusförsäljning gällande taxan. Det ljus, som er- 
hölls för sex öre, mäste ha varit litet. Se. 



Musiken till episteln nr. 34. 

Originalmelodien är enl. Bagge (Samlaren 1 88 i 
s. 1 1 o) den, som använts till Ratons kupletter: »Que 
1'aurore est loin encore» i Favarts sängspel »Raton 
et Rosette ou la vengeance inutile», vilket, upp- 
fört f. f. g. i Paris den 28 mars 1753 (och inför 
hovet pä Ulriksdal 1 sept. 1756 av den franska 
teatertruppen), är en parodi av »Titon et TAurore», 
pastorale héroique, med musik av Mondonville, och 
där den åberopade sängen har till »air»: »Il n'est 
point encore 1'aurore. » Melodien återfinnes i En- 
vallssons lyriska komedi »Colin och Babet», näm- 
ligen skolmästarens kupletter i:a akten, 5:e scenen, 
»Ecce! nu jag jubilerar», vilka ha till »air»: »Likt 
Eneas vid sitt Tröja. » (Jfr »En Aeneas likvid 
Tröja» i str. 10 s 100!) V. 

S. 102. 

■Ep- 35- Bgm s. 69, Bjn 2 s. 105, DGr 1 s. 118, 
Dwl 2 s. 117, Eht s. 196, Emk s. m, Hjm 3 
! s. 321, Nhr A nr 33, Åkn s. 292. 

is. 103. 

i 

j r. 6 barnhuset Troligen är det fråga om det av 
Politiekollegium vid Danviken 1755 inrättade barn- 
i huset, ty pä det stora barnhuset, som lag \id den 
j nuvarande Barnhusgatan, mottogos ej barn under 
1 sex år. Här kunde ett barn inlösas mot ett visst 

1 



cxxiv Ko m menta r 

S. 103. 

penningbelopp. Här omhändertogos likaledes de 
barn, som föddes av de till spinnhus dömda kvin- 
norna. Sn. 

r. 9 Paltame, se s. XCIV! 

1790 års uppl. saknar komma efter patrull. E. 
r. 1 1 ryggbast eg. = sena, som omsluter magen i 
ryggraden. E. 

r. 14 1790 års uppl. har punkt efter garnet. E. 
r. 23 1790 års uppl. saknar komma efter Finkel 
och har punkt efter i gar. E. 

S. 104. 

r. 7-8 Samtl. hdskrr: 

Tycks mig af ängslan jag bara will spy 

Och från Boutellierna fly; E. 



Musiken till episteln nr. 35. 

Melodien återfinnes enl. Flodmark (a. a. s. 42) 
bland balettmusiken till dryadernas dans i 2:a 
aktens 5:e scen av operan Silvie, texten av 
Laujon, musiken av P. M. Berton (3:e akten) 
och Trial. Uppförd i Paris f. f. g. den 1 1 nov. 
1766, gavs den i Stockholm med texten översatt 
av C. Manderström på kungl. teatern i Bollhuset 
den 13 juli 1774. — Även Envallsson har använt 
samma melodi i sångspelet »Bobis bröllop», slutköri 
2:a akten, vilken i den tryckta pjäsen har till över- 
skrift »Ton: När du tar ditt glas i hand». — 
Tvekan råder, huruvida Bellman tagit sin melodi 
direkt från op. »Silvie» eller från den av Envallsson 
citerade sången. Flodmark återger melodien ur 
Silvie i nottryck (a. a. s. 43). Samma växling 



Kommentar 



cxxv 



mellan dur och moll (minore), som Bellman har i 
sin melodi, återfinnes i Silvie. V. 

S. 105. 

Ep. 36. Bgm s. 130, DGr 3 s. 9, Elit s. 159, 
Hjm 3 s. 469 (tr.), 1 Schgm s. 80. 

S. 106. 

r. 1 4 rona = höfterna. E. 
S. 107. 

r. 8 Majshus Carlén gissar i sin Bellmansupplaga, 
att med majshus skulle menas en lådsammankomst 
i maj månad i krögarsocieteten. Men det ger icke 
någon mening, ej heller har man hört talas om 
någon dylik benämning för ett sammanträde inom 
ett skrå. Snarare torde det sammanhänga med det 
från Finland under 1600- och 1700-talen kända 
uttrycket »majmiseri» (av det finska maj a = här- 
bärge och mies = man), som betydde olovligt här- 
bärgerande av lantmän i städerna och för vilket 
det motsvarande svenska uttrycket var »bondepläg- 
ning». När bönderna kommo med sina varor till 
en stad, voro de skyldiga att avyttra dem på öppna 
torget till fastställda pris, detta för att undvika 
mellanhänder, men i stället begåvo de sig ofta till 
något härbärge, där de i smyg sålde hela partiet 
till någon uppköpare, vanligen krögaren. Det är 
icke osannolikt, att ett härbärge, där sådana olov- 
liga affärer gjordes, kallats majshus, särskilt med 
kännedom om det starka finska inslaget i Stock- 
holms befolkning under äldre tider (C. von Bons- 
dorf, Strödda uppsatser. Helsingfors 1898. I, s. 89. 

1 (tr.) = antagl. avskrift av 1790 års tryck. E. 



cxxvi Kommentar 
S. 107. 

Svenska riksrådets protokoll, utg. av S. Bergh XV, 
s. 544). Sn. 

S. 108. 

r. 1 1 1790 års uppl. har punkt efter kallt. E. 
r. 19 fatt eg. = beskaffad. Jfr »Hur är det fatt 
med dig?» E. 

S. 109. 

r. 1 1 salopp, se s. XL VI! 

r. 12 Pontac, Pountac=»et slags rödt Franskt Win 
af amper och adstringerande smak, som nyttjas till 
Bischoff och fås ifrån Bourdeaux. Det har sit 
namn af den lilla staden Pontac i Gouvernementet 
Bearn, dar det bästa wäxer, och det mästa kommer 
ifrån Guienne; men ingen må tänka, at alt win 
som utgifwes för Pontac, är ifrån denna ort kommet, 
ty ägta Pontac är äfwen så rart som ägta Tokajer- 
win» (Magnus Orrelius, Köpmans- och Material- 
Lexicon, Stockholm 1797, s. 291). Genom en 
överflödsförordning av den 26 juni 1766 förbjöds 
införseln av Pontac, vilket vin synbarligen tidigare 
importerats i stora mängder. Under vissa betingelser 
kunde dock licenser för införsel också nu beviljas. 
1 77 1 års tullförordning upptager nämligen en taxa 
även för detta vin. Se. 
S. 110. 

r. 7 fyra halta gubbar = en patrull av separations- 
vakten (se s. XCIV, Palt!). Sn. 
r. 22 1790 års uppl. har komma eder skänkt. E. 
S. 111. 

r. 2 cymbaler (nr. 2 avses väl närmast här) 

1) = bäcken, mässingstallrikar, rytmiskt slag- 



Ko m mentar 



CXXVII 



instrument utan bestämd tonhöjd. Instrumentet be- 
star av tvenne med handtag av läder pä utsidan 
försedda väl hamrade metallskivor, vilka släs mot 
varandra. Cymbaler äro av uråldrigt asiatiskt ur- 
sprung, till Europa kommo de under 1600-talet 
med den turkiska- eller janitschar-mu siken; omkring 
1770 funnos de i den svenska regementsmusiken. 

2) Cymbal var även benämning pä hackbrädet (fr. 
tympanon, eng. dulcimer), ett trapetsformat sträng- 
instrument med platt resonanskropp (se bild!). Över 
det med tvä till fyra cirkelrunda ljudhäl försedda reso- 
nanslocket gä ett tjugutal tre- och fyrakoriga sträng- 




Hackbräde (cymbal). Nord. mus. nr. 87,345. Längd 99 cm. 



grupper. Strängarna, vilka löpa över tvä eller flera 
stall, ansläs med tvenne träklubbor. Egentligen är 
det endast genom spelsättet som hackbrädet skiljer 
sig frän psalteriet, vars strängar ej ansläs utan 
knäppas. Pantaleon Hebenstreit, virtuos pä hack- 
bräde, förbättrade detsamma vid i 700-talets början. 
Instrumentet kallades efter honom pantaleon. En 
elev till honom, Georp- Noélli, gav nägra konserter 
pä pantaleon i Stockholm 1779. Hackbrädet, som 
nu endast spelas i zigenarkapell, är hammarklaverets 
stamfader. 

3) Cymbal är hos äldre skriftställare i Sverige 
— Hiilphers m. fl. — benämning ä klavicymbalen 



cx xviii Ko m men tar 

S. in. 

(il cembalo), stränginstrument i flygelform med 
tangenter och klaviatur. Strängarna knäppas med 
ä tangenterna insatta fjäderpennspetsar eller läder- 
bitar. Till samma art höra klavecin, spinett och 
virginal. Be. 

r. 6 Spinn kammull pä din sltinda Ulla har anam- 
mats av separationsvakten och förts till spinnhuset. 
1698(21 okt.) hade utfärdats en förordning om grun- 
dandet av ett rasp- och spinn-hus till arbetsinrätt- 
ning för lättingar, det förra för män, det senare för 
kvinnor. Sedan en fond för ändamålet insamlats, 
inköptes 1727 pä Långholmen en plats för upp- 
förandet av en dylik arbetsinrättning. Hit dömdes 
alla för lösdriveri anhållna personer. Spinnhuset 
stod under Kommerskollegii inseende, men brukade 
ofta utarrenderas. Till dess underhäll utgick dels 
en stämpelskatt, dels betalade krögare, lindansare, 
marionettspelare o. d. en särskild spinnhusavgift. 
Spinnhuset var en form, genom vilken det för 
näringarnas förkovran nitälskande 1700-talet sökte 
tillgodogöra sig en arbetskraft, som vanligen drog 
sig undan sina samhälleliga plikter. Det var så- 
lunda ocksä en granska billig arbetskraft, som här 
spann gam till stadens klädesfabriker, och det var 
av vikt, att spinnhusen hade en talrik och god 
arbetarestam. Man var därför angelägen om att 
hit icke dömdes några lytta eller odugliga män- 
niskor, utan de borde helst vara friska och kraf- 
tiga, och ingen fick stanna här kortare tid än ett 
halvår. För att få det tillräckliga antalet, räckte 
brottslingarna icke till, utan genom av stadsfiskalerna 
företagna razzior uppfångades alla möjliga tjänst- 



Kommentar 



CXXIX 



lösa kvinnor. Ofta kunde en piga dömas till spinn- 
huset blott för att hon tagit tjänst pä en krog. 
I en kunglig förordning 1757 (10 maj) dekreterades, 
att »för obilligast anses bör, at pä Krogar under- 
hälles en myckenhet unga, friska Qwinfolk och 
Karlar, hwilkas antal i anseende til krogarnas tal- 
rikhet, som äro 700 å 800 i Stockholm, med 
säkerhet kan räknas lika stort», och alla unga och 
friska krogflickor skulle därför föras till ett ars 
arbete pä spinnhuset, dä krogarna mycket väl kunde 
betjänas av »gammalt och bräckeligit folk». Det 
är denna drakoniska bestämmelse, som var anled- 
ningen till att krögarn berövades sin omhuldade 
skatt, och att Ulla fördes bort att spinna kamull. 
I längderna pä spinnhushjonen söker man dock 
förgäves hennes namn. Sn. 

Musiken till episteln nr. 36. 

Melodikälla är enligt Bagge (Samlaren 1881 
s. 53-54) »Prins Fredric», en långdans, som före- 
kommer i ett mskr. från 1785. Denna återgives i 
Bagges a. a. V. 
S. 112. 

Ep. 37. Bgm s. 134, DGr 3 s. 14, Eht s. 161, 
Hjm 3 s. 475 (tr.), Schgm s. 164. 
Överskriften Kungs-Trägarden. Denna hade unge- 
fär samma omfattning som nu, om man undantar 
Karl XILs torg mellan Arsenalsgatan och Strömmen, 
där Arsenalen var belägen. Redan under slutet av 
medeltiden hade här legat en trådgård för slottets 
räkning, icke egentligen en lustpark, utan snarare 
en köksträdgård, en s. k. kålgård. På 1640-talet 



cxxx Ko m ni en t ar 

S. 112. 

kan man säga, att en ny tid börjar för den kung- 
liga trädgården. Området blev då reglerat till den 
omfattning, det sedan hade, och man planerade en 
trädgård i den franska smakens preciösa maner med 
klippta häckar, grottor och snirklade rabatter. Detta 
projekt förverkligades så småningom under århun- 




Kungsträdgården år 1700. Kopparstick av Johannes van den 
Aveelen i Suecia antiqua. 

dradet, men trädgården fortfor alltjämt att även 
tjäna ett praktiskt syfte. De båda bilderna i Dahl- 
bergs Suecia antiqua et hodierna (ritade år 1700) 
ge en god föreställning om hur den vid slutet av 
1600-talet såg ut, om den kanske icke var fullt 
så välklippt, som tecknaren g] ort den, och samma 
stil bibehöll man långt in under 1700-talet (se 



Ko m men ta r cx xx i 

bild!). Den engelska smaken gjorde sig emellertid 
småningom gällande, träden fingo växa mera fritt, 
och vid den tid, det här är fråga om, omgavs den 
av alléer med väldiga lindar (se bild!). 




Akvatintgravyr av J\i. R. Heland. 



Man känner icke till om trädgården under 1600- 
talet varit en offentlig promenadplats. Först under 
frihetstiden torde detta dock ha inträffat, ocli den 
blev då icke minst tack vare sitt utmärkta läge 
utomordentligt populär. Att den sålunda sedan länge 



cxxxir Kommentar 

S. 112. 

varit inhägnad, är klart, och de järngrindar, vid 
vilka Mollberg stod på post, hade tillkommit på 
1690-talet. Dessa borttogos i början på 1800- 
talet, och de vackra överstyckena placerades 1 8 1 7 
på kyrkogårdsgrindarna åt Storgatan vid Hedvig 
Eleonora kyrka. Numera förvaras de i Nordiska 
museet. 1762 omgavs trädgården med stenmurar, 
och ett nytt orangen (se s. CXXXIV!) byggdes i 
dess norra del. Troligen på grund av dessa nya an- 
ordningar lät överståthållaren den 8 april 1763 ut- 
färda en kungörelse för dem, som spatserade i träd- 
gården. Den är i hög grad färgad av tidens stånds- 
uppfattning. Ingen fick komma in i trädgården utan 
tillstånd av trädgårdsmästarna eller dem, som de 
satt att vakta vid portarna. Det var sålunda en 
viktig post, som Mollberg innehade. Att man icke 
fick röra blommor och träd, var ju naturligt, lik- 
som att man endast fick gå på sandgångarna, »men 
ingalunda i Orangeriet, Blomster- och Trä-quarteren 
af Trianglar eller Trä-Skolorne » . Det var förbjudet 
för »gement Folk af Laquayer och Drängar, Pigor 
och tilwäxte Barn, som utan upsikt kunna gå om- 
kring och göra skada» att slippa in, och när herr- 
skaper lustvandrade där, skulle deras tjänare vänta 
vid grindarna. »Man förmodar», hette det, »att 
intet annat än hederligit och sedigt Folk här komma 
at inlåtas.» Allt skulle sålunda grå i stil med de 

ö 

välansade rabatterna. Denna kungörelse förnyades 
1776, och ungefär samtidigt torde ep. ha skrivits. 

Kungsträdgårdens förvandling till ett öppet sand- 
hav, sådant den ännu på det hela taget ter sig, är 
ett verk av Karl XIV Johan. Sn. 



Kom men t ar 



CXXXItt 



r. 5 Prägtig med tofs din blanka karpus Karpus 
se s. LXXVIII! — Den uniform, som Mollberg här 
framställes med, kan han i verkligheten knappast 
ha burit. Den citerade raden synes nämligen ange 
att den posterande soldaten var en grenadjär, så- 
lunda en infanterist, medan Mollbere under sin korta 




Grenadjärmössa buren vid Södermanlands regemente 
vid 1700-talets mitt. Artillerimuseum nr. G. 336. 

militärtid tjänte vid Livregementet (se s. XIX!), 
vilket var beridet till 1791, då det uppdelades på 
tre kårer, av vilka en blev infanteri (nu v. Liv- 
regementets grenadjärer). Grenadjärerna voro ur- 
sprungligen granatkastare men senare ett slags elit- 
trupp av långt och ståtligt folk. Från 1700-talets 
mitt voro de iförda höga toppmössor med tofs upp- 



cxxxiv Ko m tu en t ar 

S. 112. 

till och en förgylld, vapenprydd plåt framtill (se 
bild s. CXXXIII!). Uttrycket »blank karpus» 
torde hänsyfta på denna plåt eller på det »öfwer- 
tåg af Waxduk», varmed de stundom förseddes. Se. 
r. 7 stöfetter se s. LII! 

r. 15 Halsduken svart Intill 1778 års dräktreform 
buro alla arméns regementen halsdukar av »swart 
ylle crepon», vilka medelst »Paduband» (ett slags 
silkesband) bundos tillsammans bakpå halsen. Se. 
r. 15-16 stångpiskan upknnten, 

Hårlocken pudrad, upvicklad och tvär. 
Stångpiskan se s. LI! — Med »hårlocken» avses 
locken vid tinningen (den s. k. bouclen), som på 
1770-talet ansattes vid övre örsnibben och hade 
en kraftig volutform. (Under 1760-talet doldes 
öronen ännu av håret.) Vanligen voro flera lockar 
upplagda vid tinningarna; den nedersta var då den 
största. De upphängdes på stålband bakom tupén 
(d. v. s. den snävt uppkammade pannluggen). — - 
Soldatens »hårcoifur» var föremål för ytterliga om- 
sorger i regementsorderna. Detaljerade bestämmelser 
om stångpiskans och »bouclens» storlek etc. ut- 
färdades tid efter annan. I allmänhet ägde rege- 
mentscheferna själva att bestämma om frisyren på 
regementets folk. Se. 
S. 113. 

r. 7 snällt = skickligt. E. 

r. 14 Innom dessa murar, fönster och rutor Be- 
skrivningen syftar på det orangeri, som 1762 och 
följande år hade ombyggts och utvidgats i norra 
delen av Kungsträdgården. Där öppnades i februari 



Ko m ni en t ar 



cxxxv 



1 772 en s. k. vaux-hall, en offentlig dans- och konsert- 
sal, enl. en uppgift uppkallad efter någon Vaux, 
som först anlagt en dylik i London. Denna blev 
en mycket använd konsertlokal under senare delen 
av århundradet. Den första offentligt annonserade 
konserten där ägde rum den 14 juni 1772 under 
ledning av den bekanta hovkapellmästaren F. A. 
Uttini, kompositör till »Thetis och Pelée». Från år 
1796 höllos i orangeriet offentliga baler till för- 
mån för livgardets barnhus, och efter arsenalens 
brand (se s. CXV!) inrymdes här trofésamlingen. 
Byggnaden revs 1852. I sin satir Vauxhallen har 
Anna Maria Lenngren gett en interiör från orangeri- 
salen ett par tiotal år efter denna epistels till- 
komst. Sn. 

r. 16 1790 års uppl. har komma efter Flöjter. E. 

r. 18 Grenzer Johan Friedrich Grenser, musiker 
från Dresden, blev 1773 oboist i hovkapellet och 
1783 flöjtist. Han har även gjort sig ett namn 
som tonsättare. Mest bekanta äro hans ouverturer 
till »Maskeraden» och »Tillfället gör tjufven», de 
båda små komedierna, som för samtiden gingo under 
Armfelts namn. Även har han komponerat en 
»posthorn sinfoni», som 1796 (17 jan.) speltes i 
Klara kyrka. Han uppträdde på en konsert i 
Orangeriet 1775 ( 2 3 juli). G. avled 1795. $ n * 

' La Haij eller De Hay, violinist från Amsterdam, 
\ var konsertmästare hos änkedrottningen Lovisa 
Ulrika på Fredrikshov. Han har veterligen icke upp- 
!t trätt i Orangerisalen. Senare verkade han med fram- 
, gång som musiker i Göteborg. Han avled 1 794. Sn. 

34. — Fredmans epistlar. 



cxxxvi Ko m m antar 

S. 113. 

Anzani. Den italienske tenoren Giovanni Anzani 
kom 1772 hit från Köpenhamn och gav bl. a. två 
konserter i Orangerisalen (1772 d. 14 och 21 
juni). Sn. 

Camilla Passi tillhörde de »nyligen anlända ita- 
lienska röster», som annonserades för en konsert i 
november 1772. Av henne känner man två upp- 
trädanden på Orangerisalen (1772 d. 4 och 15 
nov.). Sn. 

r. 20 Delat = skänkt. E. 
S. 114. 

r. 6 Löparn, se sid. LXX! Löparn framställes så- 
lunda här i sin ursprungliga funktion d. v. s. 
springande framför vagnen. Se. 
snäll här = flink, beskäftig. E. 
r. 12 Bakpå en Turk bland fyra Lakejer Vid 
furstehoven och i andra förnäma personers omgiv- 
ning figurerade under 1700-talet liksom tidigare 
ofta en eller flera s. k. morianer, vilka förrättade 
lakejtjänst och utgjorde ett tacknämligt, exotiskt 
inslag i det dagliga livet. Så även i vårt land. 
Dessa »morianer» — eller »mohrer», som de unge- 
fär lika ofta kallas — kommo i allmänhet från 
Barbareskstaterna i Nordafrika och voro mohamme- 
daner till bekännelsen. De uppträdde så gott som 
alltid klädda »å la turque»: redan å senmedeltida 
bildframställningar av konungarnas tillbedjan är 
konung Balthasar, som alltid har utpräglad neger- 
fysionomi, iförd turban. Turk kan sålunda med 
tiden ha blivit benämningen för en exotisk person 
med för turkarna karaktäristisk dräkt. Sannolikt 



K om men t ar 



CXXXVII 



är det väl även en dylik »morian», som skalden 
skymtar bland lakejerna pä karossen. — Den vid 
Gustaf III:s hov pä i 770-talet anställda »mohren» 
Tomas Samor uppträdde i turkisk dräkt. Han bar 
»en läng, fotsid Blä klädes Öfwer-Jacka» med 
guld- och silvergaloner samt »ett par länga Blä 
klädes Böxor» med tafts band vid knäna och »en 
lifbindel af Blätt Sarge de Soy med Silfwer- 
Frantzar för ändarne». Pä huvudet hade han »en 
gul klädes Turban med Breda Silfwer Ligatur 
Galoner och lindad med grof Nettelduk samt öfwerst 
en stor Silfwertoffs » och pä fötterna gula saffian- 
stövlar (Klädkammarräkning 1773, slottsarkivet). 
— En särskild berömmelse bland det svenska hovets 
»morianer» fick Badin (Couschi), som av drott- 
ning Lovisa Ulrika i förstone uppfostrades i frihet för 
att bli vad tiden menade med »en naturlig män- 
niska» — ett experiment i Rousseaus anda, som 
synes ha lett till rätt drastiska resultat. 

De fyra lakejerna fä vi tänka oss placerade enl. 
tidens sed tvä framtill och tvä baktill ä karossen,, 
med band hällande vagnstaket för att hindra den 
väldiga korgen att svänga alltför väldsamt. Se. 
r. 1 5 en Landets Drott = n ? <xgon hög statens ämbets- 
man, t. ex. ett riksråd eller dylikt. E. 
r. 16 Gevär l se s. CXLVII! 

r. 23 Boraser = gärdfarihandlande frän Boras eller 
trakten däromkring. Enl. Linné (Wästgöta Resa 
1746 s. 111) hava »Boräs-boerne ifrån urminnes 
tider warit namnkunnige för sin synnerliga idoghet, 
at föda sig genom egna producter och inrikes handel, 
den de äfwen utwidgat til Öarne i Bält, Finland, 



cxxxvin Ko m m en t ar 

S. 114. 

Norrige, Dannemark och widare». Blandproduk- 
terna märktes speciellt träkärl och smiden; särskilt 
i Sandhults socken tillverkades »knifwar, liar, spadar, 
ullsaxar, mungigor med mera». Silfversmidda anger 
enl. Carlén att dessa handlande buro sina blänkande 
varor fästade ä bröstet. E. Se. 

S. 115. 

r. 4 gula upslag = ärmuppslag på uniformsrocken. 
Formen pä dessa var särskilt karaktäristisk för 
den svenska arméuniformen. De voro små, fyr- 
kantiga och försedda med tre knappar, av vilka 
två knäpptes vid handloven. På andra håll i 
Europa begagnades de franska, vida, hängande upp- 
slagen. Ända till för några år sedan brukade ett 
par preussiska regementen s. k. »schwedische Auf- 
schläge » . Se. 

bassongen = fagott, se s. LIII (Dulcjan)! 
r. 6 tvä glimmande lock se s. CXXVI (cymbaler 1)! 
r. 7-14 (str. 10) Gosse en gäng om du stupar i 
fält etc. I den syn, som skalden här upprullar 
för den mer törstige än martialiske krigaren, av- 
speglar sig på ett halvt raljerande sätt den nationa- 
listiska och ryssfientliga stämningen under Gustav 
III:s tid. Arsenalen (se s. CXV!) inneslöt ju då 
den svenska statens samlingr av troféer och andra 

o 

ärofulla minnen från de stora krigen d. v. s. de 
samlingar, som nu ingå i Livrustkammaren. Här 
förvarades sålunda bl. a. Gustav II Adolfs och Karl 
XII:s blodiga skjortor och det är synbarligen dessa, 
som skalden har i minnet, då han i strofens sista 
rader talar om den heder, som skall vederfaras 



Kommentar 



CXXXIX 



korpralens skjorta, om han faller i fält. I »En 
beskrifning på de uti Arsenalen i Stockholm be- 
fintliga förnämsta märkvärdigheter», vilken ingär i 
»Den Swenska Fatburen» för den 16 sept. 1768, 
fästes (liksom i tidigare skildringar av Arsenalen) 
särskild uppmärksamhet vid de i fält stupade eller 
sårade kungarnas kläder; om Gustav II Adolfs 
skjorta anmärkes att den »synes ännu blodig och 
är nu ungefär 120 är gammal». Se. 
r. 9 bestält = ställt om, ombesörjt. E. 
r. 16 säjam = visaren ('wisarn' Bgm, DGr, Eht). 
r. 19 Skyldm se s. CXLVII! ■ — ■ sta = hdlt\ (sä 
även s. 116 r. 8 samt flerstädes). E. 
r. 22 Slagtarhus-bron. Träbron över Norrström 
mellan Gustav Adolfs torg och Slaktarholmen, där 
slakthuset låg (se s. CXVIII!). Sn. 

Musiken till episteln nr. 37. 

Melodien är lånad från Monsigny's opéracomique 
»Rose et Colas» och återfinnes där i scen XVII, som 
vaudevillen: (La mére Bobi) »Fournissez un canal 
au ruisseau». Operan gavs f. f. g. i Paris 1764 
och i svensk bearbetning av Carl Stenborg, under 
titeln »Clas och Lotta», å Svenska teatern i Stock- 
holm den 2 1 juli 1790. Originalmelodien återgives i 
Flodmark (a. a. s. 45). Samma melodi som till 
ep. 37 har Bellman använt — med små avvikelser 
— till Fredmans sång nr. 7. V. 

S. 116. 

Ep. j8. Bgm s. 83, DGr 1 s. 144, Eht s. 213, 
Emk s. 134, Hjm 3 s. 180, Schgm s. 94. 



L Kommentar 

116. 

Överskriften Corpral Boman Vid livgardet om- 
talas 1768 en korpral Magnus Boman, tillhörande 
kapten J. E. Rydingsvärds kompani. Han var då 
49 år och gift. Namnet är så pass vanligt, att 
man knappast har rätt att identifiera honom med 
denne. Sn. 

r. 1-2 Profossen Svänger gitldyx an Profossen, 

som hade till uppgift att övervaka och stundom 
även verkställa de militära bestraffningarna, bar 
som kännetecken en »stridshammare» eller en guld- 
yxa av det utseende, som vidstående bild visar. 
Formen på denna yxa är lånad från antikens fasces 
d. v. s. de spöknippen med en instucken bila, som 
liktorerna i det gamla Rom buro. Se. 
r. 3 piparn stolt med små mustascher Mustascherna, 
som giva soldaten »ett vackert utseende och upp- 
hjelper ett magert och sämre utseende ansigte», 
voro liksom »hårcoifuren» i övrigt av stor bety- 
delse, när det gällde truppens martialiska skick. 
Så bestämdes i en regementsorder vid Söderman- 
lands reg. 1773, att underofficerare, grenadjärer, 
Pipare och trumslagare skulle ha medelstora mu- 
stascher medan korpraler och soldater fingo nöja 
sig »med små nätta och uppstrukna med svart 
skäggvax». (K. Leijonhufvud, Kungl. Söderman- 
lands regementes historia 1771 — I 9 I 5 H. Upsala 
19 14 s. 64 och 75.) Se. 

r. 4 mässings-flöjt antagl. = en s. k. schweizerpipa, 
en liten tvärflöjt (se s. LV!) utan klaffar, vilken 
användes i regementsmusiken första gången av 
schweiziska trupper år 151 5 ; 1563 anställdes i 
Stockholm en »Blasius trumpeter» för att inöva 



Kom men t ar 



CXLI 



»några unga karlar på svitzerpipa * . De 
flesta flöjter göras av trä (buxbom eller 
ebenholts) men man har dock undantags- 
vis även använt material som elfenben, 
metall eller glas. Nordiska museet har 
en flöjt gjord av malm. Be. 
r. 5 1790 års uppl. har komma efter 
Trumslagarn. E. 

r. 1 1 Två tallrikar se s. CXXVI (cym- 
baler 1)! 

r. 14 grytring = triangel. E. 
S. 117. 

r. 2 1790 års uppl. har komma efter 
Lejon. E. 

Lejon och Lustig och Lax och Dunder- 
bom, vanliga soldatnamn. Sn. 
r. 6 Sta, rätta Er! Det vanliga kom- 

o 

mandoordet för rättning. E. 
r. 7 1790 års uppl. saknar komma 
efter nickar. E. 

r. 12 piskperuk, se s. LI (hårpiskan)! 
Om frisyren se även bl. a. s. CXXXIV! 
r. 1 3 stöfletter, se s. LII! 

S. 118. 

r. 1 Processen = processionen. E. 

! Yzsczs (guldyxa) _ . . . 

\ för profossen vid r. 4 Christian ej med kursiv i 1790 

I Västmanlands ärs ^ ^ 

j regemente 1761 *± 

J Artiiierimuseum. r . 5 rosettperuk, se s. LI (hårpiskan) ! 

r nr. G 364. 

Längd 173 cm. r. 8 Kyparen Ede. Det fanns en vin- 



c xlii Ko m m en t ar 

S. 118. 

skänk vid namn Wilhelm Ede, vilkens änka Elisabet 
Hofving, en krögerska, avled 1785. Sn. 
r. 1 2 Sodom, se s. CXXII! Kryp-in, se s. LXXXVII! 
r. 14 1790 ars uppl. har punkt efter skinn. E. 
r. 21 1790 ars uppl. saknar punkt efter döder. E. 
r. 2 2 Mustaschen tälja = stryka med skäggvax (se 
s. CXL! Se. 

r. 23 Bruna Dörren se s. LXXXIX! 
S. 119. 

r. 6 skyldra med Musköt! se s. CXLVII! 

r. 8 Bgm, DGr, Eht, Emk: ... Ge fyr! och 

stick och stöt! E. 

r. 12 Tack för god vakt. Detta uttryck begagnades 
vid vaktombyte* E. 



Musiken till episteln nr. 38. 

Melodikälla ej funnen. Enl. Ad. Lindgren (a. a. 
s. 59) återfinnes andra reprisen i en refräng ur 
»Nouveau recueil etc.» V. s. 262. — I parti- 
turet till Envalssons lyriska komedi »Bobis bröllop», 
klockarens kupletter i 2:a akten, 4:e scenen finnes 
såsom »ton» angivet: »Undan ur vägen ». I själva 
verket har emellertid denna »ton» intet påvisbart 
samband med Bellmans melodi; den är i stället att 
söka i i:a satsen av J. H. Romans orkestersuite 
»Drottningholms-musiquen » . V. 

S. 120. 

£p. J9 Bgm s. 128, DGr 3 s. 5, Eht s. 156, 

Hjm 3 s. 332, Schgm s. 74. 
i Överskriften Liljans krog, i Torshella. Samt!, hdskrr: 
^ :kro { gea Tre Bägare uti Torshella. E. 



Ko ni in en t ar 



CXLT1I 



Bergströmskan, se s. XVIII! Liljans krog i Torshella. 
Man vet, att Bellman 1776 besökt den då liksom nu 
idylliska lilla staden vid Eskilstunaån och den lokala 
traditionen om Bellman har sitt monument i en 
gammal pil vid ån strax söder om bron, som leder 
över forsen vid gamla stadskällaren. Trädet kallas 
ännu för »Bellmanseken» (!). Traditionen vill även 





Den s. k. Bellmanseken i Torshälla. Fotografi. 

låta Ulla Winblad ha haft engagemang i staden, 
en säkerligen dubiös uppgift. J. G. Carlén upp- 
ger, att Liljans krog legat på den s. k. Kvarn- 
holmen och att »för sina rödfärgade väggars skull, 
om icke just för lifvet derinom, var den en tid känd 
under benämningen 'Röda Helvetet'. Nu grön- 
målad, endast för att såsom det sägs, få bort denna 
belzebubska benämning, kallas den helt enkelt 



cx liv Ko m m en t ar 

s. I20. 

Qyarnkrogen». Namnet har icke påvisbart sam- 
band med Liljans torp i Stockholm (se s. C VII!). Su. 
r. 2 Himla-hvalfvets matta sken; 'sken' trol. att 
fatta som pluralis, alltså = månen och stjärnorna. E. 
r. 14 delar = giver. E. 
r. 16 fräs (äldre form) = fräser. E. 

S. 121. 

r. 4 Dalkarin Dal-karlarna och -kullorna sökte 
sig då som nu gärna arbete för kortare tid utom 
hemorten. Se. 

r. 10 Trossar = trotsar, tycker sig lika god som. E. 
r. 17 qvicker = kvicknar till, upplivas. E. 
S. 122. 

r. 10 Samtl. hdskrr: med Zephirn dess lukt ('mjöl') 

bortblandas. E. 

r. 19 Fläktar = svävar. E. 

S. 123. 

r. 6 Bindmössa = en, hela bakhuvudet täckande, styv 
mössa, med nackrosett och stycke d. v. s. en fram- 
kanten följande, veckad spets (se bild!). Jfr den 
utförliga skildringen av Bergströmskans bindmössa 
i ep. 74 s. 246 — 247! Bindmössan, som leder 
sitt ursprung från 1500-talet, bars på Bellmans tid 
mest av äldre kvinnor; den har bibehållit sig till våra 
dagar i vissa folkdräkter (Häfverö, Delsbo). Se. 
r. 9 Girandoller= örh'ängen med fritt hängande 
stenar (se bild s. XXXVIII!). Girandole är även 
namnet på en armljusstake med glaskläppar. Se. 
r. 15 Musch (av franska mouche, fluga) = liten 
lapp av svart tyg, som tidens damer fäste i an- 
siktet för att dölja märken i huden eller för att 



Ko m m en t ar CXLV 

höja den pudrade hyns vithet. Mouchen hade 
olika namn efter de ställen, där den fästes; satt 
den vid ena ögat kallades den »assassin» (lönnmör- 
dare), satt den på kindbenet benämndes den »re- 




Porlrätt av Eva Brita Wallin med bindniössa, målat 
av Jöns Pilo 1745. Sköldinge kyrka. 



gardez-moi» (se på mig), och hade den sin plats 
vid mungipan kallades den »baisez-moi» (kyss 
mig). Hovets damer på Fredrik I:s tid buro 
»assassin» och »baisez-moi». (Familjeanekdoter av 
greve Edvard Fredrik von Saltza, Stockholm 1 9 1 2 
s. 13.) Se. 



CXLVI Ko m m en t ar 

S. 123. 

r. 17 Isterhakan; Bgm, Eht, Schgm: Isterhaken. 
Denna form fordras av rimmet. — 1790 års uppl. 
har semikolon efter Isterhakan. E. 
r. 24 resen = anledningen. E. 
S. 124. 

r. 1 Med en fogel uti näfven Då Mowitz å sitt 
säkerligen mycket enkla konterfej sätter ett attri- 
but i handen på Bergströmskan förfar han i enlighet 
med ett inom porträttkonsten mycket gammalt bruk. 
En citron fick ofta symbolisera änkestånd, en 
blomma jungfrustånd etc. Att en gift kvinna för- 
sågs med en fågel i handen, då hon målades, torde 
däremot ha hört till sällsyntheterna. Se. 

Musiken till episteln nr. 39. 

Melodikällan är enl. Per Wieselgren (Sveriges 
sköna litteratur IV s. 320) trol. en gammal andlig 
sång. 

Anm.: andra reprisen, takt 5 och sista takten: 
basens halvnot bör vara punkterad. V. 

S. 125. 

Ep. 40. Bgm s. 52, Bjn 2 s. 54, DGr 1 s. 91, 
Dwl 2 s. 65, Eht s. 178, Emk s. 84, Hjm 3 
s. 125, Nhr A nr 28, Åkn s. 261. 
Överskriften Samtl. hdskrr efter Bensvarfvars : för 
tre Weckor sedan. E. 
Bensvarfvars, se s. XXIX! 
r. 7 Korsgeväret, se s. LVII! 
r. 17-18 Samtl. hdskrr: Wid Staquetet, 

På Prewetet, 
(Bgm och Eht ha verserna i omvänd ordning). E. 



Kom men t ar 



CXLVII 



126. 

r. 8 SamtU hdskrr: Sta din hund i ledet rätt. E. 
r. 1 1 Phcenix De byggnader, som voro försäkrade 
i Stockholms stads brandförsäkringskontor, försägos 
med ett gjutet märke, som sattes över porten. I 
detta var avbildat en fägel Fenix, höjande sig ur 
lågorna (se bild!). Sädana brandförsäkringsmärken 
kommo i bruk pä 1750-talet, och ännu kan man 
pä gamla byggnader i Stockholm päträffa dylika. S11. 
r. 23 Gevär l se nedan! E. 




Stockholms stads brandförsäkringskontors märke 
från omkr. 1750 {P/ice?izx). 

127. 

r. 4 Chapeau-bas = med hatten i hand. Se. 
r. 16 trossar = trotsar. E. 

r. 18 Maroder (förmodL av . 'maraud') = skojare, 
kanalj er. E. 

r. 22 Han! Ordet begagnades i militärspräket för 
att påkalla lystring och motsvarar således det nu- 
tida »Giv akt!» E. 

r. 25 Gevärau! eg. »Gevär af!» (varav det oftare 



cxlviii Ko m m en tar 

S. 127. 

förekommande 'Gevär!' torde vara en förkortning). 
Detta handgrepp resulterade i samma ställning som 
det även begagnade »Skyldra (med Mousquet!) », 
ehuru de gjordes frän olika utgångslägen, och mot- 
svarar ung. det nutida »Skyldra gevär!». E. 
r. 26 Hans Casper tillhörde troligen de tyska hall- 
rättsgesällernas skara (se s. LXVII!). Sn. 

S. 128. 

r. 5 Stöfva ikring; stöva = gä och söka, snoka efter. 
(Samtl. hdskrr utom DGr och Emk ha 'ströfwa'). E. 
r. 6 Ur or, se s. CX! 

gigor, fr. gigue, ty. geige == stråkinstrument. Giga 
var i Sverige i äldre tider benämning pä fiolen. 
Under medeltiden funnos tvä typer av stråkinstru- 
ment, sädana med sarg och platt resonanskropp: 
fidel och sädana utan sarg och med välvd päron- 
formig resonanskropp: giga. Frän fideln stammar 
fiolen under det att gigans typ endast gär igen hos 
pochetten eller dansmästarfiolen. I Tyskland blev 
sedermera »geige» benämning ä alla stråkinstrument, 
även ä violininstrument med platt resonansbotten. Be. 
1790 ärs uppl. saknar punkt efter gigor. Skilje- 
tecknet borde mähända hellre vara komma. E. 
r. 17-21. Samtl. hdskrr: 
Bäst han gapar, 
Stolt han rapar, 

Och (Nhr: 'Han') slär sitt bröst. 

Med ögonen beundrar ([Bgm~\ DGr, Emk, Hjm, 

Nhr: '[han] blundar') 
Skriker (B gm: och) dundrar, E. 
r. 26 1790 ärs uppl. saknar punkt efter ringar. E. 



Kommentar 



CXLIX 



S. 129. 

r. 7 Frontignac, se s. LXXVI! 
r. 12 Brudfräman, brudframman = brudens med- 
hjälperska, den som kläder bruden. Ordet före- 
kommer i vissa mellansvenska och norrländska dia- 
lekter: det uppträder bl. a. i överflödsförordningar 
från 1600-talet. Motsvarande ord i Götalands 
dialekter är brudsäta, brudtämma. Se. 

S. 130. 

r. 3 Röfvas Lazarettet För att skaffa medel till Sera- 
fimerlasarettets byggande (se not till s. 159!) sökte 
man under 1700-talet utvärar även i frivilligra insam- 
lingar. Bl. a. hade slottskansliet 1743 (31 maj ) ut- 
färdat en kungörelse, att »Gäster wid Bröllop och 
Faddrar wid Barn-Dop mage förmas, efter theras egit 
behag til befrämjande af et Lazarets inrättning här i 
Staden, något sammanskiuta», och ett dylikt samman- 
skott hade tydligen ägt rum bland bröllopsgästerna 
hos Bensvarfvars med det av skalden relaterade, 
för de sjuka ofördelaktiga slutresultatet. Sn. 



Musiken till episteln nr. 40. 

Melodikälla ej funnen. V. 

S. 131. 

Ep. 41. Bgm s. 122, DGr 1 s. 180, Eht s. 150, 
Emk s. 167, Hjm 3 s. 483 (tr.), NhrB s. 58, 
Schgm s. 60. 

r. 2 Carlén uppger att i Bellmans originalmanuskript 
denna rad lytt : 'Full med spyor och dun.' Såhär 
dock ingen av här begagnade hdskrr. E. 
r. 4 cattun (av arab. coton, bomull) = ett tunt 



cl Kommentar 
s. 131. 

bomullstyg vanligen med tryckt mönster. Under 
1700-talet funnos en mångfald kattunstryckerier i 
riket. Stoffet vävdes väl mestadels i Sverige men 
importerades även; de ostindiska kattunerna, de s. k. 
Guinees voro särskilt prisade. Kattunet användes till 
allehanda klädesplagg som klänningar, nattrockar, 
koftor, västar, tröjor etc. men även till sängtäcken, 
sängomhängen och stolklädslar. Se. 

S. 132. 

r. 9 1790 års uppl. saknar komma efter Drick. E, 
r. 1 4 Rack = arrak. E. 

r. 16 Idelig = idel, uteslutande, 'allt ihop'. E. 
dubbelt öl= starkt öl. Se. 

S. 133. 

r. 9 1790 års uppl. saknar komma efter Drick. E. 
r. 15-16. Du är Luxenburg stor, 

Och jag är Fan, kära Bror. 
Hertigen av Luxembourg (f. 1628 d. 1695), Ludvig 
XIV:s berömde marskalk, blev genom sin avunds- 
man, den bekante politikern Louvois' intriger an- 
klagad för förbindelser med giftblanderskor och för- 
bund med djävulen. Troligen i Nederländerna, 
där L. under krigen gjort sig synnerligen hatad 
genom sin hårdhet mot invånarna, uppstod med 
anledning härav — måhända under ett visst in- 
flytande från berättelserna om Faust — en hel 
saga, som spreds genom talrika »folkböcker». Det 
äldsta kända svenska trycket är: »Den Öfwer hela 
werlden bekante hertigens af Luxenburg . . . För- 
bund och öfwerenskommelse med Satan . . . Öfver- 



Kom mentar 



CLl 



sättning. Tryckt år 1769.» 1 Efter en noggrann 
redogörelse för vederbörandes »kontrakt» och de 

o 

grymheter, L:s soldater gjort sig skyldiga till i 
Holland, följer berättelsen om hans »förskräckeliga 
och grufweliga ändalykt». Enligt denna infinner 
sig Satan i gestalt av en lång, svartskäggig man i 
L:s palats, besegrar de många vakter, som satts 
ut, tränger in i det rum, där L. jämte ett antal 
gäster befinner sig och tar L. med sig in i ett 
annat. Strax därefter höres en väldig knall, och 
både den främmande mannen och L. äro försvunna. 
Blott den senares peruk och kläder äro kvar. 
— Det är på denna sägen, Bellman här an- 
spelar. E. 

r. 20 och 22 samt s. 134 r. 2 nattkappan, se 
s. C VII! 

r. 23 bränvins-marod se s. CXLVII! 



Musiken till episteln nr. 41. 

Melodikällan torde kunna sökas i musiken till 
en dans, satsen nr. 10, i:a akten av den heroiska 
baletten »Acis och Galatea» (se s. LXII!). Flod- 
mark återger i tryck denna källa i a. a. s. 49. 

Enligt av bibliotekarien Carl Broberg gjord an- 
teckn. (i Wernerska saml., Stockholms stads arkiv) 
ur en numera försvunnen »Visbok för Mademoi- 
selle Ulrica Maria Riseli», som 1863 ägdes av bok- 
förläggaren P. Hanselli i Uppsala, skall melodien där 
vara angiven såsom en »Contradanse 14 juli». V. 

1 Redan vintern 1733-34 hade dock stockholmarne kunnat göra be- 
kantskap med denna saga, i det att vid denna tidpunkt ett tyskt 
skådespelarsällskap i huvudstaden uppförde en dramatisering därav. 
(O. Wieselgren, Teaterhistoriska studier, Samlaren 191 1.) 

35. — Fredmans epistlar. 



clii 



Kom mentar 



S. 135. 

Ep. 42 Bgm s. 149, DGr 1 s. 167, Eht s. 224, 
Emk s. 156, Hjm 3 s. 311, Schgm s. 98. 
Överskriften Klubben, DGr, Emk därefter: Jultiden 
1769. E. 

Kortspelet Enligt Carlén är det trisett, som säll- 
skapet spelar innan det rörliga livet på isen fångar 
intresset. Trisett »var ett från Italien kommet 
kortspel, der benämdt tre sette, tre sjuor emedan 
man med detta antal på hand vinner ett parti. 
Det spelas med lomberlek af 40 kort emellan 
fyra personer. Kortens värde är: trean, tvåan, 
esset, kungen, damen, knekten, sjuan, sexan, fem- 
man och fyran». Trisette, som näppeligen till- 
hörde de »store och äfwentyrlige spel», vilka gång 
efter annan förbjödos under 1700-talet, spelades 
redan mycket under Fiedrik Les tid i Stockholm, 
företrädesvis av damer. Se. 

Klubben var en liten lägenhet vid södra Mälar- 
stranden något över en halvmil från Liljeholms- 
bron (se bild!). Den lydde under egendomen 
Hägersten. Med hela denna nejd var Bellman 
synnerligen förtrogen, och de många små värdshus, 
som lågo här vid Mälarstranden, låter han därför 
ofta vara mål för Ulla Winblads utflykter. Utom 
Djurgården är ingen trakt mera fylld av Bellmans- 
minnen än denna. Bellman hade en särskild an- 
ledning att känna väl till den. Hans svåger 
kämnären Claes Arrhén von Kapfelman (f. 1726 
d. 1806), egentligen advokat, ägde nämligen Häger- 
stens gård och var där bosatt från år 1765, och 
honom gästade Bellman ofta. 



Kommentar 



CLIII 



De gamla byggnaderna från denna tid vid 
Klubben äro ännu jämförelsevis väl bevarade och 
ge alltjämt en god föreställning om hur där en gång 
varit. Längst ner vid bryggan ligger en liten 
stuga (av traditionen benämnd »Fader Höks krog», 
se bild s. CLIV!), vars trappa tidigare direkt stigit 
upp ur vattnet, men som nu genom utfyllningar 




Klubben på 1850-talet. 



kommit ett stycke upp på land (se s. CLXXVII!). 
Den innehåller bara ett rum, och här har troligen 
hållits en mindre krog. Det är ingalunda omöjligt, 
att det var i denna lilla stuga, som det berömda 
kortspelet ägde rum. I trädgården bakom ligger 
den egentliga värdshusbyggnaden. Rörelsen upp- 
hörde redan i mitten av förra århundradet. Från 
Klubben har man en härlig utsikt över segelleden 
och Kungsholmsdelen av själva staden. Sn. 



cliv Kommentar 




»Fader Höks krog» vid Klubben. Fotografi. 



r. 4 Ropa = anmäla (Carlén). Se. 

r. 14-15 lifrock = en »Öfwer-Råck», tätt åtsittande 
i livet, sannolikt kortare än roberonden (se s. 
LXXII!) samt framtill hopknäppt eller hophakad. 



Kommentar civ 

De delikata färgerna i Ullas dräkt * grått och grönt» 
voro mycket pä modet under den gustavianska 
tiden. Se. 
S. 136. 

r. 1 4 Calader ungefär = storslammar. Se. 
r. 17 damma = »komma i rask följd». Se. 
r. 1 8 Stramnia! bli s — a = »icke göra något spel » . Se. 
S. 137. 

r. 6 Ropa = anmäla (Carlén). Se. 
r. 1 5 i sin fläkt = 'med dallrande sken'. E. 
r. 19 saloppen, se s. XLVI! 
S. 138. 

r. 1 1790 års uppl. saknar komma efter böljan. E. 
r. 10 & ändrat från 'Le' i 1790 års uppl. E. 
r. 22 klingar; Bgm, DGr, Eht, Schgm: slingrar. E. 
S. 139. 

r, 14 Vargar tjuta öfver alt Det var ingalunda 
ovanligt vid denna tid, att vargar under vinter- 
tiden uppträdde i Stockholms omgivningar och ännu 
1 87 1 dödades vargar inom Stockholms län. Sn. 
r. 1 5 Bgm, Eht: Wintern börjar med gewalt. E. 

Musiken till episteln nr. 42. 

I den Risellska visboken (se s. CLI!) skall 
melodien till denna ep. ha varit angiven som en 
»Contradanse le cornet favorisé». Samma melodi är 
använd även för ep. nr. 49. V. 
S. 141. 

Ep. 43 Bgm s. 63, Bjn 2 s. 86, DGr 1 s. 108, 
Dwl 2 s. 97, Eht s. 188, Emk s. 100, Hjm 3 
s, 134, Nhr A nr. 32, Åkn s. 280. 
r. 2 Län Madam Wingmarks kanna etc. Skildringen 



clvi Kommentar 

S. 141. 

avser tillverkningen av s. k. »drifwande medel», 
vilka enligt Johan von Hoorns epokgörande skrift 
Den swenska wäl-öfwade Jord-Gumman (1 uppl. 
1697), som under hela 1700-talet var en sann- 
skyldig bibel för barnmorskorna, kunde användas 
att underlätta förlossningen. Dessa voro huvud- 
sakligen ägnade till utvärtes bruk. Antingen skulle 
man ta olika slags örter och frön och »koka uti 
"Watten och sätta det under Hustrun, och täcka henne 
rundt omkring wäl igen, att Ångan slär uti kroppen», 
eller ocksä ta »något Frö som Fenkäl, Anis, Kum- 
min eller något annat, koka det och doppa ther 
uti sex eller åtta dubla Dukar och lägga them så 
warma hon tåla kan». Även kunde man för 
samma ändamål koka ett s. k. »clistir» med »miölck- 
wasla eller Kiött-Såppa med Kummin kokat, lägga 
ther uti salt och Håning» etc. Däremot borde 
man, i motsats till vad i ep. sker, undvika renskt 
vin, och den jordegumma, som till sin patient 
sade: »Tag en sup!» skulle betraktas som mycket 
oförståndig. Mor Wingmark och Susanna äro att 
hänföra till »grannhustrurna och wännerna», vilka 
barnmorskan enligt samma auktoritet borde till- 
kalla till sin hjälp vid förrättningen. Sn. 
r. 5 lllene röd (dial.) = röd som eld, 'illröd'. E. 
r. 9 Samtl. hdskrr utom Hjm (som saknar denna 
vers): Wagga, Blöja och Stickbäcken. E. 

Musiken till episteln nr. 43. 

Melodikälla ej funnen. — Takterna 4-7 av andra 
reprisen förete likheter med takterna 11- 14 av ep. 
nr. 1. V. 



Kom ni en t ar 



CLVII 



S. 143. 

Ep. 44. Bgm s. 86, DGr 1 s. 149, Eht s. 313, 
Emk s. 140, Hjm 3 s. 234, NhrB s. 64, Schgm 
s. 323. — Hjm saknar str. 2 och 3. Bgm (och 
Hjm) ha stroferna i följande ordn: 1, (2), 4, 5, (3). 
r. 2 Tre Liljor var belägen vid Norrtullsgatan pä 
den plats där nu borgerskapets änkhus ligger (se 




Tre Liljor på 1850-talet. 

bild!). Namnet har gamla anor. Vid mitten av 1600- 
talet var det sålunda fäst vid ett värdshus pä Skepps- 
bron. Pä Bellmans tid gick Norrtullsgatan genom en 
mycket lantlig trakt, och bakom de höga plank, 
som omgävo den, lägo stora trädgärdar. Här kommo 
bönderna infarande med sina föror, sedan de först 
passerat tullen, som läg där de gamla vaktstugorna 
ännu delvis sta kvar. Värdshuset Tre Liljor ut- 
gjordes av ett envåningshus med höp;t brutet tak 



1 i 
-i 



clviii Ko ni m en t ar 

S. 143. 

och låg alldeles vid vägen. Bakom byggningen 
fanns en stor och präktig trädgård med alla de 
förlustelser, som ett utvärdshus då erbjöd. Stället 
blev sedan en mötesplats för de adliga officerare, 
som sammansvurit sig mot Gustaf III, och deras 
namn sägas ha varit ristade i ett fönster till själva 
värdshussalen, som låg en trappa upp. Från en 
ännu senare tid var det ryktbart som »risgryns- 
korvarnas hov» pä grund av den utmärkta korv- 
servering, som ägde rum där. Tre Liljor brann 
upp 1869. Sn. 

r. 13 Hoffbro är hos Bellman representanten för 
det naiva och fantastiska måleri, i vilket den 
lägre borgerligheten av hans samtid fann tillfreds- 
ställelse för sina konstnärliga behov och vars barns- 
ligt konkreta uppfattning av de heliga historierna, 
som utgjorde dess älsklingsmotiv, varit av bety- 
delse för Bellmans bibelparodiska diktning. Det 
är sålunda nära besläktat med den trohjärtade och 
fromma bondrokoko, som för oss är mest bekant 
genom dalmålningarna. Lorenz Petter Hoffbro var 
emellertid icke själv målare, hans konstnärliga verk- 
samhet föll inom det typografiska området och 
hans alster kunde därför nä en vidsträcktare publik 
och bliva mera populära. Når Bellman i ep. 62 
säger, att det varit han, som smyckat Gröna Lund 
med målning, sä beror detta på att Hoffbro var 
ett inom dessa kretsar och framför allt av kortspelare 
välkänt namn. H. var född 17 10. Han började 
sin bana som boktryckaregesäll, och det var den kun- 
skap att skära formar, som han härunder förvärvat, 
som han ytterligare ville begagna, när han 1744 av 



Kommentar 



CLTX 



hallrätten (se s. XXIV !) fick rättighet att tillverka och 
försälja handmålade pappersmakerier, s. k. brevmål- 
ningar, till vilka han skar stockarna (se s. XL !). Från 
en något senare tid äro liknande alster kända under 
namnet kistebrev. H. hade en icke obetydlig framgång 
och hans rörelse utvidgades stadigt, så att han snart 
kunde utbyta sin enkla titel som brevmålare mot 
kortfabrikör. 1755 oc h 1 7 5 6 förvärvade han sig 
från Kommerskollegium förmånliga privilegier och 
monopol, och sin fabrik, från vilken hans alster 
spriddes över hela landet, hade han inrymd i ett 
eget hus vid Hornsgatan ej långt från Frömans 
(se s. XXIX!). Under senare år torde han egentligen 
ha sysslat med massfabrikation av spelkort. H. 
avled 1759, men hans fabrik upphörde därför icke, 
utan fortsattes av hans änka Anna Maria Kihlberg 
med hjälp av kortfabriksföreståndaren J. Dahlmans- 
son. Med denne var hon trolovad, när hon 1764 
gick ur tiden. Dahlmansson förvärvade sig där- 
efter Hoffbros fabrik, vilkens privilegier Kommers- 
kollegium år 1766 också överflyttade på honom. — 
Omstående bild anger arten av Hoffbros konst. S11. 
Hoffbros vackra rön = de vackra proven på H:s 
konst. E. 

Bgm, Eht: Hörs i Siäl och Bion. ('Bion' ute- 
lämnat i Eht; DGr, Emk ha: 'hand'.) E. 

144. 

r. 1 Bgm, Eht: Movitz had nu dubbel prackt. E. 
r. 7 — 10. Bgm, DGr, Eht, Emk: 

I sitt stoft med tårar 

Ligger Movitz, ligg, må gjordt! 



CLX 
S. 144. 



Kom men t ar 

Hvem dess hjerta särar 
I dess säng blir sport. 
Kör ej Bacchi fårar E. 

r. 10. NhrB, Sch gm: 

Hörs ej Bacchi tårar E. 




Tarok-kort gjorda i Stockholm 1766, trol. i Hoffbros fabrik. 

r. 14. B gm, DGr, Elit, Emk: 

Fria ej mer än du tål I:. 

S. 145. 

r. 2. SamtL hdskrr utom Sch gm: 

När han nu — I förstån mig wäl — 



Ko m men t ar 



CLXI 



I hdskrna framträder sal. tydligare än i trycket an- 
slutningen till den bekanta refrängen i flera av 
Dalins visor. E. 



Musiken till episteln nr. 44. 

Melodien återfinnes dels i vissamlingen »Chan- 
sons choisies etc», tome II, pag. 216, använd till 
en vulgär visa »Histoire de Manon Frelu» och 
kallad »Air de la Fricassé» (melodi nr. 89), dels 
i samlingen »La clé du caveau», under nr. 683 
och med benämning »La Fricassé, ou Quand on 
va boire å 1'Ecu » . 

Flodmark meddelar i handskr. anteckningar i sin 
Carlénupplaga, att melodien hördes i Stockholm år 
1783, dä ett ekvilibristsällskap Tronii 8c Comp., som 
uppträdde i Eriksbergsteatern, den 27 okt. s. å. ut- 
förde en pantomim »Arlequin magicien apprentif», 
vari Arlequin, förvandlad till fruntimmer, »dansar 
med Pierrot en dans kallad Fricassé fran^oise». V. 

S. 146. 

Ep. 45 Bgm s. 77, DGr 1 s. 136, Eht s. 215, 
Emk s. 127, Hjm 3 s. 232, Schgm s. 44. 
Överskr. Bgm, DGr, Emk: Angående Mollberg, 
som fått stryk för det han lagt sig i Pollska aftai- 
rerne. E. 

ad notitiam (lat.) = upplysning, eg. »till känne- 
dom » . E. 

Rostock var redan under 1600-talet ett mycket 
bekant värdshus. Det var beläget i ett stort sten- 

o 

hus mellan Västerlång- och Prästgatorna inne i staden, 
och man kunde komma in från bägee gatorna 



clxit Ko m men t ar 

S. 146. 

(Västerlånggatan 45, Prästgatan 44). Den för- 
nämligare ingången var från Västerlånggatan. Sedan 
1767 hade en traktör vid namn Johan Henrik 
Eiffert varit värd på stället. Ar 1774 är han 
emellertid borta, och när detta år en ny innehavare, 
traktören Morin, i Dagligt Allehanda (4 juli) annon- 
serar om en ekvilibristf öreställning i sin lokal, kallar 
han den blygsamt »där källaren Rostock tillförene 
varit». J. G. Carlén uppger visserligen, att ett värds- 
hus Rostock skulle funnits vid Rådmansgatan, 
vilket icke är omöjligt, men det finns ingen an- 
ledning att betvivla, att det här är fråga om det 
gamla och välkända Rostock i kvarteret Morpheus. 
Ett annat mycket bekant Rostock var den skeppar- 
krog, som låg inne i Mälaren mitt emot Kungs- 
hatt. Sn. 

r. 1 1790 års uppl. saknar komma efter Mollberg. E. 
r. 17 spjut avser här något mindre hugg- eller 
stickvapen. »Förr såg man icke så sällan enstaka 
personer ur den lägre klassen för ståtens skull bära 
vapen, en hirschfängare, plit eller dylikt, såsom 
minne dels från krigiska tider, dels från någ"on mili- 
täranställning under fred. » (Carlén.) E. 
r. 19 1790 års uppl. saknar komma efter sträng. E. 

S. 147. 

r. 1 2 Pålens affärer I den gamla polska adelsrepu- 
blikens stormiga och olyckliga historia under 1700- 
talet började 1763 det sista och avgörande skede, 
som slutade med landets fullständiga uppdelande på 
grannstaterna. Detta år hade den svage konung 
August III avlidit, och för att hålla landet kvar 



Kommentar 



CLXIII 



i dess politiska svaghets- och söndringstillstånd hade 
1764 Katarina II i Ryssland och Fredrik II i 
Preussen sammanslutit sig i ett förbund. Deras 
kandidat till den polska kungakronan var Stanislas 
Poniatovski, den ryska kejsarinnans forne älskare, 
vilkens val de även genomdrevo. Förbundet var 
även riktat på undertryckande av det patriotiska 
adelsparti under ledning av medlemmar av familjen 
Czartoryski, som arbetade på en författningsändring 
till stärkande av kronans maktställning. Genom de 
förbundna makternas intriger uppflammade 1768 i 
Polen ett häftigt borgarkrig mellan olika trosbe- 
kännare, som hade olyckliga verkningar. Emeller- 
tid var Ryssland samtidigt upptaget av krig med 
Turkiet, och dess framgångar under detta väckte 
stark oro i Österrike, som blev nödsakat att sluta 
sig till sin förra rival Preussen för att söka stöd. 
Spänningen nådde sin höjdpunkt, när Österrike 1770 
som säkerhet mot Ryssland besatte delar av det 
polska Galizien. För att finna en fredlig avveck- 
ling av den tillspetsade storpolitiska situationen 
blev Katarina II benägen för ett redan tidigare av 

o o 

Fredrik II framkastat förslag om Polens delning 
och härom enades de tre stormakterna 1772. Föl- 
jande år tvangs Polens riksdag att godkänna denna 
brutala våldshandling (Polens första delning). 

I Sverige liksom överallt i den civiliserade världen 
voro »Polens affärer» under dessa år det allmänna 
samtalsämnet för alla kannstöpande krogkunder, 
; och man delade sig i tvenne oftast oförsonliga 
1 partier, av vilka det ena i Polens olycka såg ett 
; välförtjänt straff för den fosterlandsfientliga tve- 



CLXIV Ko m m en t ar 

s. 147. 

dräkt, som behärskat det polska folket, under det 
att det andra liksom Mollberg hade en varm med- 
känsla med detta och i dess underkastelse för över- 
mäktiga förtryckare säg en ogärning mot folkens 
frihet och rätt. Den senare åsikten fick hos oss 
ytterligare näring i den gamla fiendskapen mot 
Ryssland, och för Polens öde har det svenska folket 
sedan dess varit djupt intresserat. Sn. 
r. 15-16 SamtL hdskrr: 

Skål, min Maecenas (Him: Malena [!]) 
Jag tog min hatt och drack ett qwarter 
r. 17 conjnnctitr = (politiska) läge. B. 

S. 148. 

r. 2 Stånd-drabant = manskap, tillhörande Stånd- 
drabantcorpsen, vilken var anställd vid hovet och 
gjorde daglig vakttjänst på slottet. Under Gustav 
IILs tid hade så väl konungen som änkedrottning 
Lovisa Ulrika stånddrabanter tjänstgörande. Vid 
högtidligare tillfällen, kröningar, begravningar etc, 
bildade stånddrabanterna häck i slottstrapporna, 
medan Livdrabanterna paraderade i de efter dem 
uppkallade drabantsalarna; i processioner gingo stånd- 
drabanterna först. De voro vid denna tid klädda 
i ett slags renässansdräkter, bestående av s. k. 
flaxar, d. v. s. i sidorna uppskurna kåpor av blått 
kläde, besatta med silversnören och silverkronor, i 
kyller av bockskinn, blå klädesbyxor med band- 
rosor vid knäna, axelgehäng av läder samt hattar 
med höga kullar, silvergalonerade och försedda med 
två »från Franckriket införskrifna blå och gula 
Plumage Fjädrar»; till vapen hade de bardisaner 



Ko ni ni en t a r 



CLXV 




Korpral vid Stånddrabanterna sannolikt 
fr. 1800-talets början. Livrustkammarcn 
nr. 1280. 



med »qwastar». (Klädkammarräkning 1772, Slotts- 
arkivet.) Dessa dräkter bibehöllos fram till 1800-talets 



CLXVi Ko m men tar 

S. 148. 

mitt (se bild!). Drabanternas funktion bestrides vid 
fästligare tillfällen i vara dagar av från Stockholms- 
regementen kommenderat manskap, som iklädes 
Karl XII:s drabantuniform, gula kyller och byxor 
samt blanka bröstharnesk. Se. 
r. 10 Skärsa (dial.) = skåra, sår. E. 



Musiken till episteln nr. 45. 

Enl. Flodmark (a. a. s. 5 2) är melodikällan att 
söka i första satsen av Bazils ariett »Tout le village 
me 1'envie» i Grétrys »Sylvain», vilken melodi är 
avtryckt i Flodmarks a. a. s. 52-53. V. 

S. 149. 

Ep. 46 Bgm s. 8 1 , DGr 1 s. 141, Eht s. 310, Emk 
s. 132, Hjm 3 s. 212, NhrB s. 62, Schgm s. 317. 
Överskriften Wismar var en krog i Kolmätargrän- 
den (se s. CXIII!). Sn. 

r. 1 Samtl. hdskrr utom Hjm: Pöbel ur wägen . . . 
(I Eht dock ändrat till avfattningen i trycket.) E. 
r. 5 Samtl. hdskrr: Räcken upfästad, på hästen 
bridon. E. 

Cordon = snöre, snodd. Se. 

r. 6 Basson, se s. LIII (Dulcjan)! 

r. 16 1790 års uppl. saknar semikolon efter flor. E. 

r. 17-18. Bröst-bouqitetten . . . 

Gjord af buxbom, är det attribut, som 
anger Mollbergs egenskap af »likbjudare». Ss. 
S. 150. 

r. 8 spänna pa = häftigt anfalla, sätta åt. E. 
r. 1 3 1790 års uppl. saknar punkt efter fyra. E. 
r. 23 Pontac se s. CXXVI! 



Kommentar CLXVii 

S. 151. 

r. 2 Olof På den plats, där Adolf Fredriks kyrka 
nu ligger, uppfördes 1673 Sankt Olofs kapell, en 
oansenlig träkyrka inom Klara församlings område. 
Adolf Fredriks kyrka, som efterträdde kapellet, blev 
färdig 1774, och aret innan hade även Adolf Fred- 
riks församling utbrutits ur moderförsamlingen. S11. 

o o 

r. 6 Bgm, DGr, Eht, Emk: 

Börja tillra, jag gråter, här står jag allén! 
NhrB, Sch gm: 

Börja tillra, här står jag nu helt allén. 
Hjm : 

Börja tillra, hår står jag och gråter allén. E. 
r. 17 bindmössa, kfusadt stycke se s. CXLIV! 

Musiken till episteln nr. 46. 

Enligt den s. CLI nämnda visboken lär melodi- 
källan till denna epistel vara att söka i en »Contra- 
danse Prince Ferdinand. » V. 

S. 152. 

Ejj. 47. Eht s. 471 (tr.), Hjm 3 s. 478 (tr.), 
Schgm s. 320. 

Överskriften Wismar se s. CXIII! 

r. 2 1790 års uppl. saknar punkt efter Grönlund. E. 

Grönlund se s. XIX! 
( r. 5 Surtout = vanligen dubbelknäppt livrock med 

stora slag. Plagget brukades vid denna tid även 

inom armén. Se. 

r. 6 spjut se s. CLXII! 
( r. 1 1 knektar här antagl. = dockor d. v. s. dragträn 
\ a vagnssvänglar. Se. 

j 3G. — Fredmans epistlar 



Clxviii Ko m m en t ar 

S. 152. 

r. 1 5 1790 ars uppl. saknar komma efter Pit.ch. E. 
r. 18 Papiljotter (af franska papillon, fjäril) = smä 
papp- eller skinnrullar, kring vilka håret viras för 
att bli lockigt, npvickladt pa kam se s. LXVIII! Se. 

S. 153. 

r. 3 Sitccat, succade = »en fuktig uti sirap inlaggd 
citronat; den bästa kommer från Madeira, men den 
mesta från Sicilien och Lissabon; den består van- 
ligen af skalen utaf paradis-äpplen» (L. N. Synner- 
berg, Svenskt Waru-Lexicon, Götheborg 1 8 1 5 s. 
107). Se. 

r. 6 Nyboda krog låg i Brännkyrka socken vid 
en brant backe, som landsvägen söderifrån till 
Stockholm här passerar; denna kallas ännu Nyboda 
backe. Krogen var ett mycket vanligt rasteställe 
för resande. Skjöldebrand berättar i sina memo- 
arer (I, s. 37) att han på en resa 1775 vid Ny- 
boda träffat Bellman, vilkens ekipage råkat ut för 
en olyckshändelse. »Han hade fått för sin chaise 
en dålig häst från Fittja och den hade stupat. Det 
var en söndag; vi frågade, hur det kom till, att 
han var till fots. Han svarade med denna vers, 
som vi antecknade: 

På vår Herres hvilodag 
Hvilar jag och min gelike. 
Hästen lwer uti dike, 
Och på Liljeholmen jag.» 

Man kan tänka sig, att resans strapatser givit 
skalden anledning till den avskräckande skildring, 
som han låter Mollberg göra över Brännkyrkatrakten. 
Med sina många herrgårdar torde denna eljest vid 



Ko ni men t ar 



CLXIX 



denna tid gjort ett inbjudande och idylliskt in- 
tryck. Sn. 

r. 13 durchsigtig (ty. durchsichtig) = genomskinlig. E. 
r. 19 1790 års upplaga saknar punkt efter svep- 
ning. E. 

r. 22 katsen = kassen. E. 
5. 154. 

r. 2 Processen = processionen. 11. 

Musiken till episteln nr. 47. 

Melodikälla ej funnen. 
Anm.: takt 2: basens tredje fjärdedel, ess, bör sta 
mitt under övre systemets kvart c-g. Jfr 
takt 6! V. 

S. 155. 

Ep. 48. Bgm s. 72 a, Bjn 2 s. 118, DGr 1 s. 125, 
Dwl 2 s. 130, Eht s. 202, Emk s. 117, NhrA 
nr. 46, Akn s. 299. 

Överskriften Hessingen I viken mellan Kungs- 
holmen och Brommalandet invid segelleden ligga 
två smärre öar, Stora och Lilla Essingen. Här 
är det uppenbarligen fråga om den förra längst 
bort liggande. Vid denna tid voro de i hög grad 
präglade av idyllisk Mälarnatur och utgjorde om- 
tyckta mål för stadsbornas roddarfärder. Från den 
inre Mälaren passerade här lantborna på sina med 
livsmedel lastade farkoster. Utgångspunkt för Ulla 
Winblads hemresa är troligen den vid öns syd- 
västra udde belägna värdshusbryggan. Det gamla 
här belägna värdshuset har sedan länge upphört 
med sin rörelse. Jämte detta fanns här ett stort 



Ko m mentar 



CLXXI 



antal smärre krogar, nu allesammans borta. Nu- 
mera är den södra stranden av ön helt kantad av 
hopgyttrade sommarnöjen. S/z. 
r. 1 8 lyra (lira) se s. CX! 
S. 156, 

r. 2 gles = otät, gisten. E. 
•t. 3 flackt = fladdrande. E. 

r. 4 Samtl. hdskrr: Tuppen gol och Kerstin fes. E. 
r. 1 6 löf brodd (även skrivet 'löfbrott', sä samtl. 
hdskrr utom Bjn [som har 'löf, bröd'] och Nhr) = löv- 
brytning, brutet löv (eg. till vinterfoder för krea- 
turen). E. 

r. 1 7 tullen lag vid norra stranden av Långholmen. 
Här skulle alla frän Mälaren ankommande fartyg 
passera för att tullbehandla sin last. Sn. 
1790 ars uppl. har komma efter syftar. E. 

S. 157. 

r. 1 lös np din pung, d. v. s. härpung se s. XCIII 

(chignonen) ! Se. 

r. 3 Salopp se s. XLVI! 

1790 ars uppl. saknar punkt efter igen. E. 

r. 5 Hessingen Det mäste alltjämt vara fräga om 

Stora Essingen, ty senare omtalas Ekensberg (se 

nedan!), som ligger mitt emot denna ö, i det smala 

sundet. Sn. 

r. 7 Ulla, (sä samtl. hdskrr utom Nhr A) ändrat 
frän 'Lilla' i 1790 ars uppl. E. 
r. 1 o Samtl. hdskrr: Fritt din ('min') bränad stilla. E. 
! 5. 158. 

r. 3 1790 ärs uppl. har semikolon efter stam. E. 



clxxii Ko m m en t ar 

s. 158. 

r. 9 Ekensberg var ett mycket besökt värdshus vid 
södra Mälarstranden mitt emot Stora Essingen. 
Rörelsen är nedlagd för snart hundra år sedan, men 
ännu på J. G. Carléns tid stodo de gamla bygg- 
naderna kvar (se bild!). Numera är detta område 
helt industrialiserat. S11. 
r. 1 6 bussar = sällar, kamrater. E. 
r. 23-24 Pä den klippan, där vid strand 
Sjelf Chinesen matar etc. 




Ekensbergs värdshus på 1850-talet. 

Båten passerar nu Marieberg på Kungsholmen 
(se bild!). Här låg sedan slutet av 1750-talet den 
bekanta porslinsfabriken, vars utmärkta tillverkning, 
oftast efterhärmande det kinesiska porslinet (se 
s. LXXXI!), numera är så eftersökt. Denna, som 
1782 inköptes av ägaren till Rörstrand, nedlades 
1788. Sn. 

r. 24 Samtl. hdskrr utom Eht, Akn: Sjelf Chinesen 
prålar. E. 



Ko mm en t ar 



CLXXIII 



5. 159. 

r. 5 SamtL hdskrr: Ser du hur jag målar? E. 
r. 1 1 (]fr även Bellmans not på samma sida!). 
Salpetersjuderi Detta var beläget på Kungsholmen 
vid Mälarstranden mellan de nuvarande Polhems- 
och Sankt Eriksgatorna. Vid denna tid innehades 

o 

det, som ansågs som ett för det allmänna i hög 
grad nyttigt verk, av hovrådet J. E. Ehrenreich. 




Utsikt av Marieberg. 
Gravyr av Testolini efter gouache av J. P. Hackert 1764. 



Denne hade sedan 1767 mot en viss summa åtagit 
sig underhållet av tukthusfångarna, vilkas arbets- 
kraft han, av allt att döma ganska hänsynslöst, 
utnyttjade i sina salpeterlador. För att »värda 
och bevaka» dem voro anslagna åtta »paltar» 
av separationsvakten (se s. XCIVl), men dessa 
tyckas icke ha varit tillräckliga, särskilt därför att 



CLXXI v Ko m me ntar 

s. 159. 

Ehrenreich synbarligen använde fångarna även för 
andra arbeten, varigenom de fingo gynnsamma till- 
fällen till rymning. Politiekollegium föreslog där- 
för att de skulle förses med en bjällra eller klocka. 
Eljest tyckas fångarna här ha rönt en ytterst dålig 
behandling och mestadels fått frysa och svälta. 
Dessa upprörande förhållanden, för vilka Ulla hade 
all anledning att bäva, fortforo ända till 1779, då 
den nya arbets- och straffanstalten på Långholmen 
blev färdig. Sn. 

o 

r. 1 3 Palten, se ovan ! 

r. 19 Lazari ändrat från 'Lazaretts' i 1790 års 
uppl. — SamtL hdskrr: Latzari (NhrA 'Lazaretts') 
Palats, jo, neij ! E. 

Lazari palats är Serafimerlasarettet, som då låg vid 
mälarstranden och icke skymdes av byggnader på 
utfyllningar framför detta. För detta lasarett hade 
tomten blivit inköpt 1749 och tre år senare voro 
byggnaderna så pass färdiga, att de första sjuka 
kunde intagas. Ordet lasarett har, som formen 
Lazari palats också anger, sin härledning av Lazarus, 
den fattige mannen i Jesu liknelse, som låg utan- 
för den rike mannens dörr och vilkens sår slickades 
av hundar. Från den italienska formen Lazaretto, 
vårdanstalt för pestsjuka, har ordet sedan över- 
förts till de flesta kulturspråk (jfr. Nyrop, Läsaret. 
Et ords historie, i Nord. Tidskrift 1920, s. 23). Sn. 

S. 160. 

r. 1 Morgonrodnans rättat från 'Morgonrodnas' i 

1790 års uppl. E. 

r. 2 strimma = stråla, glänsa. E. 



Ko mm en t ar 



CLXXV 



r. 8-9 Skinnarvikcn var namnet pä cn numera igen- 
fylld liten inbuktning av Mälaren i bergen på 
Mariasidan av Södermalm. Berget ovanför kallas 
ännu Skinnarviksberget och är alltjämt till stor del 
obebyggt. Något kasteli har här veterligen icke 
funnits, men överst på toppen har sedan gammalt 
stått ett sjömärke. Skinnare är ett tidigare namn 
på gar vare. Sn. 
r. 16 låter se s. LXXV! 
r. 2 1 benet; Samtl. hdskrr: låret. E. 

S. 161. 

r. 7 Jeppe tutar se s. CXIX! 

r. 8 Böneklockan klämtar Enligt 1686 års kyrko- 
lag skulle i varje stad om söckendagarna klämtas 
kl. 10 f. m. och 4 e. m. för att folk skulle »ther 
igenom påminnas at bedia om Wälsignelse till 
theras förehafwande, och at Gud wille bewara 
Öfwerheten, förläna Frijd och Roligheet, och en 
salig ändalycht» (kap. 12, § III). Sn. 

S. 162. 

r. 2 skalle. Samtl. hdskrr utom B gm, DGr, Emk 
ha 'skälla', vilken form även fordras av rimmet. 
Dylika ursprungligen oblika a-former äro vanligare 
i Bellmans språk än i det nutida högspråket. Se 
t. ex. s. 24 r. 7 ögna stråla, s. 34 r. 11 strupa, 
s. 178 r. 9 tanka, s. 262 r. 5 Månan! E. 



Musiken till episteln nr. 48. 

Enligt Atterbom (Svenska Siare och skalder, 

VI, s. 52) är melodien ursprungligen »en gammal 

fransysk viston som lär varit sjungen redan i 



clxxvi Ko m m en t ar 

Musiken till ep. nr. 48. 

Henrik IV :s tid». Den återfinnes t. ex. i »Chan- 
sons choisies etc», III, s. 156, använd till en 
visa, kallad »La double félicité» samt anträffas 
även under nr. 302 i sångsaml. »La clé du caveau». 
Denna senare form återges i nottryck av Flodmark 
i a. a. s. 54. 

I ett i Gävle 1796 utgivet skillingstryck av 
denna ep. anmärkes: »sj unges som den bekanta 
waggewisan». (R. Steffen i Samlaren 1896 s. 151.) 
— Melodien återfinnes, något förändrad, i Fredmans 
sång nr. 8. Om musiken till denna se Bagge (Sam- 
laren 1881 s. 51-53 och 107)! V. 

S. 163. 

Ep. 4g. Bgm s. 87, DGr 1 s. 151, Eht s. 221, Emk 
s. 141, Hjm 3 s. 328, Schgm s. 89. 
Överskriften Klubben se s. CLII! sommarafton; 
Bgm: höstafton. E. 

r. 1 Mamsell Ulla, märk Mamsell Raden betonar 
det stora värde, som Ulla satte på mamselltiteln, 
med vilken man annars benämnde ärbara borgare- 
döttrar. Sn. 
r. 6 skär = klar. E. 

r. 19 Bacchi kök Härmed avses icke blott de 
många krograr som funnos i denna trakt. Nästan 

. o o 

varje stuga var utrustad med en brännvinspanna. S11. 
S. 164. 

r. 6 fader Hök. Den lilla stugan längst ner vid bryg- 
gan vid Klubben (se fig. s. CLIV!) uppges av tradi- 
tionen som fader Höks krog. Värden själv anser 
sig Schöldström (I tittskåpet, s. 202) ha identifierat 
i krögaren Johan Hök, liksom Movitz parasoll- 



Ko mm en t ar 



CLXXVII 



makare. Denne Hök, som hade en liten gård vid 
Katarina östra kyrkbacke, avled 1771. Sn. 
r. 18 Det andra Stär ändrat från 'står' i 1790 
års uppl. E. 

S. 165. 

r. 1 valdthorns (så samtl. hdskrr) ändrat från 'vall- 
horns' i 1790 års uppl. E. 

r. 4 1790 års uppl. saknar komma efter stopet. E. 
r. 7 Det andra Klang ändrat från 'klang' i 1790 
års uppl. E. 

r. 9-10 Lägg i land vid krogen. Hvar? 

Just vid döm; Gör skutan klar. 
På fader Höks krog vid Klubben gick trappan 
ända ner till vattnet (se s. CLIII!) Numera ligger 
stugan ett stycke upp på land, men man ser tyd- 
ligt, att området mellan denna och sjön blivit ut- 
fylldt, så att man verkligen på Epistlarnas tid 
kunnat lägga till direkt vid trappan. Sn. 
r. 19 Kappräckar = mansrockar av kläde, linne 
eller läder med en eller flera axelkragrar. Fram 

o 

emot århundradets slut blevo kapprockarna mycket 
vanliga. Se. 

S. 166. 

r. 3 Handskar; Samtl. hdskrr: Byxor. E. 

r. 7 Piskperuk se s. LI (hårpiskan)! 

r. 10-12 1790 års uppl. har komma efter stolt 

men saknar skiljetecken efter Vä felfat. E. 

r. 15 succat se s. CLXVIII! 

r. 18 bruneller, pruneller = »sköna, skalade, från 
stenarna befriade och torkade stora plommon från 



CLXX VIII Ko ni men t ar 

S. 166. 

Brignole i Provence» (L. N. Synnerberg, Svenskt 
Waru-Lexicon, Götheborg 1815 s. 50). Se. 
1790 ars uppl. saknar komma efter bruneller. E. 
S. 167. 

r. 1 vads av ett äldre 'vadas', 'vädjas', hälla vad. 
Nä kom vads etc. = Jag vill slä vad om, att du 
fattar flaskan. E. 

r. 3 lag = sitt, vana, skick (jfr: 'Han har det 
laget, att han super'!). E. 
r. 8 blygd = blyghet. E. 



Musiken till episteln nr. 49. 

Melodien är densamma som den till ep. nr. 42. 
I Hjm anges som »Ton: Cornet favorisé». V. 

S. 168. 

Ep. 50. Bgm s. 76, Bjn 2 s. 132, DGr 1 s. 133, 
Dwl 2 s. 145, Eht s. 205, Emk s. 124, Hjm 3 
s. 481 (tr.), NhrA nr. 35, Åkn s. 307. 

Enl. Carlén skulle i det s. LXIX omnämnda 
ex. av Epistlarna vid denna vara antecknat: »dedi- 
cerad till Cantzli Rådet Gref Gyllenborg» 
(Gustaf Fredrik Gyllenborg, den bekante skalden 
f. 1731, d. 1808). E. 
r. 1 o kullrar = välver, rullar. E. 

S. 169. 

r. 3 Morian se s. CXXXVI! 
r. 15 Postil joner se s. XCII! 
r. 16 skurrar = skorrar. E. 

r. 23 bergen vid strand. Det är de ur vattnet 



Kom mentar 



CLXXIX 



brant uppstigande Stadsgärdsbergén, under vilka de 
främmande skeppen brukade ankra, som kommo 
skeppskanonernas slcott att eka. Sn. 

S. 170. 

r. 7 luta = lutad. E. 

r. 1 5 livad de sjunga ändrat frän 'hvad sjunga' i 
1790 ars uppl. enl. »Rättelser» i denna. E. 
r. 25 engageanter se s. XXXVII! 
r. 26 Saloppen se s. XLVI! 

Musiken till episteln nr. 50. 

Melodikällan är enl. Ad. Lindgren (a. a., s. 60) 
att söka i tvä »airs de chasse» av Lagarde. Sam- 
manställda återfinnas dessa airs i samlingen »Can- 
tiques ou Opuscules etc», under nr. 84: »Votre 
divin Maltre» .... (första och andra repriserna) 
och »A ce Dieu qui vous aime» (tredje reprisen, 
3 A-takt). Såsom »air» för dessa är angivet: »Eh 
quoi! tout sommeille. » V. 
S. 171. 

Ep. 5/. Bgm s. 112, DGr 1 s. 177, Eht s. 333, 
Emk s. 164, Hjm 3 s. ioi, Nhr B s. 53, Schgm 
s. 331. 

Överskr. TDGr, Emk: Till Mollberg angående sista 

DO 

Concerten pä 3 byttor. E. 

Tre Bytior. Härmed avses säkerligen det gamla 
värdshuset Tre Tunnor, som lag i hörnet av Drott- 
ninggatan och Klarabero-saatan. I sina glansdagar 

torde det med hus och trädgård ha omfattat större 

o 

delen av kvarteret Skansen. Enligt Elers' upp- 
gift (Stockholm, II, s. 108) hade det till skylt 



clxxx Ko m m en t ar 

S. 171. 

tre tunnor med årtalet 1650, som sålunda borde 
ha varit dess uppkomstår. Från 1600-talet har 
man också en hel del uppgifter om dess tillvaro, 
och i slutet av detta sekel ägdes det av en 
bekant vinskänk Ingemar Frodbohm, som givit 
namn åt Ingemarshov. Vid mitten av 1700- 
talet ägdes det av en inflyttad tysk vinskänk 
Martin Segeling (d. 175 1) och efter honom av 
hans broder Georg Fredrik Segeling, som dog 
1 8 10 och då var 85 år gammal; båda voro rika 
och välmående borgare. Då den senares hustru 

o 

avled 1776, räknade värdshuset som gäldenärer 
flera av Bellmans umgängesvänner såsom den döde 
Tilas och Säfvenbom. Tre Tunnor upphörde med 
sin verksamhet 1797. Sn. 

r. 6 Filtzens Duetter Anton Filtz, en tysk violon- 
cellvirtuos, död vid omkr. 30 års ålder 1760, är 
av musikhistorien mest känd för sina kompositioner 
av instrumentalmusik. Han har även utfört ton- 
sättningar till sånger, på sin tid mycket populära, 
men nu fullständigt död musik. Enligt Carléns 
uppgift skulle hans död ha föranletts av en alltför 
kraftig måltid på spindlar, en rätt, som enligt F:s 
åsikt till smaken påminde om smultron, och på 
vilken han var liebhaber. Sn. 
r. 10 Oboe se s. LXIX! 

r. 19 Haqjeggio = brutet ackord, där ackordets toner 
liksom å harpan ej anslås samtidigt utan hastigt 
efter varandra, nedifrån och uppåt. Be. 

S. 172. 

r. 1 1790 års uppl. saknar punkt efter gällt. E. 



Ko m men t ar 



CLXXXI 



r. 7 Gcihipp Baldassare Galuppi (f. 1706 d. 1785), 
med tillnamnet Buranello efter den ö bland Vene- 
digs laguner, pä vilken han föddes, är en av 1700- 
talets yppersta kompositörer bäde pä operans och 
den kyrkliga musikens område. Utomordentligt 
produktiv har han skrivit bl. a. 193 operor, som upp- 
förts under ären 1722 — 73. Framför allt vann han 
framgång inom den komiska operans område, där 
gracen och fantasifullheten i hans musik särskilt 

o 

fick framträda. Den italienska operatrupp under 
ledning av signor Nicolosi, som vintern 1780 — 81 
spelade pä Bollhusteatern, uppförde därunder tvä av 
hans operabufFor »Il Filosofo ignorante di campagna» 
och »L'amante di tutte, ovvero il Vecchio o;eloso». 
Under ären 1765 — 68 var han kejsarinnan Kata- 
rina II: s hovkapellmästare. Sn. 
r. 12 1790 ars uppl. saknar komma efter Kom. 
bagage = pack, patrask. E. 

r. 1 5 1790 ars uppl. saknar komma efter tro. E. 
r. 16 ro = nöje. E. 

r. 1 7 air betyder här närmast sängstycke, men avser 
i tidens sänalitteratur vanligen melodi. Sn. 

o o 

r. 19 ftöjtraver se s. LV! 
173. 

r. 1 1790 ärs uppl. saknar punkt efter barmen. E. 
r. 7 Samtl. hdskrr: Som pä Solfjädrar när man en 
herde will gripa. E. 

r. 7-9 solfjädrar, där man en herde ser lipa 
etc. Solfjädern, som alltsedan forntiden följt 
med kvinnodräkten genom seklerna, var under 
rokokon absolut oumbärlig för varje dam, som 



clxxxii Ko m men t ar 

S. 173- 

fäste nägot avseende vid sin toalett; även Fred- 
mansvärldens nymfer, vilka ju inte stodo sä sär- 
skilt högt pä den sociala rangskalan, uppträdde sä 
gott som alltid med solfjäder (se s. 25, 42, 297 
m. fl. ställen i Epistlarna). Drottning Lovisa 
Ulrika lät till och med under detta, de tusen ord- 
narnas tidevarv stifta en särskild solfjädersorden, 
vilken hugfästade minnet av en tilldragelse under 




Solfjäder från mitten av 1700 talet med gouache-målnirig på siden. 
(Ur Wrangels En knippa soltjädrar s. 29.) 



hennes första resa till Stockholm; vid överfarten 
frän Tyska Bottnen till Drottningholm rakade 
hon nämligen, livlig som hon var, att bryta sin 
dyrbara solfjäder. Redan yppighetsförordningen av 
den 8 nov. 173 1 förbjöd införsel av alla sol- 
fjädrar, som betingade ett högre pris än 2 riks- 
daler, och 1756 (den 4 nov.) kom turen även 
till de billigare varorna. Den 7 april 1764 be- 
stämdes, att alla i Stockholm förfärdigade sol- 
fjädersarbeten skulle av hallrätten (se s. XXIV!) 



Ko m men t ar 



CLXXXIIl 



förses med en särskild svart stämpel. Bland sol- 
fjädersfabrikörer i Stockholm märkas J. P. Lillie- 
marck, J. Marschall, som ensamt är 1761 förfärdigade 
79 dussin samt C. Fimmer, hos vilken Per Hilleström 
gjorde sina första lärospån som konstnär 1744. Den 
inhemska tillverkningen synes sålunda i det stora 
hela ha tillfredsställt de svenska damernas behov 
av solfjädrar. Mellan sidospröten, som vanligen 
voro av elfenben, spände sig sidenet eller papperet, 
dekorerat i akvarell eller gouache (täckfärg) med 
motiv ur den luftiga och ljusa värld, som var rokokons 
(se bild!). Särskilt omtyckta voro kineserierna (se 
s. LXXX!) men även det mer eller mindre lant- 
ligt oskuldsfulla herdelivet fick här, liksom annor- 
städes i den bildkonst, som tagit arv efter Watteau, 
lämna stoff till framställningen. — Då Bellman 
inför den flöjtblåsande "Wingmark blir påmind om 
en herdescen å en solfjäder är det väl något av 
de ofta förekommande dussinarbetena med deras 
miss tecknade, klumpiga figurer han har i tankarna. 
(Om solfjädrar se L. Looström i Med pensel och 
penna, Stockholm 1885 s. 1-23 och F. U. Wrangel, 
En knippa solfjädrar Stockholm 1901!) Se. 
r. 19 släckas; Samtl. hdskrr: tändas. E. 
1790 års uppl. har komma efter sqvalar. E. 

S. 174. 

r. 1 bassonen se s. L1TI (Dulcjan)! 
r. 3 1790 års upplaga saknar komma efter skrala 
och utropstecken efter klang. E. 
r. 4 med . . . rang = med besked. E. 



37. — Fredmans epistlar. 



CLXXXIV 



Kommentar 



Musiken till episteln nr. SI. 

Under Bellmans tid var melodien känd och 
använd härstädes säsom kontradans. I den s. CLI 
citerade visboken anges melodien vara »Contre- 
danse belle constante» och i partituret till den 
heroiska baletten »Acis och Galatea» (se s. LI1!) åter- 
finnes den bland balettmusiken mellan 8:e och g:e 
satsen i 2:a aktens 2:a scen, även där kallad 
»contredance». Flodmark återger melodien i not- 
tryck från sistnämnda källa (a. a. s. 56). V. 

Enl. Flodmark (a. a. s. 55) förekommer melo- 
dien även i en marsch, som användes av rege- 
mentet Royal Suédois i Frankrike. Troligen är 
denna marsch identisk med den »Marche de Buona- 
parte en Egypte», vilken bl. a. spelades av musik- 
kårerna under finska kriget. Framemot århundradets 
mitt började den kallas »Björneborgsmarschen», 
under vilket namn den med Runebergs år 1860 
skrivna ord nått en enastående popularitet (se E. 
Lagus i Skrifter utgifna af Svenska litteratursäll- 
skapet i Finland LXLL, Helsingfors 1904, s. 305- 
344!). Sannolikt kunna den kraftigt formade 
marschen och Bellmans smidigare melodiform åter- 
föras till en gemensam äldre urkälla. 
S. 175. 

Ep. 52. Bgm s. 103, DGr 1 s. 175, Eht s. 321, 
Emk s. 162, Hjm 3 s. 480 (tr.), NhrB s. 56, 
Schgm s. 311. 

r. 12 Charlotte, liksom den i ep. 65 omtalade 
styrmansdottern Gretgen, för vilken Movitz även 
engagerat sig, tillhörde en samhällsklass, som då 
i Stockholm var en ganska ny social företeelse, 



Kommentar 



CLXXXV 



nämligen fabriksarbetarnas. Denna var ganska strängt 

o o ^ o 

lokaliserad till Södermalm, särskilt trakten kring 
Barnängen, som man sökte avgränsa till ett industri- 
område. Till de månaa klädesfabriker, som här 
hade anlagts efter hallrättens (se s. XXIV l) in- 
förande, lockades arbetare utifrån, framför allt tyskar, 
och det proletariat, som härav blev följden, för- 
ökades efter 1700-talets mitt synnerligen snabbt och 
levde i ytterst osunda och fattiga villkor, där lung- 
soten härjade skoningslöst. S11. 

S. 176. 

r. 5 ner (så Bgm, Eht, Nhr B, Sch gin) ändrat från 
'ned' i 1790 års uppl., vilket bryter rimschemat. E. 
r. 9 1790 års uppl. saknar semikolon efter kände, E. 
x. 9-10 Bgm (överstruket), DGr, Eht, Emk: 
Endast den wällust kände 
Som kärlek hjertat ger. 
Bgm (överskrivet), Nhr B, Schgm: 

Nymphen en ryckning ('tryckning') kände; 
Jag siunger intet mer. E. 

S. 177. 

r. 3-5 Samtl. hdskrr utom Hjm: 

Nu ('Ömt') din Frihet ömt ('nu') förswara, 

Nu får du på krogen wara, 

Förr stod du i en snara. E. 



1 Musiken till episteln nr. 52. 

Melodien till denna ep. återfinnes i Grétry's 

\ operett »L/amitié å 1'épreuve», Coraiis romans: 

* »A quels maux il me livré» (partitur i K. Tea- 



clxxxvi Ko m men ta r 

Musiken till ep. nr. 52. 

terns bibliotek, s. 103). Den uppfördes i Fon- 
tainebleau den 13 nov. 1770 och i Paris den 24 
jan. 1 77 1. — Bellmans melodi avviker pä åt- 
skilliga ställen från åberopade källa, som av Flod- 
mark återgivits i a. a. s. 57 ff. V. 

Sid. 178. 

Ep. 53. Bgm s. 120, DGr 1 s. 187, Eht s. 144 
Emk s. 173, Hjm 3 s. 462 (tr.), Schgm s. 48. 
Överskriften hos T.; Bgm, Eht, Schgm därefter: en 
natt i October 1764. — DGr, Emk efter Bommen: 
— 1764. — E. 

Danto-Bommen var en s. k. vintertull, en tull- 
bom, vid vilken landtullavgiften upptogs av 
den trafik, som vintertiden sneddade över isen på 
Arstaviken och sedan genom Tantogatan (nu- 
mera ungefär Sköldgatan öster om Tantolunden), 
en fortsättning av den gamla Arvid Davidsgatan, 
leddes in till Södermalms bebyggda del. Bommens 
läge har varierat för olika tider och den flyttades med 
stadsbebyggelsens utvidgning allt längre åt söder 
mot Arsta. Enligt Elers' uppgift låg bommen vid 
en plats, som kallades Akermyran på södra sidan 
av Tantogatan. Tanto var namnet på en hant- 
verkarsläkt, som under 1600-talet inflyttade till 
Stockholm, och namnet var redan under början av 
1700-talet fäst vid det bekanta sockerbruket vid 
Arstaviken. Tantogatan gick vid denna tid ge- 
nom en mycket lantlig trakt, som till större delen 
upptogs av åkrar, trädgårdar och tobakslador, men 
de byggningar som här funnos, voro, sårskilt i grann- 
skapet av tullen, av ett ganska ruckligt utseende. S11. 



Kommentar 



CLXXXVII 



r. 2 phimpt = klumpigt, enfaldigt. E. % 
r. 5 1790 års uppl. saknar komma efter höra. E. 
r. 7 Rosenlund var, som namnet redan antyder, egent- 
ligen en trädgård. Denna var belägen väster om 
Tantogatan i det gamla kvarteret Bergsgruvan, som 
omfattade flera av de nuvarande kvarteren väster 
om Rosenlundsgatan. På Tillaei karta 1733 finnes 
den upptagen och omfattar där ett betydande om- 
råde. I norr gränsade den till Fredmans faders, 




Rosenlund på 1850-talet. 



urmakaren Anders Fredmans trädgård. Vid denna tid 
ägdes Rosenlund jämte de omgivande trädgårdarna 
av tullinspektören Jacob Hagman (d. 1767), som 
hade sin tjänst vid Skanstull och troligen också 
övervakade vintertullen vid Dantobommen. Hag- 
man höll även krog. På J. G. Carléns tid låg ännu 
huvudbyggnaden i trädgården kvar, ett vitlimmat 
stenhus med årtalet 1761 (se bild!). Krogen Rosen- 
lund låg i en utkant av trädgården. En ruin, 
egentligen blott ett stenrös, fanns likaledes kvar i 



clxx xvin Ko m men t ar 

S. 178. 

trägården på 1850-talet, och i den trodde sig Car- 
lén kunna se den sista återstoden av den gamla 
krogen. Namnet finnes alltjämt kvar i Rosenlunds- 
gatan och genom det stora Rosenlunds ålderdoms- 
hem, som staden 1888 lät uppföra vid Skånegatan. 
Nära Rosenlund (kv. Bergsgruvan, gamla nr. 50) 
låg även ett traktörsställe, som innehades av trak- 
tören Jacob Gullman från 1738 till hans död 
1769. Det säges då vara »bofälligt» och till det 
hörde även en trädgård. Sn. 
r. 17 Grimshage Platsen heter egentligen Grinds- 
hage, och var ett ganska vidsträckt område, som 
sträckte sig efter stranden från Skanstull till Tanto. 
Namnet Grind är gammalt. Äldst är det bekant 
genom det tegelbruk, som staden på 1 5 70-talet här 
lät bygga åt sig och som ännu vid denna tid fanns 
kvar. Till detta togs leran i lianen, och denna var 
därför alldeles full av lergropar, varigenom trakten 
fick ett ödsligt och ruskigt utseende. Till detta 
bidrog också i hög grad den kyrkogård med pest- 
gravar, som arrangerats i västra delen av hagen 
under de fruktansvärda peståren 17 10 — 11. Vid 
Grind voro även belägna några skansar, varmed 
infarten till staden söderifrån 1657 och följande 
år blivit befästad i fruktan för ett danskt anfall. 
Dessa försvarsverk, som ännu delvis kunna skönjas, 
hava i likhet med den här skrivna formen Grims 
hage även felaktigt blivit kallade »Grima skants» 
(Elers, Stockholm, I, s. 361). Sn. 
S. 179. 

r. 1 Krögarn är troligen den ovan omtalade trak- 
tören Jacob Gullman, som innehade det enda 



Kommentar 



CLXXXIX 



näringsstället av någon betydenhet i denna trakt. 
Hans ställe hade ursprungligen varit ganska be- 
tydande, men var nu förfallet. Rörelsen fort- 
sattes av hans änka Sara Katarina Granberg till 
hennes död 1787. Denna ep., som troligen hör till 
de allra äldsta, förefaller att i sin detaljerade fram- 
ställning ge en verkligt autentisk skildring av för- 
hållanden och människor i trakten. Sn- 
r. 1 1 kolrar — pratar dumheter. E. 

S. 180. 

r. 16 snäll == skicklig. E. 
r. 18 Solhattar se s. LXXXIV! 
S. 181. 

r. 3 et glas Öl med stjelkar gröna. Då öl ser- 
verades brukade man, liksom då det gällde vin (se 
s. LIII!), sätta en kvist av en växt i glasen. Se. 
r. 9 skinn-kar pus en se s. LXXVIII! 
r. 1 1 Nubb = kort pipa, »snugga». E. 
r. 17-20 Än da den där som sig nu lutar etc. Här 
tecknas ett porträtt av den ene av stadens skarp- 
rättare, som hade sin bostad vid Tanto. J. G. 
Carlen vet att berätta i anslutning till epistelns 
skildring, att han hade »en hel uppfostringsanstalt 
för hundar, hvarjemte han idkade hästslagteri», vilket 
senare lockade korparna till hans bostad. Sn. 

S. 182. 

r. 1 Sjögren. Om det är samme tullbesökare Sjö- 
gren, som omtalas i mera sympatiskt sammanhang 
i ep. 59, hette han Anders S. och var stadsbro- 
besökare vid Stadsgården omkr. 1770. Därpå 



1 



cxc Kommentar 
s. 182. 

tyder den omständigheten, att han gjorde det ne- 
dan omtalade beslaget i Ormsaltargränden, som 
ligger alldeles vid Stadsgården. Sn. 
r. 3 Karreter (av franska charettes) = små åkdon. Se. 
r. 6 Tolf i qvadmten>=$yx2L vanliga karlar gå upp 
mot tolv sådana som dessa (tullsnokar). E. 
r. 1 5 Slangen och Pannan etc. Dessa attiraljer till 
brännvinsbränning hava tydligen blivit föremål 
för beslag i enlighet med det 1756 (26 no v.) 
utfärdade förbudet mot brännvinsbränning. Denna 
hade visserligen 1760 frigivits, men 1761 (3 dec.J 
utfärdades ett nytt plakat, närmast på grund av 
spannmålsbristen, som förbjöd husbehovsbränning i 
Stockholm, Göteborg och Karlskrona. I en ny 
kungörelse av 1761 (19 dec.) bestämdes att alla 
större eller mindre lösa destilleringsapparater skulle 
till förvaring överlämnas på rådhuset vid straff av 
böter och förlust av redskapen. Dessa bestäm- 
melser voro emellertid mycket svåra att kunna prak- 
tisera och framkallade givetvis ett allmänt missnöje. 
Såsom angivare spelade tullbetjäningen helt naturligt 
en mycket impopulär roll. Se vidare s. CCIV! Sn. 

Orms alt ar gr and; DGr, Emk: Kolmätargränd. E. 
Ormsaltargränd, ett namn, som varit föremål för 
många tolkningsförsök, är samma gränd som Kleve- 
gränden (mellan Götgatan och Mosebacke). För- 
klaringen till namnet har man troligen att söka 
i ett förvrängt personnamn (se Holmia, bd 1, s. 
62!). De båda namnen på gränden omtalas i äldre 
tider omväxlande. På Tillaei karta 1733 kallas 
den Ormsaltaregränden, men det obegripliga namnet 



Ko mm en t ar 



CXCI 



har i allmänhet ansetts giva ät gränden ett tvivel- 
aktigt skimmer och därför undvikits. S11. 
r. 24 halt! = \\l\\\ E. 



Musiken till episteln nr. 53. 

Melodien förekommer i nägot olika form i 
Voglers musik till »Gustaf Adolf och Ebba Brahe», 
uppförd i Stockholm f. f. g. den 24 jan. 1788. 
Den utgöres av brudskarans kör i 2:a aktens i5:e 
scen med texten »Käcka gossar, stridens söner etc». 
Flodmark avtrycker den i a. a. s. 59. V, 

S. 183. 

Ep. 54 Bgm s. 94, DGr 1 s. 161, Eht s. 148, 
Emk s. 150, Hjm 3 s. 182, Schgm s. 56. 
Överskriften rättad frän Tä St. Catharina Kyrko- 
gärd' i 1790 ars uppl., enl. »Rättelser» i denna. E. 
Överskriften St. Cathrina Kyrkogård. Kyrko- 
gärden kring Katarina kyrka var en av stadens 
största och var visserligen överskuggad av lummiga 
trän, men den stora mängden av fattigmansgravar 
med deras enkla prydnader gjorde ett dystert in- 
tryck. På kyrko gärden vila flera av Bacchi kom- 
mendörer (se Fredmans sånger!). Sn. 
r. 1 1790 års uppl. har komma efter fält. E. 
r. 13 tupp (så samtl. hdskrr utom Hjm, som har 
'spets') ändrat från 'topp' i 1790 års uppl. E. 
r. 14 1790 års uppl. saknar komma efter 
Planka. E. 

r. 15 Kringlor, Hjul och Glafvar Härmed avser 
skalden de hantverksemblem (för bagare, hjul- 
makare etc), vilka stundom bruka förekomma på 



cxcn Kommentar 
s. 183. 

gravvårdar från 1600- och 1 7 oo-talen (se Kyrko- 
gårdskonst, redigerad av H. Wadsjö, Stockholm 
19 18 s. 62!) så vida det icke är rent ornamentala 
detaljer å de resta eller liggande vårdarna, som 
föresvävat honom; med »Hjul» skulle t. ex. 
kunna förstås de lagerkransar, vilka bruka smycka 
1 7 o o-talsmonumenten, omramande inskriften, en 
dödskalle med timglas etc. Se. 

S. 184. 

r. 5 ^fofur (isl.) eg. = vildgalt, även furste, be- 
gagnades av 1700-talets skalder som synonym för 
Jupiter. E. 

r. 7 Cijclopen viggen svaflar. Enligt vissa antika 
föreställningar voro cykloperna jättestora smeder i 
Vulcanus' tjänst, vilka hade sina verkstäder i eld- 
sprutande berg, särskilt Etna. E. 
r. 8 Har han en gång störtat Templets gaflar hän- 
syftar möjligen på den eldsvåda, som den 1 maj 
1723 ramponerade kyrkan. Se. 
r. 1 2 Boman, korporalen, ses. CXL! I Stockholms 
Weckoblad 1765, nr. 40, upptages bland de 
mellan 27 sept. — 4 okt. s. å. i Storkyrkoförsam- 
lingen avlidna personer även corporalsänkan Cath. 
Elisab. Boman. S11. 

r. 17 Hon är Enka (så Emk; Eht, Schgm: 'är' 
uteglömt; Bgm, DGr, Hjm: 'Enkan') ändrat från 
'Hon är en Enka' i 1790 års uppl., vilket bryter 
versschemat. E. 

r. 21 1790 års uppl. saknar komma efter Kom. E. 
S. 185. 

r. 9 Och da du svor (så fordrar versschemat och 



Ko mm en t ar 



CXCIII 



så ha samtl. hdskrr) ändrat från 'Och du svor' i 
1790 års uppl. B. 
r. 10 Solhatt se s. LXXXIV! 
r. 12 Mantilk = sjalliknande överplagg med två 
smala snibbar, vilka, om plagget bars å axlarna, 
korsades över bröstet och knötos vid midjan; det 
brukades även till huvudbonad. Mantiljen kom 
ursprungligen från Spanien, där den ju även bibe- 
hållit sig till våra dagar. Se. 

Musiken till episteln nr. 54. 

Melodikälla ej funnen. V. 

S. 186. 

Ep. 55 Bgm s. 126, DGr 3 s. 2, Eht s. 153, 
Hjm 3 s. 466 (tr.), Schgm s. 68. 
Överskriften Mollberg; 1790 års uppl., liksom samtl. 
hdskrr, har 'Movitz'. Då det emellertid uppenbar- 
ligen är Mollberg, som avses (Movitz nämnes ju 
ej i hela episteln), beror misstaget förmodligen på 
ett av Bellman själv aldrig observerat skrivfel. — 
1770; Samtl. hdskrr utom Hjm: 1773. B. 
Faggens vid Hammarby-Tull Faggens var namnet på 
en stor trädgård, som låg i Barnängen på Södermalm 
(kv. Vintertullen glt. nr. 53) på Danviks hospitals 
mark. På Tillaei karta 1733 finnes den utsatt, och den 
kallas där Fagges. Enligt J. G. Carléns uppgift var 
den belägen vid nr. 1 Barnängsgatan och han beskriver 
byggnaderna, som funnos kvar där på hans tid och 
för övrigt långt senare, på följande sätt: »tvänne 
stenhus, liggande som flyglar emellan en inpå 
den djupa gården befintlig träbyggning, två vä- 



CXCIV Ko ni ni en t ar 

S. 186. 

ningar hög, rödmålad och omgifven af plank. 
Denna byggning har troligen inrymt den gamla 
traktörsrörelsen. I trädgården — icke på gården 
såsom under Fredmans tid — finnes ännu en 
kägelbana». Det förefaller emellertid sannolikt, 
som Mila Hallman påpekat (Danviksfolk, präster 
och vinskänkar, s. 134), att beskrivningen egent- 
ligen åsyftar de angränsande fabriksbyggnaderna i kv. 




Barnängsgatan i på 1850-talet. 



Vintertullen som ännu finnas kvar (se bild!). Där 
fanns på Carléns tid, vilket grämde honom, ett 
nykterhetskafé. 

Trädgården har fått sitt namn av en trädp-årds- 

ö O 

mästarsläkt Fagge, i vars händer den var under 
förra delen av 1700-talet. Den förste var träd- 
gårdsmästaren Petter Fagge, som dog 1729, och 
under hans son, som likaledes hette Petter, begynte 
krog- och världshusrörelsen på stället. De uer- 



Ko mm en t ar 



cxcv 



söner, som kommo ut för att se på trädgarden, 
kunde lätt bli törstiga och han fick därför 173 1 
tillstånd »att fä sälja dricka åt främmande, som 
komma till honom». Småningom blev utskänk- 
ningen mera lönande än trädgårdsodlingen. Den 
yngre Fagge avled 1739, och s. å. sålde hans 
moder trädgården till Eric Nordström, fader till Ulla 
Winblads man (se s. XXI!). Denne är troligen född 
på Faggens. Under trädgårdsmästare Nordströms tid 
hölls i trädgården en fullständig traktörsnäring. 
I hans bouppt. finnes även upptaget ett kägelspel 
med klot, värderat till 6 daler. 

På andra sidan Barnängsgatan låg Hammarby 
tullgård, där Meissner-Ölheim, enligt vad Bell- 
man uppger i personförteckningen till Fredmans 
sånger, brukade sitta och sova. Sn. 

r. 4 Havet med nålar »Det stora pudrade håret 
måste, för att bibehålla lockarnes form, uppsättas 
med marongnålar» (Carlén). Se. 
r. 6 Cordon = snöre, snodd. Se. 
r. 9-10 Räcken är blå, Upslagen hvita, Halsen bär 
svart Bindel ntaf taft! Mollbergs uniform i denna ep. 
överensstämmer bättre med den, han i levande 
livet bar än den, han ståtar med i ep. 37 (se s. 
CXXXIII!). Livregementet hade nämligen blå 
rockar med krage, uppslag och foder i vitt vid den tid, 
denna ep. försiggår, samt bibehöll dessa färger också 
efter dräktreformen 1778. Det hade dessutom även 
en uniform med blanka bröstharnesk samt gula kyller 
och byxor. — Om halsbindeln se s. CXXXIV! Se. 
r. 10 Bindel ntaf taft (så Eht, Schgm) ändrat från 



cxcvi Ko m men t ar 

S. 186. 

1790 ars upplagas: 'bindel af taft', vilket bryter 
versschemat. E. 

r. 14 1790 års uppl. saknar komma efter vad. E. 
r. 15-16 Kimrök . . . Til Mustascher, om musta- 
scherna och deras behandling se s. CXL! 

S. 187. 

r. 18 Dnlcian se s. LIII! 

r. 20 1790 års uppl. saknar komma efter Diana. E. 
S. 188. 

r. 2 Cymbal se s. CXXVI! 

r. 6 Långt kring Nacka, lyss at Hav.imarby De 
lummiga stränderna vid södra sidan av Hammarby- 
sjö, som voro tillhåll för näktergalarna, tillhörde 
de båda egendomarna, Hammarby omedelbart sö- 
der om sjön och Nacka längre in vid Sicklasjön (se 
bild!). Vid Nacka kvarnar bodde en av Bellmans 
vänner, som skalden ofta gästade, hovbagaren Nils 
Lychou (d. 1800). Sn. 

r. 14 Samil. hdskrr utom Hjm: Qwalm och wal- 
lukt sprides kring en hwar. E. 
r. 23 KarpitSy se s. LXXVIII! 

S. 189. 

r. 16 lotta (så samtl. hdskrr utom Hjni) ändrat 
från 'måtta' i 1790 års uppl. E. 
r. 19 När du vil (så samtl. hdskrr utom Hjm) 
ändrat från 'När vil du' i 1790 års uppl. E. 

S. 190. 

r. 6 maka här = make. E. 



cxcviii Ko m m en t ar 

S. 190. 

r. 7-8 Samtl. hdskrr utom Hjm: 

De som förstått 
pungen besvara ... E. 

r. 9 1790 ars uppl. saknar semikolon efter dem. E. 



Musiken till episteln nr. 55. 

Melodien torde kunna sökas i en i sangsamlingen 
»Chansons choisies etc. (1784)% I, s. 8 o, förekom- 
mande visa »La loi d'Epicure», text av Saurin, även 
intagen i nägot olika form under nr. 649 i »La clé 
du caveau», där den kallas »vaudeville d'Epi- 
cure». Efter förstnämnda källa återger Flodmark 
melodien i a. a. s. 60 ff. 

Anm.: Taktbeteckningen, i originalet s /é 9 har i 
nottrycket rättats till 2 A. V. 

S. 191. 

Ep. 56 Bgm s. 124, DGr 1 s. 183, Eht s. 151, 
Emk s. 170, Hjm 3 s. 191, NhrA nr. 50, Schgm 
s. 64. 

Överskriften NhrA: Om Mollbergs Sorg wid Mor 
Majas Död. E. 

Förgylda Bägaren. Troligen är det samma krog, 
som hette Förgylda Remmaren. Denna var på 1 7 3 o- 
talet belägen i Tyska brinken. Sn. 
r. 1-2 

Se Mollberg med svart Rack och Flor, 
Med Rucalv ans-handskar och Bockskins-skor. 

Den sorgdräkt, som Mollberg här uppträder 
med, var egentligen mot lagar och förbud. 1741 
(1 sept.) utfärdades en sedermera aldrig formellt 



Ko mm en t ar 



CIC 



upphävd förordning »om Sorgedrägter » , vari för- 
bjöds »at bruka något annat eller flere sätt til 
Sorgedrägt, än en på wanligit sätt med knappar och 
knapphål på Räck och Wäst af Camelgarn, an- 

tineen til lifwet, eller aldeles utföre, giord Kläd- 
et o 

ning, och thet utan något swart Flors, Rud-Karde- 
wans-Skors och swarta Wärjors bärande». — Ru- 
calvan, förvrängning av Rude-cardewan (carduan), 
»är ett på sämskadt vis beredt kalfläder, färjadt 
så väl hvitt som gult, äfven rödt och svart, som 
mycket brukas till lätta skor». (L. N. Synner- 
berg, Svenskt "Waru-Lexicon, Göteborg 1815, II 
s. 67). Se. 

r. 14 1790 års uppl. har komma efter angst. E. 
r. 1 5 Clotho var en av de tre grekiska ödesgudin- 
norna, moirerna, vilka i Odysséen även kallas Klo- 
thes, spinnerskorna. De spunno människornas öden. 
Klotho bar sländan och var därför icke den, som 
hanterade saxen, utan denna var Atropos. — Om- 
kvädet, som börjar med detta ord, är en mycket 
ovanlig form hos Bellman och påminner om en 
operakuplett. Sn. 

r. 20-21 SamtL hdskrr utom NhrA: 

Döljer nu en fordom Fröijas nakna slaf (Bgm: 'staf ) 
en stängd (Bgm: 'stäng') Vestal i sitt qwalm och 

sitt qwaf. E. 

r. 21 1790 års uppl. saknar komma efter qvalm. E. 
S. 192. 

r. 2 1790 års uppl. saknar komma efter räcke- 
skört. E. 

38. — Fredmans epistlar. 



cc Kommentar 

S. 192. 

r. 7 Samt!, hdskrr utom NhrA: 

Hans hus är som man hört förstört. E. 
r. 11 Guldbägaren utgjorde skylten utanför kro- 
gen. Sn. 

r. 1 5 Clotho rättat från 'Catho' i 1790 års uppl. E. 
Sid. 193. 

r. 3 Samt!, hdskrr utom Hjm: Hon såg en kär 

Hjm: Hon sprang ju kär 
E. 

r. 1 o- 1 1 och 13 Mollberg ej kursiverat i 1790 års 
uppl. E. 



Musiken till episteln nr. 56. 

Drake (i den av honom redigerade musiktexten 
till Sondéns uppl. av B:s »Valda skrifter» 1837) 
påvisar att melodien är hämtad ur Grétry's op. »Les 
deux avares». Flodmark (i a. a. s. 61) kompletterai 
uppgiften med anmärkningen, att melodien är er 
jani t s charmars ch samt återger den i nottryck. Der 
förekommer i slutet av i:a akten och har i der 
av C. Manderström gjorda översättningen til 
text: »Det midnatt är och vagten går» — mec 
»ton»: »Chor av Janitscharerne. » I sin svenska 
form uppfördes operan (»De begge girige») å teal 
tern i Bollhuset den 15 maj 1778. V. 

S. 194. 

Ep. 57 Bgm s. 140, DGr 2 s. 35, Eht s. 168 

Hjm 3 s. 459 (tr.), Schgm s. 179, Åkn s. 323 

r. 15 hojtar rättat från 'hoitar' i 1790 års uppl. JA 

r. 19 Fröjas Enspännare trol. = kurir åt Fröj:| 

kärlekens och fruktbarhetens gudinna. Se. 

o 



Kommentar 



CCI 



S. 195. 

r. io-ii bravo! ändrat frän 'Bravo!' i 1790 ärs 

uppl., som saknar komma framför detta ord och 

efter sjunken. E. 

r. 13 handtag = handslag. E. 

14-15 B gm, Eht, Schgm : 
Nu ska du dit, uti fyrspräng, du wet, 
Pitsch hwarken rännsten ell' skyltar jag wäijer. E. 

r. 23 SamtL hdskrr utom Hjm: 
Häll! neij han hör intet! wisla ät hund E. 
r. 25 Bgm, Eht, Schgm, Akn: 

Hälsa frän Mutter/ och wincka och ropa. 

I Bgm och Schgm samt beträffande strof 1 även i 
Eht är strofernas nuvarande v. 5 avdelad pä tvä 
rader (t. ex. str. 1 : 

Kan du begripa 
Hwarthän du skall fara?), 

av vilka den första rimmar pä v. 2 och 4. Här 
rimmar alltså 'Mutter' pä 'redouter' och 'butter'. E. 

S. 196. 

r. 2 silfver-cordon = silver-snöre eller -snodd. Se. 
r. 7 nickar; Bgm, Eht, Schgm, Akn: 'wickar'. E. 
r. 15 1790 ärs uppl. saknar komma efter Kam- 
rat. E. 

r. 1 7 stat = stät. E. 

r. 19 discanta = göra sina anmärkningar, prata 
I strunt. E. 

\ r. 22 Danto, se s. CLXXXVI! 



CCII 



Kommentar 



S. 197. 

r. i Draken Med detta namn funnos flera värds- 
hus, som voro allmänt kända. Ett låg i Horns- 
kroken och fanns åtminstone redan på 1670-talet. 
Ännu äldre och säkert mera känt var det som låg 
i Drakens gränd nära Skeppsbron. Carlén känner 
även till ett vårdshus, benämnt Förgyllda Draken, 
vilket låg ovanför Södermalmstorg. Sn. 
r. 2 Laxen låg enligt Carléns uppgift vid Regerings- 
gatan. Namnet lär ha uppkommit genom den van- 
vårdade rappningen på huset, genom vilken detta 
blev fläckigt som en lax. En lax utgjorde också 
skylten. I Packhusgränden låg källaren Tre 
Laxar. Sn. 

r. 2 Sotu är likaledes ett namn pä flera olika ställen. 
Det viktigaste av dessa var den gamla källaren 
Solen, belägen i Solgränden, en kort gränd mellan 
Stortorget och Västerlånggatan, full med större och 
mindre krokar och där även källaren Kronan lågr. 

o o 

Denna källaren Solen är, trots F. U. Wrangels 
bestridande (Stockholmiana I-IV, s. 15), säkerligen 
densamma som det i Karl IX:s o-ästmvarordning 
1605 omtalade, av Hans Nilsson innehavda värds- 
huset, vilket även givit gränden sitt namn. I 
173 1 års krogregleringsprotokoll (Rådhusarkivet), 
då det innehades av hökaren Göran Hintz, kallas 
det Solen, och var ännu ett betydande ställe. I 
samma hus hade 1780 gardessoldaten Olof Myra 
och hans hustru (se s. XXXIII!) sin krog. Ett 
annat Solen lågr i Packhusgrränden i kvarteret Argrus, 
genom vilket fordom gick en numera överbyggd 
gränd, som likaledes hette Solgränden. Detta Solen 



Ko m men t ar 



CCIII 



kallas dock vanligen Lilla Solen eller Halva Solen 

o 

eller t. o. m. Midnattssolen, och dessa namn ange 
detta ställe som mindre betydande än det ursprung- 
liga Solen. Pä samma sätt funnos även värds- 
o 

husen Månen och Halvmånen. Enl. annons i Stock- 
holms Weckoblad 1763 nr. 23 fanns ett Halva 
Solen då i Skottgränd. Solen var även namnet 
på stadens gästgivaregård på Södermalm (St. Pauls- 
gatan 4), vilken ännu fanns kvar på Carléns tid. Sn. 
r. 4 Bgm, Eht, Schgm: 

Skiut sist i luften ett skott med ('af) pistoln. E. 



Musiken till episteln nr. 57. 

Melodikälla ej funnen. V. 

S. 198. 

Ep- 58 Bgm s. 102, DGr 2 s. 46, Eht s. 320, 
Hjm 3 s. 324. 

Överskriften Bgm, DGr, Eht: Movitz Elegie öfver 
Kihlbergs död, som timade Julafton 1772. E. 

Kilberg dog dock icke ovannämnda dag utan 
först den 12 okt. 1775 (se s. XXIII!) Sn. 
r. 4-5 Bgm, DGr, Eht: 

Flaskan förswunnit, 
Lifwet utbrunnit 
Hjm: Glaset försvunnit — ■ 

flaskan utrunnit E. 

\ 

i r. 6-9 I trycket äro alla strofernas v. 6 två stavelser 
jt och vv. 7-9 en stavelse längre än i samti hdskrr, 
\ som t. ex. ha: 



c civ Kommentar 

S. 198. 

Knapt fins en stol 1 , 

Krogdörn den står på gafvel bröder, 

Och bakom disken ligger döder 

Kilberg! . . mitt hjerta i mig blöder. E. 

r. 17 Bortms där = där borta. E. 
S. 199. 

r. 2 1790 års uppl. saknar punkt etter bulta. E. 
r. 18 Bränvins förbudet må na gärna vara. Den 
kungliga kungörelsen om förbud på all bränning 
och försäljning av brännvin utfärdades d. 1 1 sept. 
1772. På julafton s. å. låter Bellman Kilberg av- 
lida. Förordningen om inrättande av kronobrän- 
nerier utfärdades d. 14 sept. 1775, och d. 12 okt. 
s. å. dog den verklige Kilberg plötsligt av slag 
(se s. XXIII!). Han fick sålunda icke uppleva d. 2 
maj 1776, den dag, då kronans brännvin började 
försäljas i riket. — Om förbuden se även s. CXC ! S11. 

Musiken till episteln nr. 58. 

Ad. Lindgren påvisar (Ny illustr. tidn. 1893, s. 
411) att melodien i de första takterna erinrar 
om en av de menuetter av Duben (Gustaf eller 
Anders), som återfinnas i den å s. LXXX citerade 
tabulaturboken. 

Melodien har av Bellman använts även till Fred- 
mans sång nr. 31: »Opp Amaryllis.» V. 

S. 200. 

Ep. 59 B gm s. 29, Bjn 1 s. 101, DGr 1 s. 52, 
Dwl 1, s. 71, Eht s. 217, Emk s- 48, Hjm 3 

1 Hjm dock: Knapt fins en enda stol. 



Kommentar 



ccv 



s. 174 o. 202, NhrA nr. 39, NhrC s. 24, Schgm 

s. 238, Åkn s« 225. 

Överskriften Lo-Katten, se s. XXXIII! 

r. 1 Bagage = patrask. E. 

r. 2 och 4 Dam-spelet, som är av mycket gam- 
malt ursprung, spelas med runda brickor å ett 64- 
rutigt bräde och påminner om schack. Det gäller 
för spelaren att slä ut motspelarens brickor samt 
att få in sina pjäser i de rutor, varifrån denne 
utgått, i vilket fall han har större rörelsefrihet för 
sina drag; den i sista raden placerade brickan kallas 
dam. Om spelaren blir helt utslagen innan han 
hunnit få någon dam kallas han Dam-Jan. Se. 
r. 4-5 Det blixtrar ur Castell-gluggama på Kastell- 
holmen (se s. CXVI!). Lokatten låg mitt över 
Strömmen vid Stadsgården. Sn> 
Petter Ivarsson ej med kursiv i 1790 års uppl. E. 
r. 1 1 Vakta = akta. E. 

r. 15-16 Jag har den äran etc. var den på Bell- 
mans tid vanliga frasen, då man ville dricka med 
en person för att visa denne en artighet. E. 
r. 17 Dantziger Doppeltbier = starkt Danzigeröl. 
D. var under 1700-talet mycket berömt för sitt 
öl. Se. 

r. 1 8 Flaskor med Silfuer-tulpaner i kanterna Dryckes- 
kärlen ha i alla tider varit kärleksfullt omhuldade 
i de germanska länderna. Den här omnämnda ut- 
smyckningen av flaskorna, målade blommor, var 
mycket på modet under 1700-talet. Se. 
r. 19 Gull-brännvin, se s. CV! 



CCVI 



Ko mm en t ar 



S. 201. 

r. 3 din; Samtl. hdskrr: min. Läsarten i trycket 
är möjligen att betrakta som felaktig. E. 
stufva = stuga, rum, kammare. — 1790 ars uppl. 
har komma efter stufva. E. 
r . 7 - 1 1 Samtl. h ds k rr : 

Fy du har ('har du') snufva, 

Lyfta din hufva, 

Ma petite Bergere 

Du utan näsa är. 

Fy Sju tusan nej jag tackar, E. 

r. 8 Lyfta din hufva Det hörde till god ton, att, 
om man bar florshuva, vid hälsningen slå upp 
floret med en hand samt att bibehålla det upp- 
slaget vid »stadnande hälsning». (Se Sven Henric 
Walcke, Minnes-Bok uti Dans-Konsten, Nyköping 
1782 s. 10!) Se. 
r. 11. Sjögren, se s. CLXXXIX! 
r. 14 Girandoller, se s. CXLIV! 
r. 17 Bondes de Nuit = »päronformiga örhängen, 
bildade af runda stenar» (Carlén) eller pärlor. Se. 
y. 18 Triumphants-toffel. Triumfant var ett taft- 
artat siden med blommigt mönster; möjligen gavs 
detta namn ocksä åt fasonerade ylletyger med 
blank yta. Det ansågs som synnerligen dyrbart 
(se s. LXXXV!) Utom till klädesplagg som ro- 
ber, pälsar och livstycken användes det till möbel- 
klädsel o. d.; 1740 skänktes till Vadstena kloster- 
kyrka »en röd och hvit triumfantsbrudpäll». Stoffet 
synes ha tillverkats i rätt stor utsträckning inom 
landet. Se. 



Ko mm en t ar 



CCVII 



r. 21 Kahninks-tif stycket ändrat från 'Kalminks lif- 
stycket' i 1790 års uppl. E. 

Kalmink var ett ylletyg, som omnämnes bl. a. 
med randigt och med »blommeradt mönster». Inför- 
sel av kalmink förbjöds genom en förordning av den 
19 maj 1739. Det användes till livstycken, västar, 
kjolar etc, 1768 förfärdigades 13 nattrockar »af 
fint randigt kallmink» för kammarpagerna (Kläd- 
kammarräkning 1768, Slottsarkivet). Se. 

S. 202. 

r. 1 Löpare, se s. LXX! 

r. 3 Dolce Vino della Pace (ital.) = fridens ljuva 
vin. E. 

r. 4-5 L'ira di Dio arriuera bentosto a qiiesta cittä 
(ital.) = Guds vrede skall snart komma över denna 
stad. E. 

r. 5-6 Regera och besitta; Bgm, DGr, Eht, Emk, 
Hjm, NhrA, Nhr C: Sup din f — a. — Bjn, Dwl, 
Schgm, Akn: Sup, stå inte (där) och titta. E. 
r. 9 Tör y ändrat från 'Tör 1 i 1790 års uppl. E. 
r. 9-1 1 Tör y raabe sådan udi Bormästarens Gade, 
Fanden selv maa logere paa Raadhnset. Citatet 
hårstammar från Holbergs »Den politiske Kand- 
stöber» (Akt 5, scen 3). Drängen Henrich hos 
den plötsligt till borgmästare upphöjde Herman 
von Bremen ropar på sin herres befallning ut åt 
gatan: »Hor, I 0sters-Kiellinger ! I Carnalier! I 
Caronier! I uforskammede Tasker! I iEgtemends- 

o 

Horer! er der ingen Skam i jer, at I t0r raabe 
saadan udi Bormesterens Gade og forstyrre ham i 
hans Forretninger » ; och litet längre fram utbrister 



ccvm Kommentar 
S. 202. 

den av sina mänga ämbetsbestyr tillintetgjorde 
borgmästaren till drängen: »Jeg var tilfreds, det 
Bormesterskab var Fanden i Vold. > Den svenska 
komeditruppen spelade »Den politiske Kandstöber» 
d. 3 nov. 1768 och nägra följande representationer 
i Bergstrahlska huset. Sn. 

r. 11 Gebjörnamat. Förvrängning av ett ytterst 
plumpt ryskt uttryck. £. 

r. 1 3 Palla vinno fa olta tännä (finska) eg. 'Palaviinaa 
ja olutta tänne!' motsvarande svenskans: Hit med 
brännvin och öl! (Benäg. medd e av prof. K. B. 
Wiklund). K 

r. 19 1790 ars uppl. saknar komma efter ga. E. 
r. 20 sä la = sula. E. 
S. 203. 

r. 3-4 1790 ars uppl. saknar punkt efter lisa och 
komma efter Brödren. E. 



Musiken till episteln nr. 59. 

Melodien är densamma som till ep. nr. 1 och har 
enl. »Bellmans poetiska arbeten etc.» s. 186 till Air: 

»Ah! quel plaisir extreme.» 
Anm. takt 7: förslagsnoten bör vara ciss; jfr takt 9! 
takt 2, andra reprisen: återställningstecknet (fl) 
för basens c borde uppflyttas till melodi- 
notens f. 

takt 3 från slutet: återställningstecknet för h 
i melodien synes lika obehövligt som det 
extra korset för basens /-not. 
takt 2 från slutet: förslaasnoten skall vara fiss. 

o 

takt 6 i andra reprisen: om repristecknet jfr 
anm. vid ep. nr. 1! V. 



Ko mm en t ar 



ccix 



5. 204. 

Ep. 60 Bgm s. 37, Bjn 2 s. 3, DGr 1 s. 63, 
Dwl 2 s. 4, Eht s. 134, Emk s. 58, Hjm 3 
s. 1 1 o, Nhr nr. 19, Akn s. 229. 
Överskriften Brtinvins-Advocaten Fader Kulkns Denne 
har icke kunnat identifieras. Typen torde emellertid 
ha en bestämd stockholmsk karaktär och har här i 
alla tider varit ganska vanlig. Jfr Sterbhuskam- 
reraren Mulpus av Olof Kexel! Sn. 
r. 5 intet at=Ået tjänar ingenting till att.,. E. 
r. 7 Prceses Troligen avses en session vid någon 
av kämnersrätterna (se not tills. 218!). Här satt 
som praeses vid denna tid en primarie kämnär med 
rådmans titel. Sn, 

r. 9 Sportlen Sportler äro de inkomster, som 
domarna erhålla av de utgifter av olika slag, som 
parterna vidkännas i rättegången. Sn. 
r. 1 o- 1 1 Klockan är, om jag ej felar, 
Elfva eller mer. 

Kämnersrätterna skulle vid denna tid börja sina 
sessioner kl. 9 f. m. Av från 1 770-talet bevarade 
liggare (Rådhusarkivet) med uppgifter om domarnas 
ankomsttider till sessionerna ser man emellertid, att 
man icke varit så noga med att passa tiden och 
att det icke sällan dröjt åtminstone till V2 1 1, innan 
förhandlingarna kunnat begynna. Sn. 

S. 205. 

r. 13 1790 års uppl. saknar komma efter stopet. E. 



ccx 



Ko mm en t ar 



Musiken till episteln nr. 60. 

Melodikälla ej funnen. — I »Bellmans poetiska 
arbeten etc.» s. 1 88 står melodien återgiven i not- 

o 

tryck som »Air», men i 4 A takt och med åtskilliga 
avvikelser frän melodiformen i denna ep. 
Anm.: Punkterna i basens takter 2-4 avse, att före- 
gående takts grova C förlänges med l /s in 
i påföljande takt. V. 

S. 206. 

Ep. 61. Bgm s. 36, Bjn 2 s. 1, DGr 1 s. 62, Dwl 2 
s. i, Eht s. 134, Emk s. 58, Hjm 3 s. 109, Nhr 
nr. 18, Nhr B s. 43, Schgm s. 139, Akn s. 150. 

Fyrkanten se s. XXXIII! 

r. 2 kjolen ändrat från 'Idolen' i 1790 års uppl. E. 
r. 14 smäck se s. CII! — brickor Varje mång- 
lerska skulle på högra armen bära en bricka med 
det nummer, under vilket hon i stadens handels- 
kollegium erhållit rättighet att driva mångleri. I 
Stockholm liksom i alla större städer vid denna 
tid utgjorde månglerskorna ett befolkningselement, 
som åsamkade de styrande mycket bryderi. På 
grund av j särskilda förhållanden i de gamla stä- 
derna, bl. a. det vanligen stora kvinnoöverskottet, 
kom denna befolkningsgrupp att vara mycket tal- 
rik, och det var ett av stadsstyrelsernas viktigaste 
sociala problem att söka begränsa antalet. I en 
av slottskansliet utfärdad kungörelse av den 1 okt. 
1760 »angående Gatukiöp och olaga Handel» 
bestämdes sålunda, att endast den, som utfått ett 
visst nummer skulle få idka mångleri, och den 
som dristade sig; att handla utan »undfånaen Ord- 



Kommentar 



ccxi 



nings-Numer, som tillika skal tecknas på en Bricka 
af Bläck, samt på torg och i hamnar, alla Apostel 
och Sökne-dagar, af Mångleri-Idkaren bäras på högra 
armen», dömdes till höga böter. Månglerskan finge 
endast ha ofärdigt eller eljest arbetsodugligt folk 
i sin tjänst. I annat fall dömdes deras kvinnliga 
tjänstehjon, som även skulle bära brickan omkring 
armen, till spinnhus (se s. CXXVIII!). Kun- 
görelsen förnyades den 10 dec. 1767. Sn. 
r. 2 1 Capriöler = danssprång. E. 



Musiken till episteln nr. 61. 

Melodien återges i »Bellmans poetiska arbeten 
etc.» s. 120 med rubrik »Air: Menuet». Den 
återfinnes i partituret till Hallmans sångspel »Casper 
och Dorotea», i:a akten, 7:e scenen, som Doroteas 
aria: »Om Casper på Krypin», även där kallad 
»menuetto». Envallsson har även använt melodien 
i sin komedi »Bobis bröllop», till en växelsång i 
2:a akten, y.e scenen: »Allt jag i dag fått se», 
där »tonen» angivits endast: »Minuett av ***». 
Denna form har av Flodmark (i a. a. s. 64) åter- 
givits i nottryck. 

Anm.: takt 2, andra reprisen: basens tredje fjärde- 
del bör vara e (ej g — mot giss i alt- 
stämman). V. 

S. 207. 

Ep. 62. Bgm s. 65, Bjn 2 s. 93, DGr 1 s. ni, 
Dwl 2 s. 104, Eht s. 190, Emk s. 103, Hjm 3 
s. 88, NhrA nr. 45, NhrC s. 6, Akn s. 284. 
Överskriften Gröna Lund se s. LIX! 



CCXH Kommentar 

S. 207. 

r. 4 Pälskan i fyrkant formerar Den polska, som 
dansades vid detta celebra tillfälle, var liksom 1700- 
talsdanserna i övrigt sammansatt av en hel följd 
turer. Den öppnades och slöts synbarligen med 
stor »Ronde» och bjöd för övrigt bl, a. pä »Prome- 
nade» och »Chaine». Polskan tillhörde icke de 
konstrikare danserna som menuett och kontra- 
dans. Se. 

r. 6-7 Bgm, Eht, NhrC: 

Larmar med skälsord och sqwaller, 
Ordonerar all ting pä stund; E. 
r. 20 ro = nöje(n). E. 
S. 208. 

r. 3 Hoffbro se s. CL VIII! — Väggmålningar av 
samma art, som de, vilka beskrivas i denna 
och följande strof, kunna mycket väl ha före- 
kommit i det rum å Gröna Lund, där balen gar 
av stapeln. Den i det s. k. Bellmanshuset be- 
varade takmålningen har nämligen samma folkliga, 
drastiska karaktär som de här besjungna scenerna. 
(Se bild och jfr s. LXXX!) Se. 
r. 1 5 Där rider Drottningen Disa I Messenius 1 
skadespel Disa (161 1) skulle jungfru Disa komma 
till konung Sigtrygg »hwarken åkandes/ ridandes/ 
gåandes/ seglandes eller roandes: Hwarken Klädd 
eller Oklädd/ hwarken Dagh eller Natt/ hwarken 
i ny eller nädan», vilka härddragna bestämmelser 
hon kringgick på det sätt att hon, endast svept 
i ett nät, anlände till honom på kvällen i full- 
måne och sittande på en bock i en släde, som drogs 
av två drängar. S11. 



Ko m m en ta r ccxm 

r. 17 Bjn, B Gr, Bwl, Eht, Emk, Nkr C, Åkn: 

Med en ängeli bakpå, (uppä) sin chaise. E. 
r. 20 Susanna se s. CIX! 
r. 21 ff. Str. 5 saknas i Eht. E. 
r. 23 ducriner se s. L! 




Takmålning i Bellmanshuset, Gröna Lund: Jakob brottas med ängeln. 



S. 209. 

r. 7 1790 års uppl. har punkt efter Bahi. E. 
r. 1 3 Surtouten se s. CLXVII ! 
r. 17 Bjn, B Gr, Dwl Eht, Emk, NhrC, Åkn: 
Sahlen hwälfder (och) proppad och ('med') lius. 
r. 17-20 Bgm: 

Salen är klädder propert (ändrat till: 'proppad') 

med ljus, 

Flickorna skutta som harar, 



ccxi v Ko m ni en t ar 

S. 209. 

Hwar med sin maka [sig] parar . . . , 
Somliga svväfwa galanta, E. 

o o 

S. 210. 

s. 210 och 211 äro i 1790 ars uppl. felpaginerade 
till 1 1 o och 111. E. 

r. 1 -1 o Str. 8 saknas i smntl. hdskrr. E. 

r. 3 Laxen, se s. CCII! I ep. 57 omtalas Brita 

på Laxen. 

r. 6 flunsig = dast och klumpig. E. 

r. 7 1790 ars uppl. har punkt efter spjälL E. 

r. 8 Muschen se s. CXLIV! 

r. 15-16 SamiU hdskrr: 

Wingmarckens hustru ät höger, 
Juckar mot Swarfwarn så tröger, 

— ^flicka (dial.) = guppa. E. 

r. 1 5 1790 års uppl. har komma efter höger. E. 

r. 16 Svarfvarn ändrat från 'Svarfvaren' i 1790 

års uppl., vilket bryter versschemat, (jfr s. 2 1 1 

r. 21: 'Svarfvarn'!) E. 

r. 20 Kappa och Kr as se s. C VII (nattkappan)! 
S. 211. 

r. 3 trafvarlapp = springpojke, pojkvasker. E. 
r. 17-20 Bgm: 

Hwad är för helfwetes wäsend, 

Nå jag ber dig, min söta, lätt bli! 

Akta halsbandet, hals/rtf/JY/z, 1 

Tan uti näfwen och snäsen, E. 

S. 212. 

r. 1 2 Bgm: Lamporna slockna, men tändas igen. E. 

1 = en krusig krage, som bars till damdräkten. Se. 



Kommentar ccxv 

r. 1 5 1790 ars uppl. saknar semikolon efter be- 
sörja. E. 

r. 1 8 Borrickor = åsnor. E. 

r. 19 Roberonde se s. LXXII! 

r. 20-21 Bgm, Bjn, DGr 9 Dwl, Eht, Emk, Akn: 

Bröstlapp och flor och Cornetter, 

Platt ner ('Platter', 'Flater') i barmen och slåter. E. 

r. 2 1 corneter = florsremsor, som antingen fästes i 

hatten och fingo hänga ned eller flätades i håret. Se. 

r. 22 Bgm: Twi täcken trana hjulbent och lång. 
Nhr C: Si tåcken tossa .... E. 

r. 23 Str. 1 5 Bgm: 

Hon är min fästmö, canaille, 
Kallar du henne åsna, din hund! 
Rundstycken, slantar, Medailler, 

Klang, jag wågar batailler, 

All ting för henne jag wågar, 
Deij din krabater jag sågar 
I twå delar, och det på stund; 
Får jag Hirschf ångarn i buken, 1 
Hugger jag dig i jpeniquen, 
Så du skall minnas gröna lund! 2 

S. 213. 

r. 6 Bjn, B Gr, Dwl, Eht, Emk, Nhr C, Akn: 

Hirtsfängaren blänker på buken. E. 
Damjan se s. CCV! hilken — »sista tungan i andra 
brädet ifrån hus i brädspel eller den tolfte ifrån 
hus» (Carlén); ordet anger väl även en mycket 
ogynsam situation i damspel. Se. 

1 Ändrat till: 'Hirschfängarn far du i buken' 

2 Ändrat till: 'Skall du nog minnas den gröna lund T 

39. — Fredmans epistlar. 



ccxvi Ko m men ta r 

S. 213. 

o 

r. 9-12 Bjn, DGr, Dwl, Emk, Nhr C, Akn: 
Hör hur' med föttren han skrapar, 
Och parierar om sin peruque, 
Swarfwarens kiersta hon gapar, 
Bleknar, och niger och rapar, E. 

r. 9-18 Bgm, Eht (B gm följes här, Eht:s avvikelser 

i noter under texten): 

Se 1 hur med foten 2 han skrapar, 
Den der lymmeln som stal uti bon, 3 
Swarfwaren[s] käresta 4 gapar, 

Bleknar, niger 5 och rapar 

Flickan med Solfjedren flägtar, 
Swarfwaren henne ursäktar, 
Bara, bara Moder-passion! 
Facklorna slockna 6 i glantsen, 
Gumman får missfall i dantsen. 7 
Movitz tappar sin 8 ansats och ton. E. 

r. 18 Bjn, DGr, Dwl, Emk, NhrC, Akn: 
Mowitz gråter, spyr och blir siuk. E. 

mellan r. 19 och r. 20 Bjn, DGr, Dwl, Emk, 

NhrC, Akn: 

Lätt dem fritt byggningen stena, E. 

r. 20-22 1790 årsuppl. saknar komma efter lustigt och 

helfvite. — helfvite (sä s. 1 8 r. 6, s. 5 7 r. 1 2) ändrat 

från 'helfveti' i 1790 års uppl. Denna senare form 

dock säkerligen ej att betrakta som eg. tryckfel. E. 

1 'Hör' 

2 'föttren' 

8 'Och parierar om sin Galon' 

4 'kärsta hon' 

5 'och niger' 

6 'släckas' 

7 'Nympherna stanna i dantsen' 

8 'sin' ej i Eht. 



Kommentar 



CCXVII 



mellan r. 22 och r. 23 Bjn, DGr, Dwl, Emk, Nhr C, 
Alm: 

Slå i glasen mer höglands win, E. 
r. 2 3 Flängmal = bråk, tumult. E. 
S. 214. 

r. 1 Palt se s. XCIV! 

Efter sista strofen i trycket ha Bgm; DGr (sär- 
skilt inhäftad) och Nhr C en strof, identisk med 
sista strofen i Hjm och Nhr A (se nedan!). E. 

Hjm och Nhr A ha ep. 62 i en version, där själva 
handlingens gång väsentligt avviker från den slut- 
liga avfattningens, och där en del varianter, som ej 
finnas i andra hdskrr, förekomma. Då enbart en an- 
tydan om strofernas ordningsföljd i denna troligen 
äldsta version och en uppräkning av de för den egen- 
domliga varianterna ej torde kunna ge ett klart begrepp 
om densamma,, meddelas den här i sin helhet. Här- 
vid följes Hjm (med interpunktionen kompletterad). 
Nhr A:s (beträffande sista strofen även Bgm:s, DGr:s 
och NhrC:s) skiljaktigheter anges i noter under texten. 

I W 

Trallala lalalala, Movitz valthornet proberar 
Och sin tuggbuss valkar 1 i mun, 

DO 3 

Springer kring golfvet, raillerar, 

Polskan i fyrkant formerar, 
Trallalalala lalalila 
Städar och 2 slåss och befaller, 
Larmar med skälsord och squaller, 
Ordonnerar all ting på stund: 

1 Nhr A: 'han walkar' 
, * 'och ? ej i Nhr A 



ccxviii Ko m men tar 

S. 214. 

Stolarna skjutas åt väggen, 
Hirtsfängern brynes på aggen. 

Friskt courage 1 på gröna lund! 

2. 

- - - - Si! hur han walthornet lutar 

Och med pålskan öpnar nu Bal'n: 

Rätt som han börjar, han slutar. 

Hör, hur han drillar och tutar, - - - - 
Ögonen spända på Noten, 
Hwar gång han pruttar, rörs foten, 
Och han stampar liksom en galn. 

Si! hwar han står i surtouten, 

Munstycket blänker i truten, 

Och ljus-kronan glimmar i Saln. 

3. 

- - - - Echo mot pelarna swarar, 

Salen är hwälfder, proppad med ljus, 
Flickorna skutta som harar, 
Hwar med sin make - sig parar, - - - - 

Somliga swäfwa galanta, 

Somliga stå så moquanta, 

Niga, och bjuda afsked burdus. 
Somliga stå på en sida, 
Handskarna wända och wrida, 

Fader Movitz tar en pris snus. 

4- 

- - - - Snyt dig, din lymmel, probera, 

Pröfwa nu hornet, snyt dig och blås. 



1 'Couragie' 

2 'maka' 



Ko ni ni en t ar 



CCXIX 



Nymferna sig nu rangera; 
Maka er gossar, än 1 mera, - - - - 
Maka er mera ät höaer. 

o 

Si den där swarfwarn sä tröger 
Med tumstock, 2 kappa och kräs, 

Si hur den där han sig wänder, 

Wislar och skär sina tänder, 

Gnyr och kacklar liksom 4 en Gäs. 

5- 

- - - - Swarfwaren stär och bekikar 

"Wäggar och taket, dum som en so, 
Ramar, taflor 5 och spikar, 
Hjeltar och deras gelikar, - - - - 

Synglaset tätt intill öga. 

Nymphren pä klackarna höga 

Mitt i 6 dansen titta och crlo. 

o 

Movitz sitt buller nu saktar, 
Han, som de andra, betraktar 

Gamla werldens lustar och ro. 

6. 

- - - - Taflor pä wäggen, jag lofwar, 

Kors! hwad helgon, solar och sken! 
Hoffbro wärt öp~a beråfwar 
Bäde med änglar och päfwar; - - - - 
Goliath sjelf, will jag swärja, 
Med röda strumpor och wärja 

'nu' 

'med sin tumstock' 

'Si tänder' ej i Nkr A. 

'såsom' 

'Ramar och Taflor' 
'uti' 



ccxx Ko m m en t ar 

S. 214. 

Mot konung David slungar en sten. 

o o 

Absalon rider pä oket, 
Kung Ahasverus i köket 

Ligger emellan Esters twå ben. 

7- 

- - - - Movitz, pä 1 tafian si marken. 

Där de sju nöten betade gräs. 
Där ser du Noach i arken; 
Kors, hur det regnar pä parken. - - - - 

Där rider drottningen Disa, 

Där kör profeten Elisa 

Upp till himlen 2 uti en chaise. 
Där stär Herodes Agrippa; 
Hon med sin skärm, nyckelknippa, 3 

Heter Susanna: Movitz nu läs. 

8. 

- - - - Gapa nu Movitz ej längre! 4 

Facklorna spraka, fleu terna hörs. 
Marschalken syns med dukränger, 
Handskar 5 i handen han slänger. 6 - - - 

o 

Strufworna glänsa af Socker, 
Nymph[r]en med ur och bellesloquer 
Swinga 7 sig stält och körtlarna rörs. 8 

Alla pä pälskan nu wänta, 

Folket i dörrarna glänta, 

Balen nu öpnas, men snart förstörs. 

1 'se* 

2 'himla* 

3 'sin stjern nyckel Knippa' 

4 'länger' 

5 'Handsken' 
G 'swänger' 

7 'Putsa 

8 'rör' 



Kommentar 



CCXXI 



9- 

- - - - Stampa med föttren tillika, 

Klappa med händerna, klapp, klapp, klapp. 
Hand öfwer hufwud Ulrica, 
Stå inte där och predika! - - - - 

Häll nu ut ringen, kryp under, 

Hwad är konster och funder? 

Rör intet Ulla! Nej, nej, jag slapp; 
Wälj dina flickor på gatan, 
War raisonable din satan! 

Ulla skadas. Hut, trafwarelapp! 

10. 

- - - - Hwad är för helfwetis wäsen; 

Nå, jag ber dig, min söta, lät bli. 
Akta halsbandet, halsfräsen 1 : 
Tan uti lufwen och snäsen. - - - - 

Släpp swarfwaren in, wrid i kringen. 

Mästare, kom in i ringen; 

Stöt uti hornet, blås simphonie. 
Armarna kasta på ryggen, 
Twi den där swarfwarn den styggen! 

Stöt uti 2 hornet, Movitz, slå i. 

1 1. 

- - - - Folket nu farstun inspärrar. 

Där komer krögarn, krögarn wår wän. 
Sig detta öl ej förwärrar. 
Skål, mina prinstipra herrar! - - - - 

Hurra! stå hjelte mot skotten. 

Kärlekens skål! drick i bottn. 

x 'och fräisen'. — Fräs var namnet på en krusig krage, som bars 
till damdräkten. 



ccxxn Ko m m en t ar 

S. 214. 

Swarfwarens skal! Kom, dansa igen, 
Ut genom Saln i förmaket, 
Dammet det stär upp i taket, 

Facklorna slockna, men tändas igen. 



1 2. 

- - - - Hand öfwer hufwud, nu börja, 
Alla nu börja friskt på en gång. 

Movitz skall all ting besörja, 

Walthornet fick lite smörja. - - - - 
Knacka med klackarna, flickor, 
Twi eder dumma Borickor! 
Si tåck en Åsna med Robderong, 

Bröstlapp af flor och Corneter, 

Platter i barmen och släter, 

Twi tacken tåssa, hjulbent och lång. 



13. 

- - - - Hon 'år min fästmö, Canaille! 
Kallar du henne Åsna, din hund? 

Runstycke, slant och medaille, 

Klang! jag wågar 2 bataille. - - - - 
All ting för henne jag wågar, 
Dej, din krabater, jag sågar 
I twå delar och det på stund: 

Hirtsfängrern får du i buken. 

o 

Hugger jag dej i Peruken, 

Skall du nog minnas, mins gröna lim 

1 'och' 

2 'jag nu wågar' 

9 'nog minas grör.a Lund' 



Ko ni men t ar 



CCXXIII 



14. 

- - - - Hör hur med föttern han skrapar 

Den där lymeln, som stal i 1 bon, 
Swarfwarens kårsta hon gapar, 
Niger, fjertar 2 och rapar, - - - - 

Flickan med Solfjädren fläcktar; 

Swarfwaren henne ursäktar, 

Bara-ra, bara 3 moder-passion. 
Facklorna släckas i glansen, 
Nymferna stanna i dansen. 

Movitz tappar 4 sin ansats och ton. 

15- 

- - - - Håll uti ringen, 5 Malena; 

Hurra lustigt, min lilla cousine, 
Bergströmska[n] hoppar allena. 
Skena, till 6 helwite, skena! 

Kors tocke flängsmäl, din satan! 

Nattyget blåste åt gatan, 

Borta örhänget, aj min rubin! 
Nu blir jag ängslig och tyster, 
Gulluret, aj 8 kära Syster; 

Sådana Baler gör wår ruine. 

o 

16. 

- - - - Gu nå mej, 9 arma matrona! 

Aj, min tåffel, fan 10 far i dej. 

'uti' 

'Bleknar och niger' 

'Bara, Bara'. Hjm har över b i 'bara' ett r. 

'Movitz han tappar' 

'Håll ut handen' 

'åt' 

På' 

'aj' ej i Nhr A. 

Bgm, DGr: 'Nåda mig' 

Bgm, DGr y Nhr A, Nhr C: 'twi fan* 



ccxxi v Ko m men t ar 

S. 214. 

Skuffas 1 i helwite, Lona. 

Körtlarna falla af rona; ■ 

Hjärtat det flämtar i kroppen; 

A jag som 2 mistat Saloppen! 

Sä[g] du min tåffel, Movitz? A nej. 3 
Göm nu, din djefwel, 4 walthornet! 
Klåckan slär 5 tolf uti tornet. 

Sluta nu pälskan; Gu näda mej! G E. 

Musiken till episteln nr. 62. 

Melodikällan angives i »Bellmans poetiska ar- 
beten etc.» s. 230 vara »Air: Inte har jag sagt, 
och inte ska jag säja.» I ett skillingstryck (Sund- 
qvist, Gävle 1774) är titeln »En spritt ny och 
öfwermättan putslustig Pålsk Längdans, rimvis för- 
fattad: Spelman Walthornet proberar . . » ; ett fler- 
tal andra skillingstryck ha liknande titlar (R. Steffen 
i Samlaren 1896 s. 152). — Atterbom (Svenska 
Siare och Skalder VI s. 51) och Carlén uppge 
att melodien återfinnes i »den gamla fackeldans- 
polskan, som första gången dansades på hovet vid 
Erik XIV:s kröning» (Carléns formulering); enl. 
Lindgren (a. a. s. 60) är denna tidsbestämning av 
polskan dock apokryfisk. V. 

S. 215. 

Ep. 63. Bgm s. 146, DGr 2 s. 48, Eht s. 211, 
Hjm 3 s. 457 (tr.). 

1 Bgm, DGr: 'Knuffas' 

2 Bgm, DGr, NhrA, Nhr C: 'Nu har jag 

3 Bgm, DGr: 'Ach nej' 

4 Bgm, DGr: 'det djefwuls'. 

5 NhrA: 's[l]og' 

6 Bgm } DGr: 'aj, nåda mej" NhrA^NhrC: 'aj (Ack) gu nå mej' 



Kommentar ccxxv 

Överskriften Bgm, DGr, Eht: (Epistel) angående 
sidsta Balen. E. 

r. i Fader Bergström; SamtL hdskrr (utom Hjni) ha 
här liksom r. ii: Fader Movitz. E. 
r. 6-7 Bgm, DGr, Eht: 

Strufwor, Swiskon (DGr 'skinckor' [!]) och Carameller 
Pimpenella och mitscateller. E. 
r. 7 Pimpenella se s. LIII! 

r. 1 2 Bgm, DGr, Eht: nyttiom nu wårt sus och 
dus. E. 

r. 14 1790 års uppl. saknar semikolon efter 
KioL E. 

r. 15 brickan se s. CCX! 
r. 22-23 Bgm, DGr, Eht: 

Ler och niger och sig anfäcktar, 
tuggar Såcker och dricker näcktar. E. 

S. 216. 

r. 3 ff. Str. 2 saknas i Bgm, DGr, Eht. De ha 
i stället en strof av följande lydelse: 

Stöt 1 i hornet, wänd det 2 åt gatan, 
Winka in den förklädda satan, 
Den bemantlade Leviathan 

Med en herdes hamn; 3 
Ja 4 , i gränden står han och lurar 
Efter walthorn och Jungfru burar, 
Breder kappan mot plank och murar, 

Söker Paphos hamn! 

1 DGr: 'Blås' 

2 DGr: 'dig' 

8 DGr: 'Som bär hedersnamn' 
4 DGr, Eht: 'In' 



ccxx vi Ko m men t ar 

S. 216. 

Paulus himlar och ler och drömmer, 
Nästa söndag han mig fördömer, 
Som min Iris 1 så högt 2 berömmer 

Och will dö i hennes 3 famn! 

Lät oss wara glada, 

Movitz, gör som Påfven, kör dem ut, 

De gör mera skada 

Än bäd' 5 eld och krut; 

Basvioler 6 bullra, 

Tågom alla nu i ring, [i] ring, 

Lät Magistern kulra 7 , 

Det gjör ingen ting, 
Lät oss rusta til Solen glimmar, 
Prisa wärdar 8 och glada timmar! 

o 

Fröija dansar och Backus stimmar 
Hela werlden kring. 

o 

Carlén uppger, att episteln haft tre strofer, av 
vilka den sista lytt: 

Sätt nu valdthornet utåt gatan! 

Vinka opp den förklädda satan, 

Den bemantlade leviatan 
Som bär herdenamn! 

Der i gränden han står och lurar 

o 

På traktering och jungfruburar, 
Breder kappan mot plank och murar, 
Söker Pafos hamn. 

1 DGr: 'sköna' 

2 Eht: 'ömt' 

3 DGr: 'dess' 

4 Syftar sannolikt på påvens upphävande av jesuitorden 1773. — 
Eht: 'Movitz, gör så påfven körn ut' 

5 Eht: 'som' 

6 DGr: 'Lätt oss lustigt' 

7 = tumla. 

8 DGr: 'Passa verldar' 



Ko mm en t ar 



CCXXVII 



Vi ska rusta tills solen glimmar. 

o 

Prisa värden i glada timmar! 
Bacchus dansar och Fröja stimmar 

Hela verlden kring. 

Skor och kjortlar flyga — 
Tågom alla nu i ring, i ring! 

Lät magistern smyga — ■ 

Det gör ingenting: 

Allt oss lika qvittar. 
Den guds-mannen bjuda in vi ska, 

Der han stär och tittar . . . 

»Nej, han stryk ska ha! 
»Se han himlar sig nu och drömmer — 

O 

»Nästa söndag han dig fördömmer, 
»Som i glädjen din flaska tömmer 
»Och din mö vill ta.» 

Carlén stöder sig tydligen pä nägon av föreliggande 
uppl:s utgivare icke känd hdskr. — De olika ver- 
sionernas ställning till varandra synes vara föl- 
jande: Den ursprungliga lydelsen av episteln är 
den i ovan angivna hdskrr förekommande. För 
tryckningen omarbetades dikten, varvid nuvarande 
str. 2 tilldiktades och den ursprungliga str. 2 ändrades 
till den lydelse, den har hos Carlén. Av nägon 
anledning — sannolikt, som Carlén antar, för att 
e] stöta prästerskapet — uteslöts den senare dock 
vid den slutliga redigeringen. E. 

r. 5 primmar = sladdrar, pratar. E. 

r. 20 spor (äldre form) = spörjer, märker. E. 

r. 21 Källar-svala = källarsvale (jfr anm. till s. 162 



ccx xv ill Ko m men t ar 

S. 216. 

r. 2!), (överbyggnad vid) ingång(en) till en källare. 
■ — 1790 års uppl. har komma efter Källar-svala. E. 
r. 25 Vin ändrat frän 'Win' i 1790 års uppl. E. 

Musiken till episteln nr. 63. 

Melodien förekommer såsom »Tempo di me- 
nuetto», nr. 11 i partituret till Envallssons lyriska 
komedi »Bobis bröllop». Enl. Flodmark, som 
återger melodien i nottryck (i a. a. s. 65), skall 
menuetten vara skriven av C. F. Böritz, d. 1780. 
(Om denne se P. Vretblad, Konsertlivet i Stock- 
holm under 1700-talet s. 158!). 
Anm.: Triolbeteckningen i första och flera andra 
takter avviker från den nu använda beteck- 
ningen, en siffra 3 över bågen. I takt 5 
har triolbeteckningen uteglömts. V. 

S. 217. 

Ep. 64, Bgm s. 44, Bjn 2 s. 28, DGr 1 s. 77, Dwl 2 
s. 36, Eht s. 142, Emk s. 71, Hjm 3 s. 132, Nhr A 
nr. 49, Nhr B s. 22, Nhr C s. 60, Schgm s. 326, 
Akn s. 244. 

Överskriften Nhr C: Till Bröderna och Systrarna, 
angående Balen som anställtes på Södermalm, hos 
den så kallade kocken Toujours. 1 (Liknande Hjm). 
Nhr B: angående Toujour Bal på Söder- 
malm, hos Trägårdsmästars. — Schgm: Till Syst- 
rarna på Gröna Lund. E. 
Frömans se s. XXVIII! 

Horns-Kroken kallades den sväng, som Hornsgatan 

1 En kock med detta namn och bosatt vid detta ställe finnes icke 
omtalad i några längder eller andra kända handlingar. Troligen är 
det ett Öknamn. Sn. 



Kom men t ar 



ccxxix 



gjorde för att finna en fortsättning i Hornstulls- 
vägen. Namnet förekommer alltjämt. Här myn- 
nade ocksä Besvärsgatan ut och vid denna nära 
Hornskroken låg Bensvarfvars (se s. XXIX!). Sn. 
r. 1 1 pung och stal Eldstål, flinta och fnöske för- 
varades vanligen i en s. k. eldpung. Se. 
r. 1 6 Roben se s. LXXII! 

r. 1 7 Skottgränd, en av gränderna östantill i staden 
inom broarna från Österlånggatan till Skeppsbron 
mellan nris 20 och 22, troligen uppkallad efter 
någon person med namnet Skotte. Den korta 
gränden var bekant för sina jungfruhus. Här låg 
också det bekanta värdshuset »Holländska Dyn». Sn. 

S. 218. 

r. 1 1 hon hvirflar sin spinrack sa lätt d. v. s. sitter 
på spinnhuset (se s. CXXVIII!) 
r. 12 Kämnärs-rätt Kämnärsrätten var en under- 
domstol, där alla mindre saker avgjordes, och 
från vilkens dom man, om saken ej var för obe- 
tydlig, kunde vädja till rådhusrätten. Kämnärs- 
rätten behandlade de flesta kriminella mål. Sådana 
domstolar funnos vid denna tid i Stockholm fyra 
stycken, stadskämnärsrätten med lokal i rådhuset, 
Norrmalms östra och västra kämnärsrätter i norra 
stadshuset vid Gustav Adolfs torg och södra kämnärs- 
rätten i södra stadshuset. Domarne kallades för 
kämnärer. Ordet kämnär kommer av det latinska 
camerarius. Kämnärerna voro ursprungligen också 
uppbördsmän. Dessa underdomstolar upphörde med 
1849 års utgång. — Bellmans svåger Arrhén von 
Kapfelman hade kämnärs titel (se s. CLII!). Sn. 



\ 



ccxxx Ko m men t ar 

S. 218. 

r. 15 Movitz ej med kursiv i 1790 ars uppl. E. 
r. 23 i sky (sä samtl hdskrr utom NhrÄ) ändrat 
frän 'i skyn' i 1790 ärs uppl. Rimmet fordrar 
den här upptagna läsarten. E. 
r. 24 blåna = blänad. E. 

S. 219. 

r. 2 Movitz ej med kursiv i 1790 ärs uppl. E. 
r. 1 1 Paltarna se s. XCIV! 

Musiken till episteln nr. 64. 

Melodikälla ej funnen. V. 
S. 220. 

Ep. 65. Bgm s. 45, Bjn 2 s. 32, DGr 1 s. 79, 
Dwl 2 s. 41, Eht s. 143, Emk s. 74, Hjm 3 
s. 119, NhrA nr. 42, NhrC s. 54, Schgm s. n 2, 
Åkn s. 247. 

Överskriften Gntgen se s. CLXXXIV (Charlotte)! 
r. 1 — 9 Movitz med flor om armen etc. Movitz 
bär den för vakten vid begravningar och andra 
högtidligheter vedertagna uniformen. (Jfr. s. 
LVII!). Se. 

halt! (äldre imperativform) = häll! E. 

r. 6 Stö/letter se s. LII! 

r. 9 Gevär! Se s. CXLVII! 

r. 1 2 Korsgeväret se s. LVII! 

skämt = förstört, fördärvat. E. 

r. 16-17 I 79° å rs uppl. saknar komma efter på 

och talar men har komma efter utbruten. E. 

S. 221. 

r. 6-14 Str. 4 saknas i DGr och Emk. E. 
r. 12 Klippingshandskar se s. XCIX! 



Ko m ni en t ar 



ccxxxi 



Musiken till episteln nr. 65. 

Melodikällan torde vara att söka i ett i sång- 
samlingen »Cantiques ou opuscules etc.» s. 328, 
förekommande religiöst kväde: »Sentimens de con- 
trition d'un enfant å la veille de la premiére com- 
munion. — Air languedocien. », vars melodi nr. 
45, företer rätt mycken likhet med Bellmans musik, 
dock endast i första reprisen. Melodin är avtryckt 
i Flodmark a. a., s. 67. V. 
S. 223. 

Ep. 66. Bgm s. 113, DGr 1 s. 173, Eht s. 336, 
Emk s. 160, Hjm 3 s. 326. 

r. 1 Samtl. hdskrr utom Hjm: Se hur Movitz ... E. 
r. 13 sitccat se s. CLXVIII! 
r. 16 surtont se s. CLXVII! 
r. 17 Äf/f^r = ritstift. E. 
S. 224. 

r. 15-18: Samtl. hdskrr utom Hjm: 
Se hur handen på den lena duken bäfvar, 

Se hur ögat blundar ('eldas') då han penseln för, 
Än sjelf Fröija kring hans vackra ämne sväfvar, 
Än en Astrilds pihl hans bröst til intet gjör. E. 
S. 225. 

r. 9 Carmosin = karmosinrött tyg, så vida icke »Car- 
mosin» här är en förvrängning av armosin, vilket 
var ett under 1600- och 1700-talen vanligt rips- 
artat sidentyg av växlande färg. Se. 
r. 21 salopp se s. XLVI! 

Musiken till episteln nr. 66. 

Enl. uppgift i den å s. LXIV nämnda hand- 
skriften av Epistlarna skall Bellman ha angivit 

40. — Fredmans epistlar. 



ccxxxii Ko m m en t a r 

Musiken till ep. nr. 66. 

som melodi för denna ep.: »Sjunges som La dé- 
cence». Samma uppgift i Hjm: »Tonen som: La 
Decence». V. 

S. 226. 

Ep. 67. Bgm s. 142, DGr 2 s. 116, Eht s. 206, 
Hjm 3 s. 205, Åkn s. 318. 
r. 1 Samtl. hdskrr: Broder Movitz! bror. E. 
r. 3. 1790 års uppl. saknar komma efter Kom. E. 
r. 7. Tälja mustascherna = bestryka m — a med 
skäggvax. Se. 

r. 9 Fastascherna = stora laggkärl för förvaring av 
brännvin eller öl. Se. 
r. 16 Filou (franska) = filur, skälm. E. 
S. 227. 

r. 2 Med tross = trotsigt. E. 

r. 8 stöflett här = skodon. Se. 

r. 1 1 1790 års uppl. saknar komma efter Kom. E. 

r. 14 damaskorna se s. LII (stöfletter)! 

S. 228. 

r. 16 Och piska ändrat från Tiska' i 1790 års 
uppl. enl. »Rättelser» i denna. E. 
r. 18 1790 års uppl. saknar komma efter tu- 
sand. E. 

r. 19 den; DGr, Eht, Hjm, Akn: din, Bgm: din 
satan[!]. E. 

r. 19 och 23 Sultan se s. XXXVII! 
r. 20 farbolan se s. CXVI! 

r. 20-21 Mellan stroferna 5 och 6 följande strof i 
samtl. hdskrr. (Här följes Akn med varianter i noter 
under texten): 



Kom men t ar 



CCXXXIII 



Vill Du narra meij? 

Jag skall kränka 1 Dig, Hei] ! 

Heij! Mutter hielp! hon svarar 2 mig Neij! 3 
Vräk ikull den 4 Soen, 
Häll Ditt bröllop i hoen 
Vid Valthorns klang och Ton; 5 
Bullra pä trummorna, 

Bli full, 6 
Heij ! vältra nu Gummorna 

I kull; 
Sträck bäd' Lär och arm, 
Tuchta Nymphen med harm, 
Och häll Din Jungfru varm! E. 
r. 23 SkenbaHig = t jdligen, uppenbarligen. E. 
S. 229. 

r. 4 Sä slär ändrat frän 'Slår' i 1790 ärs uppl. 

enl. »Rättelser» i denna. E. 

r. 7 1790 ärs uppl. saknar komma efter Kom. E. 

Musiken till episteln nr. 67. 

Melodikälla ej funnen. 
Anm.: takt 1 1 : andra noten i understämman (aiss) 
bör ha 3 2:dels-beteckning. V. 

5. 230. 

Ep. 68 Bgm s. 79, DGr 1 s. 138, Eht s. 208, 
Emk s. 130, Hjm 3 s. 186, Schgm s. 40. 
Överskriften Grönlund se s. XIX! 

1 Hjm: 'purra' 

2 DGr, Eht: 'svara' 

3 Eht: 'hej'; Bgm: 'Heij mutter, hon swara meij, heij!' 
[ 4 Bg?n: 'din son'[!] 

5 Hjm: 'dån' 

6 Hjm: 'blixfull' 



c c x x x i v Kommentar 
S. 230. 

r. 6 1790 ars uppl. saknar komma efter Valdt- 
horn. E. 

r. 7 brandvakterna voro försedda med trummor, 
se s. LXIV! 

r. 14 strimmar = glänser. E. 
S. 231. 

r. 10 bagage = patrask. E. 
r. 20 qväljer = plågar. E. 

r. 22 1790 års uppl. saknar punkt efter Mo~ 
vitz. E. 
S. 232. 

r. 21 Eht, Schgm: Gammal, full och ful. E. 



Musiken till episteln nr. 68. 

Melodien är enl. Bagge (i ny uppl. av E. Drake, 
Musiken till C. M. Bellmans Sånger, 1881 s. 4) en 
polska. 

Anm.: takt 6: triolbeteckningen saknas. V. 
S. 233. 

Ep. 69. Bgm s. 136, DGr 3 s. 18, Eht s. 164. 
Hjm 3 s. 435 (tr.), Schgm s. 170. 

Överskriften Mollberg Dansmästare hade säker- 
ligen många kolleger i 1700-talets danslystna Stock- 
holm, vilka liksom han med fiol i handen och 
oförtrutet piruetterande sökte lära eleven att »se- 
digt wärkställa sina operationer». — Ett par små 
skrifter från tiden ge oss några roande inblickar i 
danslärarens verksamhet (Minnes-Bok uti Dans- 
konsten, Nyköping 1782 och Grunderna uti Dans- 
konsten, Göteborg 1785, båda av Sven Henric 
Walcke). Det var icke blott inlärandet av dan- 



Ko m men t ar 



ccxxxv 



sens alla »positurer», »positioner» och turer, som 
ålåg dansmästaren. »Dans konsten innebegriper 
icke allenast alt sådant, som egenteligen kallas Dans 
utan äfven det, som utgör Belefvenheten uti al- 
männa lefvernet. » Hit hörde sålunda »Ceremonien, 
som är oskilj aktlig från Dansen», och dansmästaren 
fick lära ut t. ex. de 10 tempi, som »Damerna hafwa 
med sin Solfiäder», detaljerna vid »Florshufwans 
handterande» och »Fyra särskildta sätt at Prästaf- 
wera för Lik». Den verklige läraren borde 
emellertid även söka sörja för sina disciplars moral, 
»Emedan den utwärtes höfligheten grundar sig, 
då den är rättskaffens, på et Dygdigt upförande». 
Walcke inrycker sålunda »til de spädares och 
mindre uplystas tjenst» en serie moraliska maximer, 
vilka inskärpa vikten av gudsfruktan, ödmjukhet 
etc. samt anbefaller till studium en del sedolärande 
litteratur såsom Arndts Sanna Christendom och Scri- 
vers Själaskatt! Vi kunna förmoda att Mollberg 
icke tog sin uppgift sä allvarligt, och det hade nog 
icke heller lönat sig. Se. 

r. i Dansmästarn (så mnsiktexten och Sch gm, öv- 
riga hdskrr 'dansmästar') ändrat från tryckets 'Dans- 
mästaren', vilket bryter versschemat. E. 
r. 4 en röd fiol antagl. = dansmästarefiol, pochette 
(se s. CXLVIII!). Be. 
r. 5 Konstigt = konstfullt. E. 
r. 8 Capriol = danssprång. E. 
r. 14 Surtouten se s. CLXVII! 
S. 235. 

r. 5 rygga = draga tillbaka. E. 

r. 1 3 Hvad #£ = Vad tjänar det till att... E. 



ccxxxvi Ko m men t ar 

s. 235. 

r. 16 Drag pä munn et drag. Ansiktsuttrycket 
hos den dansande borde genom »ögonens lifagtig- 
het och mildhet, munnens wänlighet, ödmjukhet och 
höflighet» vara av en »intagande behaglighet». 
(Walcke, Minnes-Bok uti Dans-konsten s. 7). Se* 
r. 23. la Chaine (kedja) ingick som tur i de flesta 
av tidens danser. Se* 

S. 236. 

r. 3. balancera d. v. s. på tåspetsarna. Se. 
r. 19-20 Opp med bröstet, in med rona, 
Som en Brud med krona! 

rona = höfterna. — »Endast den flicka, som 
anses för mö, eger rätt att, jemte kransen, bära 

krona på sin bröllopsdag. — Uttrycket om 

rona har afseende på ett förmenande, att oskyldiga 
flickor hafva mindre utstående sådana, än de som 
försökt sig i älskog. » (Carlén.) E. 

Musiken till episteln nr. 69. 

I ett av J. Flodmark till Musik. Akademien över- 
lämnat samlingsband av gammal musik med titel 
1 »Livré de Musique» återfinnes melodien med över- 
skrift »La Singe», utan vidare angivande av källan. 
Enligt Flodmark synes nämnda bok härröra från 
mitten av 1700-talet. Enligt Bagge (a. a. s. 4) 
är melodien en kontradans av franskt ursprung. V. 

S. 237. 

Ep. jo. Eht s. 474 (tr.), Hjm 3 s. 441 (tr.). 
Överskriften Artilleri-Lägret Anno 1773. Det stora 
»campementet » på Ladugårdsgärdet under sommaren 



ccxxxviii Ko m men t ar 

s. 237. 

1773 (se bild föreg. sida!) var synnerligen lysande. 
Den militära stat, som härvid utvecklades, bidrog att 
ytterligare höja konungens redan förut utomordentliga 
popularitet. »All den manoeuvre som skedde i förr- 
gårs eller d. 29 juni har aldrig blifvit sedd i Stock- 
holm i detta seculo, och hade visserl. ej blifvit 
tillåten under det afskaffade regeringssättet», skriver 
Gjörwell i ett av de brev till A. G. Leijonhufvud, 
vari han skildrar »fälttåget» (En Stockholmskrönika 
ur C. C. Gjörwells brev, utg. av O. Sylwan, 
Stockholm 1920 s. 49-56). Då »Konungen kom 
ridandes på en magnifique häst med ett gullnät», 
följd av sin svit var det i den beundrande brev- 
skrivarens ögon »den prägtigaste cavalcade iveriden. 
Efteråt kom Drottningen, den allra skönaste Drott- 
ningen äfven ridande, hafvandes också en lysande 
suite till häst. » — Artilleriet hade sin stora dag 
den 1 juli, då det »efter alla reglor» besköt en 
för tillfället uppkastad fästning, så att denna slut- 
ligen tändes. Under beskjutningen svävade ko- 
nungen ett ögonblick i livsfara, då en bomb »tog 
galen direktion». Glädjen över festligheterna synes 
dock icke ha varit lika stor hos militären som hos 
åskådarna. Gjörwell skriver: »Nu sedan campe- 
mentet är allt, höres också här och där en hes ton 
öfver den faseliga fatiguen, och puttrar i synnerhet 
artilleri-karlen att de ej njutit lika goda fördelar 
på Gärdet som Lifgardet». Se. 
r. 19 Hej ja! Enl. Carlén i det s. LXIX nämnda 
ex. av Epistlarna av Bellman ändrat till: Haj a. E. 
S. 238. 

r. 7 1790 års uppl. har komma efter vända. E. 



Ko m men t ar 



CCXXXIX 



r. i 3 Fyrkanten Infanteriet begagnade under 1700- 
talet och även senare för att möta anfall av ka- 
valleri en sluten uppställning med front åt alla 
fyra sidorna. Givetvis användes denna form även 
vid andra tillfällen, som t. ex. vid det här av 
Bellman skildrade för uppställning till korum. E. 
r. 1 8 1 790 ars uppl. har komma efter återskallar. E. 
r. 2 3 Koxa = titta, blicka. E. 
S. 239. 

r. 1 1 loddrig = löddrig. E. 

r. 14 flöjer = hoppar över stängsel. E. 

Musiken till episteln nr. 70. 

Melodien återfinnes i Fredmans sång nr. 2, som 
enl. »Bellmans poetiska arbeten etc.» s. 93 har till 
»air»: »Colin, hvad gör Er hand i min barm» — 
en antagligen fransk visa, vars huvudmotiv, enl. 
J. Bagge (a. a. s. 4) återfinnes i Rinaldo da Capuas 
intermezzo »La Zingara» (uppförd bl. a. i Paris 
1752). Egentligen är det dock blott de tre första 
takterna av denna visa (menuett), som återfinnas i 
Bellmans version. 

Den återkommer även i Envallssons komedi 
»Kronofogdarne», nr. 24 i slutet av andra akten 
med texten »Väl kan du prata», där såsom ton 
angivits »Ordenshärolder etc.» (d. v. s. Fredmans 
sång nr. 2). V. 

S. 240. 

Ejj. Ji. Eht s. 478 (tr.), Hjm 3 s. 456 (tr.). 
. Överskriften Fiskartorpet Från Lilla Värtan gick 
. fordom en lång- vik med många föroreninoar in i 



CCXL Kommentar 

S. 240. 

norra Djurgårdslandet, den s. k. Husarviken, av 
vilken numera endast en ringa del återstår. Den 
delade sig vid det s. k. Stora sundet i flera smärre 
vikar, av vilka Stora Laduviken och Uggleviken voro 
de största, och ytterst på udden mellan dessa låg Fiskar- 
torpet i en idylliskt naturskön omgivning (se bild!). 
Själva torpet, boställe för en djurgårdsvaktare, var 
en liten torvtäckt fiskarstuga,, vilken enligt tradi- 




Fiskartorpet på 1850-talct. 



tionen uppförts för Karl XI:s räkning. Troligen 
hade emellertid de utmärkta fiskevattnen omkring 

o 

torpet långt tidigare utnyttjats för slottets räkning, 
och detta har säkert således mycket äldre anor. 
Liksom sina kolleger höll även djurgårdsvaktaren 
vid Fiskartorpet krog, och den vackra belägen- 
heten lockade om sommaren stadsborna ditut. När 
värdshuset vid torpet blev anlagt, vet man icke. 



Kommentar 



CCXLI 



Troligen har detta så småningom vuxit fram, allt- 
eftersom platsens popularitet tilltagit. På Bellmans 
tid funnos där för dettas räkning ett flertal bygg- 
nader. 

Traditionen vet att berätta, att för skalden var 
denna plats, där djurgärdsnaturen samlat allt sitt 
behag, synnerligen kär. Den vill där gärna se 
honom förströdd vandra bland ekarna under tidiga 
sommarmorgnar eller sitta i gröngräset med sin luta, 
och härute till denna dikta nya epistlar. Att han 
i hög grad inspirerats av denna sornmarnatur, är 
i varje fall uppenbart. 

De flesta byggnaderna vid Fiskartorpet, som 
hade samband med värdshusrörelsen, revos redan 
på 1820-talet. Sn. 

Den Assessor Lundström, till vilken Bellman dedi- 
cerat episteln, var assessorn i Bergskollegium Carl 
Jacob Lundström (f. 1755, d. 1800), vilken var 
en vän och gynnare av skalden. L., som själv 
var en utmärkt vissångare, var en i huvudstadens 
ordnar och sällskap mycket populär man av en 
originell och icke så litet epikureisk läggning. 
Han betraktades som själen i sällskapet Södra Ba- 
taljonen, en sammanslutning, som tidvis preten- 
derade på att räknas till de vittra, men som mest 
bestod av muntra dryckesbröder. Den brukade 
sammanträda på värdshuset Clas på hörnet, och det 
var i detta sällskap, som Bellman stycke efter 
stycke först föredrog sina »Handlingar rörande 
Bacchi konkurs» (se Fredmans sånger nr. 47). L:s 
minne lever särskilt i Par Bricole-traditionen. På 
hans begravning fick enligt hans eget förordnande 



CCXLii Ko m m en t ar 

S. 240. 

ingen gäst uppträda i sorgdräkt. De tillstädeskom- 
mande lära ha infunnit sig iklädda röda västar. Vid 
graven sjöngos endast supvisor i likhet med förhål- 
landet vid Bellmans jordfästning, då Ahlström smugg- 
lade in bellmansmelodier i sorgemusiken (B. v. 
Beskows dagboksanteckn. 1850 11 /i, Kungl. bibi.). 
Endast den pokal, »Snäckan», varmed varje ny gäst 
i hans hem välkomnades, var behängd med sorgflor. 
Sergel har modellerat en medaljong av L., efter 
vilken C. G. Fehrman graverat en medalj. S11. 

S. 241. 

r. 8 Höglands vin se s. LIII! 



Musiken till episteln nr. 71. 

Melodien återfinnes använd av Envallsson i hans 
komedi »Caspar och Lona» (Mulpus' och Lönas 
duo: »Ack låt mig skåda»), vars musik till en 
del följer den originalet, Sedaines op. com. »Blaise 
le savetier», tillhörande, av Philidor skrivna mu- 
siken. V. 

S. 242. 

Ep. J2. Bgm s. 37, Bjn 2 s. 6, DGr 1 s. 65, Dwl 2 
s. 8, Eht s. 135, Emk s. 60, Hjm 3 s. 112, Nhr A 
nr. 41, Nhr B s. 47, Nhr C s. 47, Schgm s. 104, 
Akn s. 231. 

r. 3 Menlösa = oskuldsfulla. E. 

r. 9 Pisk-penik se s. LI (hårpiskan)! 

r. 17 i bullrande laga ='under blixt och åska'. E. 

r. 20 1790 års uppl. saknar komma efter purpur. E. 

r. 21 Jofurs se s. CXCII! 



Kom men t ar 



GCXLIII 



5. 243. 

Samtl. hdskrr ha ep. 72 i en ursprungligare av- 
fattning än tryckets. I nedanstående text, där inter- 
punktionen fullständigats, följes Dwl med ett par 
kompletteringar ur övriga hdskrr. NhrA har några 
rätt avvikande läsarter, vilka meddelas i noter under 
texten. Hjms version är i huvudsak densamma, 
som den nedan tryckta, ehuru de mest ohöljda 
partierna förmildrats. Då dessa ändringar sanno- 
likt ej verkställts av Bellman, upptagas de ej. 

Fredmans 28 Epistell, 

Lämnad wid Caisa Lisas 1 Säng om Aftonen d: 30 Julii 177 1. 
I . W. 

Glimmande Nymph! Blixtrande öga, 

Swäfwande hamn på bolsterna höga, :||: biss. 

Menlösa styrcka, 

Kom, kom nu att 2 dyrcka, 

Wid et smalt och utsläckt 3 Lius; 

Sömnens Gud wår Morpheus. Fin. 

Knäpp af din stubb, med vanmagt och längtan, 4 

Öppna din barm, min Liufliga trängtan, 4 

Och 5 lägg på denna stohl, 

Särck, Böxor, Koft och Kiol, 

Lägg dig och såmna wid min Viol; 6 

Basso. Da Capo. 

1 NhrA: 'Greta Lisas' (så även på övriga ställen i ep., där namnet 
förekommer). 

2 'Kom, kom lät oss' 
8 'halfsläkt' 

4 Drag sängen ut och Bolstrarna skaka 
Blif warje qwäll, hvar främling en maka 

5 'Så' 

ö Lägg Dig och känn på min fiol.* 



ccxu v Ko m m en t ar 

S. 243. 

2. w. 

Lustan begyns, hör 1 Caisa Lisa! 

Foglarna fly och sluta sin wisa, :]]: biss. 2 

Solen nu 3 slocknat, 

Och fästet har tiocknat. 

Engslighetens 4 tystnad rår; 

Jag till Fröijas Tempel går. Fin. 

Skiut Sängen ut! Bolsterna skaka, 5 

Blif hwarje quäll, hwar Främling en maka/ 

Och 6 öpna din Paulun 

Med flädrar, dam och dun. 

Hör min Viol, starck som en Basun. 

Basso. Da Capo. 

3 W. 

Fröija ditt Hwalf och dina Stöder 

Willar min Syn bland Blomster och 7 Floder, :||: biss. 8 

Känslan du drager, 9 

Jag leker och tager, 9 

Swimnar, Somnar, Suckar, Dör. 9 

Caisa Lisa mig tillhör. Fin. 

Caisa du dör, Himmel! hon andas, 10 

Döden ger lif och kiärlek bortblandas; 10 

1 'hos' 

2 Ej i DwL 

3 'Ljuset har' 

4 Savitl. hdskrr utom Divl och Nkr A: 'Enslighctens 

6 'Hör på mAt tal, min wanmagt och längtan 
Öpna Din barm, min liufliga trängtan' 

0 y 

7 'bland blomstrande' 

8 Ej i DivL 

9 'af Känslan Du tager 
Du nickar, Du drager, 

Du pustar, Du flämtar, Du somnar, Du Dör' 

10 G: Du dör, ack Himel jag andas; 
Döden gör sorg, men kärlek bortblandas' 



Kommentar 



CCXLV 



Men ack 1 sängbotten sprack, 

Mitt Lårben, Himmel 2 ack! 

Håll med Violen, Movitz, stor tack. 

Basso. Da Capo. 

E. 



Musiken till episteln nr. 72. 

Melodien är enl. »Bellmans poet. arbeten etc.» 
s. 190, »Maudit Amour, raison sévére», som åter- 
finnes i Dunis op. »Le peintre amoureux de son 
modéle» — Albertis ariette, 2:a akten, 5:e scenen. 
Denna melodi är avtryckt i Flodmark a. a. s. 70. V. 

5. 244. 

Ep. yj. Bgm s. 64, Bjn 2 s. 89, DGr 1 s. 109, 
Dwl 2 s. 100, Eht s. 189, Emk s. 1 o 1, Hjm 3 
s. 135, NhrA nr. 44, Åkn s. 281. 
r. 1 kullra = ramla omkull. E. 
r. 2 1790 års uppl. saknar komma efter dör- 
rarna. E. 

r. 12 källar-svaln se s. CCXXVII! 
r. 13 1790 års uppl. saknar komma efter sinder. E. 
S. 245. 

r. 1 1790 års uppl. saknar punkt efter penne. E. 
r. 26 Manu mea propria — med min egen hand, 
ett i äldre tider till namnteckningar gjort tillägg 
för att bekräftiga deras egenhändighet, vanligen 
dock endast orden »manu propria» eller förkortat 
»mp». Sn. 

auf Kraken Roscnthal. Där det kungliga lustslottet 

1 'aj si' 

2 'Maja' 



ccxlvi Ko m m en t a r 

S. 245. 

Rosendal nu ligger på Djurgården, fanns åtminstone 
sedan 1600-talet en lägenhet med namnet Rosen- 
dal, belägen i en ganska sank dalsänka. Där blev 
sedermera boställe för en djurgårds väktare eller 
jägare, som liksom sina vederlikar hade krogrättig- 
heter. Jägarebostället upplåts 1791 åt kammar- 
junkaren Georg De Besche, och sedan Karl Johan 
1 8 17 inköpt platsen för att där anlägga sitt lust- 
slott, blev hela området alldeles omplanerat. J. G. 
Carlén uppger, stödd på ett åsyna vittne, i sin 
Bellmansupplaga (I, s. 292) att krogen icke legat 
vid jägarebostället, där det dock faktiskt hållits 
utskänkning. Han beskriver stället sålunda: »Der 
Framnäs nu är beläget, på udden till venster om 
• nedra Rosendals-vägen, låg fordom ett kruthus, 
hvars hvit glänsande massa i mån sken sqvällarna gaf 
en särdeles vacker anblick utefter den lugna vatten- 
spegeln; och ett par hundra alnar längre fram, på 
en liten plan i berget till höger om samma väg, 
befans bostaden för vaktmästaren, hvilken der som 
hufvudnäring höll en temligen indrägtig krogrörelse. 
Detta var den nu helt och hållet afglömda krogen 
Rosendal. Benämningen uppkom troligen deraf att 
här förbi gick närmaste farvägen till djurvaktare- 
bostället af samma namn (nuvarande slottet Rosen- 
dal). Lägenheten utgjordes, enligt hvad en 80- 
årig sjöman berättat, 'af en lång byggnad med 
grästak och i flygel två andra på tvären liksom 
en borggård, med kägelbana och slänggunga, allt 
omslutet af höga plank och rödmåladt — och två 
stora bandhundar skällde ständigt vid porten'. Enär 
platsen hörde, såsom än i dag, till landets juris- 



Ko m men t ar 



CCXLVH 



diktion 1 och polisuppsigten dä icke sträckte sig 
hit, var här det egentliga tillhållet för den lägsta 
draggen i samhället: 'hit strömmade spelare, supare, 
kopplare och alla slags kofsor och förde ett hisk- 
ligt lefverne, sä att det var riktig lifsfara, när det 
skymt ner, att ge sig förbi der pä den eländiga 
vägen, som dä knappt kunde kallas en väg'. 




Scen från Rosendal. Teckning av C. G. Roos i Dwl 2 år 1772. 

Också är det alltid vilda scener som Bellman fram- 
ställer, då han till lokal väljer Rosendalskrogen. » 

I Dwl 2 s. 1 finnes såsom överstycke en teckning 
av Carl Gustaf Roos (vilken sedermera blev officer 
på Dalregementet och omkr. 1787 utgav ett plansch- 
verk, »Samling af svenska arméns uniformer»), som 
föreställer en krogscen utanför Rosendal och som 
är rätt fantastisk (se bild!). Längst till vänster 

1 Detta upphörde 1868. 
41. — Fredmans epistlar. 



ccxlviii Ko m m en t ar 

S. 245. 

ser man krogbyggnaden med den uthängande 
skylten, på vilken överst står »Gott öhl» och 
nederst »Rosendal». Framför denna står den ovan 
omtalade slänggungan. Sn. 



Musiken till episteln nr. 73. 

Melodikälla ej funnen. 
Anm.: Andra reprisen, sista takten: understämmans 
giss i övre systemet bör vara en halv- 
not. V. 

S. 246. 

Ep. 74. Bgm s. 138, DGr 3 s. 21, Eht s. 167, 
Hjm 3 s. 437 (tr.), Schgm s. 175. 
Överskriften Bergströmskan se s. XVIII! Herr 
Prof ess oren och Ridd. Sergel var en av Bell- 
mans vänner och mottog honom ofta till mer 
eller mindre bacchanaliska gillen i sitt gästfria 
hus, där för övrigt de flesta av tidens konstnär- 
liga berömdheter (Desprez, E. Martin, Pilo m. fl.) 
gingo ut och in. Traditionen vet berätta, att den 
förmögne skulptören mer än en gång ekonomiskt 
hjälpte sin alltid penningarme vän. Båda ha i 
sin konst på lysande sätt vittnat för eftervärlden 
om denna vänskap. Sergel har dels med kongenial 
förståelse givit en idealiserad bild av skalden i det 
bekanta medaljongporträttet från år 1787 (se Epist- 
larnas titelblad och s. VIII — IX!) och dels i en 
serie utomordentliga teckningar med stundom bur- 
lesk humor förevigat honom, sådan han var i 
vardagslivet — studerande (se bild!), disputerande 
vid punschbålen, klagande sin bittra nöd i ruelsen 



:l Kommentar 
246. 

»dagen efter» etc. Bellman har i sin tur flera gånger 
med sina uttrycksmedel skildrat »Nordens Phidias». 
Till skulptörens födelsedag 1787, som firades ute 
hos medaljören C. G. Fehrman å Ulriksdal, skrev 
han sålunda ett divertissement, vilket glorifierar 
Sergel i lika mån som Bacchushjälte och som den 
» — — — — — artist från Paros eller Kreta, 
som nu sin verkstad spridt i nordens kulna famn». 
En annan gång är det Tobiedagen, som kommer 
skalden att stränga sin lyra till vännens lov, och 
åter en annan gång besjunger han honom som 
Amor och Psykes gudabenådade skapare. Det är 
naturligtvis ingen tillfällighet, att Bellman dedicerat 
denna epistel om den målande Movitz till den 
store konstnären; skildringen av Fredmans hän- 
ryckning inför Bergströmskans »fägring och behag» 
var nog särskilt ägnad att tilltala det förfinat sen- 
suella i Sergels natur. (Om Sergel och Bellman 
se bl. a. L. Looström, Johan Tobias Sergel, Stock- 
holm 19 14 s. 36-43!). Se. 
1790 års uppl. saknar punkt efter Sergel. E. 
r. 1 8 tycke = behag. E. 

r. 19 Bindmössan skjuter fram et fint och krusadt 
stycke se s. CXLIV! 

. 247. 

r. 1 bryts rättat från 'bryta' i 1790 års uppl. 
enl. »Rättelser» i denna. E. 

r. 5 til förtjusning mer = 'för att göra henne ännu 
mer förtrollande'. E. 

r. 6-7 1790 års uppl. saknar komma efter silfver* 
spets. E. 



Kommentar 



ecu 



r. 23 förär = förärar. E. 
r. 24 lifig = levande, i?. 

S. 248. 

r. 3 fräckhet = djärvhet. E. 

r. 4 Lif tröjan = en tätt åtsittande tröja med länga 
ärmar och korta skört. Se. 

r. 9 dricker ändrat frän 'driker' i 1790 ars uppl. E. 
S. 249. 

r. 1 och 5 Halt = häll, stanna. E. 



Musiken till episteln nr. 74. 

En uppgift av J. Bagge (a. a. s. 4), att melodien 
skall återfinnas i Monsigny's opera »Le roi et le 
fermier», har ej kunnat verifieras. 
Anm.: näst sista takten i i:a reprisen: i melodi- 
stämman saknas båae över de till samma 

o 

textstavelse hörande bägge noterna. V. 

S. 250. 

Ep. 75. Bgm s. 144, DGr 3 s. 23, Eht s. 210, 
Hjm 3 s. 440 (tr.). 

Överskriften Caisa Lisas Namnsdag. Det var van- 
ligt att mera bekanta personer pä sina högtids- 
dagar uppvaktades med musik och för tillfället 
författade sånger. Jfr titeln namnsdagsblåsare, som 
i personförteckningen tillägges Fader Bergström! 
Caisa Lisa förekommer även i ep. 72. S71. 
Överskriften Kongl. Cap elimästaren Krans. Denne, 
till vilken Bellman dedicerat episteln, är den gustavi- 
anska tidens kanske ypperste musiker Josef Martin 
Kraus (f. 1756, d. 1792). Född i Miltenberg vid 
Main kom han 1778 efter en växlingsrik ungdomstid 



cclii Kommentar 
S. 250. 

till Sverige, lyckades där vinna Gustaf IILs be- 
vågenhet som tonsättare till Kellgrens operor och 
blev andre hovkapellmästare 1 7 8 1 . Aren 1782 
- — 1787 befann han sig på en långvarig utrikes 
resa, under vilken han även besökte Gustaf III i 
Italien. Efter Uttinis avgång 1788 blev han 
ordinarie kapellmästare. Kraus hörde till Bellmans 
umgängesvänner och musikaliska rådgivare, och 
Bellman har även vid några tillfällen använt sig 
av hans melodier. Hans sångmusik tillhör likväl 

o 

icke hans mera betydande produktion och betraktades 
av hans samtid som svårtillgänglig och dyster. Sn. 
r. 4 Dukian se s. LIII! 

r. 7 Kappracken se s. CLXXVII! — buldan=»Grofc 

Hamplärft, Segeldukswäf nyttjas til Tält, 

Säckar, Segel och Sjöfolks beklädning» (M. Orre- 
lius. Köpmans och Material-Lexicon, Stockholm 
1797 s. 62.) Även inom armén brukades »Öfwer- 
Råckar af buldan». Det tillverkades i rätt stor ut- 
sträckning inom landet, särskilt i Hälsingland, 
synbarligen även för export. Se. 
r. 9 Hobojan se s. LXIX! 

r. 11 Un poco lento! = något långsammare. Be. 
r. 12 Röret = oboemunstycket. E. 
r. 14 1790 års uppl. saknar komma efter Gammal. 
— snäll = skicklig. E. 

S. 251. 

r. 3 Oboe se s. LXIX! 

r. 7 A tempo gjnsto! — i lämplig takt d. v. s. i 

efter styckets karaktär avpassat tempo. Be. 

r. 19 1790 års uppl. saknar semikolon efter dårar. E. 



Ko mm en t ar 



CCLIII 



S. 252. 

r. 7 Plåtsedlar utan tal! Med plåtsedlar torde ha 
avsetts de transportsedlar, som enl. förordning av 
d. 23 okt. 1745 icke behövde transporteras, utan 
gällde i innehavarens hand och av banken inlöstes 
med kopparskiljemynt, under det att banken var 
stängd för vanlig utväxling. De voro ställda på 
små belopp, 6, 9 eller 1 2 daler kopparmynt. Vid 
1776 års myntrealisation inlöstes de till halva 
parikursen. Carlén antar, att plåtsedel var det- 
samma som riksgäldssedel. Detta är dock knappast 
möjligt, då riksgäldskontoret inrättades först 1789. 
Däremot torde han ha rätt, då han uppger, att en 
plåtsedel var den »vanliga 'taxan' den tiden. Mysti- 
cismen i meningen har sin förklaring i ordspråket: 
'God natt, Anna Stina — plåten ligger i fönst- 
ret!» Sn. 

r. 1 1 Un poco forte! = något starkare. Be. 

Musiken till episteln nr. 75. 

Enl. Ad. Lindgren (a. a. s. 61) är melodien 
säkerligen en polska. Han påpekar den rytmiska 
likheten med början av episteln nr. 62. V- 
S. 253. 

Ep. 76. Bgm s. 49, Bjn 2 s. 43, DGr 1 s. 85, 

Dwl 2 s. 53, Eht s. 174, Emk s. 79, Hjm 3 
, s. 121, NhrA nr. 26, NhrB s. 41, Nhr C s. 56, 

Schgm s. 329, Akn s. 254. 

Överskriften JVismar, se s. CXIII! 

Hans jergen kan säkerligen anses vara samma per- 
' son som Jergen Puckel. 1 Sn. 

I 1 NhrA har i överskriften för Ha?is Jergen: Jörgen Puckel. E. 

\ 



ccliv Kommentar 
S. 253. 

r. 1 NhrA: Lustigt se hur Jörg sig bockar E. 
. r. 5 sir (sä Bjn, DwU HjmffJ, NhrB, NhrC, Sch gm, 
AknJ ändrat frän 'ser' i 1790 ärs upplaga. Rim- 
met fordrar den här upptagna läsarten. E. 
r. 6 Schwachbier ändrat frän 'Schvachbier' i 1790 
ärs uppl. E. 

Dobbeltbier = starkt öl. Se. 

r. 10 Mässings-kammen blank bak i nacken se s. 
LXVIII! 

r. 13 stråpärlorna tippa hans hatt = broderi av 
smala, rörformiga pärlor ä hatten. Se. 

S. 254. 

r. 1-2 NhrB, Schgm: 
Termen fläsar och klunkar sigr mätter, 
bäst (/rätt'J) som han dansar, sä biuder han opp. 

Hjm, NhrC: 
Jergen klunkar och flåsar så nätter, 
Rätt som han dansar, så bjuder han opp. E. 

r. 18 flageolette se s. LXXVI! 

r. 20 Cattnn se s. CXLIX! 

r. 22 Bgm, Bjn, DGr, Dwl, Eht, Emk, Akn: 
Böxorna sönder med fläckar och Duhn 

NhrB, NhrC: 

Böxorna fulla ('sönder') med Spyor och dun 

Hjm: Hufvvud förstördt af brånwin och dun. E. 



Musiken till episteln nr. 76. 

Carlén anger som melodikälla såväl en fransk 

o 

visa, »Un rien plait, un rien engage», som ock 
»Des simples jeux de son enfance». Den senare 



Ko m mentar 



CCLV 



återfinnes under nr. 148 i »La clé du caveau» 
och utgör med nämnda text Nadines romans i i:a 
akten av »L'aveugle de Palmyre», comédie pasto- 
rale med musik av Rodolphe (eller Rudolph, Jo- 
hann Joseph f. 1730, d. 18 12). Den uppfördes i 
Paris f. f. g. den 5 mars 1767. Flodmark åter- 
ger (a. a. s. 71) melodien i nottryck efter nämnda 
komedi (partitur i K. Teaterns bibi.) V. 

S. 256. 

Ep. 77. Eht s. 466 (tr.), Hjm 3 s. 443 (tr.). 
r. 5-6 Lokatten lyser med tassar och klor, 

Skylten på stången, den knarkar och hviner 
Skylten på värdshuset avbildade en lokatt, som 
givit lokalen dess namn. På den s. XXXIV 
återgivna bilden av Lokatten saknas dock skylten, 
som då J. G. Carlén lät utföra teckningen var 
förlorad, ehuru värdshusrörelsen ännu fortsatte un- 
der samma namn. S11. 

r. 7 gnldgramanen; graman (av franska agrement) 
agrament = guld eller silverspets. Se. 
r. 11 huken se s. CCXV! 

r. 16 Snan-skeppet (av tyska Schnaue) = ett brigg- 
tacklat fartyg med snaumast (d. v. s. en vid akter- 
kanten av undermasten uppsatt smäcker mast, på 
vilken gaffelklon kan löpa). Denna fartygstyp är 
numera kommen ur bruk. Se. 

S. 257. 

r. 9 Roddar-båtar etc. Nedanför Lokatten vid 
Sutthofs bro var en station för roddarbåtstrafi- 
ken. Sn. 



ccl vi Ko m men t ar 

s. 257. 

r. 10 Nalle pä däcket i kedjan han stav I äldre 
tider var det vanligt att besättningen pä ett fartyg 
hade en björn ombord till sin förnöjelse under de 
länga och enformiga resorna. Sn. 
r. 1 3 Birfilarn, se s. LXIX ! 

r. 16 Besökaren. Besökare var titeln pä en tull- 
vaktmästare. I detta fall var det en sjötullsbe- 
sökare. Sn. 

r. 2 1 den Gripen. Här utpekas enl. J. G. Carlén 
en nitisk och antagligen därför illa omtyckt tull- 
tjänsteman, överinspektören Johan Michael Grip 
(d. 1792). Dä han avled som en mycket för- 
mögen man, kan det ju möjligen misstänkas att 
han utnyttjat sin ställning till egen fördel, och däri- 
genom blivit impopulär. Sn. 
S. 258. 

r. 1 5 Bi a = bida, vänta. E. 

r. 18 ryggbast se s. CXXIV! — smalar (dial.) 
= smulas sönder. E. 



Musiken till episteln nr. 77. 

Ad. Lindgren (a. a. s. 61) hänvisar ang. melodi- 
källan till »Handlingar rörande Bacchi ordens- 

o 

kapitel 14», där melodien till processionens kor: 
»Ah monseigneur », enl. Carlén, är »La maison 
est å son maitre». V. 
S. 259. 

Ejj. 78. DGr 4 s. 85, Eht s. 356, s. 468 (tr), 
Hjm 3 s. 446 (tr.), Schgm s. 298, Vhw 3 s. 
76. — DGr 4 s. 1-188 och Eht s. 341-405, äro 
avskrifter av den i Statens Hist. Museum befint- 
liga, med Bellmans egen hand skrivna rulle Vaf- 



Ko mm en t ar 



CCLVII 



rim, vilken han tillägnat Elis Schröderheim, och 
där denna epistel återfinnes. Den kallas dock ej 
där, liksom icke heller i övriga av trycket obe- 
roende hdskrr, för »epistel». Titeln lyder i hdskrrna 
(utom. H/m): »Fägne-Spel pä Fader Hindrics Nams- 
dag onsdagen den 19 Jan: 1780 Sammanstämt wid 
Närings Stället Amsterdam i Stora Hopar-gränd. » — 
I stället för Didrik i hdskrrna genomgående Hind- 
rik. E. 

Överskriften Fägne-Spel För att ådagalägga sin 
fröjd vid bemärkte personers hedersdagar brukade 
man uppvakta dessa med musik, utklädningar och 
uppläsande av hyllningsverser. Här är uttrycket pa- 
rodiskt. Jfr ex. Stiernhielms »Heroisch Fägne-Sång 
Öfwer . . . Christinae Sweriges . . . Drottnings . . . 
Fröjdefulle Födelses-Dag» (1643)! Sn. 
Fader Didrik, vars efternamn Åkerblom omtalas i 
episteln och som enligt J. G. Carléns uppgift var 
beryktad för sin snålhet, har icke kunnat upptäckas 
bland Bellmans samtida. Sn. 

Amsterdam, et Näringsställe i Stora Hopar gränd. 
Stora Hopargränd gar från Skeppsbron mellan 22 
och 24 till Österlånggatan, där den slutar under 
ett valv. Från mitten av 1500-talet är den känd 
under namnet Mickel Hopares gränd- Hopare är 
troligen en yrkesbenämning, motsvarande packare 
(se s. CX!). Var i gränden källaren Amsterdam 
legat, är obekant. Under 1600-talet vet man dock, 
att ett ställe med detta namn legat vid Fatburs- 
sjön på Södermalm. Sn. 

r. 1 Knapt ^feppe etc. Det var så sent på natten 
att tornväktaren (se s. CXIX!) slutat att utropa 



cclviii Ko mm en t ar 

S. 259. 

nattens timmar och brandvakten (se LXIV!) upp- 
hört att patrullera. Sn. 
r. 3 Oboe d 9 Amonr se s. LXX! 
r. 5 oljan knapt i lyktan utbränd I borgmästare 
och råds publikation d. 15 sept. 1759, som sedan 
ofta förnyades, stadgades, att lyktorna skulle brinna 
till kl. 1 på natten. Fader Didrik torde sålunda 
ha blivit väckt ganska tidigt. Sn. 
r. 10 Dnlcian se s. LIII! 

r. 17 Str. 2 saknas i samtl. hdskrr utom Hjm. 
S. 260. 

r. 7 1790 års uppl. har komma efter minsta. E. 

r. 8 Besökaren = tullvaktmästaren. Sn. 

r. 16 Oboe se s. LXIX! 

r. 22 reson = anledningen, orsaken. E. 

r. 25 Väfrim, DGr, Eht, (s. 356), Schgm, Vclur: 

och gaf Sig åt diefweln till kropp och till Siäl. E. 

S. 261. 

r. 3 Dnlcian se s. LIII! 
r. 7 Färsköl se s. XXXIX (buska)! 
r. 9 Och som det var Samt Didrik i dag Dagen 
har alltid varit obekant för alla kalendarier och alma- 
nackor. Henriksdagen, till vilken hdskrrna hänvisa, 
inträffar däremot, som dessa också uppge, d. 19 jan. 
(Se s. CCLVII!) Sn. 
r. 14 Basson se s. LIII (Dulcjan)! 
r. 1 5 i hälso och frid se s. XL VI; hälso här dock 
tydl. = god hälsa. E. 



Kommentar 



CCLIX 



Musiken till episteln nr. 78. 

Melodien återfinnes såsom andra temat i finalen 
— Scherzando poco Presto — av Joh. Wikman- 
sons stråkkvartett nr. 3, tillhörande hans »Tre Qu ar- 
tetter», op. 1, vilket av hans dotter befordrades till 
trycket först efter faderns död, som inträffade den 
10 jan. 1800, och med en efter faderns önskan 
tillfogad dedikation till Josef Haydn. I denna 
dedikation framhålles, att tonsättaren av ren blyg- 
samhet låtit dessa kvartetter länge ligga undan- 
gömda. J. Bagge (Samlaren 1881, s. 109) an- 
tager, att de komponerats omkring år 1780. V. 

S. 262. 

Ep. 7g Eht s- 460 (tr.). 

Överskriften Mor Maja Myra i Solgränden se s. 
XXXIII och CCII! 

r. 5 sin rundel slutar (enl. J. Mj Öberg, Förklaringar 
till svensk litteratur från Bellman till våra dagar 
I s. 4)= »sveper sig i moln.» — Kanske uttrycket 
dock endast avser att beteckna, att månen är i 
nedan. E. 

r. 12 Pollrar = porlar. E. 

S. 263. 

r. 2 baska = barska. E. 

r. 6 taflan Det som förtärdes antecknades med krita 
s på en svart tavla, och denna anteckning ströks 
sedan ut vid betalningen. Jfr uttrycket »ta på 
krita » ! E. 

r. 17 Patente — ^handlingen, urkunden. E. 



CCLX 



Kommentar 



S. 264. 

r. 2 Sartoitten se s. CLXVII! 

r. 3-4 wz&a? nmg = med besked. E. 

r. 13 Ducriner se s. L! 

r. 22 Beckmanskan, som ägnats den ursprungliga 
Fredmans 32 epistel »Till Bäckmanskan om en 
winter afton», vilken uteslöts ur det slutgiltiga 
urvalet, är möjligen identisk med krögerskan Beck- 
man, som 1767 (3 okt.), stod anklagad för »otidigt 
salu» enl. polisens diarium (Rådhusarkivet). Hon 
var troligen svärmor till den i Fredmans sånger 
omtalade hofpukaren Stendecker. (Se Fredmans 
sånger!) Sn. 

S. 265. 

r. 3 quäfyer här = överröstar, överdövar. E. 

Musiken till episteln nr. 79. 

Melodikälla ej funnen. V. 
S. 266. 

Ep. 80 Eht s. 472 (tr.), Hjm 3 s. 450 (tr.). 
Överskriften Första Torpet, utom Kattrumps Tullen. 
Första Torpet är samma ställe, som nu kallas 
Kräftriket och då även gick under detta namn 
eller också namnet Katrineberg. Kräftriket ligger 
utanför Roslagstull, som tidigare kallades för Katt- 
rumpstullen, vid östra stranden av Brunnsviken mitt 
emot Haga lustslott och lyder under Norra Djur- 
gården. Vid den tid, då episteln skrivits, var torpet 
upplåtet åt änkan efter hovjägaren Lars Isberg, 
som innehaft Liljans torp (se s. C VIII!). I slutet 
av 1780-talet hade torpet icke något särdeles ut- 



Kommentar 



CCLXI 



seende, utan ansågs skämmande för utsikten från 
det mitt över belägna slottet, varför G. M. Arm- 
felt i början av är 1790 pä grund av »den usla 
belägenhet, vari det nu mitt emot kongl. lustslottet 
befinnes» fick rättighet att arrendera »det utmed 
Roslags tullen mitt över sjön emot Haga belägna 
och under Kungl. Djurgärden lydande torpet Kräft- 
riket» för att han skulle snygga upp detsamma. 
Detta skedde ocksä, och under 1790-talet blev 
Första torpet en mycket populär plats att göra 
utflykter till, och där arrangerades pick-nicker (se s. 
Cl!) och andra smärre festligheter. I Dagl. Alle- 
handa 1794 (26 febr.) annonserades: »Pä Catha- 
rineberg, eller det sä kallade första Torpet utan 
före Roslags Tullen blifuer Piquenique i dag Ons- 
dag den 26 Febr. och sedan alla Onsdagar hädan- 
efter» och 1795 C 21 J arL ) förekom en liknande 
annons, som talar om »det första Torpet til wänster 
utom Roslags Tullen». Man vet att Bellman 
varit mycket fästad vid detta ställe och deltagit i 
det nöjesliv som där utvecklat sig. Andra torpet 
eller Norrbrunn lag vid landsvägen närmare nu- 
varande Experimentalfältet. Sn. 
Kongl. Secreteraren Kellgren. Om hans för- 
hällande till Bellman och medverkan vid Epist- 
larnas utgivande, se s. IX! Sn. 
r. 1 Liksom en Herdinna, högtids klädd etc. An- 
slaget och motivet till första strofen av denna 
ep. har sin förebild i de första raderna av andra 
sängen i Boileaus L'Art poétique (CEuvres de Boi- 
leau, nouvelle edition .... par Ch. Gidel, Paris 
s. a. s. 191): 



cclx it Ko m m en ta r 

S. 266. 

»Telle qu'une bergére, au plus beau jour de fete, 
De superbes rubis ne charge point sa tete. 
Et, sans méler å Tor 1'éclat des diamans, 
Cueille en un champ voisin ses plus beaux ornemens» 

Fortsättningen blir emellertid hos Boileau helt annor- 
lunda än hos Bellman. De ställen i Epistlarna, 
till vilka dylika direkta litterära förebilder kunnat 
uppletas, äro ytterst få. Sn. 
r. 6 strimmande = glänsande. E. 
r. 10 skiftat = skiftande, brokigt. E. 

S. 267. 

r. 1 Nankins Tröja »Nankin, Nankins-Lärft, et 
Chinesiskt Bomulls-tyg, af hwit, röd, blå, brun, 
men merändels guhlagtig färg.» (M. Orrelius, 
Köpmans och Material-Lexicon, Stockholm 1797, 
s. 255.) Det användes både till klädesplagg och 
möbelklädslar. Se. 

r. 5 Front här = panna. Dess front etc. = på hennes 

panna syntes ej längre spridda lockar. E. 

r. 14 Illfänas = strävar att nå, längtar efter. E. 

r. 15 solgången här väl = solnedgången. Ordet 

kan även betyda soluppgång. E. 

r. 21 ^jfofnr se s. CXCII! 

r. 22 Dandryds klockor Danderyds kyrka, en grå- 
stenskyrka fr. 1300-talet med klockstapel fr. 1728, 
ligger vid den gamla landsvägen till Roslagsbygden 
något över en halvmil norr om Första torpet. S?i. 
r. 23 källar-svaln se s. CCXXVII! 

S. 268. 

r. 4 Tallstrunten d. v. s. tallens varskott bru- 
kades mycket i äldre tider för att sätta smak 



Kommentar 



CCLXIII 



pä öl och brännvin. Kajsa Warg beskriver i sin 
»Hjelpreda I Hushållningen etc.» (4:e uppl. 1765 
s. 522) tillredningen av »Talstrunt-brännewin» 
pä följande sätt: »När tallstruntar äro så långa 
som en fingers-led, men ej tiockare än minsta 
fingret, så afplåckas de, men göras mycket väl 
rena, på det sättet, at alt det hwassa skrapas väl 
af dem och sedan hackas de helt små; deraf mätes 
då et stop, hwilket sättes med brännewin i blöt 3 
dagar; då tages så mycket brännewin at det giör 
3 kannor tilsammans med det tallstrunten blöttes 
uti, hwarmed det distilleras, och sedan upblandas 
med såcker. » Samuel Ödmann berättar att i hans 
barndom, sålunda på 1760-talet, brukade pojkarna 
i Växjö skola få lov en dag om våren för att 
plocka tallstrunt åt rektor. (Hågkomster från 
hembygden och skolan, ny uppl. 191 1, s. 58.) Se. 
r. 11 Blankarder (av franska brancard, bår för 
forsling av ljuskronor etc.) = de stänger, som upp- 
buro vagnskorgen och framtill utgjorde skaklar på 
två- och fyrhjuliga åkdon. Se. 

Musiken till episteln nr. 80. 

Melodikälla ej funnen. V. 

5. 269. 

Ep. 81. Eht s. 477 (tr.), Hjm 3 s. 452 (tr.). 
Överskriften Doctor Blad. Professor Anders Blad 
(f. 1748, d. 1834), framstående läkare, tillhörde 
skaldens närmaste och kanske uppriktigaste vänner, 
och var dessutom den av dem, som längst överlevde 
honom. Blad var en av dessa humanistiskt intres- 

42. — Fredmans epistlar. 



cclxiv Ko m m en t ar 

S. 269. 

serade läkare, som varit av sådan betydelse för 
svensk bildningshistoria. Han hade även varit per- 
sonlig lärjunge till Linné och ärades på sin ålder- 
dom som den siste bäraren av 1700-talets lysande 
kulturtradition. 84-årig dukade han under för kolera- 
epidemin 1834. Samlare och kännare av mynt och 
antikviteter var han medlem av Vitterhets-, Historie- 
och Antikvitetsakademien, till vars samlingar han 
testamenterade det bekanta, av Haeffner utförda sil- 
huettporträttet av Bellman. 

Om tillkomsten av dedikationen berättar Carlén, 
att Bellman velat tillägna sin vän Blad en av 
epistlarna och bett honom att själv söka ut den, 
han åstundade. »Blad föreslog då Episteln n:o 
82. Men den hade Leopold företrädesvis utmärkt, 
hvarför densamma borde dediceras till honom. 'Dock, 
du skall icke förlora derpå!' tillade Bellman. 'Jag 
skall söka ut åt dig en af de bästa.' Det blef 
närvarande Epistel, n:o 81. Melodin påstås vara 
af Bellman själf, enligt en tradition, som tillika 
berättar att, när han sjöng den för Kraus, denne 
vid tonen f i dess sjätte takt utropade: 'Detta 
f är värdt en dukat!' — » Sn. 

Danto bommen se s. CLXXXVI! 
r. 3 slutar = sluter. E. 

r. 9 1790 års uppl. saknar komma efter kom. E. 
S. 270. 

r. 2-4 Löfvad star Cantorn i porten; 

Och vid de skralande Gassarnas bön, 
Helgar denna orten. 



Kommentar 



CCLXV 



Sång vid begravningar, s. k. liksång, var i äldre 
tider vid de flesta svenska skolor en viktig inkomst- 
källa för såväl skolan som lärarna och lärjungarna. 
Vid Maria kyrka, som det här är fråga om, ut- 
fördes dylik sång av lärjungarna i Maria kyrk- 
skola, och kantorn i kyrkan var även lärare i sång 
vid skolan. I spetsen för sina sjungande skol- 
gossar gick kantorn före liktåget, och även rektor 
och övriga lärare brukade deltaga för att komma 
i åtnjutande av liksångspengarna. För dessa fast- 
ställde kyrkorådet i Maria 1783 en särskild tryckt 
taxa, 1 riksdaler banko för 12 gossar och 40 skil- 
lingar för 10. För att öka aktens högtidlighet 
hade man för gossarnas räkning 1767 inköpt 12 
svarta rockar, som 1782 på lärarnas bekostnad 
vändes och uppsnyggades, då de voro alldeles lugg- 
slitna, och samtidigt skänkte rektor 1 2 florbehängda 
hattar. Bellman har måhända själv deltagit i lik- 
sången i Maria kyrka. 

Skrål torde i allmänhet ha varit det riktiga ut- 
trycket för detta slags sång, men kantorerna i Maria 
från 1700-talets senare del berömmas såsom fram- 
stående musikpedagoger. Om en av dem, Peter 
Björn (d. 1781), sades det, att han lärt gossarna 
»i grunden känna sångkonsten efter noter, i stället 
för att deras öfningar förut bestått i ett högljudt, 
vettlöst skrik utan noters kännedom», men hans före- 
trädare, Magnus Anton Brun, f. d. stadsmusikant i 
Jönköping, vars undervisning Bellman även torde ha 
åtnjutit, har fått det omdömet, att hans tjänstetid 
egentligen varit ett enda långt gräl om liksångspengar- 
nas fördelning. (Sjöstrand, Maria skola, s. 164 fF.) 



cclxvi Ko ni m en t ar 

S. 270. 

Kantorn brukade pä bröstet bära en stor bukett 
av grönt, vanligen buxbom, när han gick som 
anförare av liksängen. Sn. 

r. 5 Templets griftprydda stad Templet är Maria 
kyrka, ty till dess församling hörde Dantobom- 
men. Sn. 

r. 8 1790 ars uppl. har komma efter rad. E. 

Musiken till episteln nr. 81. 

Enligt Jul. Bagge (Samlaren 1881, s. 46), som 
sålunda bestrider den av Carlén förmedlade tradi- 
tionen om Bellman som kompositör till denna musik, 
(se s. CCLXIV!), skall melodien förekomma som 
»Rondo moderato» i ett divertissement för violin och 
bas av E. L. Sebell (Zebell) (kammarskrivare och 
musiker, kom 1805 till Paris och vann där an- 
ställning som violiniste vid Vaudevilleteatern samt 
dog där 1 8 19). I äldre kataloger skola finnas an- 
givna 7 tryckta verk (för violin) av honom. Före- 
stående uppgifter ha dock ej kunnat verifieras. I 
Musik. Akad.:s bibliotek finnas inga verk av Se- 
bell. V. 

S. 271. 

Ep. 82 Eht s. 463 (tr.), Hjm 3, s. 454 (tr.), 
Överskriften Kgl. Secreteraren Leopoldt. Carl Gustaf 
af Leopold, den gustavianske skalden (f. 1756, 
d. 1829), skrev sig ännu i början av som- 
maren 1790 Leopoldt. Hans uppfattning av Bell- 
man och hans diktning har liksom Kellgrens varit 
utsatt för skiftningar, och den av honom i tryck 
återgivna divergerade vanligen från den muntligt 



Kommentar 



CCLXVII 



meddelade. I hans offentligt erkända estetik fanns 
knappast någon plats för Bellman. Ett oförbehåll- 
samt erkännande från hans sida av Bellman har 
man dock i de strålande rader, han ägnade Bellman 
efter den sjukdom, denne lyckligt genomgått i febr. 
1792, men dessa blevo tryckta först 60 år senare: 

»Odödlige Bellman, du andas då än! 
Ditt blod, som din vers, än med liflighet flyter; 
Än Sverige af Kungen bland sångare skryter, 
Än skryter jag af att dig ega till vän. 
Re'n skymtade döden på tvådubbla kullen, 
Re'n Gracerna sönko i tårar och flor — 
Re'n plaskade Charon med åran kring jullen, 
Man ropte: han for! Men du for ej, min bror. 
Du for ej! Du lefver! Hell Sverige! Hell Norden! 
Hell mig, som än glad af din grönskande krans, 
Får dyrka af snillen det första i glans, 
Får älska, bland hjertan, det bästa på jorden! 
Sent komme den dagen, då vänskapens tår, 
Som än i ditt sköte besvarad kan falla, 
Skall två dina kinder och finna dem kalla, 
Och fukta förgäfves din kransade bår. » 

I ett brev av d. 15 juli 1793 (tr. i Sv. Akad. 
handl. XXXV s. 199) begärde Bellman av L. ett 
företal till sin översättning av Gellerts fabler. Det 
blev oskrivet, och L. ville kanske ej upptaga kon- 
kurrensen med Kellgren. På gamla dagar talade 
han gärna med besökare om Bellman, hans dikter 
och deras vänskap. Sn. 

r. 1 denna källa I Fridhems villastad, belägen strax 
bortom Hägersten i Brännkyrka socken, finnes en 



cclxviii Kommentar 

S. 271. 

källa, som gar under benämningen Bellmans källa 
och som först för nägra är sedan förlorade den 
vackra träöverbyggnad, varmed den tidigare varit 
försedd. Man har antagit, att det varit denna källa, 
som Bellman åsyftat i episteln (se Sällskapet Bell- 
mans Minnes festskrift 1899 — 1914, s. 45!)- 
Härför finnas inga andra skäl än att man vet, att 
Bellman under sitt vistande på Hägersten ägnat sin 
diktning åt denna trakt (se s. CLII!), men denna 
tid ligger långt före den, under vilken ep. 82 
skrevs, och av hela epistelns ton torde för övrigt 
framgå, att den icke hänför sig till någon bestämd 
lokalitet. Sn. 

r. 3 Rödt Vin med Pimpinella se s. LIII! 

r. 14 Valdthornets tryckfel i denna uppl. för Valdt- 

hornens. E. 

S. 27 3. 

r. 18 gnag = gnat. E. 

r. 21 Basilisken eg. ett fabeldjur, en tupp med 
drakvingar och draksvans, vilken ansågs kunna döda 
genom sin blick och sin giftiga andedräkt. I bibeln 
även använt ord för ett giftigt ormsläkte. I bildl. 
bemärkelse som här = person med elak uppsyn, elak 
och arglistig människa. E. 
r. 22 Taflan se s. CCLIX! 

r. 24 amaranther Drottning Kristina stiftade 1653 
en orden, som fick sin benämning efter det av 
henne antagna herdinnenamnet Amaranta, en feminin- 
bildning till amarantus, namn på en fantasiväxt, som 
ansågs vara oförgänglig (benämningen dock även 
begagnad om verkliga örter, tillhörande ett släkte 



Kommentar 



CCLXIX 



Amarantus med starkt högröda blommor, som länge 
sitta kvar utan att vissna). 1760 upptogs namnet 
av en sällskapsorden, som ännu äger bestånd. 
Amaranther sal. eg. = medlemmar av denna orden. 
Ordet är här emellertid också en skämtsamt eufe- 
mistisk ombildning av »amanter», och det hela är 
således ett slags ordlek. E. 

S. 274. 

r. 1 Musikanter ändrat från 'i Musikanter' i 
1790 års uppl. E. 

r. 2 kallsup Brännvinet dracks annars ofta varmt 
eller i varma blandningar. E. 
r. 9 Naturens skuld = den skuld naturen har att 
utkräva, d. v. s. döden. E. 

r. 10 1790 års uppl. har komma efter Surtouten E. 

Surtouten. se s. CLXVII! 

r. 1 o- 1 1 Clotho ren ur Surtouten 

Afklipt en knapp vid Charons bud. 
Om Clotho se s. CIC! Uttrycket i sin helhet avser 
möjligen att framställa, hurusom Fredman, som 
saknar en knapp i syrtuten, fått denna avklippt av 
Clotho för att den skulle tjäna som färjepenning 
åt Charon i stället för den obol, den döde eljest 
skulle betala denne. E. 



Musiken till episteln nr. 82. 

Melodien anses vara hämtad ur Pergoleses »Stabat 
mäter» — ett av de mest uppförda tonverken 
under 1700-talet i Stockholm. I ii:e satsen, In- 
flammatus, förefinnes i några takter en ytlig likhet, 
varför man blott kan tala om reminiscens, ej källa. 



cclxx Ko m m en t ar 

Musiken till ep. nr. 82. 

Anm.: A. Mankell meddelar (Musikens historia, 
Örebro 1864 II s. 269) att Bellman enl. 
en av Åhlström, Frigel, Karsten m. fl. 
förmedlad tradition skall ha sjungit denna 
melodi med en mängd förslag ungefärl. 
sålunda: 




V. 



Dateringen av Fredmans Epistlar CCLXXI 



Dateringen av Fredmans Epistlar. 

Den slutgiltiga dateringen av de olika epistlarnas 
tillkomstår har ännu icke kunnat fullbordas. För be- 
svarande av dessa spörsmål har man framför allt att 
hänvisa till Richard Steffens forskningar, och det 
kronologiska schema över epistlarna, till största delen 
uppgjort på grundval av handskriftsstudier, som han 
uppställt, torde i huvudsak hålla streck (Anteckningar 
till Bellmansdiktens historia, Samlaren, 1896,5. 128 ff., 
och Bellman och hans diktning, 1908, s. 148 ff.). 
Han hänför de äldsta epistlarna till 1768, och till 
tiden 1768 — 70 räknar han ep. 1 — 25 med undan- 
tag av ep. 18, som han anser vara skriven efter 
1773. Till åren 1771 — 72 höra ep. 26 — 35, 40, 
43, 48, 50, 59 — 62, 64 — 65, 72 — 73 och 76, till 
1773—74 (väsentl. 1773) ep. 49, 51, 57, 58, 67, 
(5 5?)(samtl. 1 773) och därefter i tidsföljd 45, 68, 53, 
54, 41, 56, 55, 39, 36, 37, 69 och 74 och för övrigt 
höra till 1770-talet efter 1772 intill 1777, året för 
Bellmans giftermål, i sannolik tidsföljd ep. 46, 44, 52, 
75, 63, 66, 38, 18 och 42. Till 1780 daterar ep. 78 
sig själv, och under 1780-talet ha dessutom tillkommit 
ep. 70, 71, 77, 79 (1785), 80, 81 och 82, av 
vilka ep. 77 och 82 skrivits kort före 1790. Till 
en senare, mera obestämbar tid hänföres även ep. 47. 



CCLXXII 



Ko m men t ar 



Häremot kunna nog åtskilliga invändningar göras. 
De äldsta epistlarna har man troligen att förlägga 
längre tillbaka i tiden än 1768, även om de från 
början icke skrivits som Fredmans epistlar. Till dessa 
kan man, som tidigare påpekats, räkna ep. 53, som 
dessutom säges återgiva en händelse från 1764 (se 
s. CLXXXVI!). Från den första gruppen går det 
icke att utesluta ep. 18, som genom sitt innehåll av- 
gjort hänföres till tiden före 1770. Ep. 37 kan 
knappast vara skriven före 1775. För övrigt hän- 
visas till kommentaren till de särskilda epistlarna, och 
åt frågan skall längre fram ägnas uppmärksamhet. 

Sn. 



I 



Viktigare källor till musikkomrnentaren CCLXXI1I 



Viktigare källor till musikkommentaren. 

Atterbom, P. D. A., Svenska siare och skalder (ny 
uppl.), 1862 — 63, VI s. 51 o. f. 

Bagge, J. 9 Musiken till Valda skrifter av Carl Michael 
Bellman (ny uppl. av E. Drakes år 1837 
utg. edit.), 1 88 1 s. 3-4. (Citerad flerstädes: 
Bagge a. a.) 

— Bellmaniana. Om Bellmans melodier I-II i Sam- 
laren 1 88 1 s. 44 o. f. samt s. 107 o. f. 

Bellmans Poetiska arbeten till är 1772. Utg. av 
G. E. Klemming, 1872. 

Carlén, G., Fredmans Epistlar av Carl Michael 
Bellman, 1861. 

Flodmark, J., Bellmansmelodiernas ursprung, 1882. 
(Citerad flerstädes: Flodmark a. a.) 

Lindgren, A., Bellmansmusiken i Samlaren 1895 s. 53 
o. f. (Citerad flerstädes: Lindgren a. a.) 

Sångsamlingar: 
Nouveau recueil de chansons choisies, Paris 1735 — 43. 
Chansons choisies avec les airs notés, Londres 1784. 
Cantiques ou Opuscules lyriques, ny uppl. Paris 18 18. 
La clé du caveau, Paris s. a. 



CCLXXIV 



Kom ni en t ar 



Register till kommentaren. 

Detta register, som utarbetats av brukskassör 
A. Stålhane, omfattar endast huvudorden för varje 
not. De rent språkliga förklaringarna ha i regel ej 
registrerats. 

L 

PERSONREGISTER. 



Aeneas, CXXII. 
Anna Stina, XXXIX. 
Anzani, Giov., CXXXVI. 

Beckmanskan, CCLX. 
Berg ('Fader'), XVIII. 
Bergström ('Fader'), XVIII. 
Blad, A., CCLXIII. 
Boman, corpral, CXL, CXCII. 
Bredström, Petter, XXI. 

Charlotte, CLXXXIV. 
Clotho, CIC. 
Colling, Lars, XX. 

Didrik (Åkerblom), CCLVII. 
Disa, drottning, CCXII. 

Ede, kypare, CXLI. 

Filtz, A., CLXXX. 

Fredman, XV. 

Fröman, Anders, XXVIII. 



Galuppi, B., CLXXXI. 
Grenzer, J. F, CXXXV. 
Gripen (J. M. Grip), CCLVI. 
Gumman på Thermopolium, 
XXIX. 



Hans Casper, CXLVIII. 
Hoffbro, L. P., CLVIII (bild), 

CCXII (bild). 
Hök, CLXXVI. 

Jeppe, CXIX. 

Jergen Puckel, XXV. 

Jofur, CXCII. 

Kellgren, J. H. och Bellman, 
IX. 

Kihlberg, Jonas, XXIII. 
Kolmätars Lotta, XXXIII. 
Kraus, J. M. och Bellman, 

CCLI. 
Kulkus, CCIX. 



Register 



CCLXXV 



La Hay, CXXXV. 

Leopoldt, C. G. och Bcllman, 

CCLXVI. 
Lucidor, L. J., XC. 
Lundström, C. J., CCXLI. 
Luxenburg, CL. 

Maja Myra i Solgränd, 

XXXIII. 
Mollberg, corporal, XVIII. 
Movitz, XXV. 

Norström, Erik, XXI. 

Ormens pigor, XXXI. 

Palemon, XCIII. 

Passi, Camilla, CXXXVI. 



Runius, J., XC. 

Schwalbe, Benjamin, XXV. 
Sergel, J. T. och Bcllman, 

CCXLVIII (bild). 
Serlachius, Carl, XXVI. 
Sjögren, And., CLXXXIX. 
Spaas, mamsell, LVIII. 
Susanna, CIX. 

Themis, C. 
Theophilus, XLIII. 
Toujours, CCXXVIII. 

Wetz, Joachim, XXIII. 
Winblad, Ulla, XVI. 
Wingmark, Anders, XIX. 
Wingmark, Christian, XIX. 



II. 

TOPOGRAFISKT REGISTER. 



Amsterdam, CCLVII. 
Arsenalen, CXV (bild), 
CXXXVIII. 

Banco-huset, LXXXVII. 
Barnhuset, CXXIII. 
Bensvarf vareträdgården, 
XXIX 

Bruna Dörren, LXXXIX. 

Damascus, XLIII. 
Danderyds kyrka, CCLXII. 
Danto-Bommen, CLXXXVI. 
Dauerska trädgården, XXII 
(bild). 

Djurgården, XLIV, XCII 
(bild). 

Djurgårdsvarfvet, CXIII. 
Draken, CCII. 

Ekensberg, CLXXII (bild). 

Faggens, CXCIII (bild). 
Fiskartorpet, CCXXXIX (bild). 



Fyrkanten, XXXIII. 
Förgylda Bägaren, CXCVIII. 
Första Torpet, CCLX. 

Grimshage, CLXXXVIII. 
Gröna Lund, LIX (bild), 
CCXII (bild). 

Hammarby, CXCVI (bild). 
Hessingen, CLXIX (bild). 
Horns-Kroken, CCXXVIII. 

Jöran Helsinges gränd, CV. 

Kastellholmen, CXVI (bild). 
Klubben, CLII (bilder). 
Kolmätargränden, XCIV (bild). 
Krypin, LXXXVII (bild). 
Kungs-Trädgården, CXIV, 
CXXIX (bilder), CXXXIV. 

Laxen, CCII. 

Liljans krog, CVII (bild). 



CCLXXVI 



Kommentar 



Liljans krog i Torshälla, CXLII 
(bild). 

Lokatten, XXXIII (bild), 
CCLV. 

Mariebcrg, CLXXII (bild). 
Mäster Nilses, CXIII. 

Nacka, CXCVI. 
Niclas torn, CXX. 
Norrström, CXXI. 
Nyboda krog, CLXVIII. 

Ormsaltargränd, CXC. 

Roddar-trappan, CIX. 
Rosendal, CCXLV (bild). 
Rosenlund, CLXXXVII (bild). 
Rostock, CLXI. 

Salpetersjuderi, CLXXIII. 

St Cathrina kyrkogård, CXCI. 

Sankt Olof, CLXVII. 



Serafimerlasarettet, CXLIX, 

CLXXIV. 
Skinnarviken, CLXXV. 
Skottgränd, CCXXIX. 
Slagtarhus-bron, CXXXIX. 
Slagtarhuset, CXVIII. 
Sodom, CXXII. 
Solen, CCII. 
Spinnhuset, CXXVIII. 
Stadsgårdsbergen, CLXXVIII 
Stjernan, XCVI. 

Terra Nova, XLI. 
Thermopolium, XXX. 
Torshella, CXLIII (bild). 
Tre Byttor, CLXXIX. 
Tre Liljor, CLVII (bild). 
Tuppen, XXXII (bild). 

Urväders-gränd, XXI. 

Wismar, CXIII. 

Yxsmeds gränd, XCIX. 



III. 

REGISTER TILL ÖVRIGA ANMÄRKNINGAR. 



Alliance, LXXV. 
Amaranther, CCLXVIII. 
Artilleri-Lägret 1773, 
CCXXXVI (bild). 

Basilisk, CCLXVIII. 
Bassong, LIII. 
Berlinerblått, LXXXII. 
Besökare, CCLVI. 
Bindmössa, CXLIV (bild). 
Birfilare, LXIX. 
Blankarder, CCLXIII. 
Blyhvitt, LXVIII. 
Bockskinnsskor, CXCVIII. 
Boråser, CXXXVII. 
Boucles de Nuit, CCVI. 



Brandförsäkringsmärke, 

CXLVII (bild). 
Brandvakt, LXIV. 
Bricka för månglerskor, CCX 
Brohuggare, CX. 
Brudfräma, CXLIX. 
Bruneller, CLXXVII. 
Brännvinsbränning, CXC. 
Brännvinsförbud, CCIY. 
Bröllopskväde, LXY. 
Buldan, CCLII. 
Buska, XXXIX. 
Buxbom, CLXVI. 

Cadance, XXXVII. 
Calad, CLIV. 



Register 



CCLXXVII 



Carcas, LVIII. 

Carmosin, CCXXXI. 

Carpus, LXXVIII. 

Castor, Cl. 

Cattun, CXLIX. 

Chapeau-bas, LXXVIT. 

Chignon, XCIII. 

Corneter, CCXV. 

Curs (penningkurs), LXXXIX. 

Cyclop, CXCII. 

Cymbal, CXXVI (bild). 

Cyper-Vin, LXVI. 

Damascor, XLIII. 
Damspel, CCV. 
Dansmästare, CCXXXIV. 
Dantziger Doppeltbier, CCV. 
Divisioner, CXXII. 
Ducriner, L. 
Dulcjan, LIII (bild). 

Engageanter, XXXVII (bild). 
Entrechaquer, XLIX. 

Falbolan, CXVI. 
Fastascher, CCXXXII. 
Flageolett, LXXVI (bild). 
Fleut-douce, XX (bild). 
Flöjtraver, LV (bild). 
Frontignac, LXXVI. 
Fyrkant, CCXXXIX. 
Fägne-Spel, CCLVII. 
Förlossning, CLVI. 

Galimater, XLIV. 
Giga, CXLVIII. 
Gingang, LXXXIV. 
Girandoller, CXLIV (bild). 
Grenadjärmössa, CXXXIII 

(bild). 
Guldbränvin, CV. 
Guldgraman, CCLV. 
Guldyxa, CXL (bild). 
Gutårinter, XLII. 

Hall-Rätten, XXIV. 
Halsduk, CXXXIV. 
Harlekin, CXII. 



Höglands, med gröna blan, 
LIII. 

Holbergcitat, CCVII. 
Huile de Venus, LXV. 
Huken, CCXV. 
Hvalfisk, CIX. 

"Hvila vid denna källa", 

CCLXVII. 
Hårfrisör, LXXI. 
Hårlock, CXXXIV. 
Hårpiska, LI. 

Kaffehus, XXIX. 
Der Kaj ser, LXXV. 
Die Kajserin, LXXV. 
Kallsup, CCLXIX. 
Kalmink, CCVII. 
Kappråck, CLXXVII. 
Kineseri, LXXX (bild). 
Klippings-handskar, XCIX. 
Klockspel, CXVI. 
Klämtning, CLXXV. 
Knektar, CLXVII. 
Korsgevär, LVII (bild). 
Kronsup, LXXIV. 
Kummil, LXIV. 
Kämnärs-rätt, CCIX, CCXXIX. 

Lamskins-Peruk, LXXXIX. 
Lazari palats, CLXXIV. 
Lifregementets uniform, 

cxcv. 

Lifrock, CLIV. 
Lif tröja, CCLI. 

"Liksom en Herdinna", CCLXI. 

Liksång, CCLXV. 

Lira, CX (bild). 

"Lyfta din hufva", CCVI. 

Lyktor, CCLVIII. 

Löfbrodd, CLXXT. 

Löpare, LXX. 

Majshus, CXXV. 

Mantille, CXCIII. 

Manu mea propria, CCXLV. 

"Med en fogel uti näfven", 

CXLVI. 
Musch, CXLIV. 



CCLXXVIII 



Kom m en t ar 



Mustascher, CXL. 
Myr-bränvin, LXXXIV. 
Mässings-flöjt, CXL. 
Mässingskam, LXVIII. 

Namnsdagsfirande, CCLI. 

Nankin, CCLXII. 

Nattkappa, CVII. 

Nopkin, LXXXII. 

"Nu hvilar hela jorden", 

XXXII 
Nybyggare, LXXXII. 
Nyrenbergare, CX. 

Oboe, LXIX (bild). 

"Ob solum punctum etc", CIV. 

Palt, XCIV. 
Persico, LXXXV. 
Phcenix, CXLVII (bild). 
Pic-nic, Cl. 
Pimpinella, Lill. 
Piskperuk, CXLI. 
Plåtsedlar, CCLIII. 
Pompon, LXXIV. 
Pontac, CXXVI. 
Profoss, CXL. 
Pumpskor, LXIII. 
Pålens affärer, CLXII. 
Pålska, CCXII. 

Regarns-peruk, LVII. 
Roberonde, LXXII (bild). 
Rosett-peruk, CXLI. 
Rucalvans-handskar, CXCVIII. 
Rundt hår, XXI. 

Salopp, XLVI (bild). 



Scharlakan, LXXXV. 
Schebek, CVII. 
Sex-örs ljus, CXXIII. 
Silfverglitt, LXVIII. 
Sillpackare, CX. 
Skarprättare, CLXXXIX. 
Skuren peruk, LXIII. 
Smäck, CII. 
Snau-skepp, CCLV. 
Solfjäder, CLXXXI (bild). 
Solhatt, LXXXIV. 
Soliloquium, LXXXVI. 
Sorgdräkt, CXCVIII. 
Spjut, CLXII. 
Sportler, CCIX. 
Stråperlor, LXXVIII. 
Stånd-drabant, CLXIV (bild). 
Stöfletter, LII. 
Succat, CLXVIII. 
Sultan, XXXVII. 
Surtout, CLXVII. 

Tallstrunt, CCLXII. 
Tapeter, XL. 

"Toto cantabitur orbe", VIII 

Trisett, CLII. 

Triumphant, CCVI. 

Turk (morian), CXXXVI. 

Uppslag å uniform, CXXXVIII. 

Vargar, CLV. 
Vaux-hall, CXXXV. 

Änglar och Hjärtan, XXXIX. 

Ölepheser, XLII. 
Överflödsförordning , XCVIII. 



KONCi 




Petrus Tillaeu 




General Charta öfwer Stockholm Ahr 1733 af Petrus Tillaeus. 



ANMÄLAN. 

Annu i 2 5 år efter Carl Michael Bellmans död saknas 
en allsidigt kommenterad upplaga av hans sam- 
lade skrifter. Den hittills fullständigaste Bellmans- 
upplagan, den Carlénska, som utkom för jämnt 60 
år sedan, är alldeles utgången ur bokhandeln och kan' 
i varje fall icke av vår tid godtagas som en diktaren 
värdig standardedition. 

Det 19 19 bildade BellmanssälLkapet, vilkets ända- 
mål är »att främja och sprida kännedom om Carl 
Michael Bellman, hans diktning och hans tid», har 
fattat som en kär uppgift att söka gälda den skuld, 
vari svensk kultur genom sagda försummelse häftar 
till skaldens minne och beslutat ombesörja utgivandet 
av en standardupplaga av hans verk. I detta syfte 
har sällskapet tillsatt en särskild redaktionskommitté, 
bestående av prof. H. Schiick, fil. d:r E. A. Karlfeldt 
och prof. M. Lamm. 

Då Bellmansdiktens egenart emellertid endast kan 
fullt förstås av den, som äger kännedom om den 
miljö, som är diktvärldens reella underlag, kommer 
editionen att förses med en brett lagd, sakförklarande 
kommentar, vilken författas av fackmän på skilda 
områden. Musiktexten blir även kommenterad med 
undersökningar om melodiernas ursprung etc. 

Upplagan skall omfatta skaldens samtliga verk. 
Hittills (1927) föreligga 3 volymer, nämligen Fred- 
mans Epistlar, Fredmans Sånger samt Baccha- 
naliska Qwäden och En stuf rim. 

ALBERT BONNIER.